Rödgröna kräver att Vattenfall får tydligare förnyelsedirektiv
Publicerad av Martin Gelin, 18 februari, 2010
De rödgröna partierna reagerar nu gemensamt på uppgifterna att Vattenfalls reviderade investeringsplan innebär ökade investeringar i kolkraftverk, brunkolsbrytning och kärnkraft, och minskade i förnybara energikällor som vindkraft. Partierna riktar därför skarp kritik mot Maud Olofsson för att fortfarande inte lyckas styra Vattenfall. De rödgröna ställer nu gemensamma krav på hur Vattenfall kan användas för att leda omställningen till förnybar energi:
Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen i Sverige och Europa.
Vattenfall ska öka sina investeringar i förnybar energiproduktion och inte bygga nya kärn- eller kolkraftverk.
Vattenfall ska vara en aktiv part i arbetet för ökad energieffektivisering och därmed bidra till minskade koldioxidutsläpp (CO2)
Tydligare ägarstyrning och skarpare direktiv: Vattenfall ska säkerställa att investeringspolicyn ligger i linje med ägarnas uppdrag
Visionen är att Vattenfalls energiförsörjning helt ska basera sig på förnybar energi.
Vattenfall ska kvarstå i helstatlig ägo, och vara ett modernt, affärsmässigt drivet och framåtsyftande bolag.
- Trots den svidande kritik som Maud Olofsson har fått för den bristande styrningen av Vattenfall har inget hänt. Regeringen har fortfarande inte lyckats ta fram skarpare ägardirektiv eller säkerställa att bolaget inte ökar de miljöfarliga investeringarna i kol- och kärnkraft. Tvärtom ser vi nu att svenska folkets energibolag skär ned på investeringarna i förnybar energi. Nu måste utvecklingen vändas. Det är bara regeringen – som ägare – som kan sätta stopp för Vattenfalls felaktiga satsningar, säger Socialdemokraternas energipolitiske talesperson Tomas Eneroth.
- Nu ser vi ytterligare ett tydligt exempel på Maud Olofssons misslyckande med energipolitiken och Vattenfall. Istället för att vara ledande i omställningen till förnybar energi blir resultatet av regeringens politik att Vattenfall går i rakt motsatt riktning: mer smutsig kol och farlig kärnkraft, och mindre vindkraft och andra förnybara energikällor. Styr Maud Olofsson medvetet Vattenfall i diket eller har hon helt släppt ratten? säger Miljöpartiets Per Bolund (MP), ledamot i riksdagens näringsutskott.
- Det är fullständigt oacceptabelt att den borgerliga regeringen nu låter Vattenfall gå ifrån rollen som ledande i omställningen till det förnybara. Nu tar Vattenfall istället på sig ledartröjan i racet om sämsta energibolag i Europa. Så kan vi inte ha det. Vi kräver att Vattenfall även fortsättningsvis ägs av staten, men att regeringen styr upp bolaget bättre, säger Kent Persson (V), ledamot i näringsutskottet.
Daniel Färm
pressekreterare
Socialdemokraterna i riksdagen
070-650 12 09
daniel.farm@riksdagen.se
Caroline Kling
presschef
Miljöpartiet de Gröna i Riksdagen
070-593 19 12
caroline.kling@riksdagen.se
Maria Almström
pressekreterare
Vänsterpartiet
0708 – 31 45 43
maria.almstrom@riksdagen.se
En rödgrön bostadspolitik
Publicerad av Johan Ulvenlöv, 2 februari, 2010
En rödgrön bostadspolitik är en social bostadspolitik. För oss är bostaden en social rättighet. Alla människor, inte bara de med särskilt goda ekonomiska förutsättningar, ska ha möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i en trygg boendemiljö. Alla bostadsområden ska vara attraktiva boenden. Bostadspolitiken är därför en grundläggande del i den generella välfärdspolitiken och central för samhällsbyggandet för en långsiktigt hållbar utveckling.
Vi vill föra en bostadspolitik som aktivt leder till fler jobb och ökad välfärd. En fungerande bostadsmarknad har stor betydelse för ökad sysselsättning och ekonomisk utveckling. En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för rörligheten på arbetsmarknaden. Vi inom det rödgröna samarbetet kan aldrig acceptera att en bristande bostadspolitik sätter hinder för människor att flytta för att pröva ett nytt arbete eller påbörja en utbildning.
