Rödgrön almedalsvecka, med Åsa Romson: Ett vägval i svensk energipolitik
Publicerad av Martin Gelin
I dag är det miljöpartiets dag i Almedalen, så vi rundar av denna intensiva vecka med ett gästtblogginlägg från miljöpartiets Åsa Romson:
”Vi är ett parti som säger nej när det behövs!”
Centerledarens ord i inledningen på hennes tal i Almedalen i mitten på veckan ringer kvar i huvudet när jag springer runt på olika miljö- och energiseminarium.
Det var ju inte kärnkraften som Maud Olofsson menade, såklart, ändå hänger den frågan mer än någon annan kvar i efterspelet av den moderatledda alliansens politik denna mandatperiod. VD:n på svensk kärnbränslehantering betonar på ett spänt möte med miljöpartister att deras uppdrag bara handlar om att lagra bränslet från dagens reaktorer, men frågan är vad kring kärnkraftsfrågorna och hela energipolitiken som går att lita på om Mauds allians fortsätter. Man säger inte nej till förnybara energikällor men alla vet att den havsbaserade vindkraften inte kommer igång med dagens politik. Frågan är när Vattenfall ser större möjligheter i vindkraft än i kärnkraft.
Sällan har väl vägvalet varit så tydligt mellan två regeringsalternativ – rödgrönt för ja till förnybart, och den blå alliansen för ja till kärnkraft. Inget nej där från Centern. Det hade behövts.
Trots rekordmånga seminarier saknade jag något forum där frågan om detta vägval i svensk energipolitik belystes. Bland tjogvis med debatter om förnybar energi berördes inte frågan kring betydelsen av att storföretag nu vill (och med alliansen tillåts och påhejas) satsa miljardbelopp på kärnkraft istället för förnybart.
Där stod Kampanjen mot Kärnkraft i sitt tält och delade ut en uppkopierad text om myter och fakta utan att bli insläppta i de fina seminariesalongerna. Så speglar Almedalen en fortsatt förnekelse av kärnkraftsfrågan betydelse.
(Kopierat från den första upplagan av denna artilel)
Det svenska energinätet tillförs under ett normalår 65 TWh vattenkraft… 65 TWh kärnkraft… och 200 TWh fossil kraft. Att i det läget försöka få det att framstå som en strid mellan förnybart och kärnkraft är felaktigt.
Striden står mellan rena kraftkällor – som vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, bergvärme, skogsavfall, med mera – och smutsiga kraftkällor… som eldningsolja, bunkerolja, gas, bensin, diesel. De rena kommer att ta resurserna ifrån de skitiga, inte ifrån varandra.
Ju längre tid som vi hindrar rena kraftkällor, som kärnkraft, från att utvecklas, desto längre kommer de 200 TWh skitig energi vi bränner upp att få vara kvar. Vi behöver varenda ren kWh vi kan få.
Sett ifrån detta perspektiv har Alliansen den bästa miljöpolitiken, därför att som helhet satser de på förnybart, effektiviseringar och kärnkraft. Det finns gott om utrymme att ta av eftersom behovet ändå med råge mättar vår kapacitet att bygga ut allt detta så snabbt som vi önskar.
Den rödgröna röran däremot vill bara satsa på förnybart och effektiviseringar, vilket gör att istället för tre fronter i kriget mot det fossila så blir det bara två, samtidigt som alla landvinningar som gjorts på den tredje fronten – kärnkraften – skall kastas bort och bli till intet… en tillbakagång.
Snälla snälla se till att bil större än Socialdemokraterna så jag får en statsminister jag kan lyssna på och som talar till mig utan att jag känns om om jag vore 5 år.
SIFFROR JOBBAR FÖR ALLIANSEN. Minskningen av arbetslösheten är alliansens bästa valarbetare. Det skriver riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) i sitt nyhetsbrev.
- Arbetslinjen fungerar. Alliansen vill fortsätta med jobbinriktningen av den ekonomiska politiken.
Läs mer på politikerbloggen.se
Carl B Hamilton har studerat SCB:s arbetskraftsundersökning för juni månad. I materialet finner han stöd för alliansens politik. Hamilton skriver:
Arbetslinjen fungerar. Alliansen vill fortsätta med jobbinriktningen av den ekonomiska politiken. Inga experiment med återgång till den gamla politiken som oppositionen förespråkar!
