150.000 jobb har försvunnit i Sverige
Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter
Under det senaste året har 150.000 jobb försvunnit i Sverige. Finansministern ägnar all sin kraft åt att skriva rapporter om det rödgröna samarbetets jobbpolitik. Det är säkert viktigt. Men vi kan tänka oss 150.000 mer angelägna arbetsuppgifter för en finansminister idag.
Mona Sahlin Maria Wetterstrand Lars Ohly Peter Eriksson
Etiketter: ansvar | Arbete | jobb | politik | rödgrön | rödgrönt samarbete för framtiden
Engagera dig
Det behövs en jobb politik värd namnet för Sverige.
Jag hörda Reinfeldt höja rösen i dagens partiledardebatt och säga sig vara stolt över sin politik. Hur kan man vara stolt över 12% arbetsösa, över budgetsunderskott, över att arbetslösheten biter sig fast?
Artikeln om Sverige ni länkar till är från nov 2008, vilket gör mig lite besvärad som socialdemokrat. SCB´s statitistik, som ni också hänvisar till, mäter sysselsättningsgraden i åldrarna 15-74 år. I Sverige har de flesta 15-16-åringar skolplikt och går därför i skola. Statistiken hänför dessa till kategorin arbetslösa, lite märkligt kan tyckas. Precis som SCB också skriver så hänför sig huvuddelen av de ”arbetslösa” i gruppen 15-24 år till heltidsstuderande. Borde vi inte kalla dem anställningslösa istället, arbetslösa är de i vart fall inte.
I andra änden av ålderspannet finner vi en grupp som i åldrarna 65-74 år, som här på västkusten kallas pensionärer. Om de skall kallas arbetslösa är väl tveksamt? För det kan väl inte vara så att vi socialdemokrater förespråkar skolpliktens avskaffande och höjd pensionsålder till 74 år? Eller är det en eftergift till något av de andra rödgröna partierna?
Att använda sysselsättningsgraden till att ange arbetslöshetens storlek och utveckling är dumt. I stället borde vi, liksom LO och Arbetsförmedlingen, använda statistiken över antalet anmälda till Arbetsförmedlingen och öppet arbetslösa. Här mäter man i gruppen mellan 16-64 och de som är aktivt arbetssökande, inte som SCB de som lite vagt uttrycker en önskan om att arbeta istället för att gå skola eller uppbära pension.
Hur ni kan få en ökning i reella tal av arbetslöheten från 170 000 år 2006 till 255 000 idag, som en nära trefaldig ökning, från 2.8% till 8,0, är säkert matematik i den högre skolan, men det övertygar ingen presumtiv väljare, snarare tvärtom, är jag rädd.
Klyftorna i samhället och bristen på jämlikhet är det stora problemet i verige idag. Regeringen har inte gjort något för att råda bot på det, tvärtom, de ökar och befästs i den politik som regeingen för. De rödgröna måste markera ett brott med den här utvecklingen, inte bara mot de borgerliga, som ju inte gör annat än för en borgerlig politik, vilket man kunde förvänta, men också mot den politik som förts under de senaste 25 åren. Helva vår trovärdighet står och faller på om vi har modet att inte bara kritiskt granska den borgerliga alliansens politk, utan också att självkritiskt granska våra egan tillkortakommanden. Väljarna vill ha förändring och den vilkan pekar mot ett samhälle med större jämlikhet och mindre klyftor,
Det är lätt att skriva ihop sig om att 150.000 jobb har försvunnit från Sverige. Betydligt svarare är det att kunna skriva ihop sig om hur dom skall kunna återskapas. Tyvärr kommer aldrig dom enklare jobben tillbaka, dom är bortrationaliserde i internetsamhället. Det är bara att titta på alla kartritare som var anställda i kommunernas stadsbyggnadskonor. Vad som tog två veckor att sitta och rita in vid en gatstumps anläggning tar nu fem minuter med CAD. Dom gröna jobben som det talas så mycket om kommer också att rationalisers. I slutänden blir det inte mycket kvar.
