Rödgrön

Menu Close

Category: politik

Vad hände här??

Kaos i världen, vad i hela fridens namn hände??

Nu när jag varit borta här från bloggen lite för länge, så har jag också tappat lite koll på vad som hänt. Jag har dock en hel del koll på hur läget är ändå, och det skrämmer mig. Vad i hela fridens namn har hänt med världen? Med politiken? Med allt??

Först och främst så kom ju Brexit, som jag nämnde i mitt förra inlägg. Sedan gick det vidare med Trump som president i USA. Vi stannar här en stund. Kan någon snälla förklara hur i hela fridens namn han fick den här posten?! Jag vet att Hillary inte var den starkaste konkurrenten, det var väl lite tveksamt i vilket fall som helst om hur det skulle bli där. Inga direkta starka och lovande kandidater någon av dem, så det fick väl bli som det blev. Dock tror jag ändå att Clinton hade kunnat sköta jobbet en liten aning bättre än Trump, med tanke på vad han har röjt runt med under den korta tid han suttit där.

Bort med sjukvården, bättre för de rika och sämre för de fattiga, in i krig och missiler till krigsdrabbade länder. Ja, inte mycket positivt från honom där inte. Nu har han dessutom avskedat chefen för FBI, så vi får se vad som händer härnäst.

Men i Sverige då, vad har hänt? Jo, här fortsätter politikerna tassa runt och vända kappan efter vinden, vara försiktiga och mesa sig lite. Ja jag säger mesa, för det är faktiskt vad jag tycker de gör. För kanske 10 år sedan var det mycket bättre fart i dem, med starkare åsikter och mindre Sverigedemokraterna. Det var också lägre tolerans mot rasism och nazism, vilket gjorde mycket för miljön i politiken. Rasister kallades för rasister och likaså med nazister – det vara inte det daltande och omvridande förskönande som det är nu.

Hur som helst så är det generellt en mesig och barnslig stämning här i Sveriges politik nu. Det är lite rörigt och svårt att hålla koll på vem som egentligen, faktiskt, tycker vad och vilka som låtsas tycka en massa. Samarbeten hit och grupperingar dit, men blir det bättre? Nej, inte alls tycker jag. Men men, jag hoppas ju på att det blir lite jävlar anamma från alla politikers håll, så vi får nån ordning och struktur snart. Om inte kanske det märks bättre när valfläsket börjar dra igång.

Verklighetsflykten fortsätter

stoppa huvudet i sanden

Ja, politiken fortsätter att överraska. Chockad och förvånad, det är hur jag känner mig nästan konstant nuförtiden. När jag läser tidningen. Kollar på nyheter på TV:n. Pratar med vänner och kollegor. Många verkar vi vara som känner, men vart är vi på väg? Det är som att världen har ändrat skepnad lite tycker jag. Språket har blivit ett annat hos våra politiker och det hetsas, tjabbas och munhuggs till höger och vänster. Inget alternativ känns riktigt riktigt bra längre. Inget är svart eller vitt, och allt i den här världen verkar ha sina gråa fläckar. Hur har det blivit så här frågar jag mig själv nästan dagligen faktiskt. När slutade vi se att vi så ofta går över gränsen för vad som är accepterat? Att vi har en extremt konstig prioriteringslista.

Jag tycker mig se ett annat beteende hos politiker och hos medier än bara för något år sedan. Klimatet har hårdnat. Har världen blivit kall? Måste få in mig på andra tankebanor. Tänker på alla ställen där det faktiskt går att rätt håll, där mänskliga rättigheter prioriteras, där kvinnor får mer att säga till, där medicin når fram till människor i behov, där man minskar på det som är skadligt för miljön. Får tänka på människor som gör nytta, på riktigt. Sånt måste jag påminna mig själv om nästan dagligen. Att det också är en del av vår värld, en mäktigare del.

Vad kommer hända i USA i höst? Det där oroar mig. Hur ska EU klara krisen? Det minskade förtroendet hos väljarna. Det minskade förtroende för demokratin. Det är kanske vad som oroar mig mest. Jag har ju tidigare skrivit lite om att jag inte vet vart jag längre står partipolitiskt. Att inget alternativ känns riktigt hundraprocentigt rätt. Och det är lite en sorg. Självklart görs det bra insatser här och där men jag tror inte jag är ensam om att känna så här. Jag tror att många här i Sverige har tappat förtroendet och det är läskigt på riktigt. För vi behöver ha förtroende för våra politiker för att vårt samhälle ska fungera. Där kan man snacka systemkollaps på riktigt annars…

Och hur ska vi nå klimatmål när ingen verkar vara villig att kompensera? Alla verkar ju vilja fortsätta köra bil och käka hamburgare. När det finns cykel och tofu som vi vet skulle kunna göra under för miljön. För vår framtid. Och hur går det egentligen med Brexit? Hur ska Theresa May ta det här vidare? Än så länge har det ju inte hänt så himla mycket där. Men det lär komma. Den här politiskt dramatiska hösten som jag ska följa både med spänning och oro upptar som ni läser extremt mycket av mina tankar.

