Fördelen med jämlika samhällen

Publicerad av Martin Gelin, 9 mars, 2010

I DN i dag skriver Göran Rosenberg om Kate Pickett och Richard Wilkinsons omtalade bok ”Jämlikhetsanden”, som ”smular sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.”

Han jämför det här med utveckligen i Sverige på 2000-talet:

Inkomstspridningen i Sverige är i dag den största sedan mätningarna började 1975 och den rikaste hundra­delen av befolkningen äger en tredjedel av de finansiella tillgångarna mot ”bara” en femtedel 1997. Få skulle säga att detta har gjort Sverige till ett bättre samhälle, än mindre ett rättvisare, i synnerhet inte efter de senaste årens finansiella excesser och katastrofer. Ökningen av ”utanförskapet” (enligt Statistiska Centralbyråns definitioner och mätningar) är knappast ett rättvisetecken.

 

Jag uppehåller mig vid rättvisan eftersom jag tror att frågan om jämlikhet till stor del är en fråga om rättvisa. Ojämlikhet är inte bara en fråga om ekonomiska skillnader utan också om skillnader i social status och socialt värde. Ojämlikheten i samhället ökar när skillnader i status och värde uppfattas som mera oskäliga och orättvisa. /…/

 

Det behövs knappast några tabeller för att bevisa att ett sådant samhälle är sämre för alla, rika som fattiga, inte heller för att övertyga oss om att jämlikhet och social rättvisa fortfarande är ideal värda att kämpa för.

 

Rosenberg verkar tycka att det här är en diskussion som knappt behöver föras, som om alla var överens om slutsatsen i ”Jämlikhetsanden”. Kanske kan han börja med att övertala några av kollegorna på våra ledarsidor om bokens argument.

Sveriges kvinnor röstar rödgrönt

Publicerad av Martin Gelin, 8 mars, 2010

I morse, på hundraårsjubileet för den internationella kvinnodagen, kom Svenska Dagbladet med goda nyheter: ”Kvinnorna är mer vänster än någonsin” löd tidningens huvudrubrik. 

Enligt en ny Sifo-mätning skulle 54,4 % av Sveriges kvinnor rösta rödgrönt om det vore val i dag. Alliansen skulle bara få 41,9% av rösterna.

Bland Sveriges yngre kvinnor är stödet för de rödgröna ännu starkare: drygt 60 procent, medan Alliansen bara får 35 %.

Sveriges framtid är med andra ord rödgrön – och vi hoppas att det blir tydligt redan på valdagen den 19 september – om 193 dygn.

Hur kommer det sig då att det rödgröna stödet är så starkt bland svenska kvinnor i dag? 

I takt med att Alliansen blivit allt bättre på att låna rödgröna ord och uttryck, har de samtidigt försämrat möjligheterna för svenska kvinnor att få växa och leva upp till sina drömmar. Klyftorna mellan män och kvinnor har ökat med alliansens politik.

Den sociala rörligheten – möjligheten för ett barn att leva upp till sina drömmar, oavsett ursprung – har minskat i Sverige de senaste åren.

Vetenskapliga studier av social rörlighet fokuserar oftast på pappor och söner, av den enkla anledningen att det är där det finns mest statistik (män har helt enkelt haft avlönade jobb under längre tid). Men det är inga som gynnas mer än kvinnor av ett samhällsklimat där det är lätt att växa.

Sverige har länge varit ett av de länder i världen med allra högst social rörlighet. 

I Daniel Linds bok ”Mellan dröm och verklighet”, som kom i fjol, skriver han att USA, trots myten om den amerikanska drömmen, är ett land där den sociala rörligheten är väldigt låg. I Sverige och de andra nordiska länderna är livschanserna mer jämlikt fördelade – vi har bättre system för att kompensera brister i uppväxtvillkor och familjeförhållanden och ge alla en chans att utbilda sig.

”Den amerikanska drömmen är en realitet i de nordiska länderna, men en myt på andra sidan Atlanten”, skriver Daniel Lind.

Jag har själv bott i USA i drygt åtta år och kommer alltid att se mig till viss del som amerikan. Det finns mycket att beundra med USA, men de senaste decennierna har den sociala rörligheten – fundamentet i den amerikanska drömmen – tyvärr blivit en myt. 

Det är i stället i Sverige som den här drömmen har en chans att leva och frodas, inte minst bland kvinnor, om vi får en rödgrön regering.

Socialdemokraten Evin Cetin skrev nyligen en debattartikel om sin personliga resa från barfotalöpande sprinterstjärna i grundskolan (föräldrarna hade inte råd med joggingskor) till att kandidera till riksdagen:

”I dag pratar vi om föräldrar som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För barnen översätts de svepande orden i pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Men att många människor runt om i landet har det tuffare än någonsin verkar vara en helt ointressant fråga.

Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.
I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka – men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut.”

Kristina Persdotter, utredare på TCO, nämner en rad reformer som varit avgörande för kvinnors höga sociala rörlighet i Sverige – i synnerhet utbyggnaden av högskolan, som inneburit att andelen kvinnor i högskolans grundutbildning  stigit från 20 procent på 1940-talet, till 43 procent i mitten av 1970-talet och 60% i dag, såväl som studiereformer som distansutbildning och deltidsstudier, samt särbeskattningens betydelse för kvinnors arbetskraftsdeltagande och framväxten av den offentliga barn- och äldreomsorgen.

I gårdagens gemensamma debattartikel i Aftonbladet förklarade de rödgröna partiledarna och språkrören vilka frågor som kommer att prioriteras av en feministisk, rödgrön regering:

”Lika lön för likvärdigt arbete. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet. Mer jämlik representation i bolagsstyrelser. Kvinnor och män ska utifrån sina behov behandlas likvärdigt i sjukvården. Utöka rätten till barnomsorg, till att gälla dygnet runt. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att starta och utveckla företag och inta ledade positioner i arbetslivet. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste ske på många plan samtidigt, genomtänkt och samordnat. Vi är överens om att våldtäktslagstiftningen behöver skärpas och moderniseras för att stärka den sexuella integriteten. En ny utredning tillsätts i syfte att se över hur våldtäktsbestämmelsen kan baseras på samtycke i stället för tvång i enlighet med Europadomstolens beslut om Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”

I USA har Hillary Clinton och Barack Obamas parti demokraterna en slogan som lyder ”When women vote, Democrats win”.

I Sverige gäller samma sak för det rödgröna samarbetet – när kvinnor röstar, då vinner vi.

Skicka gärna det här diagrammet vidare till alla du känner, så kanske vi får se ett valresultat som ser ut så den 19 september:

Det här är det sista inlägget i den rödgröna bloggstafetten som inleddes i morse klockan 8.00, för att hedra hundraårsdagen av den internationella kvinnodagen.

De tidigare blogginläggen finns här:

kl 8 Mer vänster i Uppsala
kl 9 Anders Wallner
kl 10 HBT-sossen
kl 11 Trollhare
kl 12 Jens Holm
kl 13 Maria Ferm
kl 14 Mitt i Steget
kl 15 HannaVictoria – utbildningsminister nästa
kl 16 IdaVänster
kl 17 Christian Valtersson
kl 18 Högbergs tankar
kl 19 Ett hjärta rött

Vi vill bilda en jämställd och feministisk regering

Publicerad av Martin Gelin, 8 mars, 2010

Jämställdhet är en frihetsfråga. Vi rödgröna har en vision om ett Sverige där alla kvinnor och män har samma rätt till arbete och ekonomiskt oberoende, samma möjligheter att kombinera arbete, fritid och familj. Och alla, oavsett kön, ska ha absolut rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Varje människa ska vara fri att göra sina ­egna val utan att styras av begränsande, könsbundna normer – inte på arbetsmarknaden, och inte i livet i övrigt. Kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina liv.

Regeringens ekonomiska politik förstärker den konservativa synen på kvinnor och män. Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.

Det behövs en nystart för jämställdhetspolitiken. Våra tre partier har en feministisk utgångspunkt. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste stärkas, liksom barns rätt till sina föräldrar och mäns möjligheter att vara en viktig del av sina barns liv. Nyckeln till att åstadkomma jämställdhet i samhället, inte minst på arbetsmarknaden, är ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

En rödgrön utrikespolitik kommer att öka Sveriges engagemang för jämställdhet och för kvinnors rättigheter i våra relationer med världens länder, i utvecklingssamarbetet och i säkerhetspolitiken.

Det är fortfarande så att kvinnors kraft, begåvning och förmåga inte tas till vara fullt ut. Det är inte bara orättvist, det är också ett anmärkningsvärt slöseri. Vi menar att det behövs investeringar i jämställdhet och att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politikområden.

Andra viktiga frågor är: Lika lön för likvärdigt arbete. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet. Mer jämlik representation i bolagsstyrelser. Kvinnor och män ska utifrån sina behov behandlas likvärdigt i sjukvården. Utöka rätten till barnomsorg, till att gälla dygnet runt. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att starta och utveckla företag och inta ledade positioner i arbetslivet. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste ske på många plan samtidigt, genomtänkt och samordnat. Vi är överens om att våldtäktslagstiftningen behöver skärpas och moderniseras för att stärka den sexuella integriteten. En ny utredning tillsätts i syfte att se över hur våldtäktsbestämmelsen kan baseras på samtycke i stället för tvång i enlighet med Europadomstolens beslut om Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Om vi vinner väljarnas förtroende i valet 2010 så kommer vi att bilda en regering som är jämställd och feministisk. Vi vill verka för ett jämställt Sverige och en jämställd värld – varje dag, inte bara på den internationella kvinno­dagen den 8 mars.

