Rödgrön

Meny Stäng

Regeringen och skandalerna + skandalerna vi minns

Om politiska skandalerJag har ju tidigare skrivit ett inlägg där jag funderade över om vi ibland är för hårda mot våra politiker, men det betyder inte att kritik inte är befogat och att politiker inte ska granskas. Sedan Miljöpartiet gick med i regeringen har de återkommande skapat rubriker i medierna, och inte alltid positiva sådana om man nu inte lever enligt devisen ”All reklam är bra reklam”.

Några av nyhetsscoopen har bland annat handlat om att politikerna inte lever som de lär. Ta språkröret Åsa Romsons båtfärg till exempel. En politiker som med både piskor och morötter försöker få samhällsmedborgarna att leva mer miljövänligt även om det medför extra besvär kan inte själv använda miljöfarlig färg oavsett om det är tillåtet eller ej på äldre båtar. Man kan inte heller av bekvämlighet smutsa ner naturen med gråvatten från båten. Ska man ställa krav på sina medmänniskor måste man själv föregå med extra gott exempel enligt mig. Sen har Romson även gjort en del andra klavertramp när hon kallat romer för zigenare och andra liknande fadäser.

En annan Miljöpartist som har skapat rubriker är den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan. Det som Kaplan har anklagats för är att röra sig med extremister samt att han stod för ett klumpigt och inte allt för smart uttalande när han jämförde vissa av Israels handlingar med vad Nazisterna ägnade sig åt på 1930-talet. Om han rörde sig med extremister och om han var medveten om vilka de egentligen var kom aldrig riktigt fram, så denna fråga är egentligen inte helt klar. Tillslut blev det dock för många besvärande omständigheter för Kaplan som lämnade sin ministerpost.

Utrikesminister Margot Wallström har också varit med och bidragit till löpsedlar. När Kommunalskandalen rullades upp visade det sig att Wallström hyrde en lägenhet av Kommunal som hon fått via informella kontakter och inte genom någon bostadskö. En utredning om mutbrott öppnades för att granska om lägenheten kunde betraktas som en muta. Ännu har ingen slutsats presenterats vad jag vet, men om du har någon info så hör av dig och berätta!

Andra skandaler vi minns

Under årens lopp har det duggat tätt med skandaler och mediedrev mot politiker. En del drev har säkert varit orättvisa och onödigt hårda, andra mer berättigade.

Mona Sahlin är ett bra exempel. Mona Sahlin har varit hårt utsatt och många menar att det är på grund av att hon är kvinna. Men faktum är att hon stått för en rad klumpigheter som att göra privata inköp på statens kontokort i 50 000-klassen, hon har betalat dagmamma svart, ej betalat, TV-licensen, var ej med i facket och så vidare. Så genom åren kan man gott säga att Sahlin har samlat på sig en del som det minst sagt går att kritisera henne för. Nu är hon dessutom återigen aktuell i en skandalhärva, denna gång med falska intyg, tveksamma anställningar och skatteskulder.

En annan skandal kom efter tsunamikatastrofen 2004 då Göran Perssons regering fick ta emot hård kritik för hur de agerat och hanterat tsunamikatastrofen. Kritiken kom både från allmänhet, media, drabbade och av en katastrofkommission som hade till uppgift att granska hur regeringen hanterat katastrofen.

Håkan Juholts skandaler är också svåra att glömma. Efter att han tillträtt som partiledare för Socialdemokraterna duggade rubrikerna kring den nye partiordföranden tätt. Ett av de största dreven handlade om hans övernattningslägenhet i Stockholm som han fick fullt bidrag för av Riksdagen fast han delade den med sin sambo.

Dags att bekänna färg?

politisk åsiktNu kanske ni tycker att det är dags för mig att bekänna färg! Var står jag politiskt egentligen? Svaret är inte helt enkelt.

Sverige, EU och världen står inför stora utmaningar som måste lösas. Det handlar om ekonomi, bostäder, miljö, hälsa, jobb, vård, välfärdssystem, diskriminering, migration, säkerhetspolitik och en rad andra viktiga frågor. Jag vet inte om någon regering under min livstid har haft så många brännande frågor att hantera på en och samma gång tidigare eller om det är jag som glömt hur det har varit.

