Höjdpunkter från almedalsveckan

Publicerad av Martin Gelin, 12 juli, 2010

Peter, Maria, Mona och Lasse på Gotland, onsdag den 7 juli. Foto: Fredrik Hjerling

Som Maria Wetterstrand påpekade i sitt tal i lördags verkade det som att alla partier som var på plats i Almedalen hade en sak gemensamt: de pratade helst om den rödgröna politiken.

Det kan tyckas lite märkligt, eftersom vi har en borgerlig regering, men alliansen har gjort det klart att de hellre diskuterar vår politik än sina egna resultat. Kanske inte så konstigt när arbetslösheten är så hög, när klyftorna och barnfattigdomen i Sverige ökar och när klimatpolitiken och jämställdhetspolitiken, som borde vara världsledande, i stället går åt fel håll.

Medan de flesta av de borgerliga partiledarna i Almedalen var upptagna med att kritisera de rödgröna hade vi gott om tid att presentera en vision för framtidens Sverige.

Det mest hyllade talet – och det mest välbesökta – på hela almedalsveckan kom från Mona Sahlin, som inledde med att säga:
”Vi kan skapa ett modernt och framtidsinriktat land, byggt på jämlikhet.”

Den rödgröna sakpolitik som presenterades under veckan visade i detalj hur det ska gå till.

Redan på lördagen smygstartade vi almedalsveckan med att presentera ett gemensamt utspel om vad valrörelsen borde handla om: skola, sjukvård och omsorg ska gå före nya skattesänkningar.

Vi åkte ut till Ingvar Carlssons vackra sommarstuga i Lummelunda för att presentera en rödgrön överenskommelse om sjukvård i världsklass, en gemensam övrenskommelse om framtidens skolpolitik och vi lanserade en rödgrön kampanj för jämställdhet i Sverige: 50/50.

De rödgröna partiledarna och språkrören skrev även på DN Debatt om vår politik för jämställdhet och jämlikhet och vi rundade av almedalsveckan med att presentera en gemensam rödgrön kulturpolitik.

Här kan du se de hyllade almedalstalen från Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly.

Vi fick även en ny rödgrön kampanjarbetare: centerpartiets Solveig Ternström, som bytte parti från c till s, och Mona Sahlin gav ut en bok: ”Möjligheternas land”.

Vi hann även med en omåttligt populär rödgrön fest, där mer än tusen personer trängdes på Hamnplan 5, samt ett rödgrönt utomhusmingel i Visby, och på rödgrön.se hade vi gästbloggar från Gustav Fridolin, SQ2540Sthlm, Åsa Romson, Marika Lindgren Åsbrink och Eric Sundström.

Vår rödgröna fotograf Fredrik Hjerling tog hundratals fina bilder under almedalsveckan, ni kan se dem på vår rödgröna Flickr.

Rödgrön almedalsvecka, med Marika Lindgren Åsbrink: Lavinartad ökning av barnfattigdomen i borgarnas Sverige

Publicerad av Martin Gelin, 9 juli, 2010

Dagens gästblogg på rödgrön.se kommer från socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink:

EU:s officiella fattigdomsgräns går vid inkomster som motsvarar 60 procent av ett lands medianinkomst. Enligt detta mått var ungefär 12 procent av svenskarna fattiga år 2006. Tittar man istället på andelen fattiga före transfereringar – socialförsäkringar, barnbidrag, socialbidrag etc – så var den mer än dubbelt så hög, ca 28 procent. Det finns antagligen inte något land i världen där skillnaden mellan andelen fattiga före och efter transfereringar är så stor som i Sverige.

Den borgerliga regeringen har under de senaste fyra åren bedrivit en konsekvent politik för att försämra transfereringarna. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: regeringen har bedrivit en konsekvent politik för att öka andelen fattiga.

Försämrad sjukförsäkring och a-kassa betyder inte bara fler fattiga vuxna, utan också fler fattiga barn. Andelen fattiga barn beräknas idag, 2010, vara mer än dubbelt så hög som år 2001. Om detta skriver Jesper Bengtsson i en ny rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja.