===================================================================
I spåren av krisuppgörelser mellan arbetsgivare och arbetstagare pågår nu idag hundratals lokala förhandlingar om sänkta löner.
Svensk Näringsliv, Alliansen,Arbetsgivarna och Carl B Hamilton har mycket att tjäna.
Sänkta löner förebådar framtida uppsägningar. Centerpartiets, Kristdemokraternas och Folkpartiets paroll är sänkta löner. Detta innebär att hundratals yrkeskategorier kommer att försvinna.
Så resonerar Alliansen, Svensk Näringsliv, Svenska företag och Carl B Hamilton, när arbetstagarnas intäkter minskar och direktörernas incitament kan få skattesänkningar med hundratusentals kronor.
På punkt efter punkt ser man hur Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Carl B Hamilton går fram med dubbla budskap inför valrörelsen i september 2010. Ett för välbeställda. Ett annat, rakt motsatt, för resten av det svenska folket.
De nya moderaternas Ordförande Fredrick Reinfeldt säger till de unga direktörsämnerna och till de välbeställda; ”Satsa på dig själv. Du skall leva gott på din lön.”
Centerpartiets Ordförande Maud Olofsson säger till svenska arbetstagare på verkstadsgolvet; ” Du får inte förhandla om din lön, den bestämmer vi. Du skall få mindre att säga till om på din arbetsplats. Avskaffa kollektivavtalen och LAS. Arbetslösheten får du betala själv och därmed minskar Maud Olofsson statsbidragen till arbetslöshetskassorna.”
Under detta budskap ligger återigen den gamla utnötta konservativa uppdelningen av människor i mycket viktiga, viktiga, mindre viktiga och asociala. Morötterna förbehåller Alliansen till de mycket viktiga och viktiga.
Bördorna måste fördelas efter bärkraft.
Man får inte lägga, som Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet gör, proportionellt sett mer på de svagaste grupperna, till exempel låta en god del av kostnadsanpassning gå till att sänka löner.
Den grundläggande välfärden måste skyddas.
Rätten till arbete med avtalsenliga löner, rätten till sjukvård, rätten till anständig pension och till ekonomiskt skydd vid sjukdom och arbetslöshet får inte rubbas.
Lika lite skall man rucka på människans rätt till arbete, det vill säga samhällets ansvar för sysselsättning.
Kristdemokraternas Ordförande Göran Hägglund säger;” Stärk det enskilda initiativet och lovar stora statsbidrag till nationella och internationella företag som vill tjäna pengar på arbets-marknadspolitiska åtgärder, sjukvård, äldreomsorg, skola och barnomsorg.”
Folkpartiets Ordförande Jan Björklund säger; Visst skall det svenska samhället ta ansvar för din villa, din båt och din vinkällare. Detta säger han till höginkomsttagarna och återinför de obegränsade avdragsrätt som bara de högavlönade har glädje av samt hårdare krav för svensk skolungdom.
Under våren 2010 har en rad Svenska företag sänkt lönerna för sina anställda med omkring 15 till 30 procent, beroende på lönenivå.
Frågan är vad som händer efter lönesänkningen och hur stora möjligheter Svenska företag egentligen har att klara sig i framtiden?
Tyvärr visar det sig ofta att de företag som börjar sänka lönerna är just de som drabbas mycket hårt och som till sist ändå måste säga upp folk.
Skulle företaget överleva krisen kan det visa sig att de nya lönelägena, som skulle vara tillfälliga, trots allt stannar kvar på den lägsta nivån.
För de enskilda medarbetarna betyder detta dels att de i väntan på bättre tider har lägre lön, som bland annat betyder försämrad a-kasse- och sjukersättning, sämre utgångsläge vid ett arbetsbyte och att ingen önskar arbeta inom dessa yrkeskategorier.
Detta innebär också begränsade möjligheter att planera sin egen framtid öka sin kompetens och att för arbetssökande att bli mer konkurrensdugliga.
Egentligen är minskade lönekostnader en oerhört kortsiktig lösning för Svensk Näringsliv som är i kris idag 2010.
Svensk Näringsliv bör i stället tänka mer konstruktivt och i ett längre perspektiv och fundera över vilka förändringar som behövs för att få ett bättre företagande med ökad livskraft och ökade intäkter.