En sak vet jag däremot och det är att jag aldrig förut har känt mig så uppgiven och vilsen som väljare. Jag hittar inget parti jag tror har svaren på utmaningarna och samhällsproblemen vilket känns tungt. Självklart anser jag inte att allt är dåligt inom dagens politik, det finns lite här och lite där man kan plocka som är bra. Men på det stora hela känner jag att det behövs en nystart inom svensk politik. Nya idéer, välgrundade förslag och mer samarbete mellan partierna är några av ingredienserna jag efterlyser.

partiernas ställning i spelfråganEtt mer detaljerat svar än så kan jag nog tyvärr inte ge i nuläget så nu till något helt annat! Jag har ju skrivit om svensk spellagstiftning tidigare och att EU vill att Sverige vidtar åtgärder på området. Nu har jag tittat lite närmre på vad de olika partierna tycker i frågan. Regeringen vill införa någon typ av licenssystem för spelbolag och de andra partierna verkar vara inne på samma linje. Du kan läsa mer om några av de internationella spelbolagen på marknaden på denna infosite.

Här kommer en snabbgenomgång över var de olika partierna står i spelfrågan:

Centerpartiet: Avskaffa spelmonopolet och införa ett licenssystem för spelbolag
Liberalerna: Vill införa licenssystem och sälja Svenska Spel
Kristdemokraterna: Licenssystem

Varken Centern, Liberalerna eller Kristdemokraterna vill alltså helt avreglera den svenska spelmarknaden, istället ska regleringen ske genom ett licenssystem som ställer krav på de spelbolag som vill operera på den svenska marknaden.

Vad Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna anser framgår inte tydligt på deras webbplatser så därför finns inte de med i sammanställningen.

Vill du veta mer om spel online rekommenderar jag att du läser mer här.

Färglära

politik och färgläraJag annonserade ju tidigt i bloggen att det också kommer bli ett och annat inlägg om färger och färglära som intresserar mig väldigt mycket. Med färg kan man påverka människor, det är bevisat genom forskning att hjärnan till exempel blir mer aktiv i ett rött rum än i ett blått. Denna kunskap om färgernas påverkan på individen försöker många dra nytta av. Butiker som vill få kunderna att handla, teknikföretag som vill göra användarvänliga produkter och reklamskapare som vill få ut sitt budskap.

Olika färg symboliserar också olika saker och upplevs som varma eller kalla. Till de varma färgerna hör nyanser av rött och gult medan de kalla färgerna går från blått till grönt. Om vi tänker på politiken ligger det säkerligen ett noga avvägt beslut bakom till exempel Alliansens val av orange som sin färg. Orange är en varm färg som sprider exempelvis entusiasm.

Förmodligen har de andra partierna haft liknande tankegångar när de har valt färg till sina loggor. Socialdemokraterna och Vänsterpartiets symboler är röda vilket ju är hjärtats, modets och omtankens färg. Miljöpartiets logga innehåller naturligtvis inslag av grönt för att symbolisera kopplingen till naturen. De har också en gul maskros där det gula får stå för värme, optimism och kanske till och med en koppling till solen. Själva maskrosen i sig är en väldigt kraftfull symbol, en blomma som kan lyckas slå rot och växa där man annars skulle tro det vore omöjligt.

Färgen på slipsar och kläder som politiker bär i offentliga debatter är också noga genomtänkt i många fall. Man vill med alla medel försöka skicka rätt signaler och budskap, inte bara med ord och kroppsspråk utan som sagt även med färgen på kläderna. Ett känt exempel är när Mona Sahlin hade en presskonferens med anledning av Toblerone-skandalen. Hon var då iklädd en vit blus vilket har fått experter att spekulera om det var ett medvetet val för att framstå som oskuldsfull. Mona Sahlin om jag inte missminner mig har själv sagt att det inte låg någon tanke bakom valet av blusen. Men oavsett hur det låg till i just detta specifika fall så kan vi vara säkra på att färgknepet används då och då av politikerna.

