Gemensam rödgrön parad på Stockholm Pride

Publicerad av Martin Gelin, 27 juli, 2010

Den här veckan är det dags för Stockholm Pride 2010

I år går de rödgröna för första gången tillsammans i en gemensam sektion på Prideparaden.

Innan paraden samlas vi i Tantolunden för lite förmingel och picknick. Det kommer att bjudas på lite lättare förtäring, men medtag gärna något eget att äta. Under förminglet kommer det finnas tillgång till ansiktsfärg för den som önskar använda det. Vi kommer även att dela ut ett antal röda och gröna t-shirts med våra regnbågsfärgade partiloggor.

Temat för Stockholm Pride 2010 är Makt. Färgkoden för vår sektion i paraden är grönt, rött och guld. Låt dig gärna inspireras av detta vid val av kläder och utstyrsel!

Efter paraden blir det ett kort mingel där det bjuds på något att äta, underhållning, tal och kanske en eller annan överraskning.

Fler än 500 rödgröna har redan anmält sig för paraden på vår Facebook-sida, gör det du också, så ser vi till att den rödgröna sektionen blir den största, snyggaste och festligaste sektionen i hela paraden!

Bjud in familj, vänner, grannar och alla du känner för att gå med oss rödgröna.

Program

• 11.00 Förmingel/brunch
  • Mingel och förberedelser av paraden för alla som vill. Plast: Tantolunden, brevid grusplanen.
  • Något lättare att äta samt dryck finns.
• 13.00 Avmarsch
  • Avgår från Ringvägen-Zinkensväg. Sedan fortsätter tåget längs Hornsgatan, Slussen, Gamla Stan och Strandvägen bort till Djurgården och det nya festivalområdet vid Sjöhistoriska museet.
• 16.00 Eftermingel (utanför Pride Park)
  • Efter paraden bjuds det på rödgrönt mingel precis utanför Pride Park på Gärdet.

Anmäl dig gärna till eventet på Facebook!

Kontaktpersoner:

• Gunilla Hjalmarson (s), Gunilla.Hjalmarson@socialdemokraterna.se
• Matilda Johansson (v), matilda.johansson@vansterpartiet.se
• Elina Åberg (mp), elina@mp.se

Höjdpunkter från almedalsveckan

Publicerad av Martin Gelin, 12 juli, 2010

Peter, Maria, Mona och Lasse på Gotland, onsdag den 7 juli. Foto: Fredrik Hjerling

Som Maria Wetterstrand påpekade i sitt tal i lördags verkade det som att alla partier som var på plats i Almedalen hade en sak gemensamt: de pratade helst om den rödgröna politiken.

Det kan tyckas lite märkligt, eftersom vi har en borgerlig regering, men alliansen har gjort det klart att de hellre diskuterar vår politik än sina egna resultat. Kanske inte så konstigt när arbetslösheten är så hög, när klyftorna och barnfattigdomen i Sverige ökar och när klimatpolitiken och jämställdhetspolitiken, som borde vara världsledande, i stället går åt fel håll.

Medan de flesta av de borgerliga partiledarna i Almedalen var upptagna med att kritisera de rödgröna hade vi gott om tid att presentera en vision för framtidens Sverige.

Det mest hyllade talet – och det mest välbesökta – på hela almedalsveckan kom från Mona Sahlin, som inledde med att säga:
”Vi kan skapa ett modernt och framtidsinriktat land, byggt på jämlikhet.”

Den rödgröna sakpolitik som presenterades under veckan visade i detalj hur det ska gå till.

Redan på lördagen smygstartade vi almedalsveckan med att presentera ett gemensamt utspel om vad valrörelsen borde handla om: skola, sjukvård och omsorg ska gå före nya skattesänkningar.

Vi åkte ut till Ingvar Carlssons vackra sommarstuga i Lummelunda för att presentera en rödgrön överenskommelse om sjukvård i världsklass, en gemensam övrenskommelse om framtidens skolpolitik och vi lanserade en rödgrön kampanj för jämställdhet i Sverige: 50/50.

De rödgröna partiledarna och språkrören skrev även på DN Debatt om vår politik för jämställdhet och jämlikhet och vi rundade av almedalsveckan med att presentera en gemensam rödgrön kulturpolitik.