Ni känner ju redan till mitt stora casinointresse (är det kanske en verklighetsflykt egentligen?) och nu verkar det ha kommit en ny sajt som heter freespins365.co.uk som endast har slots. Men, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den faktiskt. Helt klart gillar jag de svenska sajterna mera. Det känns som att vår regering har bättre kontroll på spelmarknaden överlag. Men den brittiska spelmarknaden kanske är ännu en sak som Theresa May kan förbättra. Hon lär ha fullt upp med annat i höst i alla fall, det är en sak som är säker… Men man undrar ju lite hur det ska gå med de brittiska spelbolagen som är lokaliserade på Gibraltar. Om de flyttar till Malta lär det märkas i den brittiska ekonomin.

Regeringsombildningen presenterad

regeringsombildning 2016

I dag presenterade statsminister Stefan Löfvén sin regeringsombildning. Jag har inte hunnit sätta mig in i detalj än, men nog bjöd Löfvén på en del överraskningar under dagens presskonferens. Tre nya ministrar presenterades, medan Kristina Perssons (S) avgång meddelades.

Nya ministrarna:

  • Peter Eriksson (MP) är ny bostads- och digitaliseringsminister efter Mehmet Kaplan
  • Karolina Skog (MP) blev ny miljöminister och tar över efter Åsa Romson som avgick i dag.
  • Ann Linde (S) har blivit EU- och handelsminister.

Ministrar som fått nya eller utökade ansvarsområden:

Regeringsombildningen innebar förutom att tomma och nya ministerposter tillsattes även en del förändringar också för befintliga statsråd.

  • Isabella Lövin (MP) lämnade posten som biståndsminister och är nu minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. Dessutom utsågs hon till vice statsminister.
  • Ibrahim Baylan fick ett extra ansvarsområde, nu är han inte bara energiminister utan Samordnings- och energiminister.
  • Ylva Johansson har också fått ett extra ansvarsområde och blivit Arbetsmarknads- och etableringsminister.

Detta var endast några av de förändringar som regeringsombildningen innebar, men i mitt tycke de största ändringarna. Vill du ha full koll bör du läsa regeringens pressmeddelande där de tydligt beskriver vilka förändringar som gjorts.

Mina reflektioner

Att Kristina Persson (MP) avgick kom som en fullständig överraskning åtminstone för mig. Det har inte heller presenterats något skäl så anledningen är höljd i dunkel. Kanske ansåg Stefan Löfvén att ministerposten var överflödig? Kanske ville Kristina Persson själv hoppa av? Vem vet.

En annan överraskning var att fd språkröret Peter Eriksson (MP) gjorde comeback i den nationella politiken. Under årens lopp har han uttalat sig kritiskt kring både det ena och det andra, bland annat mot Stefan Löfvén och hanteringen av vapenexportfrågan till Saudiarabien men också om MPs före detta partisekreterare Anders Wallner. Eriksson ska enligt media själv ha sagt att han nog kan bli lite besvärlig i regeringen, något jag inte betvivlar för en sekund då han verkar ganska frispråkig med vad han tycker och tänker.

Något som också förvånade mig med regeringsombildningen var att nya språkröret Isabella Lövin inte blev Miljöminister. Men hon verkar brinna för bistånds- och klimatpolitik så den nya posten som minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat blir nog riktigt bra. Hon har själv sagt i en intervju med DN att hon inte känner sig riktigt hemma i inrikespolitiken så då kan miljö-, bistånd- och samhällsfrågor utrikes vara det perfekta området.

Jag kan också konstatera att Löfvén har en fortsatt jämställd regering med 12 kvinnliga och 12 manliga statsråd.

Nu får vi hoppas att regeringen kan få arbetsro och få saker uträttade som är till gagn för Sverige och världen. I dagarna lades också polisens korruptionsutredning mot Margot Wallström ner, så nu kan regeringen lämna det problemet bakom sig också.