Utövare av hantverksyrken i Sverige håller på att dö ut och bevarandet av kulturarv i Sverige hotas. Det gäller bland annat guldsmeder, hovslagare, glasblåsare,textilarbetare,konstnärer, målningskonservatorer, tygtryckare och ädelstensslipare samt ett 360-tals andra yrken som har försvunnit enligt tjänstenomenklaturen från 2006-2010.
Vad skall man med en konstnär,en lager-textil-och byggnadsarbetare till egentligen?
630 yrken som har försvunnit sedan 2006 säger ofantligt mycket om Alliansens uppfattning av sina påtalade arbetsmarknadspolitiska förändringar inför valrörelsen i september 2010.
Vilka yrken kommer våra barn att storögt förundra sig över?
Då hundratals olika yrken har försvunnit kan man fråga sig vilka yrkesgrupper finns kvar om Alliansen vinner valet den 19 september 2010.
Finns bland annat konstnärer, kassörska, biografmaskinist, fiskare, videoreparatör, lager-och byggnadsarbetare, brevbärare, körsnär och slussvakter kvar?
Vi kan konstatera att det är Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiets arbetsmarknadspolitik som är boven i dramat till att dessa yrken inklusive hantverk har dött ut.
Detta innebär att behovet av tjänster upphör och yrken går i graven, mer eller mindre saknade.
Men idag 6 augusti 2010, finns det ju också yrkesroller som kommer tillbaka.
Detta kan vi tacka Centerpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Carl B Hamilton för.
Nya på Alliansens tjänstenomenklatur är bland annat grupper av tiggare, de arbetslösa, de papperslösa, de som inte kommer in på universitet och högskola, invandrare, romer och andra minoritetsgrupper samt socialbidragstagare, dessa två miljoner nya yrkesutövare, som har gjort comeback i det svenska samhället som nya yrkeskategorier för Allinsens partier samt Carl B Hamilton.
Detta är en överhettad barometer inför Riksdags- Landstings-och Kommunval den 19 september 2010, väl så sorgligt för Alliansen och Carl B Hamilton.
Detta, som nu har hänt under fyra år i regeringsställning, är ett sorgligt konservativt kapitel som förhoppningsvis är avslutat den 19 september 2010.
Denna konservativa nyliberalism är ett stort nederlag för Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Carl B Hamilton.
Hänvisande till artikel; Svensk Näringsliv. Regionkontoret Luleå.
http://www.svensktnaringsliv.se/regioner/lulea/vinst-behovs-for-att-utvecklas_111902.html
Annika Högström är vd och ägare till av ett av Sveriges första bemanningsföretag, Läkarjouren. Företaget finns i Gammelstad utanför Luleå men är verksamt i hela Sverige och tillhandahåller alla kategorier av sjukvårdspersonal. För ett år sedan förvärvades det norska bemanningsföretaget Narcopolo. Totalt omsätter koncernen ca 170 mkr.
I Norge är synen på inhyrd personal inom vården annorlunda, berättar Annika Högström.
Hur bidrar ni till utvecklingen av vården?
– Jag tycker det är bra att det finns ett alternativ för läkare och sjuksköterskor att se något annat än den vanliga hemtama arbetsplatsen. Det ger inblick i hur man gör på annat håll.
Men det viktigaste är nog att nyttja oss rätt. Om man gör rätt därvidlag kan vi bidra till samhällsekonomin och folkhälsan. Inom till exempel ortopedi kan man hyra in spetskompetens under en begränsad tid för att operera undan vårdköer. I det perspektivet är den här tjänsten väldigt kostnadseffektiv. Ur ett samhällsperspektiv är det en fördel att snabbt få ut människor produktion. Sen finns det områden som är problematiska, till exempel inom primärvården där kontinuitet är en viktig faktor.
– Det kan i sammanhanget vara bra att känna till att våra vanligaste ramavtal ligger på 750 – 1 100 kr per timme för en läkare, inklusive bostad, resor, logistik, planering osv. Många andra yrkeskategorier är betydligt kostsammare. Vinstmarginalen i branschen ligger på ca fem procent.
Ser du några hinder för er fortsatta utveckling?
