Välfärd och jobb viktigare än Rut-avdrag

Publicerad av Martin Gelin, 9 mars, 2010

RUT-avdraget för hushållsnära tjänster har dominerat medieutrymmet den senaste veckan, men det är inte den valfråga som prioriteras av det svenska folket.

En ny Novus-mätning visar att ”svenska folket prioriterar vård, omsorg och skola framför avdrag för hushållsnära tjänster.”

Här finns resultatet från mätningen:

Vilken av följande frågor är den viktigaste inför höstens val?

 

Arbetslösheten 41% 

Ekonomin 11% 

Pensionerna 7 % 

Socialförsäkringarna 6 % 

Miljön 6 % 

Vården 5 % 

Skolan 5 % 

Integration 5 % 

Skatterna 3 % 

Äldreomsorg 2% 

Lag och ordning 2 % 

Barnomsorg 1 % 

Hushållsnära tjänster 1 % 

Annan 2 % 

Vet ej 4 % 

 

Novus har också undersökt hur väljarna helst skulle vilja använda den cirka 1 miljard som RUT kostar, till hushållsnära tjänster eller något annat.

 

Vilken av följande förslag anser du är mest angeläget att Sverige satsar 1 miljard på? 

 

Anställa fler i vården 28 % 

Anställa fler i skolan 22 % 

Anställa fler i äldreomsorgen 14 % 

Sänkta inkomstskatter 7 % 

Anställa fler i barnomsorgen 5 % 

Anställa fler inom polisen 4 % 

Avdrag för hushållsnära tjänster 2 % 

Annat 13 % 

Vet ej 5 %

 

Läs mer på Ett hjärta rött, Peter Högberg, S-Buzz

Lika villkor och rättigheter i arbetslivet

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 8 februari, 2010

Regeringens lagförslag efter Lavaldomen öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om vi inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen, skriver Sven-Erik Österberg, Josefin Brink, och Ulf Holm idag på SvD Brännpunkt.

För oss rödgröna är det självklart att alla som arbetar i Sverige ska ha lika villkor och rättigheter i arbetslivet. Därför menar vi att den svenska kollektivavtalsmodellen ska gälla lika för såväl svenska som utländska företag som verkar i Sverige. Regeringen talar vackert om den svenska kollektivavtalsmodellen, men i praktiken vill den införa kraftiga begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i arbetslivet.

Det lagförslag som nu ligger på riksdagens bord, med anledning av Lavaldomen i EG-domstolen, öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om lagförslaget genomförs innebär det historiska inskränkningar av fackets rätt att fritt förhandla och teckna kollektivavtal med utländska företag och av rätten att använda stridsåtgärder för att få ett avtal till stånd.

Regeringens förslag går längre än vad som kan motiveras av EG-domstolens dom. Det angriper grundförutsättningarna för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska fungera och utmanar föreningsfriheten som skyddas såväl i svensk grundlag som i Europakonventionen och i andra konventioner som Sverige ratificerat.

Efter Lavaldomen har regeringen, trots att den talar om den svenska kollektivavtalsmodellens förträfflighet, inte lyft ett finger för att försvara den. Inte ens under det halvår då Sverige var ordförandeland för EU tog Reinfeldt och Littorin ett enda initiativ i den fråga som kan medföra allvarliga konsekvenser för Europas löntagare. Regeringen blinkar åt vänster men svänger åt höger.

Om regeringen får som den vill kommer olika regler att gälla för svenska respektive utländska företag och anställda. Det blir i praktiken frivilligt för utländska företag att tillämpa svenska löne- och anställningsvillkor. De som vill konkurrera med lönedumpning och sämre arbetsvillkor kan göra det. Utan kollektivavtal vet vi av erfarenhet att löner och villkor successivt försämras för alla på arbetsmarknaden. Då finns det heller ingen rättslig grund för facket att i efterhand kräva tillbaka förlorad lön för löntagare, om det visar sig att företaget otillåtet sänkt lönerna.

Regeringen anser inte heller att utländska arbetstagare ska omfattas av avtalsförsäkringar om de råkar ut för en arbetsolycka. En arbetstagare som invalidiseras kan då stå helt utan ersättning om det visar sig att hans arbetsgivare inte kan betala skadestånd. Även det är förstås en fullständigt oacceptabel ordning.

Vi rödgröna anser att borgerliga regeringens lagförslag innehåller så många allvarliga brister att det inte kan få träda i kraft.

