Höjdpunkter från almedalsveckan

Publicerad av Martin Gelin, 12 juli, 2010

Peter, Maria, Mona och Lasse på Gotland, onsdag den 7 juli. Foto: Fredrik Hjerling

Som Maria Wetterstrand påpekade i sitt tal i lördags verkade det som att alla partier som var på plats i Almedalen hade en sak gemensamt: de pratade helst om den rödgröna politiken.

Det kan tyckas lite märkligt, eftersom vi har en borgerlig regering, men alliansen har gjort det klart att de hellre diskuterar vår politik än sina egna resultat. Kanske inte så konstigt när arbetslösheten är så hög, när klyftorna och barnfattigdomen i Sverige ökar och när klimatpolitiken och jämställdhetspolitiken, som borde vara världsledande, i stället går åt fel håll.

Medan de flesta av de borgerliga partiledarna i Almedalen var upptagna med att kritisera de rödgröna hade vi gott om tid att presentera en vision för framtidens Sverige.

Det mest hyllade talet – och det mest välbesökta – på hela almedalsveckan kom från Mona Sahlin, som inledde med att säga:
”Vi kan skapa ett modernt och framtidsinriktat land, byggt på jämlikhet.”

Den rödgröna sakpolitik som presenterades under veckan visade i detalj hur det ska gå till.

Redan på lördagen smygstartade vi almedalsveckan med att presentera ett gemensamt utspel om vad valrörelsen borde handla om: skola, sjukvård och omsorg ska gå före nya skattesänkningar.

Vi åkte ut till Ingvar Carlssons vackra sommarstuga i Lummelunda för att presentera en rödgrön överenskommelse om sjukvård i världsklass, en gemensam övrenskommelse om framtidens skolpolitik och vi lanserade en rödgrön kampanj för jämställdhet i Sverige: 50/50.

De rödgröna partiledarna och språkrören skrev även på DN Debatt om vår politik för jämställdhet och jämlikhet och vi rundade av almedalsveckan med att presentera en gemensam rödgrön kulturpolitik.

Här kan du se de hyllade almedalstalen från Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly.

Vi fick även en ny rödgrön kampanjarbetare: centerpartiets Solveig Ternström, som bytte parti från c till s, och Mona Sahlin gav ut en bok: ”Möjligheternas land”.

Vi hann även med en omåttligt populär rödgrön fest, där mer än tusen personer trängdes på Hamnplan 5, samt ett rödgrönt utomhusmingel i Visby, och på rödgrön.se hade vi gästbloggar från Gustav Fridolin, SQ2540Sthlm, Åsa Romson, Marika Lindgren Åsbrink och Eric Sundström.

Vår rödgröna fotograf Fredrik Hjerling tog hundratals fina bilder under almedalsveckan, ni kan se dem på vår rödgröna Flickr.

Rödgröna: Vi ska göra Sverige mer jämställt än vad det är i dag

Publicerad av Martin Gelin, 8 juli, 2010

Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Mona Sahlin och Peter Eriksson i Ingvar Carlssons trädgård på Gotland, den 7 juli.

Att hålla samman Sverige är det viktigaste uppdraget för en kommande svensk regering. Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor. Detta är vår utgångspunkt om vi får svenska folkets förtroende att bilda regering efter höstens val. Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt. Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas. Varje elev ska ges möjlighet att nå kunskapsmålen. Varje patient ska känna trygghet att få den vård hon eller han behöver. Vi tror inte att människor mår bättre av att jagas utan att välstånd skapas genom trygghet och minskade klyftor mellan människor. Sverige tjänar på ökad jämlikhet. Det gör också alla vi människor som bor här.

Den skyhöga arbetslösheten måste bekämpas. Det kommer vi att arbeta för varje dag i regeringsställning om vi får väljarnas förtroende. Vi tror inte på dagens utveckling där sjuka ställs mot friska, arbetslösa mot de som jobbar eller pensionärer mot löntagare. Det skapar inte jobb. Om fyra år ska Sverige vara mer jämlikt och mer jämställt än i dag. Arbetslösheten ska ha minskat kraftigt och löntagarnas villkor och inflytande i arbetslivet ska ha förbättrats. Vi ska ha tagit stora steg för att möta klimathotet. Välfärden ska ha stärkts både vad gäller tillgång och kvalitet. Nu står två regeringsalternativ mot varandra i Sverige: En sittande regering som har använt politiken för att vidga klyftorna – och ett nytt regeringsalternativ som avser använda politiken för att överbrygga klyftor. Det är en grundläggande motsättning i riksdagsvalet år 2010. Den grundläggande motsättningen mellan konservativ och framåtblickande politik är just synen på hur politiken ska användas. En konservativ regering använder politiken för att vidga klyftor. En sådan regering styr Sverige i dag. En framåtblickande regering använder politiken för att överbrygga klyftor.