Färgspråket skiljer sig dock mellan kulturer vilket är viktigt att vara medveten om ifall man reser utomlands eller ska jobba i en annan kultur. Det vi ser som en positiv färg kan vara en sorgens färg i ett annat land.

Ja detta var lite om färg och färg i politiken, ett intressant ämne enligt mig!

Turbulens + humor och politik

Vilken turbulens det är i den svenska politiken just nu. Mona Sahlin avgick som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism efter att Expressen konfronterat henne med en rad frågetecken och nu har Åsa Romson petats som språkrör för Miljöpartiet. Hon har dessutom meddelat sin avgång som miljöminister och vice statsminister och Stefan Löfvén har gett besked om att regeringen ska ombildas.

Det ska bli intressant att se hur fördelningen av ministerposter kommer se ut efter ombildningen, kommer Miljöpartiet ha lika många ministrar som innan Mehmet Kaplans avgång eller kommer Socialdemokraterna ta över den ministerposten? Ett tänkbart scenario är att Löfvén gör om arbetsfördelningen mellan statsråden i samband med regeringsombildningen och att ministerpostrar därmed försvinner. Men vi lär väl snart få ser hur det utvecklar sig.

Nu till något helt annat: politik och humor som många av oss uppskattar! Vem vet vad komikerna kommer hitta på för skämt om den senaste tidens politiska händelser?

Politik har en given plats i humorvärlden. Att driva med politik och samhällsfenomen är ett sätt att väcka tankar och debatt och enligt mig en viktig del i ett öppet och demokratiskt samhälle. Ja helt enkelt en del av yttrande- och åsiktsfriheten som de flesta av oss vill värna om.

Med humor kan man åstadkomma mycket. Man kan till exempel åskådliggöra problem på ett lättsamt sätt som mottagarna lätt kan ta till sig eller så kan man på ett kul sätt få människor att tänka i nya banor. Humorn blir också som ett tidsdokument som speglar samhället i stort och det politiska läget. Kolla bara in denna reklamfilm som Svenska Pokerförbundet gjorde för att bilda opinion mot den svenska spellagstiftningen:

Denna reklamfilm var en av fyra som ingick i Pokerförbundets kampanj för att skapa debatt kring den svenska spellagstiftningen. Kampanjen genomfördes 2014 och har än så länge inte haft någon effekt vad jag känner till utan det är fortfarande Svenska Spel som har monopol på casino-, poker, och oddsmarknaden i Sverige. Dock kan man spela hos utländska aktörer via Internet, något du kan få mer info om på denna webbplats.

Att komiker och vanliga människor driver med politiken är inte detsamma som att politiker skämtar. Det finns många åsikter kring huruvida politiker ska skämta eller inte, en del menar att de gör bäst i att låta bli med tanke på att de hanterar allvarliga och komplicerade frågor. Andra menar att politikerna framstår som mer mänskliga och att politiken blir mer rolig om politikerna öppnar upp och visar en mer humoristisk sida.

Själv är jag inte säker på var jag står i frågan. Skämt kan så lätt tolkas fel och då kommer debatten i tidningar och sociala medier att handla om skämtet istället för viktiga samhällsfrågor. Dessutom håller jag i grund och botten med de som menar att politiken handlar om allvarliga frågor och att skämtande politiker kan göra att debatten upplevs som oseriös, ja till och med smaklös om skämtet är helt fel i sammanhanget. Å andra sidan kan humorn användas som ett kraftfullt verktyg för att leverera ett budskap. Kanske är det så att skämtandet måste ske med måtta och vid väl valda tillfällen när det kommer från politiker.