Vi kommer att begära att förslaget läggs på is eftersom det innebär allvarliga inskränkningar av den grundlagsskyddade föreningsrätten. Lyckas vi skjuta upp beslutet genom en så kallad vilandeförklaring skapar vi rådrum för att hitta en lösning på hur grundläggande fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna värnas och utvecklas.

Sverige behöver ordning och reda på arbetsmarknaden. Om vi rödgröna inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen och påbörja ett arbete för att garantera att den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar om löner och villkor och tecknar kollektivavtal även ska kunna tillämpas fullt ut på utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige. Detta arbete kommer att ske i nära samverkan med arbetsmarknadens parter.

Vi vill i det arbetet se över relevant lagstiftning i syfte att säkra sund konkurrens och fackliga rättigheter. Till exempel måste villkoren för F-skatt få en sådan utformning att anställningstryggheten inte kan kringgås. Vi vill också att Sverige ska ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 94 som slår fast att offentlig upphandling ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagare löner, arbetstid och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal.

Men det räcker inte med att problemet löses i Sverige. EU:s lagstiftning måste ändras så att nya fall av löne- och villkorsdumpning omöjliggörs. Vi kommer att verka för att de fackliga rättigheterna garanteras på EU-nivå genom ett bindande socialt protokoll. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna måste göras till en lagstadgad rättighet i EU.

Kampen för svenska kollektivavtal handlar om att alla arbetstagare ska behandlas lika, oavsett om man kommer från Ronneby, Riga eller Rotterdam. Vi rödgröna menar att ökade möjligheter att arbeta i olika länder i grunden är positivt. Men fri rörlighet får inte innebära försämrade villkor för löntagarna. Därför ser vi det som en central uppgift att värna de fackliga rättigheterna och den svenska kollektivavtalsmodellen. Målsättningen med de borgerligas politik i Sverige och i EU verkar vara den motsatta.

Sven-Erik Österberg (S), Josefin Brink (V), och Ulf Holm (Mp)

Vi begär vilandeförklaring av Laval-propositionen

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 9 december, 2009

Det rödgröna samarbetet för framtiden menar att regeringen går längre än vad Laval-domen kräver och att lagförslaget begränsar de fri- och rättigheter som finns angivna i Regeringsformen. Enligt förslaget får fackliga stridsåtgärder mot utländska arbetsgivare som utstationerat arbetstagare i Sverige endast vidtas under strikt angivna förutsättningar. Det försvårar för de fackliga organisationerna att teckna kollektivavtal med utländska företag.

– Det är en historisk försämring av arbetstagarnas villkor. Utan kollektivavtal blir det i praktiken omöjligt att kontrollera löner och villkor. Regeringen öppnar för illojal konkurrens, dumpade löner och arbetsvillkor, säger Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly.

– Möjligheten att kunna vidta stridsåtgärder är en förutsättning för att facket ska kunna driva arbetstagarnas rättigheter och få till stånd kollektivavtal. Regeringen begränsar nu denna rätt, säger Ulf Holm, Miljöpartiets gruppledare i riksdagen.

– Om de rödgröna vinner valet kommer vi att tillsätta en ny utredning. Vi vill bland annat involvera arbetsmarknadens parter tydligare i utredningsarbetet och finna en långsiktig lösning som stärker den svenska kollektivavtalsmodellen, säger Sven-Erik Österberg, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen.

De rödgröna stödjer sin vilandeförklaring på Regeringsformen 2 kap 12 § och EKMR (Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna) som ger ett skydd för föreningsfriheten. EKMR har fått en utvidgad tolkning genom nyligen avkunnade domar i Europadomstolen. Domarna innebär att även konflikträtten och rätten att teckna kollektivavtal ingår i föreningsfriheten. Då EKMR från den 1 december 2009 är en del av EU:s fördrag, menar de rödgröna att lagförslag som inskränker konflikträtt och rätt att teckna kollektivavtal omfattas av reglerna om vilandeförklaring.

Om minst tio ledamöter begär en vilandeförklaring ska Konstitutionsutskottet (KU) pröva om propositionen påverkar föreningsfriheten. Om KU finner att så är fallet, förs propositionen åter till kammaren för beslut. Då kan den vilandeförklaras i ett år, avslås eller antas med 5/6-dels majoritet av de röstande.