Det är ju faktiskt helt sant att det har försvunnit en väldig massa jobb jämfört med för ett år sedan. Det är ingen som ifrågasätter detta. Och det beror uteslutande på den s.k. finanskrisen. Vore det inte lämpligt att ni beskriver hur ni skulle kunna hantera krisen bättre än den sittande regeringen?
I vilket fall som helst är arbetslösheten nu på ungefär samma nivå som när regeringen tillträdde. Alltså skapades ca. 150.000 jobb innan finanskrisen slog till. Utan denna jobbökning skulle utgångsläget inför finanskrisen varit katastrofalt. Sveriges befolkning är inte dummare än att dom inser detta. Och ni inser det naturligtvis själva också, och kommer just därför behålla jobbavdragen.
Men att tro att vi som är mitt i en klassresa ska acceptera ytterligare högre inkomstskatter, det är ett misstag. Det är orättfärdigt att skatta löntagare sönder och samman. Sveriges 67-procentiga marginalskatt är världens högsta, och gör det nästan omöjligt att bli ens nästan rik på eget arbete. Jag stannar i Tyskland tills åtminstone värnskatten tas bort! Här är marginalskatten mindre än 50%, vilket är mycket mer rimligt. Varför ska man betala mer skatt på arbetsinkomster än man gör på inkomster av kapital?!?
Aku arbetsmarknadsundersökning augusti 2006: sysselsatta 4.433.600 personer,— därav i arbete 3.081.600 personer.——– Aku arbetsmarnadsundersökning augusti 2009 : sysselsatta 4.537.400 personer,— därav i arbete 3.520.500 personer.————— AUGUSTI 2009 UNDER LÅGKONJUKTUR HAR VI — 438.900 PERSONER FLER I ARBETE—- än AUGUSTI 2006 UNDER BRINNANDE HÖGKONJUKTUR. Siffrorna säger väl allt,– vilket sida har bästa arbetsmarknadspolitiken,— inlägget kommer säkert att censureras,— siffrorna som kommer från SCB är inte välkomna,— men med andra ord sanningen är inte välkommen till rödgröna bloggen.
Sista stycket i Anders Nilssons text ringar in exakt vad som är väsentligt. Oppositionen måste tydligt uttrycka en vilja och avsikt att bryta med den negativa utvecklingen som pågått i över 20 år. Den allt överskuggande politiska frågan är att återuppta riktningen mot ökad jämlikhet mellan samhällsklasserna, till förmån för arbetarklassens breda lager.
Visst är det som du säger Anders Nilsson, med statistiken. Men det var väl, om inte jag minns fel, nya EU-regler som gjorde att SCB strax före valet 2006 ändrade sätt att räkna vilket utnyttjades av de borgerliga i förra valrörelsen. Att vela och ändra tillbaka är fel. Nu är det detta nya sätt att räkna som gäller och man får ha i minnet de invändningar du har med de studerande. Alla måste ju använda samma sätt att räkna och vi måste kunna jämföra med andra EU-länders statistik.
Annars tycker jag att vi måste berätta historien om ett Sverige som blivit otryggare. Jag älskade Maria W:s uttryck i partiledardebatten ”kalla-handens politik”. Svenska familjer har förlorat en del av sin grundtrygghet som kommer att påverka vår ekonomi snart. Vem vill bilda familj om man måste vara orolig för hur man ska försörja barnen om man förlorar jobbet eller blir långvarigt sjuk? Vem vill starta företag om man riskerar försörjningen av familjen? Vem vill köpa en ny bostad? Dessa saker hämmar tillväxten, svenska företags konkurrenskraft och grunden i vår ekonomi!
Det känns lite larvigt och konstlat med det Obamainfluerade reklamspråket om att Sverige kan. Det kan lätt tömmas på allt positivt innehåll och vändas i sin motsats när krigspristagaren Obama fortsätter härjningarna i Afghanistan och Irak och inte stänger Guantanamo.
Hämta istället inspiration från Norge där två rödgröna segrar till stora delar bärs upp av LO:s folkrörelsemobilisering för jämlikhet och demokratisk välfärdsstat.