Här kan du se de hyllade almedalstalen från Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly.

Vi fick även en ny rödgrön kampanjarbetare: centerpartiets Solveig Ternström, som bytte parti från c till s, och Mona Sahlin gav ut en bok: ”Möjligheternas land”.

Vi hann även med en omåttligt populär rödgrön fest, där mer än tusen personer trängdes på Hamnplan 5, samt ett rödgrönt utomhusmingel i Visby, och på rödgrön.se hade vi gästbloggar från Gustav Fridolin, SQ2540Sthlm, Åsa Romson, Marika Lindgren Åsbrink och Eric Sundström.

Vår rödgröna fotograf Fredrik Hjerling tog hundratals fina bilder under almedalsveckan, ni kan se dem på vår rödgröna Flickr.

Rödgrön almedalsvecka, med Åsa Romson: Ett vägval i svensk energipolitik

Publicerad av Martin Gelin, 10 juli, 2010

I dag är det miljöpartiets dag i Almedalen, så vi rundar av denna intensiva vecka med ett gästtblogginlägg från miljöpartiets Åsa Romson:

”Vi är ett parti som säger nej när det behövs!”
Centerledarens ord i inledningen på hennes tal i Almedalen i mitten på veckan ringer kvar i huvudet när jag springer runt på olika miljö- och energiseminarium.

Det var ju inte kärnkraften som Maud Olofsson menade, såklart, ändå hänger den frågan mer än någon annan kvar i efterspelet av den moderatledda alliansens politik denna mandatperiod. VD:n på svensk kärnbränslehantering betonar på ett spänt möte med miljöpartister att deras uppdrag bara handlar om att lagra bränslet från dagens reaktorer, men frågan är vad kring kärnkraftsfrågorna och hela energipolitiken som går att lita på om Mauds allians fortsätter. Man säger inte nej till förnybara energikällor men alla vet att den havsbaserade vindkraften inte kommer igång med dagens politik. Frågan är när Vattenfall ser större möjligheter i vindkraft än i kärnkraft.

Sällan har väl vägvalet varit så tydligt mellan två regeringsalternativ – rödgrönt för ja till förnybart, och den blå alliansen för ja till kärnkraft. Inget nej där från Centern. Det hade behövts.

Trots rekordmånga seminarier saknade jag något forum där frågan om detta vägval i svensk energipolitik belystes. Bland tjogvis med debatter om förnybar energi berördes inte frågan kring betydelsen av att storföretag nu vill (och med alliansen tillåts och påhejas) satsa miljardbelopp på kärnkraft istället för förnybart.
Där stod Kampanjen mot Kärnkraft i sitt tält och delade ut en uppkopierad text om myter och fakta utan att bli insläppta i de fina seminariesalongerna. Så speglar Almedalen en fortsatt förnekelse av kärnkraftsfrågan betydelse.

Rödgrön almedalsvecka, med Marika Lindgren Åsbrink: Lavinartad ökning av barnfattigdomen i borgarnas Sverige

Publicerad av Martin Gelin, 9 juli, 2010

Dagens gästblogg på rödgrön.se kommer från socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink:

EU:s officiella fattigdomsgräns går vid inkomster som motsvarar 60 procent av ett lands medianinkomst. Enligt detta mått var ungefär 12 procent av svenskarna fattiga år 2006. Tittar man istället på andelen fattiga före transfereringar – socialförsäkringar, barnbidrag, socialbidrag etc – så var den mer än dubbelt så hög, ca 28 procent. Det finns antagligen inte något land i världen där skillnaden mellan andelen fattiga före och efter transfereringar är så stor som i Sverige.

Den borgerliga regeringen har under de senaste fyra åren bedrivit en konsekvent politik för att försämra transfereringarna. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: regeringen har bedrivit en konsekvent politik för att öka andelen fattiga.

Försämrad sjukförsäkring och a-kassa betyder inte bara fler fattiga vuxna, utan också fler fattiga barn. Andelen fattiga barn beräknas idag, 2010, vara mer än dubbelt så hög som år 2001. Om detta skriver Jesper Bengtsson i en ny rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja.

