problematiskt samarbeteNär Göran Persson lämnade Socialdemokraterna efter valförlusten 2006 då Alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen tog över makten så utsågs Mona Sahlin till hans efterträdare. Efter en tid började Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att skissa på ett liknande upplägg som Alliansen och planerade att gå till val tillsammans 2010 under namnet De Rödgröna. Så blev också fallet men väljarna sa nej och Alliansen behöll makten.

Efter valet 2010 har både Socialdemokraternas Mona Sahlin, Miljöpartiet språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson samt Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly lämnat riksdagspolitiken och det var mycket osäkert om de tre partierna skulle ge sig på ett nytt samarbete i framtiden.

Men inför valet 2014 gjorde Socialdemokraterna med nya partiledaren Stefan Löfvén och Miljöpartiets nya språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin ett nytt försök att gå till val tillsammans, denna gång utan Vänsterpartiet. När valresultatet stod klart erkände sig Reinfeldt besegrad och lämnade över uppgiften att bilda regering till det rödgröna blocket som fått fler mandat än Alliansen.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildade tillsammans en minoritetsregering men problem uppstod ganska omgående när budgetomröstningen för 2015 skulle genomföras. Sverigedemokraterna som blev tredje största riksdagsparti efter valet fällde regeringens budget och Stefan Löfvén utlyste nyval. Senare ställdes nyvalet in efter den så kallade Decemberöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna som enades om att man skulle låta den sittande regeringen få igenom sin budget.

Den rödgröna regeringen fick dock regera med Alliansens höstbudget under 2015, men de fick igenom både vårbudgeten 2015 och höstbudgeten 2015 precis som överenskommet.

Decemberöverenskommelsen är numer upplöst då den fick massiv kritik från många håll. Inför vårbudgeten 2016 la inte Alliansen fram någon gemensam budget utan vart och ett av allianspartierna kom med en egen budget som de röstade på, därmed fick regeringens förslag flest röster. Om Alliansregeringen beslutar sig för att återigen gå samman och lägga en gemensam budget så kommer det än en gång bli ett oroligt parlamentariskt läge i svensk politik.

Jag hoppas att jag fått alla turer inför och efter valet 2014 någorlunda rätt, det var en väldigt turbulent tid och det tror jag de flesta som hängde med i nyheterna kan skriva under på. Personligen har jag nog inte upplevt en så rörig politisk situation i Sverige tidigare och stundvis kändes det som en omöjlig situation att lösa.

Det var inte heller någon stabil tid för EU-samarbetet. Under mitten av 2015 skulle Grekland rösta om de skulle gå med på EU:s sparkrav eller inte, något som skapade stor ekonomisk oro i Europa.

En eskalerande flyktingkris frestade sen på det interna regeringssamarbetet när regeringen införde tillfälliga gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd, något som går tvärtemot Miljöpartiets politik. Många miljöpartister menade att Miljöpartiet borde lämna regeringssamarbetet. Ytterligare steg för att hantera flyktingkrisen har varit att besluta om att införa tillfälliga uppehållstillstånd från och med hösten 2016, något som språkrören för Miljöpartiet uttalat sig öppet kritiskt emot.

Något som kan ha ökat på spänningarna ytterligare i Regeringen är Mehmet Kaplans avgång som bostadsminister. Vad hände egentligen bakom kulisserna? Avgick Mehmet Kaplan frivilligt eller hade han ingen möjlighet att sitta kvar och var i så fall Stefan Löfvén överens med Miljöpartiets språkrör om detta?

Krisen eskalerade sedan som bekant och förtroendet för Miljöpartiet har sjunkit. Nu är frågan om språkrören kommer kunna sitta kvar uppe på dagordningen och ska avgöras under MPs kongress i maj. Sen har vi också frågan om vem som kommer ta över efter Mehmet Kaplan som bostadsminister, kommer MP förlora en ministerpost till S när en ny bostadsminister ska utses och Miljöpartiet är i underläge med tanke på de svaga opinionssiffrorna?

Frågan är alltså hur länge detta samarbete kommer att hålla och hur svensk politik kommer utvecklas och se ut de kommande åren.