Inkomstskillnaderna i Sverige har aldrig varit större i modern tid. Under den gångna mandatperioden har klyftan mellan rik och fattig har ökat. Klyftan mellan män och kvinnor har ökat. Och klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat. Sverige slits isär. Nu ser vi resultaten av de gångna fyra åren: Ett annat Sverige växer fram. Regeringen har använt politiken för att vidga klyftor. Den allra rikaste procentens inkomster har stärkts lika mycket genom regeringens insatser som inkomsterna för en fjärdedel av hela svenska folket tillsammans. Det är fakta som inte kan viftas bort – regeringen Reinfeldt är ett särintresse för de välbeställda. Männen har fått 30 procent mer än kvinnorna. Och regeringen har infört en pensionärsskatt: En vanlig pensionär betalar 700 kronor mer i månaden i skatt än en löntagare med samma inkomst. Antalet ungdomar som tvingas leva på socialbidrag ökar kraftigt. Trots det avfärdar regeringen den allt mer oroväckande ungdomsarbetslösheten som ”en skapad synvilla”.

Det är osakligt att försöka skylla de ökade klyftorna på finanskrisen. En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.
Svenska folket är väl införstått med detta sakförhållande. Vi har låtit opinionsinstitutet Novus intervjua 1 000 personer om den ökade inkomstspridningen och dess orsaker. Blotta 9 procent av de intervjuade upplever att inkomstskillnaderna har minskat sedan år 2006. Mer än sex gånger så många – 60 procent av de tillfrågade – upplever i stället att inkomstklyftorna har ökat. 17 procent upplever ingen skillnad. Ej heller har det gått svenska folket förbi att det är regeringens politik – inte finanskrisen – som har skapat den nya ojämlikheten. Av dem som upplever att klyftorna har ökat uppger två tredjedelar, hela 65 procent, att ökningen främst beror på regeringens politik. Enbart 11 procent tror att ökningen främst beror på finanskrisen, och 10 procent förklarar utvecklingen med avtalsförhandlingarna.

Vårt budskap är tydligt: Det räcker nu. Sverige behöver inte ytterligare fyra år på den inslagna vägen. Ytterligare fyra år av skattesänkningar på lånade pengar – mest till dem som har det bäst. Nu är det hög tid att byta färdriktning.

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik. Den rikaste tiondelen, den som har gynnats allra mest under de gångna fyra åren, får bidra mer. Där går en stor skiljelinje i årets val. Våra förslag har också en bättre fördelning för att minska inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Kvinnornas inkomster stärks 25 procent mer än männens med våra rödgröna förslag. Vi tar också ett rejält första kliv för att avskaffa regeringens straffskatt på pensionärer.

Vi är ense om att den rödgröna politiken syftar till att ställa om Sverige till hållbar utveckling. Passivitet i klimatfrågan ska ersättas av aktiva investeringar i klimatomställning. Vi kan i dag slå fast ytterligare tre grundläggande principer för en kommande rödgrön regering:

1). Håll samman Sverige och sätt jobben först. Den rödgröna politiken syftar till att hålla ihop vårt land. Vår rödgröna politik ska inte öka klyftorna mellan rik och fattig – utan bidra till att Sverige utvecklas till ett jämlikt och solidariskt välfärdsland. Jobben ska bli fler – och ungdomsarbetslösheten ska med kraft bekämpas. Dagens höga arbetslöshet är ett enormt slöseri med mänskliga, ekonomiska och samhälleliga resurser.

2). Ett mer jämställt Sverige. Den rödgröna regeringspolitiken syftar till att bygga ett jämställt Sverige. Våra förslag ska bidra till att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män minskar.

3). Ett Sverige som respekterar erfarenhet. Våra rödgröna förslag ska inte diskriminera äldre människor. Pensionärsskatten ska avskaffas.

Under fyra års tid har politiken bidragit till att slita isär Sverige. Politiken har använts för att vidga klyftor – att ge mer åt dem som redan har mest. Vilket Sverige får vi om den borgerliga politiken fortsätter i fyra år till? Vi anser i stället att det viktigaste uppdraget för en ny svensk regering är att hålla samman Sverige – att använda politiken för att överbrygga klyftor mellan rik och fattig, mellan dem som har jobb och alla som står vid sidan av, mellan kvinnor och män och mellan pensionärer och löntagare.

Mona Sahlin (S)
Lars Ohly (V)
Maria Wetterstrand (MP)
Peter Eriksson (MP)

Rödgrön almedalsvecka, med Eric Sundström: Rödgröna vill förändra, Reinfeldt bevara status quo

Publicerad av Martin Gelin, 7 juli, 2010

En stor och brokig Almedalsvecka där Reinfeldt låter som Percy Nilegård och de rödgröna levererar sakpolitik. Den kontrasten är huvudspaningen i en gästblogg från AiP:s chefredaktör Eric Sundström:

I samband med att vi spelade in ett avsnitt av Studio Almedalen här i Visby träffade jag Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Det är alltid bra att träffa Anne-Marie, hon har perspektiv.
Hon var här 1981 och då var antalet seminarier ett. Socialdemokraterna hade ett ekonomiskt seminarium. Det var det hela.
Som ni säkert vet genomförs runt 1 400 officiella arrangemang i år. Att göra en idiotsäker politisk spaning är vanskligt och bara halva veckan har gått. Men vi har sett en mycket intressant politisk kontrast.
Fredrik Reinfeldts tal i söndags var en ytterst märklig uppvisning. En välkänd journalist som stod långt från scenen trodde på fullt allvar att det var ett ståuppframträdande med Percy Nilegård. Reinfeldt talade gällt om olika ”särintressen” som stod i kontrast till det ”allmänintresse” som han tydligen är en garant för. En klassiskt konservativ uppfattning som ekar Edmund Burke. Den etablerade överheten vet vad som är bäst för alla. Arbetare, fattiga och andra som kräver sin rätt är särintressen som ska hållas tillbaka.
I övrigt så hittade Reinfeldt på ett par skatter som ingen känner till och som de rödgröna tydligen ska genomföra (en ”kvinnoskatt?”). Vi fick inte höra något alls om vad Reinfeldt vill göra om han blir den första högerledare som blir omvald sedan demokratins genombrott i Sverige. Ett program för ”four more years”, som USA-nördar som undertecknad och Martin Gelin säger, saknades. En politisk vision för framtiden kunde inte Percy kosta på sig.
Dagen efter, under måndagskvällen, stod Lars Ohly i Almedalens talarstol. Vi fick ett genomideologiskt välfärdstal i 11 punkter. Tisdagen inleddes med Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Vi fick en rejäl lägesbeskrivning av tillståndet för den svenska modellen. Inklusive en spänstig diskussion kring hur jobben ska bli fler, a-kassan bättre, ungdomsarbetslösheten lägre, Sveriges konkurrenskraft vassare.
Sedan var dags för stort rödgrönt mingel i S:t Hans vackra trädgård och de rödgröna partiledarna och språkrören värmde upp med en presskonferens precis innan. Ni har hört om uppgörelsen: Oj vad skönt med besked i skolpolitiken, och innehållet gjorde undertecknad mycket nöjd. Dels ett löfte om ökade resurser, nio lärare per 100 elever. Dels ett tydligt besked om hur det blir med betygen, med nationella skriftliga omdömen som blir betyg i årskurs sju.

Alltså: Borgerligheten verkar vilja ha en valrörelse där de erbjuder status quo. De ska ta hand om ”allmänintresset” och valrörelsen i övrigt ska bli som Almedalens sämsta sida: Diskussion om spinn, yta, personfrågor. Men det här ger de rödgröna en möjlighet att snacka politik, att berätta hur de vill utveckla Sverige. Och val handlar om framtiden. Det finns massor av väljare som just nu tvekar, som inte vill ha spinn och status quo, men som vill veta mer om vad det här rödgröna samarbetet egentligen vill göra.
Om detta ska de rödgröna fortsätta tala under Almedalsveckan, sakligt och med den egna politiken i centrum. För att sedan ta den politiska framtidsdebatten tillbaka till fastlandet. Vi kan inte bara lita på att Percy Nilegård ställer till det. Och när vi stod där i S:t Hans trädgård och lyssnade till Mona, Peter och Lars så kändes det som om vi är redo för nästa, nödvändiga växel i den rödgröna valrörelsen. Hur det blir med den uppväxlingen är som bekant upp till dig och mig – och Centerriksdagsledamoten Solveig Ternström som är den senaste spännande rekryteringen till gänget med rödgröna valarbetare.

Eric Sundström, chefredaktör Aktuellt i Politiken (S) (www.aip.nu).

Rödgröna inför Almedalsveckan: Det blir en valrörelse om jobb och välfärd

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 3 juli, 2010

Peter Eriksson, Mona Sahlin och Lars Ohly på pressträffen i det rödgröna valcentret, den 3 juli. Foto: Natalie Sial

De rödgröna har redan avsatt 12 miljarder kronor mer än regeringen till välfärden. Nu presenteras två principer för hur ett framtida reformutrymme ska disponeras. Om regeringen föreslår nya steg i förvärvsavdraget eller ytterligare skattesänkningar för höginkomsttagare kommer de rödgröna att använda dessa resurser till investeringar i jobb, välfärd och klimat. Dessutom kommer varje ny krona regeringen föreslår till välfärden att matchas av de rödgröna.

Sammantaget innebär detta att de rödgröna under alla omständigheter kommer att investera minst 12 miljarder mer än regeringen i välfärden under åren 2011 och 2012.

Med nya ekonomiska prognoser tydliggörs ett reformutrymme i svensk ekonomi, och mot bakgrund av dessa prognoser kommer båda regeringsalternativen att precisera sin politik. Idag presenterar de rödgröna partiledarna en principöverenskommelse om hur ett eventuellt reformutrymme ska fördelas.

Regeringens utgångspunkt är att tona ned konflikten mellan nya stora skattesänkningar och ytterligare investeringar i välfärden. Statsministern har uppgivit att sysselsättningen i skola, vård och omsorg inte påverkats av de stora skattesänkningarna. Samtidigt rapporterade SKL så sent som igår att 24 000 jobb har försvunnit i välfärden oaktat driftsform bara under det senaste året.