År 2008 fick 23000 barn avstå från glasögon för att deras föräldrar inte hade råd, enligt föreningen Majblomman. Majblomman rapporterar också att allt fler ensamstående föräldrar inte har råd att hämta ut läkemedel, trots att de fått recept och har ett medicinskt behov. Och situationen har förvärrats. Varje år delar föreningen ut bidrag till barn och familjer som söker pengar för att de har det dåligt ställt. 2009 ökade bidragen till nödvändiga men kostsamma saker, som mat, glasögon och skor, med hela 33 procent jämfört med året före.

Tanken bakom välfärdsverksamheter som skola, vård och omsorg har varit att de ska öka jämlikheten mellan människor. I praktiken har man inte lyckats.
Så har det varit under lång tid, men utvecklingen har accentuerats de senaste åren: ”istället för att satsa i kommunernas socialt mest utsatta områden har vi under de senaste åren haft en politik som går ut på att man som ’kund’ i den offentliga sektorn ska välja bort dåliga skolor och förskolor […] kommuner som styrs av en sådan filosofi blir mindre benägna att göra de stora ekonomiska satsningar som skulle krävas för att lyfta [de] skolor och förskolor […] som behöver det bäst. De som är missnöjda förväntas helt enkelt byta bort det som är dåligt” skriver Jesper Bengtsson.
Men vad händer med de som inte byter, utan blir kvar?

(Källa: Malmö stad och Arbetarrörelsens tankesmedja.)
De rödgröna är överens om att förbättra a-kassan och sjukförsäkringen. De är också överens om att höja underhållsstödet och höja bostadsbidraget för ensamstående. Det är alltihop satsningar som kommer att innebära minskad barnfattigdom. Men för att trenden med ökad barnfattigdom i Sverige ska brytas måste vi rösta fram en ny regering den 19 september.

Läs mer i Jesper Bengtssons utmärkta rapport!

Marika Lindgren Åsbrink är socialdemokrat och skriver bloggen Storstad.

Ett rödgrönt Kulturlyft gör kulturen till en valfråga

Publicerad av admin, 9 juli, 2010

Under en pressträff i Almedalsbiblioteket i Visby idag presenterade de rödgröna ett ”Kulturlyft”. Ambitionen är att kulturbudgeten realt ska öka med en miljard kronor under mandatperioden.

Kulturen är nödvändig i våra liv. Ett vitalt och kreativt samhällsklimat förutsätter ett kulturliv som underhåller, ifrågasätter och ställer saker på sin spets. Kulturen är central i att göra Sverige till ett ännu mer kreativt land än idag. Därför måste kulturpolitiken öka jämlikheten och öppna dörrar för alla. Nu gör vi kulturen till en valfråga. Det är bakgrunden till det rödgröna Kulturlyftet.

Kulturen är livsviktig. För individen och för samhället. Kulturen angår alla – inte minst barnen. Alla barn har rätt till kultur. Därför föreslår vi en maxtaxa i kultur- och musikskolan. Vi tror på kulturen och Sveriges kulturskapare. Därför måste kulturen bli en valfråga.

Kulturen är en avgörande del av demokratin. Jämlikheten i att utöva kultur och ta del av kultur måste öka. Vi brinner för att bredda läsningen. En bok för alla behövs igen. Det behövs också en satsning på mer jämlik tillgång till kultur och annan information via nätet. Därför kommer vi att stödja utvecklingen av digitala bibliotek.

Våra förslag innebär minst en miljard i satsning på kulturen under nästa mandatperiod. Kulturfrågorna prioriteras på riktigt i budgeten och kulturen lyfts upp som en viktig fråga, inte bara i form av välvilliga men tomma ord.

Kulturlyftet som presenteras i dag innehåller kraftfulla och breda satsningar på kulturlivet. Vi kommer framöver att fortsätta utveckla Kulturlyftet på fler områden.

Ett Kulturlyft i Sverige:

• Kultur på ett klick – en satsning på digitalisering.

• Öppna museerna och sprid samlingarna.

• Barnkulturlyft. En maxtaxa införs i musik- och kulturskolan.

• Läsfrämjande insatser till läsovana.

• Nytt populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande.

• Satsning på svensk film med inriktning på ett nytt filmavtal 2012.

• Jobb och utveckling för kulturskaparna.