År 2008 fick 23000 barn avstå från glasögon för att deras föräldrar inte hade råd, enligt föreningen Majblomman. Majblomman rapporterar också att allt fler ensamstående föräldrar inte har råd att hämta ut läkemedel, trots att de fått recept och har ett medicinskt behov. Och situationen har förvärrats. Varje år delar föreningen ut bidrag till barn och familjer som söker pengar för att de har det dåligt ställt. 2009 ökade bidragen till nödvändiga men kostsamma saker, som mat, glasögon och skor, med hela 33 procent jämfört med året före.

Tanken bakom välfärdsverksamheter som skola, vård och omsorg har varit att de ska öka jämlikheten mellan människor. I praktiken har man inte lyckats.
Så har det varit under lång tid, men utvecklingen har accentuerats de senaste åren: ”istället för att satsa i kommunernas socialt mest utsatta områden har vi under de senaste åren haft en politik som går ut på att man som ’kund’ i den offentliga sektorn ska välja bort dåliga skolor och förskolor […] kommuner som styrs av en sådan filosofi blir mindre benägna att göra de stora ekonomiska satsningar som skulle krävas för att lyfta [de] skolor och förskolor […] som behöver det bäst. De som är missnöjda förväntas helt enkelt byta bort det som är dåligt” skriver Jesper Bengtsson.
Men vad händer med de som inte byter, utan blir kvar?

(Källa: Malmö stad och Arbetarrörelsens tankesmedja.)
De rödgröna är överens om att förbättra a-kassan och sjukförsäkringen. De är också överens om att höja underhållsstödet och höja bostadsbidraget för ensamstående. Det är alltihop satsningar som kommer att innebära minskad barnfattigdom. Men för att trenden med ökad barnfattigdom i Sverige ska brytas måste vi rösta fram en ny regering den 19 september.

Läs mer i Jesper Bengtssons utmärkta rapport!

Marika Lindgren Åsbrink är socialdemokrat och skriver bloggen Storstad.

Rödgröna: Vi ska göra Sverige mer jämställt än vad det är i dag

Publicerad av Martin Gelin, 8 juli, 2010

Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Mona Sahlin och Peter Eriksson i Ingvar Carlssons trädgård på Gotland, den 7 juli.

Att hålla samman Sverige är det viktigaste uppdraget för en kommande svensk regering. Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor. Detta är vår utgångspunkt om vi får svenska folkets förtroende att bilda regering efter höstens val. Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt. Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas. Varje elev ska ges möjlighet att nå kunskapsmålen. Varje patient ska känna trygghet att få den vård hon eller han behöver. Vi tror inte att människor mår bättre av att jagas utan att välstånd skapas genom trygghet och minskade klyftor mellan människor. Sverige tjänar på ökad jämlikhet. Det gör också alla vi människor som bor här.

Den skyhöga arbetslösheten måste bekämpas. Det kommer vi att arbeta för varje dag i regeringsställning om vi får väljarnas förtroende. Vi tror inte på dagens utveckling där sjuka ställs mot friska, arbetslösa mot de som jobbar eller pensionärer mot löntagare. Det skapar inte jobb. Om fyra år ska Sverige vara mer jämlikt och mer jämställt än i dag. Arbetslösheten ska ha minskat kraftigt och löntagarnas villkor och inflytande i arbetslivet ska ha förbättrats. Vi ska ha tagit stora steg för att möta klimathotet. Välfärden ska ha stärkts både vad gäller tillgång och kvalitet. Nu står två regeringsalternativ mot varandra i Sverige: En sittande regering som har använt politiken för att vidga klyftorna – och ett nytt regeringsalternativ som avser använda politiken för att överbrygga klyftor. Det är en grundläggande motsättning i riksdagsvalet år 2010. Den grundläggande motsättningen mellan konservativ och framåtblickande politik är just synen på hur politiken ska användas. En konservativ regering använder politiken för att vidga klyftor. En sådan regering styr Sverige i dag. En framåtblickande regering använder politiken för att överbrygga klyftor.

Inkomstskillnaderna i Sverige har aldrig varit större i modern tid. Under den gångna mandatperioden har klyftan mellan rik och fattig har ökat. Klyftan mellan män och kvinnor har ökat. Och klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat. Sverige slits isär. Nu ser vi resultaten av de gångna fyra åren: Ett annat Sverige växer fram. Regeringen har använt politiken för att vidga klyftor. Den allra rikaste procentens inkomster har stärkts lika mycket genom regeringens insatser som inkomsterna för en fjärdedel av hela svenska folket tillsammans. Det är fakta som inte kan viftas bort – regeringen Reinfeldt är ett särintresse för de välbeställda. Männen har fått 30 procent mer än kvinnorna. Och regeringen har infört en pensionärsskatt: En vanlig pensionär betalar 700 kronor mer i månaden i skatt än en löntagare med samma inkomst. Antalet ungdomar som tvingas leva på socialbidrag ökar kraftigt. Trots det avfärdar regeringen den allt mer oroväckande ungdomsarbetslösheten som ”en skapad synvilla”.