En rödgrön bostadspolitik ska bidra till klimatomställningen. Nyproduktionen ska vara miljövänlig och fossilfri. Energieffektivisering ska ske och fossila bränslen samt uppvärmning med direktverkande el ska utfasas. Bostadspolitiken ska gynna nya miljötekniklösningar.
Sverige behöver en ny bostadspolitik med tydliga och starka ambitioner. Vi vill möta bostadsbristen genom ökat bostadsbyggande. Vi vill därför utforma ett statligt stöd för att stimulera ökat bostadsbyggande med inriktning mot hyresrätter till rimliga kostnader och med miljövänlig teknik.
De allmännyttiga bostadsbolagen är ett av de viktigaste verktygen för att klara bostadsförsörjningen. Vi vill värna och utveckla allmännyttan för att bättre möta samhällets och de enskilda boendes och bostadssökandes krav.
Vi vill stärka människors möjligheter att välja hur de vill bo. Bostadspolitiken är därför också viktig för att aktivt bekämpa segregationen. Sverige behöver fler bostadsområden med blandade boende- och upplåtelseformer. Det är angeläget att kommunerna genom en aktiv bostadspolitik bidrar till ett varierat utbud på de lokala bostadsmarknaderna. På så vis förbättras möjligheterna för den enskilde att bo i en bra bostad, vilket är ett viktigt välfärdspolitiskt mål, samtidigt som utveckling inom näringsliv och arbetsmarknad främjas.
Vi vill skapa hållbara gröna bostadsområden. Boendemiljöerna måste förbättras och bostädernas energiförbrukning minska. Grönområden och närhet till rekreationsområden är viktigt inslag för att öka livs – och boendekvaliteten och skapa attraktiva bostadsområden. Möjligheterna att göra bra miljöval i sin vardag ska stimuleras.
Ladda hem överenskommelsen om bostadspolitiken här
Nu behövs ett ledarskap för klimatet
Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 21 december, 2009
Klimattoppmötet är över. Tusentals delegater, däribland ett hundratal statschefer, samlades i Köpenhamn för att enas om ett klimatavtal. Men världen tog inte chansen och COP15 går till historien som ett av FN:s minst framgångsrika möten någonsin. Vi visste från början att inget av världens länder drev utsläppsminskningar på den nivå som forskarna säger är nödvändiga. Men under mötet stod det också klart att flera av länderna motarbetade mötet för att dra ner ambitionsnivån till någonstans långt under minimum.
Nu behövs framtidstro och ledarskap i klimatfrågan. Klimatåtgärder är fortfarande lika akuta och i och med att många av världens länder trotsar sitt ansvar så är det ännu viktigare att alla vi som är redo kommer igång. Vi rödgröna har sedan länge en gemensam klimat- och energipolitik, som ni bland annat kan läsa om här. Det gör att vi, till skillnad från den moderatledda regeringen för fyra år sedan, står beredda att direkt efter valet sätta igång en grön omställning av Sverige. Det ger jobb, det ger välfärd och det ger oss chansen att rädda klimatet.
Vi vill att Sverige åter tar ledartröjan. Vi ska vara först med att implementera den senaste tekniken och fasa ut det ohållbara. Både för att vi ska vara först med att njuta fördelarna av det moderna, hållbara livet – men också för att kunna vara en internationell aktör. Det är vår förhoppning att Sverige kan ta en aktiv och ledande roll på nästa stora klimattoppmöte i Mexiko vintern 2010. För att lyckas med det krävs en samsyn mellan nuvarande regering och den rödgröna som vi hoppas tillträder samma år.
Vi tror att COP16 kan nå ett bra mycket bättre resultat än vad världens ledare förmådde i Köpenhamn.
MS, MW, PE, LO
Mona Sahlin: Reinfeldt bör i dag höja den svenska ambitionsnivån till 40 procent för att sätta press på andra länder i Köpenhamn
Publicerad av Johan Ulvenlöv, 16 december, 2009
Just nu pågår FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Det är viktigt att världens ledare kommer till en överenskommelse så att vi klarar att nå 2-gradersmålet. Det innebär att varje land kraftigt måste minska sina utsläpp. Regeringen Reinfeldt har sagt sig vilja minska de svenska utsläppen med 30 procent till 2020. Men om ett bra avtal ska slutas, måste ambitionerna höjas.