Läs hela överenskommelsen ”Kulturlyftet” (PDF)

Läs hela pressmeddelandet om ”Kulturlyftet” (PDF)

Rödgrön artikel Kreativa Sverige – en miljardsatsning på kultur (PDF)

För vidare information:

Anna Helsén (S) 070-698 48 58

Matti Kataja (V) 070-928 30 10

Marie Utter (MP) 070-372 73 23

Anders Wallner (MP) 070-215 43 32

Rödgrön almedalsvecka: Sq2540sthlm listar Alliansens tio svek mot kvinnor

Publicerad av Martin Gelin, 8 juli, 2010

Gästbloggandet under almedalsveckan fortsätter med det rödgröna nätverket Sq2540sthlm, som målar upp riktlinjerna för en rödgrön jämställdhetspolitik:
 

Att kvinnors röster är viktiga att vinna i valet i höst kan inte ha undgått någon. Från såväl höger- som vänsterpolitiker hör vi det mumlas om hur det ska satsas på kvinnor. Inte minst är detta tydligt i Almedalen. Den här veckan har kantats av diverse utspel. Vi har hört den nu avgångna Sven-Otto Littorin nämna kvotering och Gudrun Schyman har bränt en massa pengar.  Men utspelen saknar trovärdighet. Och det är framförallt tydligt när det gäller Alliansens utspel.
 
Alliansen har haft fyra år på sig att på allvar satsa på kvinnor, men vi är inte imponerade. När Fredrik Reinfeldt höll sitt tal i måndags gick han ut hårt med att poängtera att Moderaterna inte satsar på särintresse; det är allmänintresset som står i fokus. Men Fredrik, att satsa på särintressen är i förlängningen att satsa på allmänintresset. Att inte fokusera specifikt på enskilda grupper är detsamma som att negligera en sann problematik. Det är ett ställningstagande för ett samhälle präglat av klyftor och ojämlikhet. De rödgröna skriver idag på DN Debatt om vikten av att satsa på jämställdhet:
 

”Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas (…) Vi anser istället att det viktigaste uppdraget för en ny svensk regering är att hålla samman Sverige – att använda politiken för att överbrygga klyftor.”
 
För Sq är det precis detta som är vi menar är nyckeln. Politiken måste användas som ett verktyg för att skapa ett jämlikt samhälle. Detta är något som Alliansens politik inte syftat till. Deras politik har slagit hårt mot kvinnor och framförallt mot unga kvinnor. Sq har listat alliansens 10 främsta svek mot unga kvinnor. Efter fyra år vid makten har Alliansen misslyckats med att åstadkomma 
 
·         Fler jobb för kvinnor. Tvärtom. Alliansen har kastat ut kvinnor i arbetslöshet genom uteblivna satsningar på offentlig sektor. 25 000 jobb har försvunnit i offentlig sektor. 
·         En ökning av mäns uttag av föräldraförsäkringen. Detta påverkar kvinnors position och möjlighet att agera på samma villkor som män på arbetsmarknaden.
·         Någonting annat än ett fiasko med införandet av vårdnadsbidraget, ett bidrag som uppmuntrar hälften av befolkningen till att inte arbeta.
·         Trovärdiga satsningar för att skapa förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Ännu lyser satsningar på barnomsorgen i form av exempelvis nattis och tak i barngrupper med sin frånvaro.
·         Ett steg framåt i arbetet för ett jämställt arbetsliv. Alliansens svar på småföretagares regelkrångel var att slopa krav på jämställdhetsanalyser för småföretagare. Detta är varken trovärdig småföretagarpolitik eller seriös jämställdhetspolitik.
·         Ökad makt och inflytande för kvinnor. Genom uteblivna satsningar på kvotering lyser kvinnor fortfarande med sin frånvaro i styrelser och valberedningar.
·         Insatser för ekonomiskt utsatta kvinnor. Genom försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen har dessvärre kvinnors utsatthet och utanförskap ökat.
·         Minskat våld mot kvinnor. Ekonomiska satsningar på kvinnojourer och gatubelysning minskar inte mäns våld, det synliggör endast kvinnors utsatthet.
·         Bättre vård och omsorg för våra föräldrar och deras föräldrar under livets sista skede. Istället minskar Alliansen resurserna till offentlig sektor och vård av äldre.
·         Satsningar på miljövänliga sätt för medvetna Stockholmskor att ta sig till och från arbetet. Istället har cykelbanor slopats och stora vägbyggen planeras.
 
