Om krisen i MiljöpartietJag hade egentligen inte tänkt ge mig in i debatten om den kris Miljöpartiet just nu genomgår, men eftersom den har växt och växt så känner jag mig nästan tvungen att ta upp frågan med tanke på att detta är en blogg om politik.

Miljöpartiet har ju länge haft en del problem och framförallt är det deras språkrör Åsa Romson som kritiserats för uttalanden och sitt agerande kring sin husbåt. Men förra veckan så började kritik på allvar riktas mot en av deras ministrar, Mehmet Kaplan, och sen kom kris på kris för Miljöpartiet som haft tuffa dagar.

Alla turer kring Mehmet Kaplan har ni säkert redan koll på och säkert de efterföljande kriserna också, men jag gör ett litet sammandrag för säkerhets skull.

– Mehmet Kaplan kritiserades för att ha varit på samma middag som medlemmar ur ett turkiskt högerextremistiskt parti samt medlemmar från en islamistisk organisation. Snart uppmärksammades det också att han jämfört Israels sätt att hantera palestinier med det man utsatte judar för på 30-talet i en intervju.

– Åsa Romson gjorde sen en intervju i media där hon kallade terrorattackerna den 11 september 2001 för 11 september-olyckorna eftersom det blev väldigt tufft för muslimer efter attentaten.

– En kandidat till MPs partistyrelse gör också en intervju i media för att försvara Kaplan. Han vägrar skaka hand med den kvinnliga reportern på grund av att hon är kvinna med hänvisning till sin religiösa tro och traditioner. Kritiken kommer från alla håll, antingen skakar man hand med alla eller ingen eftersom man ska behandla båda könen lika. Han beslutar sig för att dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämna Miljöpartiet.

– När media vill få tag i en person från Miljöpartiet för en tv-intervju försöker en av deras presstalesmän förhandla med journalisten om att slopa debatten om Kaplan i utbyte mot att se till att några miljöpartister med viktiga positioner inom partiet deltog i nyhetssändningen. Han hotade också med att försöka tysta ner den kritiske person som reportern redan bokat in till sändningen.

Jag tror att detta var alla turer i stora drag och nu har Miljöpartiet skickat ut ett uppförandedokument till partimedlemmarna så förhoppningsvis kan denna typ av skandaler undvikas framöver.

Det jag personligen är orolig över är kulturen i Miljöpartiet. Skandalerna tycks följa ett visst mönster vilket tyder på att det är något fel på kulturen inom partiet och något som går djupare än de nu avhoppade partimedlemmarna. Det känns som att de råkat ut för det klassiska fenomenet group thinking där alla håller med varandra och kritiska röster saknas för att nyansera de interna debatterna.

Kritik har länge riktats till media angående att de inte granskar MP tillräckligt. De senaste dagarna visar i alla fall att den trenden förhoppningsvis är på väg att ändras och att Miljöpartiet kommer behandlas som alla andra av media.

Inget parti tjänar egentligen på att media behandlar dem med silkesvantar, då kan en osund kultur växa fram. Det är bättre att granskas och debattera än att bli en sluten grupp där man blir hemmablind.

Nu återstår att se om krisen kommer ebba ut eller om journalisterna har mer material att publicera.