Noll kronor i lönepåslag för de anställda

Publicerad av Lars Ohly, 20 november, 2009

Cheferna i de största statliga bolagen har fått rejäla lönepåslag de senaste åren. Samtidigt är kravet tydligt från arbetsgivaren staten i de pågående avtalsförhandlingarna: Noll kronor i lönepåslag för de anställda. Arbetsgivarverket motiverar sitt krav på nollavtal med att det inte finns pengar till löneökningar. En undersökning som Dagens Nyheter gjort ger en fingervisning om vart pengarna tagit vägen.

DN har undersökt hur vd-lönerna i de tio största helstatliga bolagen utvecklats mellan 2004 och 2008. I genomsnitt har deras löner ökat med 36 procent. Det är mer än dubbelt så mycket som de statsanställdas löner ökat under samma tid. Störst påslag har cheferna för Vattenfall och SJ fått. De har ökat sin lön med 66 procent under perioden.

Jag har jobbat på SJ i 18 år som spärrvakt, tågvakt och tågmästare. SJ:s vd Jan Forsberg har en årslön som det skulle ta mina kollegor på SJ decennier att tjäna ihop. Vattenfalls avgående vd Lars G Josefsson fick i fjol cirka 12 miljoner kronor i lön enligt DN. Det är lika mycket som en vanlig statsanställd får i lön under hela sitt yrkesliv. Samtidigt har han som arbetsgivare mage att kräva att hans anställda ska nöja sig med noll kronor i löneökning i år. Det visar hur långt ifrån vanliga människors verklighet dessa direktörer befinner sig.

Att cheferna får kraftiga löneökningar och sedan säger att det inte finns några pengar kvar för att höja de anställdas löner är bara ett exempel på hur orättvisorna ökar. Faktum är att klyftorna i Sverige aldrig varit större sedan Statistiska Centralbyrån började mäta dem för 30 år sedan. Sverige behöver en ny regering som kan och vill vända den utvecklingen.

Lars Ohly

Ingen kommun ska kunna neka ensamkommande flyktingbarn

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 13 november, 2009

Det rödgröna samarbetet för framtiden säger i ett gemensamt uttalande idag att de är beredda att lagstifta så att ingen kommun ska kunna neka att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Vi anser att situationen för de ensamkommande flyktingbarnen idag är oacceptabel och ohållbar. Barn som kommer till Sverige utan föräldrar har en utsatt situation som kräver speciell omtanke. De åtgärder som Migrationsverket
och regeringen gjort har inte varit tillräckliga. Länsstyrelserna bör ges en förstärkt roll i kontakten med berörda kommuner för att förbättra situationen.

Vi i det rödgröna samarbetet för framtiden, är tydliga i vår ståndpunkt: Vi är beredda att lagstifta så att ingen kommun ska kunna neka att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Veronica Palm (S), vice ordförande socialförsäkringsutskottet, Kalle Larsson (V), flyktingpolitisk talesperson och Bodil Ceballos (MP), flyktingpolitisk talesperson.

Ska skattesänkningar betalas med sänkta löner?

Publicerad av Lars Ohly, 23 oktober, 2009

Förra året strejkade Vårdförbundet för bättre löner. Förbundets universitetsutbildade medlemmar är uppenbart felavlönade. Det är ett resultat av en ojämställd lönebildning och att kvinnors arbete värderas lägre än mäns.

Under strejken var jag ute och träffade mängder av sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och barnmorskor och slogs av den beslutsamhet och kämpaglöd som präglade de strejkande. Tyvärr verkar det redan vara dags att ta fajten igen. På DN Debatt blåser representanter för Sveriges kommuner och landstings ledning till strid. De överväger att riva upp löneavtalet inom vården och minska löneökningarna de närmaste åren. Det är en krigsförklaring mot alla oss som vill ha rättvisa och jämställda löner.

Resursbristen i landsting och kommuner beror inte på sjuksköterskors eller andra offentliganställdas löner, utan på att högerregeringen sänker skatten för de rika istället för att satsa på välfärden. Den moderatledda regeringen har konsekvent gynnat män och missgynnat kvinnor och ökat skillnaderna i nettoinkomst mellan kvinnor och män med över tusen kronor i månaden. Genom att inte tillföra tillräckligt med pengar till kommuner och landsting riskerar löneskillnaderna att öka ytterligare.

I Reinfeldts Sverige fortsätter diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. En rödgrön majoritet efter nästa val måste stå för en mer modern syn på jämställdhet. Det är dags för rättvisa löner för kvinnorna inom offentlig sektor och Vårdförbundets medlemmar.

Lars Ohly