Men åter till humorbranschen. Skämt om politik görs i alltifrån sånger till stand-up shower. Här kommer en lista med tips på intressant humor om politik:

  • Om du tycker om politisk humor eller satir så kan jag rekommendera radioprogrammet Tankesmedjan som sänds i P3. Tankesmedjan är ett satirprogram där man avhandlar aktuella ämnen och nyheter i en ny radiosändning varje måndag – torsdag.
  • Fadern är en lättsam stand-up föreställning om det allvarliga ämnet utvecklingsstörning. I föreställningen tar Eric Löwenthal upp de problem och hinder som utvecklingsstörda och deras närmaste stöter på i samhället. Fadern har sänts på SVT, kolla om den fortfarande finns kvar på SVT Play
  • Folkets främsta företrädare är ett miniprogram på SVT där man skämtar om aktuella ämnen och händelser i politiken.
  • Magnus Betnér är en svensk komiker som ofta skämtar om aktuella händelser, politik och politiker. Han har en egen youtubekanal där han laddar upp klipp från sina föreställningar. Rasism, tiggeri, narkotika- och spellagstiftning med mera är några av ämnena han skämtat om.

Fler exempel finns givetvis, men detta är ett litet axplock ur utbudet av politisk humor.

Svensk spellagstiftning

Om spelmonopoletJag skrev ju redan i första bloggposten att jag tänkte skriva lite om den svenska spellagstiftningen. Anledningen till att ämnet intresserar mig är för att jag gillar att spela casino. På nätet finns mängder med spelbolag att välja mellan, men inga av dem är registrerade i Sverige eftersom det endast är Svenska Spel som får bedriva casinoverksamhet i Sverige, här kan du se var en del av dessa spelbolag är registrerade.

Lotteriinspektionen är den myndighet som ger tillstånd för spel och dobbel i Sverige. Ett fåtal aktörer har fått monopol inom sina respektive spelområden. ATG har till exempel monopol på spel på trav . Svenska Spel är den enda aktören som får lov att driva casinon i Sverige och Svenska spel har också monopol på sportspel. Vad gäller lotterier så finns det ett fåtal organisationer förutom Svenska Spel som har tillstånd för olika typer av lotterier. Svenska spel har sina produkter Lotto, Keno, Triss med flera medans IOGT-NTO har Miljonlotteriet. Socialdemokratiska A-lotteriet är en annan aktör som finns. Den aktören som vuxit snabbast de senaste åren är Postkodlotteriet.

Svenska Spel har också tillstånd att sätta ut enarmade banditer på barer och restauranger.

Inga andra aktörer än de som fått tillstånd av Lotteriinspektionen får bedriva spel, på nätet. Paradoxen är dock att det finns ett stort antal spelbolag som startats av svenskar, ägs av svenskar och har massa svenskar som spelar hos dem. Verksamheten bedrivs dock inte från Sverige utan i de flesta fall från den lilla ön Malta i Medelhavet. Det bor över 10 000 svenskar på Malta och de flesta av dem arbetar på några av de största spelbolagen i världen som riktar sig mot bl.a. svenska spelare.

Hur fungerar det i andra Europeiska länder.

Några länder har liksom Sverige en tillståndsmyndighet som endast ger tillstånd till organisationer/bolag som kontrolleras av Staten. Sådana länder är bl.a. Norge och Finland. Danmark, Irland Storbritannien, Frankrike, Holland, Spanien plus några fler länder har en lagstiftning som tillåter privata aktörer att få licenser för att bedriva spel på nätet om de följer de lagar och regler som gäller. Det handlar bland annat om att spelbolagen måste kunna kontrollera identiteten på sina spelare, kunna stänga av spelare om de begär det och att de måste betala skatt i det landet som de har sin licens. Skatten är olika i de olika länderna men det vanligaste är att spelbolagen betalar en skatt på förtjänsten. Det kan vara som i Danmark där skatten är ca 20%.

Många menar att Sverige också bör anamma ett sådant här licenssystem för att öppna upp den svenska spelmarknaden. Men mer om detta  i ett senare inlägg!

Om du känner att du inte har full koll på casinospel och vad det är för något men vill veta mer så rekommenderar jag casinosnack.com, där kan man dels läsa om olika slags spel, men också få fördjupad kunskap om hur casinomarknaden fungerar. Titta under avsnittet artiklar för att till exempel läsa mer om spellicenser, om skatt på vinster och om casinohistoria.