Sq2540sthlm ser fram emot en rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister.
 
För de som är i Almedalen: Ikväll är alla som vill välkomna till Café Krönet klockan 17.00 i Visby för mingel. Där lanseras sq:s valturné.

Sq2540sthlm är ett rödgrönt nätverk som engagerar unga kvinnor.
Vi arbetar för ett regeringsskifte 2010 och vi vill lyfta politiska frågor som är viktiga och engagerar yngre kvinnor.

Rödgröna: Vi ska göra Sverige mer jämställt än vad det är i dag

Publicerad av Martin Gelin, 8 juli, 2010

Maria Wetterstrand, Lars Ohly, Mona Sahlin och Peter Eriksson i Ingvar Carlssons trädgård på Gotland, den 7 juli.

Att hålla samman Sverige är det viktigaste uppdraget för en kommande svensk regering. Vår uppfattning är att politik ska användas för att överbrygga klyftor. Detta är vår utgångspunkt om vi får svenska folkets förtroende att bilda regering efter höstens val. Vår övertygelse är att ökad jämlikhet gör att samhället fungerar bättre och att fler människor då kommer till sin rätt. Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas. Varje elev ska ges möjlighet att nå kunskapsmålen. Varje patient ska känna trygghet att få den vård hon eller han behöver. Vi tror inte att människor mår bättre av att jagas utan att välstånd skapas genom trygghet och minskade klyftor mellan människor. Sverige tjänar på ökad jämlikhet. Det gör också alla vi människor som bor här.

Den skyhöga arbetslösheten måste bekämpas. Det kommer vi att arbeta för varje dag i regeringsställning om vi får väljarnas förtroende. Vi tror inte på dagens utveckling där sjuka ställs mot friska, arbetslösa mot de som jobbar eller pensionärer mot löntagare. Det skapar inte jobb. Om fyra år ska Sverige vara mer jämlikt och mer jämställt än i dag. Arbetslösheten ska ha minskat kraftigt och löntagarnas villkor och inflytande i arbetslivet ska ha förbättrats. Vi ska ha tagit stora steg för att möta klimathotet. Välfärden ska ha stärkts både vad gäller tillgång och kvalitet. Nu står två regeringsalternativ mot varandra i Sverige: En sittande regering som har använt politiken för att vidga klyftorna – och ett nytt regeringsalternativ som avser använda politiken för att överbrygga klyftor. Det är en grundläggande motsättning i riksdagsvalet år 2010. Den grundläggande motsättningen mellan konservativ och framåtblickande politik är just synen på hur politiken ska användas. En konservativ regering använder politiken för att vidga klyftor. En sådan regering styr Sverige i dag. En framåtblickande regering använder politiken för att överbrygga klyftor.

Inkomstskillnaderna i Sverige har aldrig varit större i modern tid. Under den gångna mandatperioden har klyftan mellan rik och fattig har ökat. Klyftan mellan män och kvinnor har ökat. Och klyftan mellan löntagare och pensionärer har ökat. Sverige slits isär. Nu ser vi resultaten av de gångna fyra åren: Ett annat Sverige växer fram. Regeringen har använt politiken för att vidga klyftor. Den allra rikaste procentens inkomster har stärkts lika mycket genom regeringens insatser som inkomsterna för en fjärdedel av hela svenska folket tillsammans. Det är fakta som inte kan viftas bort – regeringen Reinfeldt är ett särintresse för de välbeställda. Männen har fått 30 procent mer än kvinnorna. Och regeringen har infört en pensionärsskatt: En vanlig pensionär betalar 700 kronor mer i månaden i skatt än en löntagare med samma inkomst. Antalet ungdomar som tvingas leva på socialbidrag ökar kraftigt. Trots det avfärdar regeringen den allt mer oroväckande ungdomsarbetslösheten som ”en skapad synvilla”.