Det är osakligt att försöka skylla de ökade klyftorna på finanskrisen. En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.
Svenska folket är väl införstått med detta sakförhållande. Vi har låtit opinionsinstitutet Novus intervjua 1 000 personer om den ökade inkomstspridningen och dess orsaker. Blotta 9 procent av de intervjuade upplever att inkomstskillnaderna har minskat sedan år 2006. Mer än sex gånger så många – 60 procent av de tillfrågade – upplever i stället att inkomstklyftorna har ökat. 17 procent upplever ingen skillnad. Ej heller har det gått svenska folket förbi att det är regeringens politik – inte finanskrisen – som har skapat den nya ojämlikheten. Av dem som upplever att klyftorna har ökat uppger två tredjedelar, hela 65 procent, att ökningen främst beror på regeringens politik. Enbart 11 procent tror att ökningen främst beror på finanskrisen, och 10 procent förklarar utvecklingen med avtalsförhandlingarna.

Vårt budskap är tydligt: Det räcker nu. Sverige behöver inte ytterligare fyra år på den inslagna vägen. Ytterligare fyra år av skattesänkningar på lånade pengar – mest till dem som har det bäst. Nu är det hög tid att byta färdriktning.

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik. Den rikaste tiondelen, den som har gynnats allra mest under de gångna fyra åren, får bidra mer. Där går en stor skiljelinje i årets val. Våra förslag har också en bättre fördelning för att minska inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Kvinnornas inkomster stärks 25 procent mer än männens med våra rödgröna förslag. Vi tar också ett rejält första kliv för att avskaffa regeringens straffskatt på pensionärer.

Vi är ense om att den rödgröna politiken syftar till att ställa om Sverige till hållbar utveckling. Passivitet i klimatfrågan ska ersättas av aktiva investeringar i klimatomställning. Vi kan i dag slå fast ytterligare tre grundläggande principer för en kommande rödgrön regering:

1). Håll samman Sverige och sätt jobben först. Den rödgröna politiken syftar till att hålla ihop vårt land. Vår rödgröna politik ska inte öka klyftorna mellan rik och fattig – utan bidra till att Sverige utvecklas till ett jämlikt och solidariskt välfärdsland. Jobben ska bli fler – och ungdomsarbetslösheten ska med kraft bekämpas. Dagens höga arbetslöshet är ett enormt slöseri med mänskliga, ekonomiska och samhälleliga resurser.

2). Ett mer jämställt Sverige. Den rödgröna regeringspolitiken syftar till att bygga ett jämställt Sverige. Våra förslag ska bidra till att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män minskar.

3). Ett Sverige som respekterar erfarenhet. Våra rödgröna förslag ska inte diskriminera äldre människor. Pensionärsskatten ska avskaffas.

Under fyra års tid har politiken bidragit till att slita isär Sverige. Politiken har använts för att vidga klyftor – att ge mer åt dem som redan har mest. Vilket Sverige får vi om den borgerliga politiken fortsätter i fyra år till? Vi anser i stället att det viktigaste uppdraget för en ny svensk regering är att hålla samman Sverige – att använda politiken för att överbrygga klyftor mellan rik och fattig, mellan dem som har jobb och alla som står vid sidan av, mellan kvinnor och män och mellan pensionärer och löntagare.