Regeringens politik innebär att statsbidragen till den kommunala välfärden skolan, vården och omsorgen kommer att sänkas kraftigt redan år 2011. I vårbudgeten valde regeringen att inte förändra detta.

Det rödgröna samarbetet har en annan utgångspunkt: Investeringar i välfärd går före stora nya skattesänkningar. I den gemensamma budgetmotionen valde det rödgröna samarbetet i stället att investera 12 miljarder mer än regeringen i skolan, vården och omsorgen. Det var ett första steg.

Nu går det rödgröna samarbetet vidare. Idag har de rödgröna partiledarna och språkrören presenterat två principer för hur nya resurser ska användas för att bidra till Sveriges utveckling och stärka välfärden:

För det första, om regeringen väljer att ta nya steg i jobbskatteavdraget, eller att sänka skatten ytterligare för höginkomsttagare så använder vi de resurserna till att investera i framtiden: jobb, välfärd och klimat.
För det andra, om regeringen väljer att satsa på den gemensamma välfärden så matchar vi detta, utöver de 12 miljarder vi redan har avsatt i vårbudgeten.
Sammantaget innebär dessa principer att de rödgröna inför valet 2010 kommer att investera minst 12 miljarder kronor mer än regeringen i skola, vård och omsorg under åren 2011 och 2012.

Valet år 2010 står mellan nya stora skattesänkningar och investeringar i jobb, välfärd och klimat. Därför blir valet år 2010 ett välfärdsval.

Läs hela förslaget här.

Mona Sahlin (S)
Peter Eriksson (MP)
Maria Wetterstrand (MP)
Lars Ohly (V)

Sveriges unga vill ha en ny, rödgrön regering

Publicerad av Martin Gelin, 30 juni, 2010

I dagens SvD publiceras en opinionsmätning från Sifo som än en gång visar att de rödgröna har starkt stöd bland Sveriges unga, medan alliansen får rekordlåga siffror bland unga:

”En klar majoritet av den stora ungdomsgruppen mellan 18 och 29 år står bakom
den rödgröna oppositionen inför höstens val. Stödet för den borgerliga alliansen
är rekordlågt bland unga.

En specialstudie som Sifo gjort för SvD visar att de rödgröna partierna leder stort över den borgerliga alliansen bland unga.
I den senaste mätningen, gjord i juni, bland 18-29-åringar fick de rödgröna 56 procent jämfört med 32 procent för alliansen. Gapet var alltså nästan 25 procentenheter. Detta trots att de borgerliga i samma mätning för första gången sedan valet 2006 gått förbi oppositionen. De rödgrönas övertag går tillbaka ända till 1998. Gapet mellan blocken var allra störst valåret 2002, då de rödgröna nästan var dubbelt så stora som alliansen bland unga väljare.
Åren 2005-2006 vägde det däremot nästan helt jämnt. Det var då den socialdemokratiska regeringen inte ville kännas vid en extra stor arbetslöshet bland ungdomar – trots att den låg på över 20 procent.

Nu är arbetslösheten ännu högre. Socialdemokraterna talar om ”massarbetslöshet”, medan den borgerliga alliansen pekar på att en stor del av de arbetslösa ungdomarna faktiskt är studerande.
- Regeringens problem bland de unga är nog att man inte har någon framtidsberättelse att komma med. De tycker inte att skatterna är viktigast, de är intresserade av de stora vyerna och vill prata om sin framtid och då lockas man framför allt av Miljöpartiet, säger Toivo Sjörén, ansvarig för Sifo:s opinionsundersökningar.

/…/

Peter Esaisson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, håller med om att vindarna blåser starkare när ungdomarna väljer.
– Miljöfrågan har stor betydelse liksom ungdomsarbetslösheten. Att det var väldigt jämnt mellan blocken 2006 berodde på att alliansen gjorde en anmärkningsvärt skicklig valrörelse. Men det här resultatet är goda nyheter på lång sikt för de rödgröna. Det finns alltid en underliggande trend att man hänger kvar vid det man röstade på de allra första gångerna, säger han.”

Jag skrev om varför Sveriges unga vill ha en ny, rödgrön regering i Aftonbladet nyligen:

”I SCB:s partisympatiundersökning som kom i går har de rödgröna partierna stödet av 58 procent av svenskar mellan 18 och 24, medan de borgerliga partierna får nöja sig med 31 procent.
I slaget om de unga mittenväljarna vinner rödgröna med hästlängder. Bland den stora skaran förstagångsväljare får Miljöpartiet nästan var femte väljare, medan Centerpartiet – trots valets största kampanjbudget – får nöja sig med en ynka procent (till och med Kristdemokraterna är mer populära, med 1,9 procent).

Det är inget mysterium varför unga i Sverige vänder sig bort från alliansen. De borgerliga partierna har kraftigt försämrat förutsättningarna för unga att få jobb – ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa. 60 000 fler unga är arbetslösa i dag jämfört med 2006, då borgarna tog makten. Värst är kanske att de borgerliga partierna minskat möjligheterna för unga att utbilda sig. Det finns i dag 40 000 färre Komvux-platser än för tre år sedan.