Den enda skandalen som jag vet om som ligger och pyr just nu är Mona Sahlin och de falska intygen. Frågan är vad polisutredningen kommer visa och om det kommer spilla över på regeringen. Jag skulle bli mycket förvånad om polisutredningen rinner ut i sanden i detta fall då det verkar finnas svårförklarliga omständigheter. Men man vet ju aldrig, vi får se vad som händer.

Vänta och se får vi även göra angående hur regeringen kommer hantera spelfrågan. Någon ändring verkar inte vara nära förestående och de utländska spelbolagen fortsätter dra till sig svenska spelare. På den här sidan om nätcasino kan du se ett litet urval av olika spelsajter som vänder sig till svenska kunder.

Dags att bekänna färg?

politisk åsiktNu kanske ni tycker att det är dags för mig att bekänna färg! Var står jag politiskt egentligen? Svaret är inte helt enkelt.

Sverige, EU och världen står inför stora utmaningar som måste lösas. Det handlar om ekonomi, bostäder, miljö, hälsa, jobb, vård, välfärdssystem, diskriminering, migration, säkerhetspolitik och en rad andra viktiga frågor. Jag vet inte om någon regering under min livstid har haft så många brännande frågor att hantera på en och samma gång tidigare eller om det är jag som glömt hur det har varit.

En sak vet jag däremot och det är att jag aldrig förut har känt mig så uppgiven och vilsen som väljare. Jag hittar inget parti jag tror har svaren på utmaningarna och samhällsproblemen vilket känns tungt. Självklart anser jag inte att allt är dåligt inom dagens politik, det finns lite här och lite där man kan plocka som är bra. Men på det stora hela känner jag att det behövs en nystart inom svensk politik. Nya idéer, välgrundade förslag och mer samarbete mellan partierna är några av ingredienserna jag efterlyser.

partiernas ställning i spelfråganEtt mer detaljerat svar än så kan jag nog tyvärr inte ge i nuläget så nu till något helt annat! Jag har ju skrivit om svensk spellagstiftning tidigare och att EU vill att Sverige vidtar åtgärder på området. Nu har jag tittat lite närmre på vad de olika partierna tycker i frågan. Regeringen vill införa någon typ av licenssystem för spelbolag och de andra partierna verkar vara inne på samma linje. Du kan läsa mer om några av de internationella spelbolagen på marknaden på denna infosite.

Här kommer en snabbgenomgång över var de olika partierna står i spelfrågan:

Centerpartiet: Avskaffa spelmonopolet och införa ett licenssystem för spelbolag
Liberalerna: Vill införa licenssystem och sälja Svenska Spel
Kristdemokraterna: Licenssystem

Varken Centern, Liberalerna eller Kristdemokraterna vill alltså helt avreglera den svenska spelmarknaden, istället ska regleringen ske genom ett licenssystem som ställer krav på de spelbolag som vill operera på den svenska marknaden.

Vad Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna anser framgår inte tydligt på deras webbplatser så därför finns inte de med i sammanställningen.

Vill du veta mer om spel online rekommenderar jag att du läser mer här.

Miljöpartiets kris

Om krisen i MiljöpartietJag hade egentligen inte tänkt ge mig in i debatten om den kris Miljöpartiet just nu genomgår, men eftersom den har växt och växt så känner jag mig nästan tvungen att ta upp frågan med tanke på att detta är en blogg om politik.

Miljöpartiet har ju länge haft en del problem och framförallt är det deras språkrör Åsa Romson som kritiserats för uttalanden och sitt agerande kring sin husbåt. Men förra veckan så började kritik på allvar riktas mot en av deras ministrar, Mehmet Kaplan, och sen kom kris på kris för Miljöpartiet som haft tuffa dagar.

Alla turer kring Mehmet Kaplan har ni säkert redan koll på och säkert de efterföljande kriserna också, men jag gör ett litet sammandrag för säkerhets skull.

– Mehmet Kaplan kritiserades för att ha varit på samma middag som medlemmar ur ett turkiskt högerextremistiskt parti samt medlemmar från en islamistisk organisation. Snart uppmärksammades det också att han jämfört Israels sätt att hantera palestinier med det man utsatte judar för på 30-talet i en intervju.

– Åsa Romson gjorde sen en intervju i media där hon kallade terrorattackerna den 11 september 2001 för 11 september-olyckorna eftersom det blev väldigt tufft för muslimer efter attentaten.

– En kandidat till MPs partistyrelse gör också en intervju i media för att försvara Kaplan. Han vägrar skaka hand med den kvinnliga reportern på grund av att hon är kvinna med hänvisning till sin religiösa tro och traditioner. Kritiken kommer från alla håll, antingen skakar man hand med alla eller ingen eftersom man ska behandla båda könen lika. Han beslutar sig för att dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämna Miljöpartiet.

