Myten om det negativa nätet
Publicerad av Martin Gelin
En berättelse börjar etableras i svenska massmedier: det kommer att bli en smutsig valkampanj och det beror till stor del på det ökade inflytandet av sociala medier och bloggar.
Jag tror inte att det stämmer.
I förra veckan gjorde jag två intervjuer om sociala mediers inflytande på valkampanjen och de råkade sändas inom loppet av några timmar, i gårdagens SVT Aktuellt och P1 Morgon.
Aktuellt inleddes med att en bakgrundsskärm i TV-studions bakgrund visade loggor från olika sociala medier-företag (Twitter, Facebook) ackompanjerat av något slags pratbubblor med förolämpningar och skällsord. ”Stick och brinn!” stod det plötsligt i TV-skärmen. Det här skulle, förmodar jag, illustrera journalisternas bild av hur den politiska dialogen ser ut i sociala medier – stökig och ociviliserad.
Vidare i inslaget sade statsvetaren Tommy Möller att vi ”i och med internetutvecklingen” kommer att få en mer negativ och skandalpräglad valkampanj eftersom ”ideologisk diskussion och sakfrågor ersatts av moralfrågor och privatliv”.
Det här stämmer inte riktigt med verkligheten.
De mest omtalade bloggdiskussionerna på Knuff.se just den här dagen, det vill säga de mest länkade blogginläggen i Sverige, handlar om följande ämnen: Centerns energipolitik, Beatrice Asks syn på rättsstaten, Googles Kina-censur, en DN Debatt-artikel om vårdvalet och en SvD Brännpunkt-artikel om lärares arbetstid.
Ingenting om ”moralfrågor och privatliv”, inget skvaller, ingen smutskastning.
Bloggarna och de sociala medierna fungerar snarare som granskare av massmediernas nyheter och politikernas uttalanden. Det som slipper undan i en tidningsintervju dissekeras och debatteras av engagerade bloggare, som därmed förbättrar det politiska samtalet och för oss lite närmare sanningen.
Vi har sett mängder av exempel på det här i svensk politik på sistone, exempelvis när det gäller Fredrik Reinfeldts felaktiga påståenden om antalet nya jobb i SVT:s Agenda, eller Almegas vilseledande siffror om vilka inkomstgrupper som använder sig av RUT-avdraget, eller FRA-debatten som inte skulle ha diskuterats så intensivt och nyanserat om de inte vore för flitiga bloggare från hela det politiska spektrumet. Rödgröna bloggare har varit drivande bakom den viktiga debatten om utförsäkringarna, medan högerliberala bloggare exempelvis upptäckte att Sven Otto Littorins examen inte var så mycket att skylta med.
Bloggarna – såväl röda som blå – upptäcker alltså ofta saker som medierna missat.
Den som sneglar på vårt rödgröna twitterflöde här till höger stöter inte heller på särskilt mycket smuts och skvaller, utan snarare ett sakligt och sansat samtal om den politiska situationen i Sverige.
Det finns en del tecken på att det kan bli en smutsig valkampanj 2010 (som statsvetaren Peter Esaiasson påpekar i P1) men sociala medier är knappast ett av dem.
Bloggar, Twitter, YouTube och Facebook förbättrar, snarare än försämrar, det politiska samtalet och de gör det svårare, inte lättare, för såväl politiker som massmedier att komma undan med lögner och vilseledande information, eftersom det alltid väntar en ivrig bloggare runt hörnet som kan googla fram sanningen sekundsnabbt.
Se Aktuellt-inslaget här:
För de etablerade massmedierna finns det även något självförhärligande i att nedvärdera sociala medier och bloggar. De bekräftar därmed sin egen status som en civiliserad auktoritet. Sverige har omkring 1600 politiska bloggar i dag, många av dem med ett till synes obegränsat tålamod för research, vilket i allt högre utsträckning hotar de traditionella mediehierkaierna.
Visst vimlar det av knäppgökar och fanatiker som uttrycker sig plumpt på nätet, men att låtsas att det enbart är dem som formar det politiska samtalet i sociala medier är inte bara grovt missvisande, det är dessutom en förolämpning mot alla de briljanta bloggare som så outtröttligt granskar våra makthavare.