Det rödgröna samarbetet – inte självklart

problematiskt samarbeteNär Göran Persson lämnade Socialdemokraterna efter valförlusten 2006 då Alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen tog över makten så utsågs Mona Sahlin till hans efterträdare. Efter en tid började Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att skissa på ett liknande upplägg som Alliansen och planerade att gå till val tillsammans 2010 under namnet De Rödgröna. Så blev också fallet men väljarna sa nej och Alliansen behöll makten.

Efter valet 2010 har både Socialdemokraternas Mona Sahlin, Miljöpartiet språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson samt Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly lämnat riksdagspolitiken och det var mycket osäkert om de tre partierna skulle ge sig på ett nytt samarbete i framtiden.

Men inför valet 2014 gjorde Socialdemokraterna med nya partiledaren Stefan Löfvén och Miljöpartiets nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin ett nytt försök att gå till val tillsammans, denna gång utan Vänsterpartiet. När valresultatet stod klart erkände sig Reinfeldt besegrad och lämnade över uppgiften att bilda regering till det rödgröna blocket som fått fler mandat än Alliansen.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildade tillsammans en minoritetsregering men problem uppstod ganska omgående när budgetomröstningen för 2015 skulle genomföras. Sverigedemokraterna som blev tredje största riksdagsparti efter valet fällde regeringens budget och Stefan Löfvén utlyste nyval. Senare ställdes nyvalet in efter den så kallade Decemberöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna som enades om att man skulle låta den sittande regeringen få igenom sin budget.

Den rödgröna regeringen fick dock regera med Alliansens höstbudget under 2015, men de fick igenom både vårbudgeten 2015 och höstbudgeten 2015 precis som överenskommet.

Decemberöverenskommelsen är numer upplöst då den fick massiv kritik från många håll. Inför vårbudgeten 2016 la inte Alliansen fram någon gemensam budget utan vart och ett av allianspartierna kom med en egen budget som de röstade på, därmed fick regeringens förslag flest röster. Om Alliansregeringen beslutar sig för att återigen gå samman och lägga en gemensam budget så kommer det än en gång bli ett oroligt parlamentariskt läge i svensk politik.

Jag hoppas att jag fått alla turer inför och efter valet 2014 någorlunda rätt, det var en väldigt turbulent tid och det tror jag de flesta som hängde med i nyheterna kan skriva under på. Personligen har jag nog inte upplevt en så rörig politisk situation i Sverige tidigare och stundvis kändes det som en omöjlig situation att lösa.

Det var inte heller någon stabil tid för EU-samarbetet. Under mitten av 2015 skulle Grekland rösta om de skulle gå med på EU:s sparkrav eller inte, något som skapade stor ekonomisk oro i Europa.

En eskalerande flyktingkris frestade sen på det interna regeringssamarbetet när regeringen införde tillfälliga gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd, något som går tvärtemot Miljöpartiets politik. Många miljöpartister menade att Miljöpartiet borde lämna regeringssamarbetet. Ytterligare steg för att hantera flyktingkrisen har varit att besluta om att införa tillfälliga uppehållstillstånd från och med hösten 2016, något som språkrören för Miljöpartiet uttalat sig öppet kritiskt emot.

Något som kan ha ökat på spänningarna ytterligare i Regeringen är Mehmet Kaplans avgång som bostadsminister. Vad hände egentligen bakom kulisserna? Avgick Mehmet Kaplan frivilligt eller hade han ingen möjlighet att sitta kvar och var i så fall Stefan Löfvén överens med Miljöpartiets språkrör om detta?

Krisen eskalerade sedan som bekant och förtroendet för Miljöpartiet har sjunkit. Nu är frågan om språkrören kommer kunna sitta kvar uppe på dagordningen och ska avgöras under MPs kongress i maj. Sen har vi också frågan om vem som kommer ta över efter Mehmet Kaplan som bostadsminister, kommer MP förlora en ministerpost till S när en ny bostadsminister ska utses och Miljöpartiet är i underläge med tanke på de svaga opinionssiffrorna?

Frågan är alltså hur länge detta samarbete kommer att hålla och hur svensk politik kommer utvecklas och se ut de kommande åren.