Mona Sahlin (S)
Lars Ohly (V)
Maria Wetterstrand (MP)
Peter Eriksson (MP)

Rödgrön almedalsvecka, med Eric Sundström: Rödgröna vill förändra, Reinfeldt bevara status quo

Publicerad av Martin Gelin, 7 juli, 2010

En stor och brokig Almedalsvecka där Reinfeldt låter som Percy Nilegård och de rödgröna levererar sakpolitik. Den kontrasten är huvudspaningen i en gästblogg från AiP:s chefredaktör Eric Sundström:

I samband med att vi spelade in ett avsnitt av Studio Almedalen här i Visby träffade jag Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Det är alltid bra att träffa Anne-Marie, hon har perspektiv.
Hon var här 1981 och då var antalet seminarier ett. Socialdemokraterna hade ett ekonomiskt seminarium. Det var det hela.
Som ni säkert vet genomförs runt 1 400 officiella arrangemang i år. Att göra en idiotsäker politisk spaning är vanskligt och bara halva veckan har gått. Men vi har sett en mycket intressant politisk kontrast.
Fredrik Reinfeldts tal i söndags var en ytterst märklig uppvisning. En välkänd journalist som stod långt från scenen trodde på fullt allvar att det var ett ståuppframträdande med Percy Nilegård. Reinfeldt talade gällt om olika ”särintressen” som stod i kontrast till det ”allmänintresse” som han tydligen är en garant för. En klassiskt konservativ uppfattning som ekar Edmund Burke. Den etablerade överheten vet vad som är bäst för alla. Arbetare, fattiga och andra som kräver sin rätt är särintressen som ska hållas tillbaka.
I övrigt så hittade Reinfeldt på ett par skatter som ingen känner till och som de rödgröna tydligen ska genomföra (en ”kvinnoskatt?”). Vi fick inte höra något alls om vad Reinfeldt vill göra om han blir den första högerledare som blir omvald sedan demokratins genombrott i Sverige. Ett program för ”four more years”, som USA-nördar som undertecknad och Martin Gelin säger, saknades. En politisk vision för framtiden kunde inte Percy kosta på sig.
Dagen efter, under måndagskvällen, stod Lars Ohly i Almedalens talarstol. Vi fick ett genomideologiskt välfärdstal i 11 punkter. Tisdagen inleddes med Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Vi fick en rejäl lägesbeskrivning av tillståndet för den svenska modellen. Inklusive en spänstig diskussion kring hur jobben ska bli fler, a-kassan bättre, ungdomsarbetslösheten lägre, Sveriges konkurrenskraft vassare.
Sedan var dags för stort rödgrönt mingel i S:t Hans vackra trädgård och de rödgröna partiledarna och språkrören värmde upp med en presskonferens precis innan. Ni har hört om uppgörelsen: Oj vad skönt med besked i skolpolitiken, och innehållet gjorde undertecknad mycket nöjd. Dels ett löfte om ökade resurser, nio lärare per 100 elever. Dels ett tydligt besked om hur det blir med betygen, med nationella skriftliga omdömen som blir betyg i årskurs sju.

Alltså: Borgerligheten verkar vilja ha en valrörelse där de erbjuder status quo. De ska ta hand om ”allmänintresset” och valrörelsen i övrigt ska bli som Almedalens sämsta sida: Diskussion om spinn, yta, personfrågor. Men det här ger de rödgröna en möjlighet att snacka politik, att berätta hur de vill utveckla Sverige. Och val handlar om framtiden. Det finns massor av väljare som just nu tvekar, som inte vill ha spinn och status quo, men som vill veta mer om vad det här rödgröna samarbetet egentligen vill göra.
Om detta ska de rödgröna fortsätta tala under Almedalsveckan, sakligt och med den egna politiken i centrum. För att sedan ta den politiska framtidsdebatten tillbaka till fastlandet. Vi kan inte bara lita på att Percy Nilegård ställer till det. Och när vi stod där i S:t Hans trädgård och lyssnade till Mona, Peter och Lars så kändes det som om vi är redo för nästa, nödvändiga växel i den rödgröna valrörelsen. Hur det blir med den uppväxlingen är som bekant upp till dig och mig – och Centerriksdagsledamoten Solveig Ternström som är den senaste spännande rekryteringen till gänget med rödgröna valarbetare.

Eric Sundström, chefredaktör Aktuellt i Politiken (S) (www.aip.nu).

Månadens opinionsmätningar: jämnt mellan blocken

Publicerad av Martin Gelin, 1 juni, 2010

Sedan årsskiftet 2008-2009, då det var dött lopp mellan det rödgröna och det borgerliga blocket, har de rödgröna haft en ledning som varierat mellan 1% och 7%.
I många av de senaste mätningarna ser det ut som att ledningen har krympt – allt tyder nu på att valet kommer att bli mycket jämnt.

