Rödgrön

Menu Close

Category: skandaler

Regeringen och skandalerna + skandalerna vi minns

Om politiska skandalerJag har ju tidigare skrivit ett inlägg där jag funderade över om vi ibland är för hårda mot våra politiker, men det betyder inte att kritik inte är befogat och att politiker inte ska granskas. Sedan Miljöpartiet gick med i regeringen har de återkommande skapat rubriker i medierna, och inte alltid positiva sådana om man nu inte lever enligt devisen ”All reklam är bra reklam”.

Några av nyhetsscoopen har bland annat handlat om att politikerna inte lever som de lär. Ta språkröret Åsa Romsons båtfärg till exempel. En politiker som med både piskor och morötter försöker få samhällsmedborgarna att leva mer miljövänligt även om det medför extra besvär kan inte själv använda miljöfarlig färg oavsett om det är tillåtet eller ej på äldre båtar. Man kan inte heller av bekvämlighet smutsa ner naturen med gråvatten från båten. Ska man ställa krav på sina medmänniskor måste man själv föregå med extra gott exempel enligt mig. Sen har Romson även gjort en del andra klavertramp när hon kallat romer för zigenare och andra liknande fadäser.

En annan Miljöpartist som har skapat rubriker är den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan. Det som Kaplan har anklagats för är att röra sig med extremister samt att han stod för ett klumpigt och inte allt för smart uttalande när han jämförde vissa av Israels handlingar med vad Nazisterna ägnade sig åt på 1930-talet. Om han rörde sig med extremister och om han var medveten om vilka de egentligen var kom aldrig riktigt fram, så denna fråga är egentligen inte helt klar. Tillslut blev det dock för många besvärande omständigheter för Kaplan som lämnade sin ministerpost.

Utrikesminister Margot Wallström har också varit med och bidragit till löpsedlar. När Kommunalskandalen rullades upp visade det sig att Wallström hyrde en lägenhet av Kommunal som hon fått via informella kontakter och inte genom någon bostadskö. En utredning om mutbrott öppnades för att granska om lägenheten kunde betraktas som en muta. Ännu har ingen slutsats presenterats vad jag vet, men om du har någon info så hör av dig och berätta!

Andra skandaler vi minns

Under årens lopp har det duggat tätt med skandaler och mediedrev mot politiker. En del drev har säkert varit orättvisa och onödigt hårda, andra mer berättigade.

Mona Sahlin är ett bra exempel. Mona Sahlin har varit hårt utsatt och många menar att det är på grund av att hon är kvinna. Men faktum är att hon stått för en rad klumpigheter som att göra privata inköp på statens kontokort i 50 000-klassen, hon har betalat dagmamma svart, ej betalat, TV-licensen, var ej med i facket och så vidare. Så genom åren kan man gott säga att Sahlin har samlat på sig en del som det minst sagt går att kritisera henne för. Nu är hon dessutom återigen aktuell i en skandalhärva, denna gång med falska intyg, tveksamma anställningar och skatteskulder.

En annan skandal kom efter tsunamikatastrofen 2004 då Göran Perssons regering fick ta emot hård kritik för hur de agerat och hanterat tsunamikatastrofen. Kritiken kom både från allmänhet, media, drabbade och av en katastrofkommission som hade till uppgift att granska hur regeringen hanterat katastrofen.

Håkan Juholts skandaler är också svåra att glömma. Efter att han tillträtt som partiledare för Socialdemokraterna duggade rubrikerna kring den nye partiordföranden tätt. Ett av de största dreven handlade om hans övernattningslägenhet i Stockholm som han fick fullt bidrag för av Riksdagen fast han delade den med sin sambo.

Miljöpartiets kris

Om krisen i MiljöpartietJag hade egentligen inte tänkt ge mig in i debatten om den kris Miljöpartiet just nu genomgår, men eftersom den har växt och växt så känner jag mig nästan tvungen att ta upp frågan med tanke på att detta är en blogg om politik.

Miljöpartiet har ju länge haft en del problem och framförallt är det deras språkrör Åsa Romson som kritiserats för uttalanden och sitt agerande kring sin husbåt. Men förra veckan så började kritik på allvar riktas mot en av deras ministrar, Mehmet Kaplan, och sen kom kris på kris för Miljöpartiet som haft tuffa dagar.

Alla turer kring Mehmet Kaplan har ni säkert redan koll på och säkert de efterföljande kriserna också, men jag gör ett litet sammandrag för säkerhets skull.

– Mehmet Kaplan kritiserades för att ha varit på samma middag som medlemmar ur ett turkiskt högerextremistiskt parti samt medlemmar från en islamistisk organisation. Snart uppmärksammades det också att han jämfört Israels sätt att hantera palestinier med det man utsatte judar för på 30-talet i en intervju.

– Åsa Romson gjorde sen en intervju i media där hon kallade terrorattackerna den 11 september 2001 för 11 september-olyckorna eftersom det blev väldigt tufft för muslimer efter attentaten.

– En kandidat till MPs partistyrelse gör också en intervju i media för att försvara Kaplan. Han vägrar skaka hand med den kvinnliga reportern på grund av att hon är kvinna med hänvisning till sin religiösa tro och traditioner. Kritiken kommer från alla håll, antingen skakar man hand med alla eller ingen eftersom man ska behandla båda könen lika. Han beslutar sig för att dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämna Miljöpartiet.

– När media vill få tag i en person från Miljöpartiet för en tv-intervju försöker en av deras presstalesmän förhandla med journalisten om att slopa debatten om Kaplan i utbyte mot att se till att några miljöpartister med viktiga positioner inom partiet deltog i nyhetssändningen. Han hotade också med att försöka tysta ner den kritiske person som reportern redan bokat in till sändningen.

Jag tror att detta var alla turer i stora drag och nu har Miljöpartiet skickat ut ett uppförandedokument till partimedlemmarna så förhoppningsvis kan denna typ av skandaler undvikas framöver.

Det jag personligen är orolig över är kulturen i Miljöpartiet. Skandalerna tycks följa ett visst mönster vilket tyder på att det är något fel på kulturen inom partiet och något som går djupare än de nu avhoppade partimedlemmarna. Det känns som att de råkat ut för det klassiska fenomenet group thinking där alla håller med varandra och kritiska röster saknas för att nyansera de interna debatterna.

Kritik har länge riktats till media angående att de inte granskar MP tillräckligt. De senaste dagarna visar i alla fall att den trenden förhoppningsvis är på väg att ändras och att Miljöpartiet kommer behandlas som alla andra av media.

Inget parti tjänar egentligen på att media behandlar dem med silkesvantar, då kan en osund kultur växa fram. Det är bättre att granskas och debattera än att bli en sluten grupp där man blir hemmablind.

Nu återstår att se om krisen kommer ebba ut eller om journalisterna har mer material att publicera.

© 2018 Rödgrön. All rights reserved.