Miljöpartiets kris

Om krisen i MiljöpartietJag hade egentligen inte tänkt ge mig in i debatten om den kris Miljöpartiet just nu genomgår, men eftersom den har växt och växt så känner jag mig nästan tvungen att ta upp frågan med tanke på att detta är en blogg om politik.

Miljöpartiet har ju länge haft en del problem och framförallt är det deras språkrör Åsa Romson som kritiserats för uttalanden och sitt agerande kring sin husbåt. Men förra veckan så började kritik på allvar riktas mot en av deras ministrar, Mehmet Kaplan, och sen kom kris på kris för Miljöpartiet som haft tuffa dagar.

Alla turer kring Mehmet Kaplan har ni säkert redan koll på och säkert de efterföljande kriserna också, men jag gör ett litet sammandrag för säkerhets skull.

– Mehmet Kaplan kritiserades för att ha varit på samma middag som medlemmar ur ett turkiskt högerextremistiskt parti samt medlemmar från en islamistisk organisation. Snart uppmärksammades det också att han jämfört Israels sätt att hantera palestinier med det man utsatte judar för på 30-talet i en intervju.

– Åsa Romson gjorde sen en intervju i media där hon kallade terrorattackerna den 11 september 2001 för 11 september-olyckorna eftersom det blev väldigt tufft för muslimer efter attentaten.

– En kandidat till MPs partistyrelse gör också en intervju i media för att försvara Kaplan. Han vägrar skaka hand med den kvinnliga reportern på grund av att hon är kvinna med hänvisning till sin religiösa tro och traditioner. Kritiken kommer från alla håll, antingen skakar man hand med alla eller ingen eftersom man ska behandla båda könen lika. Han beslutar sig för att dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämna Miljöpartiet.

– När media vill få tag i en person från Miljöpartiet för en tv-intervju försöker en av deras presstalesmän förhandla med journalisten om att slopa debatten om Kaplan i utbyte mot att se till att några miljöpartister med viktiga positioner inom partiet deltog i nyhetssändningen. Han hotade också med att försöka tysta ner den kritiske person som reportern redan bokat in till sändningen.

Jag tror att detta var alla turer i stora drag och nu har Miljöpartiet skickat ut ett uppförandedokument till partimedlemmarna så förhoppningsvis kan denna typ av skandaler undvikas framöver.

Det jag personligen är orolig över är kulturen i Miljöpartiet. Skandalerna tycks följa ett visst mönster vilket tyder på att det är något fel på kulturen inom partiet och något som går djupare än de nu avhoppade partimedlemmarna. Det känns som att de råkat ut för det klassiska fenomenet group thinking där alla håller med varandra och kritiska röster saknas för att nyansera de interna debatterna.

Kritik har länge riktats till media angående att de inte granskar MP tillräckligt. De senaste dagarna visar i alla fall att den trenden förhoppningsvis är på väg att ändras och att Miljöpartiet kommer behandlas som alla andra av media.

Inget parti tjänar egentligen på att media behandlar dem med silkesvantar, då kan en osund kultur växa fram. Det är bättre att granskas och debattera än att bli en sluten grupp där man blir hemmablind.

Nu återstår att se om krisen kommer ebba ut eller om journalisterna har mer material att publicera.

Två bra reformer

ReformerI mitt förra inlägg avslutade jag ju med att skriva att politiker sällan får uppskattning för det bra de åstadkommer. Därför tänkte jag föregå med gott exempel och använda detta inlägg till att faktiskt hylla istället för att kritisera och ämnet för dagen är glasögonreformen som genomfördes i början av 2016.

Glasögonreformen är ett av de bästa politiska besluten som den nuvarande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tagit tillsammans med Vänsterpartiet. Tack vare det nya regelverket får barn och unga i åldern 8-19 år ett särskilt glasögonbidrag på upp till 800 kr sedan den 1 mars 2016. Yngre barn har sedan tidigare rätt till gratis glasögon och det gäller fortfarande.