– Nej, inte som det känns nu. Vi har expanderat kontinuerligt över åren. Däremot framställs vi ibland negativt i media. Det kan jag tycka är orättvist eftersom vi behövs, fyller en funktion och är efterfrågade. Om det finns felaktigheter i systemet i stort är det ofta vi som blir behandlade med en negativ attityd. Däremot fungerar samarbetet med våra uppdragsgivare utmärkt och vi får ofta beröm för våra insatser.
Omvärldens attityder?
– I Norge är läget annorlunda än i Sverige. Här hemma finns som sagt en negativ attityd, även från vissa landsting. Å ena sidan upphandlar man tjänsten för att den behövs, å andra sidan pratar man illa om den. I Norge möts vi inte av det synsättet.
På plussidan kan man säga att vi har fått många utmärkelser och priser och på det sättet blivit bortskämda, bland annat inom ledarskap och arbetsmiljö. Det är positivt.
Hur ser du på vinst?
Ett professionellt företag måste gå med vinst för att utvecklas. Utan vinst är det hobbyverksamhet.
=================================================================
Artikel, Södemalms nyheter, relaterat till webbsajt; http://www.sn.se/asikter/inlaggutifran/1.760365
”Ska rekryteringsproblem fortgå efter valet?”
Våra liv hotas av en miljö som blir sämre och sämre, våra livsmedel innehåller massor av hälsovådliga tillsatser, de som har arbete får utföra sitt arbete under hög stress och de som inte har arbete får uppleva stress på grund av dålig ekonomi och osäkerhet för framtiden.
Trots allt detta lever vi längre än tidigare, vi blir äldre och vi blir sämre. Försämring av hälsotillståndet gäller inte bara äldre utan även ungdomar och barn. Många ungdomar har till exempel sömnproblem och bland barn ökar exempelvis diabetes.
Vem kommer att vårda dem?
Vårdförbundet skriver i ett debattinlägg i Katrineholms-Kuriren måndagen den 5 juli om att det är svårt att rekrytera personal till vården. Förbundet har gjort en undersökning bland ungdomar i landet.
Undersökningen säger att ca 70 % av landets ungdomar i åldern 16-29 år anser att sjuksköterskor är för dåligt betalda för sina tre års högskoleutbildning.
Det råder också en absurd situation för dem som vill bredda sin kompetens och utbilda sig till specialistsjuksköterskor inom äldrevård, psykiatri och barnsjukvård.
Efter utbildningen får man nämligen lägre lön än tidigare för att nu är man plötsligt ”ny” i sitt yrke.
Bristen på specialistsjuksköterskor är monumental säger förbundsordförande Anna-Lena Eklund och ordförande Ulla Jordan på Vårdbundets avdelning Södermanland.
De ekonomiska resurserna påstås inte räcka till högre löner för specialistsjuksköterskor. Kan det finnas någon som är förvånad över det inte finns pengar för högre ¬sjuksköterskelöner.
Knappast.
Många av oss har läst om sjuksköterskornas fackliga kamp för högre löner och kanske undrat vad händer med landstingsskatten. Många av oss har också tagit del av de uppgifter som säger att inhyrningen av både sjuksköterskor och läkare via bemanningsföretag hårt belastar landstingets personalbudget och att de ”privata” vårdcentraler vilkas verksamheter finansieras med skattemedel från landstinget gör vinster i miljonbelopp.
Visste du att du betalar 10,17 kr av din totala kommunalskatt till landstinget i Sörmland. Vet du hur stor del av din skatt går till vinster hos bemanningsföretag och privata vårdcentraler? Om du vet det, då vet du kanske att till exempel Caremakoncernen och Praktikertjänst AB omsatte 7,5 miljarder kr 2009 och uppvisade vinster på omkring 10 procent av omsättningen. Carema skickar vinsterna till skatteparadiset Jersey. ( Enligt Tvärsnytt 2010-06-04 och 2010-06-08)
Vad vill du att politikerna skall göra med din landstingsskatt? Tycker du att din landstingsskatt skall gå oavkortad till exempel till anställning av sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor eller vill du att din landstingsskatt går till vinster hos bemanningsföretag och privata vårdcentraler, vinster som skickas vidare till Jersey eller till andra skatteparadis?
Snart kan du välja. Som du vet – det är val den 19:e september.