Jag skulle inte ha tagit det jobb jag har, som ansvarig för den rödgröna valkampanjen på nätet, om det inte vore för att jag är övertygad om att bloggar och sociala medier kan demokratisera och förbättra det politiska samtalet i Sverige.
Peter Andersson, HBT-Sossen och Henric Oscarsson bloggar mer om detta.
(Och försök för all del gärna att hitta ett enda personangrepp, ett plumpt skällsord eller något överdrivet fokus på privatliv och moralfrågor, på deras tre bloggar).
[...] rödgröne nätkonsulten Martin Gelin skriver nu i ett mycket välformulerat och vältänkt inlägg om myten om det negativa nätet. Han kritiserar [...]
[...] Och särskilt spekulerar det i att smutsen kommer att komma från de sociala medierna. Som det vore en redan vedertagen sanning. Visst, det kommer att finnas en mängd anonyma kommentarer som gör taskiga påhopp på så väl bloggar som tidningsartiklar. Gammel media får göra osm de vill, men jag säger att det är upp till oss! På bloggnätverksträffen på Bommersvik pratade vi om just detta. Och vi rödgröna tror att vi har allt att vinna på att låta denna valrörelse handla om politik. Inte person, och inte smuts. I Intervjun som ni kan kolla in här, var Martin Gelin den enda som ser kraften i de sociala medierna som något positivt. Här skriver han om myten med det negativa nätet [...]
[...] HBT-sossen, Krassman, Fredrik Pettersson, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, Hannah Bergstedt och Rödgrönas blogg skriver om smutsiga kampanjmetoder och tvättstugans [...]
Fäste mig också vid detta synnerligen besynnerliga utspel från inte mindre än SVT Aktuellt själv. De som fick uttala sig kritiskt om den ‘politiska näthuliganismen’ och ”negative campaigning” på bästa sändningstid var Stureplanscenterns Per Ankersjö, vidare Niklas Svensson, tidigare Politikerbloggen, numera Expressen, samt chefredaktören för Dagens Arena – en ”ledarsida som bara finns på nätet”. Som om dessa tre skulle personifiera den politiska anständigheten och objektiva sakligheten. Skrev därför ett blogginlägg om saken – se http://komigenuva.wordpress.com/2010/03/23/en-laglos-regering/
Internet är förutsättningen för att vi ska kunna se en helhet och fakta!
DET visas inte av media alls- de vinklar som de vill- och mörkar det som inte passar dem ..
Visst- det finns dem som satt i system att försöka tysta på nätet oxå- men det skadar inte att lära sig känna igen lobbyister för monopolbolag..på hornen i pannan..:)
Och- att ha möjlighet att kritiskt granska olika medier och dessas såå klara syften..
( nåt undanta finns!)
Det är väl det VISSA media inte vill e klart- då kan de inte ha lika mycket makt som förr.
Mer makt än politikerna och folket!
Självklart pågår det en smutskampanj och framför allt gentemot er politik.
Betänk att TV4 är ägt av Bonnier så bara av den anledningen skulle aldrig Mona ställt upp i debatt med Reinfeldt.
Ulf Kristensson har lugnat ner sej lite men han är ju MODERAT ut i fingerspetsarna.
Det finns väl ingen som smajlar upp sej som han i freddes närvaro, rent äckligt.
Sen Expressen där Blaska Anna var och varannan dag har något sanslöst negativt att skriva om ER plus Nicklas Svensson som även han reducerar kommentarer om man skriver något till er fördel.
SVT är tyvärr den enda kanalen som har en rak och tydlig Nollinställning i sina politiska åsikter. I varje fall i rutan.
Så se upp med vem ni pratar med Tyvärr!
[...] Jag kan anta att skälet till varför man bara vill lyfta fram officiella företrädare är för att man vill ha kontroll över innehålet. Här är jag tacksam att mitt eget parti inte har samma inställning utan har förstått att vill man ha en stark närvaro så måste man våga släppa kontrollen. [...]
[...] – In your face, Fredrik Pettersson, Peter Andersson, Johan Ulvenlöv, Hannah Bergstedt och Rödgröna bloggen har bloggat om tvättstugans lansering. Att tvätta är inte den roligaste uppgiften alla gånger, [...]