- I den rödgröna klimat- och energimotion som presenterades i våras enades vi i de tre oppositionspartierna om att de svenska utsläppen skulle minska med 40 procent, under förutsättning att EU minskar sina utsläpp med 30 procent. Detta är en ambition som regeringen bör ställa upp på. På det sättet kan vi få andra länder att också höja sina åtaganden, säger Mona Sahlin.
-Sverige har en viktig roll som ordförandeland, och det vore därför lämpligt att statsministern visade ledarskap. Syftet är att få andra EU-länder att också höja sina åtaganden, säger Mona Sahlin.
-Just nu är klyftan och misstron mellan utvecklingsländerna och den rika delen av världen i växande på Köpenhamnsmötet. Förhandlingarna går inte framåt i den takt ett framgångsrikt klimatavtal kräver. Ofta har Sverige i liknande sammanhang kunnat fungera som en bro mellan olika delar av världen givet att Sverige som ett rikt land vågat visa vägen och gå före i klimatpolitiken. En höjning av den svenska ambitionen till 40 procent skulle kunna få en mycket viktig effekt i rätt läge som får mötesförhandlingarna på rätt köl. Nu är dags för handling, fortsätter Mona Sahlin.
Från gårdagens hjälte till dagens fossil
Publicerad av Johan Schiff, 10 december, 2009
Den rödgröna granskningsgruppen har utvärderat den borgerliga regeringens agerande inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.
Från gårdagens hjälte till dagens fossil
1992 var året för Riokonferensen. Då som nu styrdes Sverige av en borgerlig regering. Då, på Riokonferensen, höll miljöministern Olof Johansson (C) ett tal där han tog ställning för utvecklingsländernas sak i förhandlingarna. Efter talet gick den svenska flaggan i topp på intresseorganisationernas alternativa konferens Global Forum. Sverige blev dagens hjälte. Nu, under EU-toppmötet i Poznan 2008, blir Sverige istället utnämnt till ”dagens fossil” för att man stenhårt drivit linjen att en stor del av EU:s utsläppsminskningar ska ske genom åtgärder i utvecklingsländerna snarare än på hemmaplan.
Med denna rapport försöker vi i det rödgröna samarbetet förstå vad som har hänt svensk internationell miljöpolitik. Hur har regeringen Reinfeldt fått Sverige att gå från gårdagens hjälte till dagens fossil?
För att komma fram till svaret har vi har pratat med personer och organisationer som har eller har haft en koppling till Sveriges internationella miljö- och klimatpolitik. Namnen på dessa hittar du längst bak i rapporten. Vi har också använt oss av skriftligakällor. På så vis har vi skapat oss en bild av Sveriges roll på den globala arenan historiskt sett ut men också i nutid.
Karin Svensson Smith (MP)
Morgan Johansson (S)
Peter Pedersen (V)
Läs hela rapporten
Det kunde ha börjat bättre
Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 8 december, 2009
Sverige leder EU genom ett av vår tids viktigaste möten, COP15, som igår inleddes i Köpenhamn. Som ledare är det av högsta vikt att föregå med gott exempel och ingjuta hopp.
Miljörörelsen är självklart på plats i Köpenhamn för att bevaka förhandlingarna och stötta de länder som driver förhandlingarna framåt – men också uppmärksamma de som inte gör det.
Under veckan röstar miljöorganisationer från hela världen varje dag fram “dagens fossil”, en föga smickrande utmärkelse som går till de länder som på olika sätt försämrar möjligheterna att nå ett bra klimatavtal.
På mötets första dag gick priset till bland annat Sverige, för att vi står bakom ett EU-förslag om hur man ska kunna räkna skog som klimatkompensator. Sveriges skog skulle med förslaget kunna stå för stora delar av de utsläppsminskningar som vi under mötet tar på oss i
förhandlingarna.
Att få gult kort av världens samlade miljöorganisationer är knappast smickrande för Sverige i inledningen på mötet.
Vår förhoppning är fortfarande att Sverige, EU och alla andra aktörer under COP15 ska lyckas med utmaningen att få ett starkt klimatavtal på plats under nästa vecka. Ett avtal som blir rättvist och hållbart.
Men vi kan konstatera att COP15 kunde ha börjat bättre.
Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Lars Ohly
Begäran hos konstitutionsutskottet om granskning av regeringens bristfälliga styrning av Vattenfall
Publicerad av Johan Ulvenlöv, 27 november, 2009
Idag fredag 27 november lämnar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna in en gemensam KU-anmälan av regeringens hantering av Vattenfall.