Den flitiga student som vill studera i storstäder och universitetsstäder som Lund, Uppsala och Stockholm riskerar att få sina drömmar krossade av en hopplös bostadsbrist, som alliansen inte vill göra något åt, medan de rödgröna lovar att fördubbla nyproduktionen av hyresrätter och slopa skatten på studentrum.

Av förklarliga skäl är Sveriges unga också angelägna om att Sverige får en bättre och mer framtidsinriktad miljö- och klimatpolitik – där har de rödgröna ett överlägset övertag.
Även i jämställdhetsfrågor har de rödgröna mycket större trovärdighet, inte minst på grund av Mona Sahlins långa och gedigna engagemang för HBT-frågor.

Jämställdheten kommer inte att fixa sig av sig självt, utan Sveriges unga tror på politikens kraft att förändra och förbättra – de har sett TCO:s Pappaindex, som visar att det kommer att dröja 51 år innan vi får ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen, med nuvarande politik.

För de många unga i storstäderna som kallar sig liberaler är det också naturligt att rösta rödgrönt. När Folkpartiet och Centerpartiet överger den rättighetsbaserade liberalismen för en väldigt snäv ekonomisk liberalism, och Centerpartiets riksdagskandidater sprider korkade YouTube-filmer om att en ”platt skatt” skulle göra alla till miljonärer, växer det fram ett vänsterliberalt enagagemang som snarare handlar om hbtq-rättigheter, kosmopolitism, migrationsaktivism och integritetsfrågor.”

Hundratals unga svenskar som aldrig tidigare varit politiskt aktiva har nu anmält sig som valarbetare för den rödgröna kampanjen – gör det du också.

Uppdatering: Katrine Kielos skriver i Aftonbladet om de rödgrönas övertag bland unga väljare:

”Enligt Sifo är förklaringen till regeringens problem att de unga inte tycker att skatterna är den viktigaste politiska frågan. ”Man är intresserad av de större perspektiven, vill prata om sin framtid”, säger Sjörén. Och då blir det inte mycket till samtal. Fredrik Reinfeldt vill nämligen prata om jobbskatteavdraget: Hur mycket mer har du fått i plånboken?
De rekordstora skattesänkningarna har emellertid inte gått till ungdomar – ungdomsarbetslösheten är rekordhög och avdragets magiska jobbskapande effekter har uteblivit.”

Den rödgröna sommarturnén till Göteborg och Karlstad

Publicerad av Martin Gelin, 22 juni, 2010

Besök på Heavycasts fabrik i Karlstad. Foto: Fredrik Hjerling.

De rödgrönas lilla men intensiva sommartågturné inleddes på ett ganska avslappnat sätt i söndags, då årets längsta dag rundades av med att de rödgröna partiledarna samlades på sportbaren O’Learys i Göteborg för att se Brasilien spela mot Elfensbenskusten i fotbolls-VM.

På måndagen fanns det däremot ingen tid för fotboll. Tidigt på morgonen åkte de rödgröna partiledarna och språkrören tillsammans till SKF:s fabriker i Göteborg, där de fick se tillverkningen av sfäriska rullager (vilket, fick vi veta, inte är detsamma som kullager, som SKF kanske är mest känt för).

Mona Sahlin möttes av ett dussintal av SKF:s anställda som hade på sig likadana röda t-shirtar med texten ”Sveriges nästa statsminister” och en bild på Sahlin. Hon passade på att förtydliga kontrasten mellan de rödgröna och alliansen när det gäller synen på jämlikhet och sjukvård.
- För ett tag sedan frågade jag Göran Hägglund, ”Vad tycker du om att direktörens son får sitta i ett annat väntrum än hotellstäderskan?”. Han svarade ”Må så ske”. Vinner vi rödgröna valet så säger vi ”Må aldrig så ske”. Vård ska man få efter behov, inte efter något annat.

På SKF presenterade de rödgröna även tio punkter för ett mer konkurrenskraftigt Sverige.

Efter ett par timmar på Intercity-tåget genom ett vackert sommarsverige – då det inte jobbades så mycket, Lars Ohly kopplade av med en Philip Roth-roman, Maria Wetterstrand läste Stieg Larsson – anlände vi i Karlstad och besökte företaget Heavycast, där man bland annat gjuter formarna till vindkraftverk.
Hela fabriken skimrade i ett säreget, gyllenbrunt sken från den smälta gjutjärnet och överallt stod det enorma, mörka gjutjärnsformar. Några av de ansvariga för Heavycast förklarade på varm värmländska att det var ”görviktigt” med större satsningar på vindkraft.
Maria Wetterstrand kopplade ihop satsningarna på vindkraft med den rödgröna politiken:
- En av våra viktigaste uppgifter är att tänka långsiktigt när vi bygger framtidens industrier och skapar framtidens jobb och där tror vi mycket på förnyelsebar energi.