I den sammanställning av mätningar som Svensk Väljaropinion gör har de rödgröna en dryg procents ledning mot de borgerliga:

De senaste tre mätningarna visar olika resultat – Novus ger de rödgröna en knapp ledning, medan Synovate ger det borgerliga blocket en knapp ledning. SKOP-mätningen som kom förra veckan visar däremot en motsatt trend – där drar de rödgröna ifrån.

SKOP skiljer sig från Novus och Synovate i och med att de ställer en annan fråga: ”Vilket parti tycker du bäst om i dag?”, och inte ”Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?”. Resultatet av den här till synes lilla skillnaden är ganska tydligt att fler väljer att ta ställning i SKOP-mätningen än i Novus och Synovate. SKOP har helt enkelt färre osäkra väljare.
Därför har de rödgröna en skaplig ledning i SKOP-mätningen, medan det är dött lopp i Novus- och Synovate-mätningarna.

Slutsatsen av det här är inte att de rödgröna egentligen har en större ledning och därmed kan slappna av, utan tvärtom – ledningen är osäker just eftersom vissa av våra väljare är osäkra.
För alla engagerade rödgröna ger det här en tydlig vink om vad som behöver göras: Vi måste engagera fler. Vi måste övertala så många vi kan om att det här valet är viktigt.

De rödgröna väljarna är i dag inte så mobiliserade som de borde vara – de kommande tre månaderna av valkampanjen kommer till stor del att handla om att fixa det.

Socialdemokraternas opinionsanalytiker Odd Guteland påpekar att nästan en fjärdedel av de som sympatiserar med S i dag är soffliggare – motsvarande siffra för moderaterna är bara 13%.

Reinfeldt och Borg har under den senaste månaden låtsas som om det är moderaterna som står i opposition och de rödgröna som sitter vid makten – de har attackerat den rödgröna politiken ur ett fejkat underläge.
Det får vi rödgröna inte acceptera – vi måste påminna väljarna om att det är vi som är i opposition. Det är alliansens politik som har misslyckats de senaste fyra åren. Det är alliansen politik som innebär att vi nu har en massarbetslöshet i Sverige – situationen är betydligt värre än när Reinfeldt vann valet på löften om att minska just arbetslösheten.

Viktigare än någon av alla opinonsmätningar som ramlar in var och varannan dag var en mer exakt mätning som kom förra veckan från SCB. Där visades att arbetslösheten i Sverige är 9,8%. Värst ökar arbetslösheten bland kvinnor och unga.

Reinfeldt har svikit sitt viktigaste vallöfte: att fixa jobben.

I stället försöker Reinfeldt – precis som så många andra konservativa ledare som vägrar inse att verkligheten hunnit i fatt dem – låtsas som om vi lever i ett parallellt universum.
”Ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla”, sade Reinfeldt i en intervju i fredags.

Om du vägrar acceptera Reinfeldts cyniska utspel är det nu viktigare än någonsin att du som är rödgrön gör en insats för maktskifte i september. Det allt jämnare opinionsläget bör inte skapa oro eller tvivel, utan tvärtom ökat engagemang.

Läs även Johan Westerholm som skiver bra om arbetslösheten och Reinfeldts synvillor.

Rödgrön modernisering för hela Sverige

Publicerad av Martin Gelin, 17 maj, 2010

”Ni får vara snälla mot dem, de har aldrig varit här förut”, sade Maria Wetterstrand när hon introducerade Lars Ohly och Mona Sahlin på miljöpartiets kongress i Uppsala. Det var en historisk dag som innebar att vi alla tre partier nu har besökt varandras partikongresser. Förra veckan var det Wetterstrand, Peter Eriksson och Mona Sahlin som gästade vänsterpartiets kongress i Gävle, där de möttes av stående ovationer. Det är tydligt att att vårt historiska samarbete möts av en stor entusiasm från alla tre partier – kanske står den i proportion till hur viktigt det här valet är för Sveriges framtid.

Under det rödgröna mötet i Uppsala läste Lars Ohly upp Jenny Wrangborgs fina dikt ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras” medan Mona Sahlin pratade om hur helgen andades framtidstro och förändringsvilja.
Under temat ”Vi tre partier kompletterar varandra” pratade hon om vår gemensamma trovärdighet i klimatfrågorna och rättvisefrågor och poängterade att en rödgrön regering står för en modern jämställdhetspolitik och familjepolitik – en politik för hela Sverige.

