Dags att ta Fredrik Reinfeldt på orden
Publicerad av Mona Sahlin
Det övergripande löftet vid valet 2006 från Moderaterna och de andra borgerliga partierna var ”fler jobb”. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt var mycket specifik vad en ny borgerlig regering skulle uträtta – och utvärderas utifrån: ”Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.”
Nu är det dags att ta Reinfeldt på orden. Vi kan alla mäta och utvärdera de borgerliga regeringsåren.
När Reinfeldt tog över var arbetslösheten i Sverige 6,1 procent. Det karakteriserades av den tillträdande statsministerns parti som massarbetslöshet. I den ekonomiska vårpropositionen 2010 gör den borgerliga regeringen prognosen att arbetslösheten 2014 kan komma ner till 6,7 procent. Åtta år med regeringen Reinfeldt skulle – i bästa fall – leda tillbaka till ruta ett. Det Moderaterna beskrev som massarbetslöshet har nu blivit målet för nästa mandatperiod. De begär fyra år till för att inte ens komma tillbaks till den arbetslöshet då löftena om ”fler jobb” gavs.
Resultaten efter fyra år är nedslående för alla som drabbas. Sverige har en arbetslöshet på 9.1 procent. Välutbildade ungdomar får nu starta sitt vuxenliv utan jobb och framtidstro, mestadels kvinnor sägs upp från vård och skola, industriarbetare och tjänstemän får sin och familjens försörjning förstörd av massarbetslösheten. Sedan förra valet har antalet arbetslösa ökat med 100 000. Sedan förra valet har utanförskapet ökat med 70.000 människor. Ungdomsarbetslösheten närmar sig 30 procent – och är bland de högsta i Europa. Sedan förra valet har Sverige halkat efter – arbetslösheten har ökat snabbare i Sverige än i EU-snittet. Sedan förra valet har arbetslösheten bitit sig fast. Mer än 140 människor blivit långtidsarbetslösa varje dag – bara under det senaste året. Nu är var tredje arbetslös långtidsarbetslös. Nu ökar socialbidragen i mer än 90 procent av landets kommuner.
Enligt Reinfeldts eget uttalande från 2006 förtjänar ett sådant misslyckande inte förnyat förtroende.
Vi kan bryta den passiva jobbpolitiken från den borgerliga regeringen. Nu är det dags för en effektiv jobbpolitik. De rödgröna partierna har i Riksdagen föreslagit 100.000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser:
För det första. Fler jobb skapas av ett konkurrenskraftigt näringsliv. Därför ska vi investera i Sveriges konkurrenskraft. Skatterna måste medverka till ett bättre klimat för entreprenörskap. Vi vill sänka arbetsgivaravgiften för de små och medelstora företagen. Att sänka kostnaderna för småföretag att anställa och växa är ett prioriterat område. Vi föreslår en riskkapitalfond på 5 miljarder och sänkt kostnad för ett litet företag med 2-3 anställda om cirka 50 000 kronor, så att det på kort sikt skapas ungefär 10.000 jobb.
För det andra. Vi investerar i snabbtåg, infrastruktur och de gröna jobben. Det stärker människors möjlighet att pendla till de jobb som växer fram, och bidrar därmed till att arbetsmarknaden fungerar bättre. Investeringar i infrastruktur innebär också jobb här och nu för alla dem som planerar och bygger de nya vägarna och järnvägarna. Våra investeringar i infrastruktur och klimatomställning leder till ungefär 10.000 jobb på kort sikt – och fler jobb på längre sikt.
För det tredje. Unga och arbetslösa måste kunna flytta till de nya jobben. Därför investerar vi i nya bostäder. Trots bostadsbrist har bostadsbyggandet fallit kraftigt under den gångna mandatperioden. Det håller inte. Det skapar flaskhalsar på arbetsmarknaden. Vi utvidgar ROT och inför ett statligt investeringsstöd nya bostäder. Det skapar ungefär 10.000 jobb på kort sikt – och fler när fler kan flytta till de jobb som växer fram.