Läs mer om rödgröna satsningar på infrastruktur och grön omställning.

Se fler av fotografen Fredrik Hjerlings rödgröna bilder från tågturnén här, samt på vår Flickr.

Besök på SKF i Göteborg. Foto: Fredrik Hjerling

(Läs mer…)

Ökad konkurrenskraft – istället för sänkta löner

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 21 juni, 2010

Tio rödgröna punkter för ökad konkurrenskraft:

Investera i lärlingsutbildningar med bra villkor för både unga och äldre
Istället för att skära bort miljarder från kommunerna (som finansierar skolan)

Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat eftergymnasiala studier innan de fyller 25 år – vi vill investera i över 40 000 fler utbildnings- och praktikplatser
Istället för att skära ner på Komvux, halvera antalet arbetsmarknadsutbildningsplatser och stoppa utbyggnaden av högskolan

Satsa på ökad kvalitet i högskolan med fler lärarledda timmar
Istället för att genomföra hemmasnickrade förslag som inte är förankrade i högskolesektorn.

Skapa ett dynamiskt entreprenörskap med en ny riskkapitalfond, stöd till forskning och sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare
Istället för att höja arbetsgivaravgiften för småföretagare och missade möjligheter till investeringar i grön teknik.

Investera i ökad jämställdhet, med t.ex. heltidssatsning i kommunerna och satsning på barnomsorg på obekväm arbetstid.
Istället för vårdnadsbidrag som håller kvinnor borta från arbetsmarknaden.

Satsa på en stark a-kassa med sänkt kostnad för medlemskap till 80 kronor i månaden för alla.
Istället för att tränga undan närmare en halv miljon löntagare från a-kassan och införa en straffskatt på låginkomsttagare där hotellstäderskan ska betala fyra gånger mer än läkaren i avgift till a-kassan.

Investera i en snabb utbyggnad av förnybar energi här och nu
Istället för dyr och osäker kärnkraft i framtiden

Investera med moderna och hållbara transporter
Istället för att avstå från investeringar i järnvägar som ökar näringslivets konkurrenskraft.

Investera i ökat samarbete mellan stat och näringsliv
Istället för att avskaffa branschprogram.

Nytt program från 2011 ”Konkurrenskraft Sverige”: med bland annat ett starkare export- och investeringsfrämjande med fler regionala exportrådgivare och ökad främjandeverksamhet i nya växande ekonomier
Istället för att skära ner på marknadsföringen av Sverige
`

MONA SAHLIN
MARIA WETTERSTRAND
PETER ERIKSSON
LARS OHLY

Här är vår politik för valets viktigaste fråga – jobben

Publicerad av admin, 15 juni, 2010

Jobben – inte skatterna – är valets viktigaste fråga. För att ta Sverige ur arbetslösheten behöver vi investera i effektiva insatser som leder till fler riktiga jobb. Vårt recept för framtidstro handlar om att sänka skatten för små företag, att investera i klimatomställningen – bostäder och infrastruktur, att investera i välfärden och i utbildning samt att genomföra en rivstart för att ge Sveriges ungdomar nya möjligheter.
Regeringen har lämnat ett tydligt besked: Det innebär fortsatta skattesänkningar på lånade pengar – mest till dem som har det bäst. Men ökade klyftor leder inte till fler jobb. Det har vi sett nu.

År 2006 vann regeringen valet genom att lova fler jobb och minskat utanförskap. Resultatet av en mandatperiod med borgerlig regering har blivit det motsatta. I dag är 450 000 människor arbetslösa, över 9 procent av arbetskraften. Utanförskapet – som regeringen numera talar tyst om – har ökat med 70 000.

Det är viktigt att vara varsam med skattebetalarnas pengar. De åtgärder vi väljer ska göra nytta och skapa jobb. Om en insats inte visar sig effektiv måste man som politiker vara beredd att omvärdera och omprioritera. Allt annat är ett slöseri och urholkar de offentliga finanserna.

Nu har de borgerliga partierna var för sig utlovat ytterligare skattesänkningar som sammanlagt ligger i 100-miljardersklassen – utan att berätta hur detta ska betalas. Motivet är även den här gången att det ska leda till jobb.

Vi har låtit opinionsinstitutet Novus ställa följande fråga till svenska folket: Om du får ytterligare sänkt inkomstskatt, kommer du då att arbeta mer, arbeta mindre eller arbeta lika mycket som i dag? Svaret från dem som har arbete är uppseendeväckande och borde leda till eftertanke och självkritik i regeringskansliet:

Hela 86 procent av svenska folket uppger att de skulle arbeta lika mycket som i dag om de får ytterligare skattesänkningar (Se svaren i Novus-undersökningen här). Fem procent säger att de faktiskt skulle arbeta mindre med ytterligare skattesänkningar. Bara fyra procent uppger att de skulle jobba mer. Fem procent vet inte. Regeringens uppfattning – att ytterligare skattesänkningar ska leda till jobb – finner inget stöd i människors egen verklighet.

Vi har också frågat svenska folket om vilket de anser vara det mest effektiva sättet att minska arbetslösheten.