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker
===================================================================
Kommentar Carl Schad
Den offentliga sektorns förnyelse kommer att växa.
Därför kommer det framgent att bli viktigare att förflytta och effektivisera utnyttjandet av de resurser vi redan har.
Men kraven på denna förnyelse skall överhuvudtaget inte gå till 5000 svenska bemanningsföretagens aktieägares makt och girighet att ta ut vinster.
Kraven på en förnyelse av den offentliga sektorn ställs idag av andra skäl och utifrån andra utgångspunkter än de ekonomiska.
Det finns fortfarande, trots Kristdemokraternas Ordförande Göran Hägglunds iver att privatisera vård och omsorg, som INTE är tillfredställda.
Svensk,skola, vård och omsorg, skall som utgångspunkt vara en god service och göra det lättare för medborgarna att delta och påverka.
Den svenska Alliansregeringen lade fram 2006 ett program för den offentliga sektorns förnyelse, dvs. att privatisera den offentliga sektorn med bemanningsföretag och stafettcoacher.
Kristdemokraternas Ordförande Göran Hägglund och Centerpartiets Ordförande Maud Olofsson vill privatisera med bemanningsföretag; Svensk förskola, äldre-och barnomsorgen, skola, sjukhemsvården, servicecentraler för äldre och handikappade.
Detta har nu Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna löst med nationella och internastionella franchisebemanningsföretag.
Alliansen har fullbordat detta idag 2010, men det är och förblir fel väg.
En god offentlig sektor innebär en god service till medborgarna som känner att verksamheten är till för dem.
En god offentlig service innebär också att man, på ett effektivt sätt, tar vara på kapacitet och det kunnande som finns hos personalen. Ty det är bara de som arbetar i den offentligas sektor, de som dagligen möter människor i sina jobb, som kan åstadkomma en förändring.
Därför är det viktigt att den offentliga sektorn ökar valfriheten. Det innebär till exempel att man själv skall kunna välja skola eller vårdcentral. Att utveckla fler alternativ inom ramen för den offentliga sektorn är och vill förbli en spännande utmaning. Folkrörelserna men också de kooperativa av olika slag kan göra mycket för att just öka denna valfrihet.
Att öka medborgarnas deltagande och inflytande hör till den offentliga sektorns förnyelse. Det gäller framför allt inom barn-och äldreomsorgen, skolan, sjukhemsvården, servicecentraler för äldre och handikappade, förskolor, komvux.
I takt med att samhället förändras, blir också människornas önskemål och behov annorlunda. Det måste den offentligas sektor anpassa sig till.
Den får inte stelna i sina former. Den privatisering, inom den offentliga sektorn som nu satts igång av Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet, är ett förödande slag och en omvandling till en mer svårtillgänglig organisation, som bara är till för de rika välbeställda.
Den goda offentliga sektorns förnyelse kan innebära att föräldrarna på förskolor och daghem får inflytande över öppethållandetider eller över den pedagogiska verksamheten och att de skall också kunna göra egna arbetsinsatser om de så önskar. Eleverna i skola, universitet, högskola och komvux, skall kunna bestämma över skolans miljö men också, i takt med stigande ålder och mognad också över undervisningen.
De som vistas i servicebostäder, på långvårdssjukhus och sjukhem skall ha samma rättigheter som de som bor i lägenheter. De skall kunna inreda sina rum och få bestämma över sin dagliga tillvaro.
En annan uppgift för den offentliga sektorn förnyelse är att skapa jämställda förhållanden mellan kvinnor och män.
Här borde den offentliga sektorn kunna gå i bräschen för en progressiv utveckling, inte minst hur alarmerande det ser ut på den s.k. privatiseringen med nationella och internationella bemanningsföretag inom dessa områden.
Mycket av det goda i vårt önskade rättvisa och jämlika samhälle måste skapas av den offentligas sektor och försvaras av människorna själva tillsammans.
I dagens hårda privatiseringar i den offentligas sektor, det hårda och egoistiska konservativa samhället, skapar enbart otrygga människor som vänder taggarna mot varandra i sin ensamma oro, kaos och förtvivlelser, för att till slut bli en av många miljoner förlorare i Alliansens paradis.