För det fjärde. Vi vill investera för att stärka kvaliteten i välfärden. Under det senaste året har mer än 25.000 anställda sagts upp i kommuner och landsting – och regeringen planerar för ytterligare uppsägningar direkt efter valet. Det är fel väg att gå. Sveriges kvinnor och män måste kunna lita på att barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården fungerar bra – för att kunna gå till jobbet. Våra investeringar i skola, vård och omsorg ger ungefär 15.000 jobb direkt – och bättre möjligheter för alla Sveriges kvinnor och män att jobba mer.
För det femte. Vi kan inte vänta med att investera för att Sveriges unga ska hitta ett jobb.Ungdomsarbetslösheten närmar sig 30 procent – och är bland de högsta i Europa. Vi vill avskaffa regeringens Aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen. Unga människor som behöver utbildning eller praktik ska kunna få det från den första dagen i arbetslöshet. Att bara vänta i flera månader är meningslöst. Vi tar också bort hela arbetsgivaravgiften för de företag som anställer en arbetslös ung människa. Det ger ungefär 10.000 jobb i närtid.
För det sjätte. Vi vill investera i utbildning – för att företagen ska kunna växa med rätt kompetens. Svenskt Näringsliv rapporterar att vart femte rekryteringsförsök misslyckas – eftersom företagen inte hittar rätt personal. Mitt i lågkonjunkturen råder arbetskraftsbrist. Det är inte rimligt. Vi vet att mer utbildade människor lättare hittar jobb, jobbar mer och tjänar bättre. Därför investerar vi i 44.000 utbildningsplatser – i högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Det ger företagen bättre möjligheter att växa – och stärker människors möjligheter på arbetsmarknaden.
Dessa är de sex ben som vår rödgröna jobbpolitik står på: Sänkt skatt för entreprenörer, ny infrastruktur, fler bostäder, starkare välfärd, nya möjligheter för unga och kraftfulla investeringar i utbildning. Det är 100.000 platser i jobb och utbildning för att stärka Sveriges konkurrenskraft. I augusti/september återkommer vi med ytterligare jobbförslag i den rödgröna regeringsplattformen.
Moderaterna har istället valt att satsa på ett enda kort: I fyra års tid har de påstått att det så kallade jobbskatteavdraget – att pensionärer betalar högre skatt än löntagare – ska skapa jobb. Hur skulle det gå till? Det har inte fungerat. 100.000 fler har blivit arbetslösa under mandatperioden. Resultatet har blivit ökade klyftor. Den tiondel som tjänar bäst i Sverige har av den borgerliga regeringen fått mer av resursförstärkningarna än vad 60 procent av svenska folket har fått tillsammans.
Vi står inför ett avgörande vägval. I september står valet mellan fler jobb med en ny regering – eller fortsatt ökade klyftor med högerregeringen. I september står valet mellan en bred jobbpolitik som vilar på sex ben – och en politik som fortfarande bara bygger på idén att ökade klyftor ger jobb.
Mona Sahlin
Vad har ni för planer för oss som varit långtidssjukskrivna under många år och nu har blivit utförsäkrade? Vad har ni tänkt ska hända med oss som inte har någon SGI och som står utanför A-kassan och som nu tvingas leva på socialbidrag? Vi som forfarande är så pass sjuka att vi inte har någon möjlighet att arbeta för att jobba oss till en ny SGI?
Många av oss är fortfarande så pass unga att vi har minderåriga barn att försörja och de blir också hårt drabbade när deras föräldrar knappt kan få ekonomin att gå runt från månad till månad. Som de flesta ändra har även vi dragit på oss skulder så som banklån mm, sånt som socialbidraget inte tar någon som helst hänsyn till, vilket gör att många familjer därför lever under den sociala normen. För oss handlar det inte om några få tuffa månader, för oss blir det en livslångt ekonomisk kris. Att leva på ett lågt sjukbidrag var tufft, men att nu behöva leva på ett par tusenlappar mindre varje månad är en katastrof.
För min del finns ingen ljusning. Jag är dessutom ensamstående med barn, så även om AF skulle lyckas trolla fram ett deltids arbete som jag mot för modan skulle kunna klara av och få lön för, så måste jag ändå fortsätta få socialbidrag för att täcka upp för den tid jag inte klarar av att arbeta. För mig betyder det att jag aldrig mer kommer klara av min ekonomi på egen hand. Inte ens min handläggare på FK har någon tro till att jag någonsin kommer att kunna arbeta heltid igen och ändå får jag avslag på min ansökan om fortsatt sjukbidrag. Jag lever med en kronisk sjukdom, men enligt FK så kan man ju inte säkert veta om det i framtiden kan komma fram någon behandling som kan leda till att jag kan bli arbetsför igen? Vad ska jag leva på tills dess då?