Anders Grönvall / ” Vilket utnyttjades av de borgerliga i förra valrörelsen”—- Du minns fel ,–ändringen att räkna arbetslösa gjordes,– oktoberg 2007. Har du nån bra förklaring hur kunde de borgerliga utnyttja den valrörelsen 2006 ?????
Mig inger det hopp att en kvinna som forskat på hur gemensamt ägda eller utformade verksamheter varit framgångsrika, på att ge människor arbete och mat utan att överutnyttja exempelvis fiskebestånd, får nobelpris. Någon som kommer från den sektor som är så starkt omhuldad i dag (allt skall vara evidensbaserat eller baserat på beprövad erfarenhet) som säger att gemensamt ägt är bra ! När detta sammanfaller med en artikel i DN där en samhällsforskare skriver att vi kan leva utan tillväxt och att det finns professorer som ägnar sig åt att utveckla samhällsmodeller för 0 tillväxt – då blir jag kraftigt förhoppningsfull.
Detta hoppas jag ger avtryck i politiken – vi kan skapa ett annorlunda samhälle, annorlunda därför att vi inte fokuserar på tillväxt och tror att det är detsamma som framsteg och välfärd. Nu tror jag inte att det är enkelt – men för första gången på länge tror jag det är möjligt att skapa ett reellt alternativ till den borgerliga tillväxthysterin och den politik som förs som gagnar mig som har jobb men slår på den som blivit av med jobbet eller fått en svår sjukdom.
Gör som Lars Ohly. Underteckna LO-Sthlms och Gemensam Välfärds budkavle för välfärd. Finns på respektive hemsidor och på bloggen Röda Malmö.
”Avbryt privatiseringarna inom välfärdssektorn.”
”Inkomstgarantera a-kassan och socialförsäkringarna på hög nivå. Höj försörjningsstödet.”
”Anställ fler inom välfärden.”
”Behåll naturtillgångar och infrastruktur i samhällets ägo.”
”Utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal och ta strid inom EU för fackliga rättigheter.”
”Öka inflytandet för de anställda inom välfärden.”
Hörde i senaste svt-rapport där journalisten uttryckte farhågor om Mona Sahlin kan hålla emot vänsterfalangens tryck inom partiet..
Svt-rapport journalisten berättade att för många socialdemokrater är förnyelse ett sköllsord..
Mona Sahlin berättade i iintervju med journalisten om socialdemokraternas förändrade syn på företagare sedan några år ”Företagare får också ha vinst för ögonen och vara en bra företagare. Men så lät det inte, enligt Mona Sahlin, i socialdemokraterna för några år sedan”.
Hur skall Mona Sahlin med trovärdighet kunna påstå att de nu är ett företagsvänligt parti när de bara för några år sedan inte tyckte att företagare skulle ha ”vinst för ögonen”.
Apropå det, för några år sedan, olämpliga i att göra vinster i företag. Wallenbergsbolaget INVESTOR som tidigare ägde SAAB har under åren stoppat in minst 15 miljarder i SAAB för att täcka årliga förluster. Det är genom vinster i andra företag som INVESTOR kunde hålla liv i SAAB. DETTA INTRÄFFADE PÅ DEN TIDEN SOM SOCIALDEMOKRATERNA ENLIGT MONA SAHLIN INTE TYCKTE OM VINSTER I FÖRETAG,
Det behövs åtgärder för att få in unga i arbetslivet. Trainee tjänster för unga akademiker och lärlingsplatser för de från yrkesprogram. Men framförallt en motivation till arbetsgivare att anställa unga generellt.
I andra länder rekryterar de unga akademiker för att lära upp dem i företaget. Investera för framtiden så att säga. Svenska företag tänker inte så. De tänker kortsiktigt och tar personal ifrån varandra istället. Kvar står de unga som saknar kontakter och/eller erfarenhet. Och om det någon gång finns traineeplatser, eller andra ”junior” tjänster, så är kraven skyhöga. Master och/eller dubbla examina. Det är ohållbart i längden. Om arbetsgivare vägrar tänka långsiktigt så får vi tvinga dem till det. Annars går hela landet åt skogen. För vilka ska försörja alla pensionärer, ”köttberget” om ni minns.