Endast sex procent anser att sänkta skatter är den bästa strategin för att få ner arbetslösheten. Däremot anser sammanlagt 57 procent att insatser inom arbetsmarknadspolitiken, vård, skola och omsorg samt vidareutbildning är effektivt. De som vill göra det lättare att starta företag som ett sätt att skapa fler arbetstillfällen är dubbelt så många (12 procent) som de som tror på skattesänkningar som jobbskapande åtgärd.

Sverige är ett starkt land med god ordning på de offentliga finanserna, men stora överskott har under mandatperioden förbytts i lika stora underskott. När omvärldens ekonomier är i kris är det alltid viktigt att värna de offentliga finanserna. Det ger oss handlingsutrymme att agera för att lindra effekterna av omvärldens problem. Regeringen satsar allt på ett kort: sänkta skatter som leder till ökade klyftor. Men ökade klyftor skapar inte jobb. Nu behövs en riktig jobbpolitik.

Vi har i riksdagen föreslagit insatser som innebär cirka 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser. Mot regeringens enda kort – ökade klyftor – ställer vi rödgröna en jobbpolitik som vilar på sex huvudpunkter. Vi vill:

1). Investera i klimatomställning. Vi investerar i snabbtåg, infrastruktur och de gröna jobben. Det stärker människors möjlighet att pendla till de jobb som växer fram, och bidrar till att arbetsmarknaden fungerar bättre. Investeringar i infrastruktur innebär också jobb här och nu för alla dem som planerar och bygger de nya vägarna och järnvägarna.

2). Investera i bostäder. Unga och arbetslösa måste kunna flytta till de nya jobben. Därför investerar vi i nya bostäder, särskilt hyresrätter. Trots bostadsbrist har bostadsbyggandet fallit kraftigt under den gångna mandatperioden. Det håller inte. Det skapar flaskhalsar på arbetsmarknaden. Vi utvidgar rot till att även gälla flerfamiljsbostäder och inför ett statligt investeringsstöd till nya bostäder. Det stora sociala projektet de närmaste åren handlar om att modernisera och bygga om miljonprogrammen.

3). Investera i välfärden. Under det senaste året har antalet anställda i kommuner och landsting minskat med ungefär 25 000 – och ytterligare uppsägningar väntar med regeringens politik. Det är fel väg att gå. Vi satsar i stället 12 miljarder kronor på vård, skola och omsorg. Det räddar många jobb i välfärden. De ökade resurserna motsvarar 10–15 000 jobb. Sveriges kvinnor och män måste kunna lita på att barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården fungerar bra – för att kunna gå till jobbet.

4). Investera i Sveriges konkurrenskraft. Vi vill sänka arbetsgivaravgiften för de små företagen. För ett företag med tre anställda innebär det en sänkt kostnad med cirka 50 000 kr om året. Vi föreslår också en riskkapitalfond på 5 miljarder för att öka takten när det gäller investeringar och utveckling i teknikintensiva företag. I dialog med fack och företag vill vi utforma en rad strategiska branschprogram för svenska nyckelsektorer som till exempel miljöteknik- och fordonsbranschen.

5). Investera i utbildning. Människor ska rustas med kunskap. Företagen ska kunna växa med rätt kompetens. Svenskt Näringsliv rapporterar att vart femte rekryteringsförsök misslyckas – eftersom företagen inte hittar rätt personal. Mitt i lågkonjunkturen råder arbetskraftsbrist. Därför investerar vi i 44 000 utbildningsplatser – i högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Det ger företagen bättre möjligheter att växa och stärker människors möjligheter på arbetsmarknaden.

6). Investera i en rivstart för Sveriges unga. Ungdomsarbetslösheten är 30 procent – och bland de högsta i Europa. I detta läge har regeringen infört ett aktivitetsförbud för ungdomar på Arbetsförmedlingen. De måste vänta minst tre månader för att komma i fråga för utbildning eller praktik. Det är meningslöst. Vi avskaffar aktivitetsförbudet. Vi tar också bort hela arbetsgivaravgiften för de företag som anställer en ung arbetslös. Vi satsar också på generationsväxlings och traineeprogram i välfärden och utbildnings- och företagsvikariat – viktiga insatser för att ge unga en väg in i arbetslivet.

Sverige behöver målas med framtidstro. Nu behövs fler jobb – inte ökade klyftor. Det är vägvalet den 19 september.

Publicerad på DN Debatt den 15 juni.

Rödgrönt kontrakt för alla unga i Sverige

Publicerad av admin, 9 juni, 2010

Vi rödgröna vill att Sverige ska vara ett möjligheternas land. Alla, oavsett
bakgrund, ska ha möjlighet att växa och ta sin del av ansvaret. Det gör
Sverige starkt.

De närmaste åren lämnar de största ungdomskullarna, sedan fyrtiotalist-
generationen, gymnasieskolan. Tiotusentals unga vuxna ska ta plats i
samhället – med höga krav, många nya idéer och stark vilja att förändra.