Kommer detta att göra mig friskare? Nej! Eftersom stress försämrar min hälsa och att leva med dålig ekonomi ökar stressen. Min sjukdom leder till att jag inte orkar vara den social person jag egentligen är, min dålig ekonomi förstärker det efter som jag känner mig i ett väldigt underläge gentemot andra människor, så det blir bara en ända ond cirkel.
Att leva med kronisk värk år ut och år in är väldigt påfrestande för livskvalien, men när även ekonomin blir en ständig kamp för att överleva så tappar man en stor del av sin livslust. Vore det inte för mina barn, så kunde jag lika gärna lägga mig med näsan i luften redan nu. Jag önskar mig inte ett långt liv, för jag kommer bara att vara en belastning för mina barn när de är vuxna och även för samhället.
MVH / G
Det blir massor av jobb lediga om ni låter dem som är 55+ och sjuka gå hem när de vi inte orkar mer! I stället tvingas de/vi gå till jobbet sjuka många tungt medicinerade trots att många arbetsplatser är livsfarliga.
Allt för att vissa som endast jobbat på kontor hela ( tex politiker) livet inte fattar vad trettio/fyrtio års slit kan göra med en människa.
Skippa dyrbara sjukbiddrag och låt de friska få jobben i första hand!
Det som gör vår arbetsmarknad sjuk är att arbetsgivarna har allt större biddrag för att sjuka och andra grupper till varje pris skall ”sysselsättas” även om det bästa för en sjuk människa är att få vara hemma i lugn och ro när de inte orkar mer,
Detta känns vansinnigt när friska trettioåringar letar jobb med ljus och lykta!
Jag skulle var lite försiktig, med stora ord om ungdomsarbetslösheten. Vi har inte fått april 2010 siffror ännu, kommer väl närmaste veckorna, då kan vi jämföra april 2010 och april 2006 DÅ VAR UNGDOMSARBETSLÖSHETEN 28.1 PROCENT, enligt SCB, AKU.
Hela arbetslösheten enligt SCB:s AKU-statistik visar att mars 2006 var antalet sysselsatta 4.252.900,- därav i arbete 3.790.000 och mars 2010 var antalet sysselsatta 4.449.200 därav i arbete 3.988.000,- med nya räknesättet 15-74 år blir det att mars 2010 arbetade 123.000 fler svenskar än i mars 2006, enligt SCB,- AKU. Jag tror att när siffrorna redovisas september efter uppgången under sommaren, kan bli mycket intressant debatt för att siffrorna från 2006 är efter 4 års högkonjuktur och 2010 siffrorna efter 3 års värsta lågkonjuktur sen i 30-talet. Samma sak kommer även gälla statsskulden 2006 / 1270 miljarder och april 2010 / 1104 miljarder, tomma ord och partipropaganda kommer att få vika sig framför fakta siffror som redovisas september 2010.
Påståendet ” under det senaste året har mer än 25.000 andställda sagts upp i Kommuner och Landsting ”. Har ni glömt att påståendet har fastnat Aftonbladets faktakoll och efter granskningen fått stämpel FALSK. Alltså påståendet stämmer inte !
RUBRIK OCH TEXT FRÅN NYHETSBYRÅN REALTID SKRIVER OM RAPPOR FRÅN KVALIFICERADE OCH OBEROENDE EKONOMER ANG. REGERINGENS ARBETE.
2010-05-17 | 12:23
”Finanspolitiska rådet
ger alliansen rätt”
”Det Finanspolitiska rådet hyllar nuvarande regeringens jobblinje. Såväl jobbskatteavdrag, sjukförsäkringsreform som RUT-avdrag hyllas”.
Vi kan vara stolta och glada över att vi har en så kompetent regering.