Alla som har glasögon vet hur kostsamt det är och själv kan jag bara föreställa mig hur ansträngt det måste bli för ekonomin om man har flera barn som är i behov av glasögon samtidigt som de vuxna också själva behöver glasögon. Eftersom synproblem kan ge fysiska symptom som huvudvärk och spänningsvärk plus svårigheter att hänga med i skolan så är detta en utmärkt reform för barnens bästa. De ska inte bli lidande för att deras föräldrar inte har råd att köpa glasögon.

Apropå det här med barn och synproblem. Jag vill också passa på att nämna att det finns forskning som tyder på att barn som sitter mycket vid surfplattor, mobiltelefoner och datorskärmar riskerar att bli närsynta. Framöver kommer det förmodligen komma mer forskning och information kring detta, så håll ögonen öppna efter nya rön.

En annan reform jag vill hylla är museireformen med gratis inträde på statliga museer som infördes under 2016. Kultur ska inte vara en fråga om klass och ekonomi enligt mig, och för en familj som vill gå på museum kan det bli riktigt kostsamt med inträde och buss/tågbiljetter/parkering vilket gör att många familjer kanske inte har råd. Min förhoppning är att reformen ska utökas till att omfatta samtliga av landets muséer framöver.

Anledningen till att just dessa två reformer ligger mig varmt om hjärtat är kanske för att jag själv kan relatera till dem. Som liten hade jag dålig syn och svårt att se vad som skrevs på tavlan i skolan innan det upptäcktes att jag behövde glasögon, och på loven tog mina föräldrar ofta med mig till olika muséer vilket jag uppskattade. Att gå på museum är ett utmärkt sätt att lära sig saker på och ett bra komplement till teoretiska böcker.

På muséer får man ofta se och testa saker med egna ögon vilket ger ytterligare en dimension till lärandet som man inte alltid kan uppnå i skolan. Så även om dessa två reformer är ganska små på det stora hel så tror jag att de kommer göra mycket för enskilda familjer och barn och förhoppningsvis också för samhället på sikt.

Vilka beslut har den här regeringen tagit som du vill hylla? Skriv och berätta!

Är vi för hårda mot våra politiker?

Är vi för hårda mot politikernaIbland funderar jag lite över om vi är för hårda mot våra politiker. Missförstå mig inte nu. Självklart ska politikerna hålla sig till lagar och regler och granskas i sitt jobb. Men det jag är rädd för ibland det är att vi inte kommer att få rätt sorts politiker i framtiden på grund av det hårda klimatet i media och sociala forum.

Titta bara på Socialdemokraterna, när de skulle välja en efterträdare till Mona Sahlin kändes det inte som att särskilt många var beredda och villiga att axla rollen som partiets ordförande, en känsla som förstärktes efter Juholts avgång när man valde en ordförande som inte ens satt i riksdagen eller hade tidigare erfarenhet av politiskt partiarbete.

Kan det ha blivit så att många politiker ser för stora risker med att ta sig an tunga uppdrag? Att hur de än gör så kommer de bli kritiserade och utdömda? Observera att dessa tankegångar inte ska kopplas ihop till den senaste tidens turbulens kring Miljöpartiet som slutade i Mehmet Kaplans avgång. Mina funderingar är bara generella och inte kopplade till just detta mediedrev.

Precis som i vanliga företag och organisationer tror jag inte heller samhället gynnas av om politiker blir rädda för att göra misstag. Jag tror inte att det är bra om de låter bli att ta beslut av rädsla för att ta fel beslut och bli uthängda i media.

Självklart ska man inte ta beslut för lättvindigt, men i dag tycker jag mig kunna se en tendens att vi förväntar oss att allt politikerna gör ska bli perfekt och blir det inte det så hängs de ut som om de vore inkompetenta, slarviga och nonchalanta. Det gynnar inte ett samhällsklimat där politiker vågar satsa på idéer de tror på. Tvärtom skulle jag vilja säga. Inom politiken såväl som inom andra branscher måste det finnas ett visst mått av utrymme för fel anser jag. Annars kommer vi bara locka till oss hårdhudade politiker eller de som är engagerade i politiken av fel anledning.