Mona Sahlin (S) 

Peter Eriksson (MP) 

Maria Wetterstrand (MP) 

Lars Ohly (V)

Artikeln även publicerad i Aftonbladet 7 mars.

Vårt gemensamma besked: Pension och lön ska beskattas lika!

Publicerad av Martin Gelin, 2 mars, 2010

Enligt en utredning från riksdagens utredningstjänst är pensionärer den åldergrupp som har fått absolut minst av regeringens politik.

Redan i höstas la alla våra tre partier konkreta förslag som skulle ha gett pensionärer lägre skatt än vad de har i dag. Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid flera tillfällen försökt försvara diskrimineringen av pensionärer med argumentet att motsvarande diskriminering sker i många andra länder. Enligt en undersökning från PRO så stämmer inte statsministerns påstående.

När våra partier samarbetade redan under förra mandatperioden sänkte vi återkommande inkomstskatterna genom ett höjt grundavdrag – då gjorde vi ingen skillnad mellan olika grupper, alla behandlades lika. Innan regeringsskiftet 2006 betalade alla lika skatt vid lika inkomst. Så är inte längre fallet efter tre år med den borgerliga regeringen.

I dag har vi tillsammans träffat pensionärsorganisationerna PRO och SPF. Vi delar pensionärernas upprördhet över att regeringen steg för steg för steg har ökat skillnaden mellan hur olika grupper beskattas för samma inkomster. Den borgerliga regeringens politik leder till ökade klyftor. Men vi menar att diskriminering av pensionärer är fel och leder inte till fler jobb. En fungerande arbetslinje kräver att det både ska löna sig att arbeta och att ha arbetat.

Vårt rödgröna budskap till landets pensionärer är tydligt; vårt mål är att pension inte ska beskattas hårdare än lön och att diskrimineringen i skattesystemet ska upphöra. Vi ger oss inte förrän klyftan tagits bort. När regeringen nu säger att de vill behålla skatteklyftan mellan pension och löneinkomst gör vi detta till en viktig valfråga.

Regeringens utlovade skattesänkningar till landets pensionärer räcker inte för att tysta kritiken – detta handlar om en viktig princip om lika beskattning och om hur vi behandlar Sveriges pensionärer med respekt. 

Mona Sahlin (S), Maria Wetterstrand (MP), Peter Eriksson (MP), Lars Ohly (V)

Internationella Kvinnodagen fyller 100 år – välkommen att fira med oss!

Publicerad av Martin Gelin, 1 mars, 2010

I år är det 100-årsjubileum för internationella kvinnodagen. Det firar Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och ABF Stockholm med ett seminarium nu på söndag den 7 mars.
Välkommen att fira med oss!

Det blir paneldebatt med bland andra Mona Sahlin (S), Lars Ohly (V), Peter Eriksson (MP) och Claes Borgström (S) såväl som andra representanter från S-kvinnor, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet.

Söndag den 7 mars, ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm, kl. 13.00 – 16.00.

Seminariet är kostnadsfritt och ingen föranmälan behövs.

Ladda hem inbjudan här.

Lika villkor och rättigheter i arbetslivet

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 8 februari, 2010

Regeringens lagförslag efter Lavaldomen öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om vi inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen, skriver Sven-Erik Österberg, Josefin Brink, och Ulf Holm idag på SvD Brännpunkt.

För oss rödgröna är det självklart att alla som arbetar i Sverige ska ha lika villkor och rättigheter i arbetslivet. Därför menar vi att den svenska kollektivavtalsmodellen ska gälla lika för såväl svenska som utländska företag som verkar i Sverige. Regeringen talar vackert om den svenska kollektivavtalsmodellen, men i praktiken vill den införa kraftiga begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i arbetslivet.

Det lagförslag som nu ligger på riksdagens bord, med anledning av Lavaldomen i EG-domstolen, öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om lagförslaget genomförs innebär det historiska inskränkningar av fackets rätt att fritt förhandla och teckna kollektivavtal med utländska företag och av rätten att använda stridsåtgärder för att få ett avtal till stånd.

Regeringens förslag går längre än vad som kan motiveras av EG-domstolens dom. Det angriper grundförutsättningarna för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska fungera och utmanar föreningsfriheten som skyddas såväl i svensk grundlag som i Europakonventionen och i andra konventioner som Sverige ratificerat.

