Är vi för hårda mot politikernaIbland funderar jag lite över om vi är för hårda mot våra politiker. Missförstå mig inte nu. Självklart ska politikerna hålla sig till lagar och regler och granskas i sitt jobb. Men det jag är rädd för ibland det är att vi inte kommer att få rätt sorts politiker i framtiden på grund av det hårda klimatet i media och sociala forum.

Titta bara på Socialdemokraterna, när de skulle välja en efterträdare till Mona Sahlin kändes det inte som att särskilt många var beredda och villiga att axla rollen som partiets ordförande, en känsla som förstärktes efter Juholts avgång när man valde en ordförande som inte ens satt i riksdagen eller hade tidigare erfarenhet av politiskt partiarbete.

Kan det ha blivit så att många politiker ser för stora risker med att ta sig an tunga uppdrag? Att hur de än gör så kommer de bli kritiserade och utdömda? Observera att dessa tankegångar inte ska kopplas ihop till den senaste tidens turbulens kring Miljöpartiet som slutade i Mehmet Kaplans avgång. Mina funderingar är bara generella och inte kopplade till just detta mediedrev.

Precis som i vanliga företag och organisationer tror jag inte heller samhället gynnas av om politiker blir rädda för att göra misstag. Jag tror inte att det är bra om de låter bli att ta beslut av rädsla för att ta fel beslut och bli uthängda i media.

Självklart ska man inte ta beslut för lättvindigt, men i dag tycker jag mig kunna se en tendens att vi förväntar oss att allt politikerna gör ska bli perfekt och blir det inte det så hängs de ut som om de vore inkompetenta, slarviga och nonchalanta. Det gynnar inte ett samhällsklimat där politiker vågar satsa på idéer de tror på. Tvärtom skulle jag vilja säga. Inom politiken såväl som inom andra branscher måste det finnas ett visst mått av utrymme för fel anser jag. Annars kommer vi bara locka till oss hårdhudade politiker eller de som är engagerade i politiken av fel anledning.

Jag tror det är särskilt viktigt att ha en lite mer förlåtande inställning till politiska misstag i dag när politikerna har många svåra ämnen att handskas med. Vi måste uppmuntra till debatt och till handling, givetvis inte till förhastade beslut det blir inte heller bra.

Hur tänker du om mitt resonemang? Kan det ligga något i min rädsla eller är den obefogad?

Jag antar att det jag försöker föra fram med mitt resonemang är att jag vill se att vi dömer politiker lite mer från sinnelagsetiken, det vill säga utifrån om deras syfte och vilja var god och inte alltid från konsekvensetiken.

Självklart håller jag med till viss del i de som nu invänder och säger att vi inte kan släta över politikers missar med att säga ”Det gör inget, du gjorde i alla fall ett gott försök”. Men man behöver ju inte heller såga en politiker som begått ett misstag jäms med fotknölarna om denne hade ett gott uppsåt. Som det är nu kan man göra 1000 bra saker, men gör man en enda dålig så är man inte vatten värd och det känns inte heller rättvist.

Många politiker gör dessutom ett jättebra jobb, men får inga rubriker i medierna för det. Men ett litet klavertramp eller felbeslut kan göra att man hamnar i riksmedia under mindre smickrande rubriker.