Jag tror det är särskilt viktigt att ha en lite mer förlåtande inställning till politiska misstag i dag när politikerna har många svåra ämnen att handskas med. Vi måste uppmuntra till debatt och till handling, givetvis inte till förhastade beslut det blir inte heller bra.

Hur tänker du om mitt resonemang? Kan det ligga något i min rädsla eller är den obefogad?

Jag antar att det jag försöker föra fram med mitt resonemang är att jag vill se att vi dömer politiker lite mer från sinnelagsetiken, det vill säga utifrån om deras syfte och vilja var god och inte alltid från konsekvensetiken.

Självklart håller jag med till viss del i de som nu invänder och säger att vi inte kan släta över politikers missar med att säga ”Det gör inget, du gjorde i alla fall ett gott försök”. Men man behöver ju inte heller såga en politiker som begått ett misstag jäms med fotknölarna om denne hade ett gott uppsåt. Som det är nu kan man göra 1000 bra saker, men gör man en enda dålig så är man inte vatten värd och det känns inte heller rättvist.

Många politiker gör dessutom ett jättebra jobb, men får inga rubriker i medierna för det. Men ett litet klavertramp eller felbeslut kan göra att man hamnar i riksmedia under mindre smickrande rubriker.

Välkommen till Rödgrön!

om rödgrönt

Vad kan en blogg med namnet Rödgrön handla om? Blir det inlägg om färglära? Signalsystem? Färgblindhet? Politik? Förmodligen och förhoppningsvis kommer det bli en blandning av alla ovanstående ämnen utom signalsystem som jag inte kan något om alls.

Det här är en amatörblogg där jag tänkte utveckla mina tankar och kunskaper om politik och färglära, två ämnen som intresserar mig och påverkar oss alla. Nu kanske du tänker att ja, politiken påverkar mitt liv, men färg? Tänk då på trafikljusen, skyltarna till nödutgången, bankomater med mera så märker du hur färg används för att underlätta såväl vardag som nödsituationer.

Anledningen till att jag valde just färgerna rött och grönt i bloggnamnet, det är för att Sveriges regering just nu består av två partier som man förknippar med rött (Socialdemokraterna) och grönt (Miljöpartiet). Det passar också väldigt bra in på temat färglära eftersom det är två komplementfärger med mycket starkt symbolvärde.

Själv är jag inte alls politiskt aktiv utan är en passiv följare av samhällsutvecklingen via olika medier. Med medier så menar jag egentligen alla informationsplattformar som radio, tidningar, webben, bloggar och sociala medier. Myndigheterna har ofta bra information på sina webbsidor, så dessa kan jag rekommendera om du vill fördjupa dig i någon nyhet du läst i tidningen eller vill kontrollera fakta hos ursprungskällan.

Eftersom jag jobbar mycket med webbdesign och bilder så har färg kommit att bli en viktig ingrediens i mitt liv. Olika färger hjälper mig uppnå olika syften eftersom de signalerar olika saker. Det är till exempel ingen slump att rea-skyltarna i butikerna är röda.

På fritiden gillar jag att fotografera och gå på casino. Casinoverksamheten i Sverige är ju starkt förknippad med politik så det kan nog bli ett och annat inlägg om detta i bloggen då jag har åsikter i frågan. Jag antar att denna blogg därför kommer göra att jag klassas som mer politiskt aktiv än passiv i fortsättningen eftersom jag kommer skriva om mina resonemang och tankar i olika sakfrågor.

Det känns lite läskigt, jag brukar inte diskutera politik i vanliga fall. Men vi lever i en väldigt omvälvande tid där många frågor måste upp på dagordningen och hanteras, och då är det kanske naturligt att en passiv samhällsmedborgare som jag blir mer aktiv och vill föra ut mina åsikter och resonera med andra om hur alla samhällsutmaningar ska lösas. Så skriv gärna till mig och för fram dina tankar, det är alltid intressant med nya synvinklar och argument.

Välkommen till bloggen!

Hälsningar från Hanna

© 2016 Rödgrön. Alla rättigheter reserverade.