Efter Lavaldomen har regeringen, trots att den talar om den svenska kollektivavtalsmodellens förträfflighet, inte lyft ett finger för att försvara den. Inte ens under det halvår då Sverige var ordförandeland för EU tog Reinfeldt och Littorin ett enda initiativ i den fråga som kan medföra allvarliga konsekvenser för Europas löntagare. Regeringen blinkar åt vänster men svänger åt höger.

Om regeringen får som den vill kommer olika regler att gälla för svenska respektive utländska företag och anställda. Det blir i praktiken frivilligt för utländska företag att tillämpa svenska löne- och anställningsvillkor. De som vill konkurrera med lönedumpning och sämre arbetsvillkor kan göra det. Utan kollektivavtal vet vi av erfarenhet att löner och villkor successivt försämras för alla på arbetsmarknaden. Då finns det heller ingen rättslig grund för facket att i efterhand kräva tillbaka förlorad lön för löntagare, om det visar sig att företaget otillåtet sänkt lönerna.

Regeringen anser inte heller att utländska arbetstagare ska omfattas av avtalsförsäkringar om de råkar ut för en arbetsolycka. En arbetstagare som invalidiseras kan då stå helt utan ersättning om det visar sig att hans arbetsgivare inte kan betala skadestånd. Även det är förstås en fullständigt oacceptabel ordning.

Vi rödgröna anser att borgerliga regeringens lagförslag innehåller så många allvarliga brister att det inte kan få träda i kraft.

Vi kommer att begära att förslaget läggs på is eftersom det innebär allvarliga inskränkningar av den grundlagsskyddade föreningsrätten. Lyckas vi skjuta upp beslutet genom en så kallad vilandeförklaring skapar vi rådrum för att hitta en lösning på hur grundläggande fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna värnas och utvecklas.

Sverige behöver ordning och reda på arbetsmarknaden. Om vi rödgröna inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen och påbörja ett arbete för att garantera att den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar om löner och villkor och tecknar kollektivavtal även ska kunna tillämpas fullt ut på utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige. Detta arbete kommer att ske i nära samverkan med arbetsmarknadens parter.

Vi vill i det arbetet se över relevant lagstiftning i syfte att säkra sund konkurrens och fackliga rättigheter. Till exempel måste villkoren för F-skatt få en sådan utformning att anställningstryggheten inte kan kringgås. Vi vill också att Sverige ska ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 94 som slår fast att offentlig upphandling ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagare löner, arbetstid och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal.

Men det räcker inte med att problemet löses i Sverige. EU:s lagstiftning måste ändras så att nya fall av löne- och villkorsdumpning omöjliggörs. Vi kommer att verka för att de fackliga rättigheterna garanteras på EU-nivå genom ett bindande socialt protokoll. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna måste göras till en lagstadgad rättighet i EU.

Kampen för svenska kollektivavtal handlar om att alla arbetstagare ska behandlas lika, oavsett om man kommer från Ronneby, Riga eller Rotterdam. Vi rödgröna menar att ökade möjligheter att arbeta i olika länder i grunden är positivt. Men fri rörlighet får inte innebära försämrade villkor för löntagarna. Därför ser vi det som en central uppgift att värna de fackliga rättigheterna och den svenska kollektivavtalsmodellen. Målsättningen med de borgerligas politik i Sverige och i EU verkar vara den motsatta.

Sven-Erik Österberg (S), Josefin Brink (V), och Ulf Holm (Mp)

Vi vill skydda barn vid utmätning av bostad

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 2 februari, 2010

Carina Moberg,(S), Egon Frid (V) och Jan Lindholm (MP) vill att utmätningar inte ska träda ikraft innan det finns ny bostad åt barnfamiljen

– Det otrygghet ett barn känner när familjen blir av med sin bostad kan knappast underskattas. För det mesta finns ingen ny trygg bostad att flytta till. Vi har i riksdagen krävt att det måste ske en skyndsam översyn av utsökningsbalken för att förhindra att bostäder kan utmätas även om skulden är relativt liten. Detta har den borgerliga majoriteten sagt nej till, säger Carina Moberg, bostadspolitisk talesperson (S).

- De lagändringar alliansregeringen drev igenom 2008 fick orimliga följder. Nu måste det till en rättning. Inte minst finns skäl att avvakta med utmätningen till dess att bostadssituationen ordnats för en barnfamilj, säger säger Egon Frid (V)

- Enligt vår uppfattning måste utmätning av en bostad komma i fråga endast när alla andra alternativ prövats. Detta gäller inte minst när barn drabbas, säger Jan Lindholm (MP).