Det är en fantastisk möjlighet för vårt land.
Men idag går utvecklingen åt fel håll. Den borgerliga regeringen har försämrat
förutsättningarna för unga att få jobb. Ungdomsarbetslösheten är bland
Europas högsta, i april över 30 procent.

Sedan valet 2006 har ungdomsarbetslösheten ökat med närmare 60 000 personer. Allt fler unga tvingas leva på socialbidrag. Fler unga möter stängda dörrar för utbildning när den borgerliga regeringen minskat utbyggnaden av högskolan och dragit in över en miljard kronor från Komvux. Under förra året – det sämsta i svensk ekonomi sedan efterkrigstiden – fanns 40 000 färre platser på Komvux än tre år
tidigare.

På arbetsförmedlingen möter de passivitet sedan regeringen infört aktivitetsförbud. Mer än hälften av Sveriges kommuner har brist på bostäder för unga. Det krävs kraftfulla åtgärder för att förbättra den situation för unga som regeringen varit med om att skapa. Men regeringen förhåller sig helt passiv.

Vi förstår inte varför dagens unga ska ha en sämre situation än tidigare
årskullar. Vi vill vända utvecklingen.

Vi rödgröna går till val på en politik för fler jobb och nya möjligheter för
minskade klyftor. Fler jobb och bättre utbildningsmöjligheter för unga
bygger Sverige starkt.

Läs kontraktet här: Rödgrönt kontrakt för alla unga i Sverige

Månadens opinionsmätningar: jämnt mellan blocken

Publicerad av Martin Gelin, 1 juni, 2010

Sedan årsskiftet 2008-2009, då det var dött lopp mellan det rödgröna och det borgerliga blocket, har de rödgröna haft en ledning som varierat mellan 1% och 7%.
I många av de senaste mätningarna ser det ut som att ledningen har krympt – allt tyder nu på att valet kommer att bli mycket jämnt.

I den sammanställning av mätningar som Svensk Väljaropinion gör har de rödgröna en dryg procents ledning mot de borgerliga:

De senaste tre mätningarna visar olika resultat – Novus ger de rödgröna en knapp ledning, medan Synovate ger det borgerliga blocket en knapp ledning. SKOP-mätningen som kom förra veckan visar däremot en motsatt trend – där drar de rödgröna ifrån.

SKOP skiljer sig från Novus och Synovate i och med att de ställer en annan fråga: ”Vilket parti tycker du bäst om i dag?”, och inte ”Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?”. Resultatet av den här till synes lilla skillnaden är ganska tydligt att fler väljer att ta ställning i SKOP-mätningen än i Novus och Synovate. SKOP har helt enkelt färre osäkra väljare.
Därför har de rödgröna en skaplig ledning i SKOP-mätningen, medan det är dött lopp i Novus- och Synovate-mätningarna.

Slutsatsen av det här är inte att de rödgröna egentligen har en större ledning och därmed kan slappna av, utan tvärtom – ledningen är osäker just eftersom vissa av våra väljare är osäkra.
För alla engagerade rödgröna ger det här en tydlig vink om vad som behöver göras: Vi måste engagera fler. Vi måste övertala så många vi kan om att det här valet är viktigt.

De rödgröna väljarna är i dag inte så mobiliserade som de borde vara – de kommande tre månaderna av valkampanjen kommer till stor del att handla om att fixa det.

Socialdemokraternas opinionsanalytiker Odd Guteland påpekar att nästan en fjärdedel av de som sympatiserar med S i dag är soffliggare – motsvarande siffra för moderaterna är bara 13%.

Reinfeldt och Borg har under den senaste månaden låtsas som om det är moderaterna som står i opposition och de rödgröna som sitter vid makten – de har attackerat den rödgröna politiken ur ett fejkat underläge.
Det får vi rödgröna inte acceptera – vi måste påminna väljarna om att det är vi som är i opposition. Det är alliansens politik som har misslyckats de senaste fyra åren. Det är alliansen politik som innebär att vi nu har en massarbetslöshet i Sverige – situationen är betydligt värre än när Reinfeldt vann valet på löften om att minska just arbetslösheten.

Viktigare än någon av alla opinonsmätningar som ramlar in var och varannan dag var en mer exakt mätning som kom förra veckan från SCB. Där visades att arbetslösheten i Sverige är 9,8%. Värst ökar arbetslösheten bland kvinnor och unga.

Reinfeldt har svikit sitt viktigaste vallöfte: att fixa jobben.

I stället försöker Reinfeldt – precis som så många andra konservativa ledare som vägrar inse att verkligheten hunnit i fatt dem – låtsas som om vi lever i ett parallellt universum.
”Ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla”, sade Reinfeldt i en intervju i fredags.

Om du vägrar acceptera Reinfeldts cyniska utspel är det nu viktigare än någonsin att du som är rödgrön gör en insats för maktskifte i september. Det allt jämnare opinionsläget bör inte skapa oro eller tvivel, utan tvärtom ökat engagemang.

Läs även Johan Westerholm som skiver bra om arbetslösheten och Reinfeldts synvillor.