Under de senaste veckorna har nyhetsrapporteringen kring Vattenfall varit mycket intensiv. Det som har hänt och sättet det har kommenterats på från regeringen har väckt en mängd frågor både kring hur regeringens klimat- och energipolitik egentligen ser ut och vem som driver den men också frågor om styrningen av bolaget. Bägge delarna väcker en stark oro för att det saknas tillräcklig kraft och tydlighet från regeringens sida för att förverkliga de miljöpolitiska mål som Vattenfall har att uppfylla.
Konstitutionsutskottet granskning bör bland annat ge svar på följande frågor:
- Har regeringens styrning av Vattenfall varit tydlig och nöjaktig? Vilka instruktioner har Vattenfalls styrelse fått av regeringen? Har styrningen förändrats som en följd av återrapportering från styrelsen till regeringen kring beslut och inriktningar?
- Hur har det gått till när centrala beslut om till exempel större ekonomiska åtaganden i bolaget fattats, när och hur har näringsdepartementet varit informerat och delaktigt?
- Hur har regeringen säkerställt att relevant och korrekt information lämnats till riksdagen om Vattenfall?
- På vilka grunder har regeringen valt att inte vidta åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport om brister i styrningen av Vattenfall?
Vi vill göra en nystart på Klimatinvesteringsprogrammen
Publicerad av Johan Ulvenlöv, 18 november, 2009
Idag på Kvalitetsmässan i Göteborg presenterade Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly en Rödgrön nysatsning på KLIMP – klimatinvesteringar som syftar till att få lokala aktörer att bidra till utsläppsminskningen av växthusgaser. Stödet ska kunna sökas av kommuner, landsting och företag.
Klimatinvesteringsprogrammen ska bidra till:
• Ökad klimateffektivitet
• Gå till de samhällsekonomiskt mest lönsamma projekten
• Bidra till utveckling av ny, grön teknik
Under den förra mandatperioden fanns det ett stöd för klimatinvesteringar (KLIMP) som syftade till att få lokala aktörer att bidra till utsläppsminskningen av växthusgaser. Stödet kunde sökas av kommuner, landsting och företag. Stödet beräknas ge upphov till över 900 åtgärder över hela Sverige och minskade utsläpp med över en miljon ton växthusgaser. Enligt Naturvårdsverket har stödet bland annat gått till satsningar på biogas som drivmedel för fordon, utbyggnad av fjärrvärme, övergång till biobränslen och energieffektivisering. Stödet har, förutom minskade utsläpp av växthusgaser, också lett till nya jobb i områden där projekt har genomförts.
Sammantaget har 8 miljarder kronor investerats, varav 1,8 miljarder av staten. Många kommuner och regioner som har tagit del av KLIMP-medel ligger nu i framkant i klimatarbetet och visar upp sina erfarenheter för aktörer från Europa, Amerika och Asien.
När den borgerliga regeringen tillträdde valde de dock att skrota KLIMP. På så sätt har en åtgärd som ledde både till minskade utsläpp av växthusgaser, nya jobb och ett samarbete mellan stat, kommuner och företag över hela landet, lagts ned. Detta är fel väg att gå. Vi vill göra en nystart för Klimatinvesteringsprogrammen.
Våra rödgröna förslag inför klimattoppmötet i Köpenhamn
Publicerad av Johan Ulvenlöv, 13 november, 2009
Vi i det rödgröna samarbetet för framtiden för fram nedanstående sex förslag inför det stundande klimattoppmötet i Köpenhamn.
En internationell avgift på utsläpp från flyg och sjöfart. Flygets och sjöfartens utsläpp är i dag oreglerade. Det är till och med så att världens länder i praktiken är förbjudna i internationella konventioner att beskatta flygfotogen och bunkerolja för sjöfart. Låt oss en gång för alla göra oss av med dessa otidsenliga bestämmelser! Redan vid ganska måttliga kravnivåer kommer avgifter på utsläpp från flyg och sjöfart att generera årliga intäkter på 200-300 miljarder kronor. Därmed skulle en del av den resursöverföring till utvecklingsländerna som kommer att behövas kunna vara löst.
Global utsläppshandel. Åtminstone inom konkurrensutsatta energiintensiva industrier som stålindustrin. Det skulle kunna minska de globala utsläppen och gynna de företag som utvecklar mer klimatvänliga tekniker. Utan att försämra den internationella konkurrensen. Detta förslag skulle också kunna kombineras med förslaget från den norska rödgröna regeringen att intäkter från den framtida globala utsläppshandeln ska finansiera klimatåtgärder.