– När media vill få tag i en person från Miljöpartiet för en tv-intervju försöker en av deras presstalesmän förhandla med journalisten om att slopa debatten om Kaplan i utbyte mot att se till att några miljöpartister med viktiga positioner inom partiet deltog i nyhetssändningen. Han hotade också med att försöka tysta ner den kritiske person som reportern redan bokat in till sändningen.

Jag tror att detta var alla turer i stora drag och nu har Miljöpartiet skickat ut ett uppförandedokument till partimedlemmarna så förhoppningsvis kan denna typ av skandaler undvikas framöver.

Det jag personligen är orolig över är kulturen i Miljöpartiet. Skandalerna tycks följa ett visst mönster vilket tyder på att det är något fel på kulturen inom partiet och något som går djupare än de nu avhoppade partimedlemmarna. Det känns som att de råkat ut för det klassiska fenomenet group thinking där alla håller med varandra och kritiska röster saknas för att nyansera de interna debatterna.

Kritik har länge riktats till media angående att de inte granskar MP tillräckligt. De senaste dagarna visar i alla fall att den trenden förhoppningsvis är på väg att ändras och att Miljöpartiet kommer behandlas som alla andra av media.

Inget parti tjänar egentligen på att media behandlar dem med silkesvantar, då kan en osund kultur växa fram. Det är bättre att granskas och debattera än att bli en sluten grupp där man blir hemmablind.

Nu återstår att se om krisen kommer ebba ut eller om journalisterna har mer material att publicera.

Två bra reformer

ReformerI mitt förra inlägg avslutade jag ju med att skriva att politiker sällan får uppskattning för det bra de åstadkommer. Därför tänkte jag föregå med gott exempel och använda detta inlägg till att faktiskt hylla istället för att kritisera och ämnet för dagen är glasögonreformen som genomfördes i början av 2016.

Glasögonreformen är ett av de bästa politiska besluten som den nuvarande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tagit tillsammans med Vänsterpartiet. Tack vare det nya regelverket får barn och unga i åldern 8-19 år ett särskilt glasögonbidrag på upp till 800 kr sedan den 1 mars 2016. Yngre barn har sedan tidigare rätt till gratis glasögon och det gäller fortfarande.

Alla som har glasögon vet hur kostsamt det är och själv kan jag bara föreställa mig hur ansträngt det måste bli för ekonomin om man har flera barn som är i behov av glasögon samtidigt som de vuxna också själva behöver glasögon. Eftersom synproblem kan ge fysiska symptom som huvudvärk och spänningsvärk plus svårigheter att hänga med i skolan så är detta en utmärkt reform för barnens bästa. De ska inte bli lidande för att deras föräldrar inte har råd att köpa glasögon.

Apropå det här med barn och synproblem. Jag vill också passa på att nämna att det finns forskning som tyder på att barn som sitter mycket vid surfplattor, mobiltelefoner och datorskärmar riskerar att bli närsynta. Framöver kommer det förmodligen komma mer forskning och information kring detta, så håll ögonen öppna efter nya rön.

En annan reform jag vill hylla är museireformen med gratis inträde på statliga museer som infördes under 2016. Kultur ska inte vara en fråga om klass och ekonomi enligt mig, och för en familj som vill gå på museum kan det bli riktigt kostsamt med inträde och buss/tågbiljetter/parkering vilket gör att många familjer kanske inte har råd. Min förhoppning är att reformen ska utökas till att omfatta samtliga av landets muséer framöver.

Anledningen till att just dessa två reformer ligger mig varmt om hjärtat är kanske för att jag själv kan relatera till dem. Som liten hade jag dålig syn och svårt att se vad som skrevs på tavlan i skolan innan det upptäcktes att jag behövde glasögon, och på loven tog mina föräldrar ofta med mig till olika muséer vilket jag uppskattade. Att gå på museum är ett utmärkt sätt att lära sig saker på och ett bra komplement till teoretiska böcker.

På muséer får man ofta se och testa saker med egna ögon vilket ger ytterligare en dimension till lärandet som man inte alltid kan uppnå i skolan. Så även om dessa två reformer är ganska små på det stora hel så tror jag att de kommer göra mycket för enskilda familjer och barn och förhoppningsvis också för samhället på sikt.

Vilka beslut har den här regeringen tagit som du vill hylla? Skriv och berätta!

© 2018 Rödgrön. All rights reserved.