Fördelen med jämlika samhällen
Publicerad av Martin Gelin
I DN i dag skriver Göran Rosenberg om Kate Pickett och Richard Wilkinsons omtalade bok ”Jämlikhetsanden”, som ”smular sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.”
Han jämför det här med utveckligen i Sverige på 2000-talet:
Inkomstspridningen i Sverige är i dag den största sedan mätningarna började 1975 och den rikaste hundradelen av befolkningen äger en tredjedel av de finansiella tillgångarna mot ”bara” en femtedel 1997. Få skulle säga att detta har gjort Sverige till ett bättre samhälle, än mindre ett rättvisare, i synnerhet inte efter de senaste årens finansiella excesser och katastrofer. Ökningen av ”utanförskapet” (enligt Statistiska Centralbyråns definitioner och mätningar) är knappast ett rättvisetecken.
Jag uppehåller mig vid rättvisan eftersom jag tror att frågan om jämlikhet till stor del är en fråga om rättvisa. Ojämlikhet är inte bara en fråga om ekonomiska skillnader utan också om skillnader i social status och socialt värde. Ojämlikheten i samhället ökar när skillnader i status och värde uppfattas som mera oskäliga och orättvisa. /…/
Det behövs knappast några tabeller för att bevisa att ett sådant samhälle är sämre för alla, rika som fattiga, inte heller för att övertyga oss om att jämlikhet och social rättvisa fortfarande är ideal värda att kämpa för.
Rosenberg verkar tycka att det här är en diskussion som knappt behöver föras, som om alla var överens om slutsatsen i ”Jämlikhetsanden”. Kanske kan han börja med att övertala några av kollegorna på våra ledarsidor om bokens argument.
Vilket parti agerar för ekonomisk och social jämlikhet? Tyvärr finns det i praktiken inget sådant parti. Utveckling av socialismen har visat sig vara mera ojämnlik än alternativet.
Tittar vi oss omkring konstaterar man att våra företrädare i politiken har sett till att man får en del av förmögenheten och tryggheten. Titta exempelvis på Vanja Lundby Wedin och Thomas Bodström. Dessa personifierar överklassen (makteliten). Visserligen finns det värre exempel men ändå. Är man själv välbärgad har man svårt att förstå de som är utsatta. Man har lättare att sympatisera med eliten.
Ofta pratar politikerna om jämligheten som om den vore en exakt siffra. Alla arbetsuppgifter skall delas¨lika. Det är också feltänkt. Arbetsuppgifterna skall delas som de inblandade själva uppfattar som rimliga. Det viktiga är att man respekterar varandra för den man är. Det viktiga är att alla utvecklar sina talanger.
Skall vi få ett bra samhälle för alla måste några föregå som goda föredömen och visa vägen. I verkligheten är det attityder som skall påverkas och det tar relativt lång tid. Men är allt så förfälligt brotten.
Tyvärr visar våra representanter ingen respekt för oss gräsrötter. Man vet alltid bäst och man behöver absolut inte leva som man lär. Kan man bekämpa sina egna förmåner?
Frågan är om politikerna har förmågan att tänka om. Det gäller att samhället belönar RÄTT insatser.
Granskning pågår! Kritik avvisas bestämt! Oliktänkande otänkbart! Yttrandefrihet är en myt! Åsiktsbildning olämpligt! Miljöpartiet fundamentalistiskt? Ej tillåtet att ”driva” med den rödgröna geggamojjan! Locket på! Stäng igen! Håll ihop! Slut er samman! I en annan tid – sänd oliktänkande till Sibirien!
[...] – Göran Rosenberg, rättvisa och jämlikhet, Hans Åberg – Jämlikhet och rättvisa, Rödgrönt samarbete blogg – Fördelen med jämlika samhällen, Nonicoclolasos – Har Rosenberg rätt om jämlikhet?, Berghs betraktelser, Storstad, LOKE [...]
Dessvärre lär jag ge kritikerna här ovan rätt, makt korrumperar! Däremot lär jag ge liten eloge iaf till MP:s förslag om samhällslön (om man nu behagar damma av den och ta ner den från hyllan) samt V för sin partiskatt!
MvhME/Mats