I detta hårda privatiseringssamhälle finns det idag inte något förtroende. Ty i denna privatiserande kapplöpning av oseriösa nationella och internationella franchiseföretag måste människor ständigt bekämpa varandra, den som inget har, måste nu idag 2010,slåss för sina möjligheter att få det bättre.
Denna privatisering med tiotusentals bemanningsföretag har gjort att alla blir medtävlare och ur detta ett tänkbart hot.
Kravet från bemanningsföretag är ökade vinster som innebär att de s.k. bemanningsarbetarna skall prestera 40 % mer annars får de sparken.
Ur detta konservativa förtryck föds misstro, misstänksamhet, kaos, våld och brottslighet. Ut detta föds slutligen förtrycket, när de välbeställda bemanningsföretagens aktieägare och styrelser tar sig rätten att till skydd för sin egendom och sina privilegier bygga murar mot vanliga människors krav på en rättvis fördelning.
Detta innebär i längden ett iskallt och ödsligt samhälle att leva i.
Den offentliga sektorns förnyelse, vare sig det gäller byggnads-och lagerarbetare, sjuksköterskor, vårdbiträde, kontorist, socialsekretare, bibliotekarier, tandläkare och läkare, måste vara att göra den offentliga verksamheten mer effektiv, mer serviceinriktad och mer mänsklig.
I detta har Alliansen gått en annan väg. De har inrättat en ny privatiserande sektor som skall ta över hela den offentliga sektorn i Sverige.
5000 svenska Bemanningsföretag har nu blivit en väg för Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna att sänka löner och minska 4 000 000 svenska arbetares trygghet.
Allt fler företag, säger upp sin anställda och hyr sen in samma personer från bemanningsföretag. På Systembolagets dotterbolag Lagena tog de anställda strid mot detta förfarande, men på de flesta företag händer ingenting när villkoren för arbetarna försämras rejält genom att kringgå kollektivavtalen genom bemanningsföretag.
Det senaste företaget att göra så är det av riskkapitalbolag ,Söderbergs Ratos, ägda järnvägsunderhållsföretaget Euromaint som i sin tur är ett företag skapat ut den nyliberala privatiseringsivern som drabbat våra politiker och offentligt anställda tjänstemän. Även företaget Urban Outfitters har gjort samma sak.
Det som lett till den nu aktuella situationen vid Euromaint är dels den dom som utdömdes vid företaget Abu-Garcia i Svängsta år 2003. Dels är det styckningen och privatiseringen av det gemensamt ägda SJ. En privatisering som nu alltså slår direkt mot svenska arbetare genom sämre anställningsvillkor och löneförhållanden.
Miljonerna rullar in för bemanningsföretagen inom Svensk skola, vård och omsorg.
Bland annat är uthyrningsföretaget Läkarjouren i Luleå en av 5000 Svenska bemanningsföretag som de senaste fyra åren delat ut miljoner kronor till sina aktieägare.
Läkarjouren, som ägs och drivs av Annika Högström samt maken Per Erik Rutfors, hyr ut främst specialistläkare och specialistsjuksköterskor åt landsting i Sverige.
Över åren har uthyrningen ökat dramatiskt inom Svensk vård och omsorg. Senaste räkenskapsåret, 2008/2009, hamnade omsättningen på nästan 139 miljoner kronor och innevarande räkenskapsår räknar ledningen med en omsättning av 145 miljoner kronor.
En enskild läkare tjänar mer i Läkarjouren än hos landstinget, uppger företagets ledning. I kontoret i Luleå finns administrativ personal.
I år har Läkarjouren blivit helägare till tidigare delägda Narco Polo A/S, med avtal om uthyrning av läkare till sjukhusen i Norge. Omsättningen innevarande räkenskapsår i Narco Polo väntas bli cirka 35 miljoner kronor.
Läkarjouren har senaste åren redovisat ökande vinster. Utdelningen till ägarna över fem år är sammantaget 7 255 000 kronor, som beskattas. I år, då det norska företaget köptes in, togs ingen utdelning ut.
Företagets kostnad det året för VD Annika Högström samt styrelsen, Annika Högström och maken Per-Erik Rutfors, var 816 315 kronor.
Läkarjourens egna kapital är större än de långfristiga skulderna.
Därför är det dags att ställa frågan idag 8 Augusti 2010 inför valet den 19 september 2010;
Har alla lika människovärde?