Man kan föreställa sig hur omdömmet från ekonomerna skulle sett ut om vi istället haft en regerin som bestått av partier som alla är motståndare till dessa åtgärder som nu hyllas av de ekomomiska
Det håller inte att alliansens företrädare fortsätter att skylla alla misslyckanden på ”lågkonjunkturen” , det har gått snart 4 år sedan de tillträdde och skall det fortsätta att skyllas på lågkonjunkturen så blir det ett bevis på att den egna borgerliga politiken med ROT , RUT och skattesänkningar inte fungerat särskilt bra.
Hur många år hade alliansen tänkt att skylla på lågkonjunkturen ? Det kanske är dags för anders borg att bestämma sig för om vi har en lågkonjunktur eller om ”det har vänt” , för när han pratar i media så beror alla misslyckanden med alliansens politik på lågkonjunkturen och nästa sekund ”har det vänt” tack vare alliansens politik.
Inkonsekvent ?
Lars W har fått allt om bakfoten. Det är inte frågan om att jämföra äpplen med päron. Det är alliansens politik som råder och de har misslyckats och skall därför bytas ut. Vi kan inte ha kvar politiker som misslyckas så mycket att till och med den egna kontrollgruppen ger bakläxa. Borg och Reinfeldt försöker växa genom att överösa sig själv med beröm. Men det hjälper inte, de har inte haft tillräcklig erfarenhet och skicklighet för att befästa en fungerande jobbpolitik och har gjort många felaktiga beslut. Därför får de avsked och anmäla sig till fortsatta studie på Handelshögsskolan.
Jag blir äcklad och seriöst skrämd av hur många blå människor det finns i lilla Sverige! De tar oss med sina kalla blå klor och försöker manipulera oss till att rösta på ett kallt blått Sverige där alla bara ser till sig själv och skiter i sina bröder och systrar…brrr!
[...] åt alla kommer att vara huvudmålet för en Rödgrön regering. Det är en milsvid skillnad mellan att enligt klassisk socialdemokratisk modell arbeta för Arbete [...]
Hej,
Skulle vara intressant att få svar på varför mina kommentarer med automatik markeras med ”Din kommentar inväntar granskning” och står så markerade i flera dagar. D:v.s. på detta sättet syns inte mina kommetarer. De Rödgröna tillämpar således en form av censur. Är det så S och MP vill ha debattklimatet i ett Rödgrönt Sverige? Att detta är rätt enligt Ohly kan jag tänka mig.
Jag vet inte vilka siffror som stämmer med arbetslöshet men förutsatt att de 100.000 som nämns här stämmer, och även om finanskrisen används av alliansen som ”ursäkt” borde man normalt kunna läsa från oppositionen något i stil med tvärtom – typ ”finanskrisen ligger bara bakom X antal (eller procent) av ökningen av arbetslöshet, resten beror på politiken från alliansen”. Var hittar jag en sådan siffra, någon som vet det? Vet man inte hur man ska rösta i valet borde sunt förnuft ändå säga att oppositionen i någon utsträckning rimligtvis borde tillstå att finanskrisen åtminstone åsamkat någon skada i olika statistiker? Känns inte så seriöst att bara skylla på alliansens politik när det är global finanskris, så en mer verklig siffra vore av intresse istället.
Och ska man vända på det ska oppositionens politik skapa 100.000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser. Hur är fördelningen dom emellan, för praktikplatser är absolut inga jobb utan bara ett sätt att gömma arbetslösa från statistiken, och utbildningar nästan samma då den andel av de som utbildar sig normalt inte får jobb förrän om några år när utbildningen väl är genomförd. Så det vore intressant att veta mer exakt hur stor andel faktiska jobb oppositionen kan erbjuda i sina vallöften – inte hur många den öppna arbetslösheten minskar med – för det är stor skillnad…
Hoppas på bra svar från någon här – antingen politiker eller annan medmänniska som kanske har läst någon siffra någonstans på det jag efterlyser – gärna länka till en källa också om möjligt….