Säkra biståndet. För en rödgrön regering är det otänkbart att finansiering av klimatåtgärder i fattiga länder går ut över fattigdomsbekämpning. Biståndet behövs mer än någonsin för att bekämpa fattigdom och skapa positiv utveckling i en värld som drabbas allt hårdare av ett förändrat klimat. Detta är ett avgörande ställningstagande för att skapa förtroende från de fattiga länderna i klimatförhandlingarna.
Inrätta en global klimatfond. En sådan klimatfond bör skapas inom klimatkonventions regi och finansieras av de rika länderna. Pengar kan tas från handeln med utsläppsrätter, genom avgifter på flyg och sjöfart och direkt över de rika ländernas statsbudgetar. Utvecklingsländerna i G77-gruppen har exempelvis lanserat en ny fond finansierad med en halv till en procent av de rika ländernas budgetar. Uppenbart är att mer resurser krävs än de 100 miljarder euro som EU-länderna har föreslagit.
Lös samtidigt frågan om tekniköverföring. Handlingsplanen, The Bali Action Plan, har till syfte att vägleda förhandlingarna inför Köpenhamn i år. En av knäckfrågorna är hur teknik och resurser ska kunna föras över till Syd. Handlingsplanen slår fast att de rika länderna måste hjälpa de fattiga med finansiellt stöd och ny teknik, och man konstaterar att resurserna måste vara ”tillräckliga, förutsägbara och beständiga”.
Våga gå före. EU borde redan nu ha lovat utsläppsminskningar på minst 30 % för att sätta press på USA och Kina. Industriländernas utsläppsreduktioner ska totalt uppgå till 30–40 procent till 2020. EU:s löfte att skärpa sina egna krav om andra går med på motsvarande minskningar är inget värt när man förhandlar med länder som vill hålla tillbaka kraven.
Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt
Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 12 november, 2009
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Statsrådsberedningen
103 33 Stockholm
Stockholm 2009-11-12
Den 5 maj träffades vi på Din inbjudan för att samtala om en så kallad borgfred under ordförandeskapet. Detta utifrån förhållningssättet att det svenska ordförandeskapet måste engagera samtliga politiska partier och i förlängningen hela Sverige. Vi som företräder den rödgröna oppositionen deklarerade att alla tjänar på om ordförandeskapet blir framgångsrikt, något som vi fortfarande tror är möjligt. Men då behöver alla krafter samverka – inte minst inför klimattoppmötet i Köpenhamn.
I september erbjöd miljödepartementet genom talmannen Sveriges Riksdag att utse två ytterligare platser i den officiella delegationen till klimattoppmötet i Köpenhamn för att förstärka riksdagens representation. Detta som en logisk följd av klimatmötets särskilda vikt. Så blev också beslutet. Oppositionen utsåg Maria Wetterstrand. Att Din regering nu aktivt stoppar detta beslut, och därmed backar från överenskommelsen, rimmar illa med det samtliga riksdagspartier hittills varit överens om; att det svenska ordförandeskapet måste göra allt som förmås för att uppnå goda och tydliga resultat i Köpenhamn. Vi anser att Ditt och regeringens beslut att utestänga Maria Wetterstrand från delegationen och att kräva att oppositionen ska nöja sig med endast en representant i ett av de viktigaste FN- mötena i vår tid är oacceptabelt.
Redan i samband med överläggningen i maj framförde vi ett gemensamt krav på öppenhet när Sveriges nästa kommissionär skulle utses. Vi har ännu inte blivit kontaktade av Dig. Vi förutsätter att den öppenhet, bredd och balans i utnämningarna som Du sade Dig eftersträva i opposition också gäller i regeringsställning.
Vi vill hitta en lösning inför klimatmötet som är bra för Sverige och en lösning på nomineringen av svensk kommissionär som förankrar EU-samarbetet så brett som möjligt hos svenska folket.
Vi förutsätter att Du i egenskap av statsminister snarast bjuder in till ett gemensamt partiledarsamråd om delegationen inför klimattoppmötet i Köpenhamn och om nomineringen av den svenska kommissionären.
Vi räknar med besked som för oss tillbaka till överenskommelsen den 5 maj om att samla Sverige, inte skapa onödiga inrikespolitiska trätor.
Med vänlig hälsning
Mona Sahlin Peter Eriksson Lars Ohly












