Grisar i politiken
Publicerad av Maria Wetterstrand
Ibland kommer verkligheten ifatt politiken lite snabbare än man kunnat ana.
Nu senast har det drabbat grisarna. Nej, det handlar inte om svininfluensan utan om hälsan för de riktiga grisarna.
De hemska bilderna upprör alla. Att föda upp grisar innebär faktiskt ett eget ansvar, men också att samhället utövar kontroll över verksamheten.
Det är inget fel på våra lagar. Problemet ligger istället i kontrollen av om lagarna efterlevs eller inte.
Djurskyddet är ett område i svensk politik som borde få större vikt och resurser.
Under den förra mandatperioden drev vi rödgröna igenom en rad reformer av djurskyddet i Sverige. Det stärktes, gjordes oberoende och fick mer resurser.
I valrörelsen drev den moderatledda alliansen hetsjakt på djurskyddet och ett av de första vallöften som förverkligades var att omorganisera det än en gång. Djurskyddet skars ned och ansvaret för kontrollen förstatligades till länsstyrelserna.
Nu behöver kontrollen av djurskyddet stärkas. Det innebär framför allt mer resurser till kontroller ute på fältet. Det ska inte behöva vara så att frivilligorganisationer utövar kontrollen, det ska vara samhällets uppgift.
De som tjänar mest på ett starkt djurskydd är utan tvekan uppfödarna själva. Bara då kan de garantera kunderna att grisen inte lidit på det hemska sätt som kommit fram i de senaste dagarnas rapportering.
Frågan är om inte verkligheten har bitit den moderatledda regeringen i svansen. Eller griseknorren kanske man ska säga.
Det blir roligare att rösta rödgrönt. Även för grisarna.
Du menar typ den där tramsreformen där akvariefiskar skulle ha mänskliga rättigheter?
[...] Verkligheten har bitit den moderatledda regeringen i knorren. Det blir roligare om man röstar rödgrönt – även för grisarna. Säger Maria. [...]
Bra Maria! Viktig fråga, nu måste vi agera.
[...] Tyvärr är det regeringen han själv ingår som har bidragit till denna situation genom att skära ner på djurskyddet. I inslaget försöker Eskil lyfta fram konsumentmakten som en viktig del av djurskyddet. Men käre [...]
”Under den förra mandatperioden drev vi rödgröna igenom en rad reformer ” .. ursäkta? De rödgröna….menar ni att ni hade ett sammarbete förra mandatperioden? Jag trodde S styrde ensamt…men ok … så då ÄR det alltså även miljöpartiets fel att vattenfall investerade i brunkol och kärnkraft…eller ni är bara ”de rödgröna” när det passar eller?
Ni skriver:
”De som tjänar mest på ett starkt djurskydd är utan tvekan uppfödarna själva. Bara då kan de garantera kunderna att grisen inte lidit på det hemska sätt som kommit fram i de senaste dagarnas rapportering.”
Tycker att man även kan vrida till det så att de grisbönder som faktiskt driven en seriös uppfödning missgynnas ordentligt och att det snedvrider konkurrensen mot de som följer lagar och förordningar. Det brukar ju Moderater och Centerpartister tjöta om.
Det är ”SVINAKTIGT” att skylla på moderaterna att vissa grisbönder inte följer Sveriges hårda djurhållningsbestämmelser. Men det är typiskt att när valet närmar sig skyller oppositionen allt på regeringen.
Problemet i Sverige är att när någon som t.ex. grisbonden brutit mot en lag eller bestämmelse kan de bara ta ”timeout” och seda komma igen som om inget hänt.
Det var Mona Sahlin som uppfann den politiska företeelsen att ta ” timeout” som svar på den masiva kritik hon ådrog sig genom att använda regeringens kontokort för privara utlägg om tiotusetals kronor, låta p-böter gå till kronofogden och inte betala dagisavgifter i tid.
Det får inte vara så lätt varken för grisbönder eller politiker att bara ta ”timeout” när det brutit mot bestämmelser och därför drar på sig massiv kritik.
När kritiken lagt sig kan grisbonden komma igen och fortsätta som grisbonde och politikern kommer igen som statsråd och t.om. senare som statsministerkandidat..
Verkligen bra! Djurskyddspolitiken har levt i skuggan alltför länge…mat är politik…mat är djur…ibland. Tror jag blev serverad mat en gång av Maria Wetterstrand på nåt slags stormöte i Stockholm med Grön Ungdom/Miljöpartiet…om jag minns rätt. Snart sitter hon i vår regering! En kort fråga bara…finns det någon rödgrön riksdagsledamot som är en aning skeptisk till den helt benhårda linjen bakom Al Gore & co om global uppvärmning av jorden orsakad av människan utan ett ens uns promille tvivel? Efter Climategate vet jag inte ut eller in…när Phil Jones som är den forskare som är i centrum av dessa teorier visar sig ha så låg respekt för peer review och dessutom har ett behov av att trixa med kurvorna för att få fram det man påstår…då hamnar jag i nån slags åsiktsförvirring…vill ju rösta rödgrönt men finns det någon särskild person jag borde kryssa…som har en mer pragmatisk/osäker/omprövbar syn på klimatforskning?
(I Australien exempelvis har Climategate få stora konsekvenser i inrikespolitiken…men i Sverige är allt så tyst – http://blogs.telegraph.co.uk/news/jamesdelingpole/100018003/climategate-five-aussie-mps-lead-the-way-by-resigning-in-disgust-over-carbon-tax/ )
[...] Tyvärr är det regeringen han själv ingår som har bidragit till denna situation genom att skära ner på djurskyddet. I inslaget försöker Eskil lyfta fram konsumentmakten som en viktig del av djurskyddet. Men käre [...]