Här kan du se när Lars Ohly och Mona Sahlin gästar miljöpartiets kongress.

Titta också på fler fina rödgröna bilder på Flickr.

Jakob Lundgren, Maria Ferm och Jakop Dalunde är tre av de unga miljöpartister som bloggade från helgens kongress.

[Uppdaterad med korrigerade länkar]

Det rödgröna samarbetet: tisdag den 27 april, klockan 11.05

Publicerad av Martin Gelin, 27 april, 2010

Medan Alliansen har varit upptagna med att försöka dra ner valdebatten till sandlådenivå har de rödgröna i dag haft fullt upp med att diskutera de viktiga utmaningar som Sverige står inför just nu.

När de rödgröna partiledarna och språkrören samlades på Monas riksdagsrum för sitt regelbundna tisdagsmöte var det fullt av press, som bjudits in för att ställa frågor om vår gemensamma överenskommelse om stora satsningar på välfärd i kommuner och landsting.
- Vi rödgröna vill att barnen ska få fler lärare, fler händer i vård och omsorg, alla – oavsett vad de tjänar – ska ha rätt till anständig vård och omsorg. Därför prioriteriar vi insatser i kommun och landsting framför att sänka skatterna för de som redan har. Det här valet kommer att göra skillnad – jobb och rättvisa, eller växande klyftor, sade Mona Sahlin.

Bredvid Mona Sahlins Bruce Springsteen-affisch stod Maria Wetterstrand, som precis avslutat en intervju med SVT, och konstaterade att hon var glad att alla de här människorna inte behövde trängas i hennes kontorsrum.

Lars Ohly pratade om planerna inför 1:a maj, där Vänsterpartiet kommer att fokusera på att bekämpa fattigdomen i Sverige, framför allt bland ensamstående föräldrar.

När pressen hade gått berättade Mona, Maria, Peter och Lasse direkt för er om välfärdssatsningarna:

Den rödgröna veckan

Publicerad av Martin Gelin, 25 april, 2010

Veckan som gick:

I tisdags presenterade de rödgröna en infrastrukturöverenskommelse för Stockholmsregionen, på ett soligt Mosebacke i Stockholm.

Vi kom även överens om att reformera den regionala samhällsorganisationen.

Mona Sahlin inledde sin valturné med en bussfärd till Gävle och Falun. Turnén uppmärksammades bland annat i SVT:s Rapport, som verkade mest nyfikna på de Netroots-bloggare som hängde med på bussen. En av dem var Claes Krantz, som skriver mer om turnén.

Socialdemokraterna lanserade även soff-TV-programmet ”Fem minuter”, som inleds med att Eric Sundström intervjuar Ibrahim Baylan.

Maria Wetterstrand debatterade energipolitik med Maud Olofsson på SVT Debatt och diskuterade könsroller på Feministiskt Forum i Stockholm.

Peter Eriksson gav ut en kokbok och bjöd Mona, Maria och Lasse på middag.

Lars Ohly pratade om världens bästa välfärd på Oskarshamns sjukhus

De rödgrönas klimatpolitiska talesmän kritiserade regeringens omoderna klimatpolitik i Sydsvenskan.

Miljöpartiet hade valkickoff i Stockholm.

Och i Monas rum på riksdagen förhandlades om den gemensamma vårbudgeten, som kommer den 3 maj.

Rödgröna bäst på att tillgodose pensionärers ekonomi, enligt pensionärerna

Publicerad av Martin Gelin, 16 april, 2010

Peter Eriksson och Mona Sahlin på gårdagens PRO-demonstration vid Mynttorget i Stockholm. Foto: Camila Peirone Buzaglo

47 % av svenskar över 55 anser att de rödgröna partierna bäst tillgodoser pensionärernas ekonomi. Bara 29% föredrar de borgerliga partiernas politik. Det är den glädjande nyheten i en opinionsmätning som publiceras i Sveriges Pensionärsförbunds medlemstidning Veteranen. (Läs mer…)

Maria Wetterstrand i ”Gomorron Sverige”

Publicerad av Martin Gelin, 22 mars, 2010

Bra intervju om klimatpolitik, den rödgröna valrörelsen och ungdomsåren. Missa inte kul klipp från 1992 med Wetterstrand på protestdemonstration mot rasism.