Jag tycker att det känns som att välja mellan pest eller kolera nu när man står inför valet. Det blåa blocket som med sina sänkta skatter, som för en arbetare ger ett par hundra mer i plånboken, men ger desto mer för en höginkomsttagare. Lägre skatter gör ju att det blir sämre vård att tillgå. Och båda blocken tycker att man kan jobba längre. Fast jag tror att det vore samhällsekonomiskt bättre att man fick gå hem redan vid 55. Jag personligen tror att det inte finns många 60 åringar som investerar i ett nytt hus, ny bil och satsar på att bygga en ny familj. Sen det här rödgröna spektaklet som har blivit till. Som tror att miljön blir bättre bara man har råd att köpa utsläppsrätter. Som det skäggige språkröret sa när dom kom in i riksdagen förra gången och hade pratat om dyrare bränsle och han köpte en törstig bil ” nu har jag ju råd att betala ”. Är det att föregå med gott exempel det? Nä, utarma landsbygden det är vad dom vill. Det är ju väldigt bra för miljön när vi fraktar hit mat från hela Europa och bonden som bor granne får lägga ner för det är så höga miljöavgifter i Sverige, och så luktar han ju illa också.. Stoppa dom utländska lastbilarna som kör på högsvavlig diesel och låt svenska bilar köra istället för dom betalar iaf miljöavgifter.
Ursäkta mig, men jag är så trött på de här allians-clownerna, ni är alldeles för snälla mot dem. De kommer alldeles för lätt undan.
Trots att alliansen – denna erbarmliga amatörteater – lyckats göra Sverige till ett land som rasar samman inifrån och faller fritt i varje internationell undersökning av välfärd och människors välbefinnande, anser de att de har gjort ett alldeles enastående arbete. Det har förvandlat Sverige till ett land för den självutnämnde experten, ett vilda-västern för oseriösa lycksökare och ett paradis för korruption – titta hur det ser ut i kommunerna, titta hur de nästlar in Livets Ord i Landstingen. Den demokratiska insynen har försvårats dramatiskt, hemlighetsmakeri, fiffel och egenmäktighet råder i landets kommuner. För de sjuka har dessa fyra år varit ett skräckvälde. För de arbetslösa, unga som gamla, en fullkomligt förödande tid. För forskningen har det varit katastrof, och för våra skolbarn och deras lärare en tid av förlamande otrygghet. När någon påpekar detta möts de av tystnad eller av hånfullheter och hat.
I sådana tider brukar ett lands opposition träda fram. Men därifrån har det varit knäpptyst.
Aldrig förr har vi sett så många prov på ministrars och kommunalpolitikers fria förhållande till verkligheten. Snart sagt alla beslut i Sverige numer fattas i strid mot de sakkunnigas utlåtanden. Hävdar experter att genomförandet av ett förslag av den ena eller andra anledningen kommer att leda till djupgående och varaktiga negativa konsekvenser kan man med hundraprocentig säkerhet utgå från att moderaterna kommer att genomdriva förslaget. Det här har fått irreversibla konsekvenser för kulturmiljöer och känsliga naturmiljöer.
För att inte tala om våra ministrar! Vi har ministrar som på så flagranta sätt visat sin olämplighet att de i vilket annat land som helst hade tvingats avgå. Vi har en utrikesminister som offentligt uttalat att han inte bryr sig om vad den svenska grundlagen säger, vi har en justitieminister som inte ens är jurist och som i totalitär anda vill exponera namn och bild på personer som aldrig dömts för ett brott. Vi har en finansminister som redan under sin första arbetsvecka menade att det vore bättre om alla landets musiker tog ”riktiga jobb”. Vi har en socialminister som anlitar en känd högerextremist för att skriva ett tal där ministern kan gå till angrepp på konstnärerna på ett sätt som för tankarna till ”Enartede Kunst”. Vi har en utbildningsminister som saknar de mest grundläggande kunskaperna i didaktik, barnpsykologi eller pedagogik och som har förväxlat kaserngårdens gapskrikande och antidemokratiska ”ledarskap” med respekten för barndomen och hänsynstagandet för inlärningsprocessernas individuella känslighet.
Det har varit alldeles för tyst. I vilket land som helst hade det fått oppositionen att slå näven i bordet så att flisorna rök. Vore jag röd/grön politiker skulle jag nu gå till ett rasande anfall på denna amatörteater som styrt landet i fyra år. Det har varit tyst alldeles för länge, jag har nästan trott att vi inte haft någon opposition.
/Pete