Det är osakligt att försöka skylla de ökade klyftorna på finanskrisen. En finanskris ökar inte inkomstspridningen. Tvärtom. En finanskris kan minska inkomstskillnaderna. Finanskriser innebär att kapitalinkomster sjunker och att de allra högsta lönerna, som ofta är resultatbaserade, pressas ned. Båda dessa bidrar i sig till en mer jämlik inkomstfördelning.
Svenska folket är väl införstått med detta sakförhållande. Vi har låtit opinionsinstitutet Novus intervjua 1 000 personer om den ökade inkomstspridningen och dess orsaker. Blotta 9 procent av de intervjuade upplever att inkomstskillnaderna har minskat sedan år 2006. Mer än sex gånger så många – 60 procent av de tillfrågade – upplever i stället att inkomstklyftorna har ökat. 17 procent upplever ingen skillnad. Ej heller har det gått svenska folket förbi att det är regeringens politik – inte finanskrisen – som har skapat den nya ojämlikheten. Av dem som upplever att klyftorna har ökat uppger två tredjedelar, hela 65 procent, att ökningen främst beror på regeringens politik. Enbart 11 procent tror att ökningen främst beror på finanskrisen, och 10 procent förklarar utvecklingen med avtalsförhandlingarna.

Vårt budskap är tydligt: Det räcker nu. Sverige behöver inte ytterligare fyra år på den inslagna vägen. Ytterligare fyra år av skattesänkningar på lånade pengar – mest till dem som har det bäst. Nu är det hög tid att byta färdriktning.

Eftersom vi i regeringsställning sätter upp ett jämlikt samhälle som ledstjärna har vi låtit Riksdagens utredningstjänst analysera fördelningseffekterna av våra egna förslag. Resultatet är att 9 av 10 inkomstgrupper tjänar på en rödgrön politik. Den rikaste tiondelen, den som har gynnats allra mest under de gångna fyra åren, får bidra mer. Där går en stor skiljelinje i årets val. Våra förslag har också en bättre fördelning för att minska inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. Kvinnornas inkomster stärks 25 procent mer än männens med våra rödgröna förslag. Vi tar också ett rejält första kliv för att avskaffa regeringens straffskatt på pensionärer.

Vi är ense om att den rödgröna politiken syftar till att ställa om Sverige till hållbar utveckling. Passivitet i klimatfrågan ska ersättas av aktiva investeringar i klimatomställning. Vi kan i dag slå fast ytterligare tre grundläggande principer för en kommande rödgrön regering:

1). Håll samman Sverige och sätt jobben först. Den rödgröna politiken syftar till att hålla ihop vårt land. Vår rödgröna politik ska inte öka klyftorna mellan rik och fattig – utan bidra till att Sverige utvecklas till ett jämlikt och solidariskt välfärdsland. Jobben ska bli fler – och ungdomsarbetslösheten ska med kraft bekämpas. Dagens höga arbetslöshet är ett enormt slöseri med mänskliga, ekonomiska och samhälleliga resurser.

2). Ett mer jämställt Sverige. Den rödgröna regeringspolitiken syftar till att bygga ett jämställt Sverige. Våra förslag ska bidra till att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män minskar.

3). Ett Sverige som respekterar erfarenhet. Våra rödgröna förslag ska inte diskriminera äldre människor. Pensionärsskatten ska avskaffas.

Under fyra års tid har politiken bidragit till att slita isär Sverige. Politiken har använts för att vidga klyftor – att ge mer åt dem som redan har mest. Vilket Sverige får vi om den borgerliga politiken fortsätter i fyra år till? Vi anser i stället att det viktigaste uppdraget för en ny svensk regering är att hålla samman Sverige – att använda politiken för att överbrygga klyftor mellan rik och fattig, mellan dem som har jobb och alla som står vid sidan av, mellan kvinnor och män och mellan pensionärer och löntagare.

Mona Sahlin (S)
Lars Ohly (V)
Maria Wetterstrand (MP)
Peter Eriksson (MP)

Rödgrön almedalsvecka, med Eric Sundström: Rödgröna vill förändra, Reinfeldt bevara status quo

Publicerad av Martin Gelin, 7 juli, 2010

En stor och brokig Almedalsvecka där Reinfeldt låter som Percy Nilegård och de rödgröna levererar sakpolitik. Den kontrasten är huvudspaningen i en gästblogg från AiP:s chefredaktör Eric Sundström:

I samband med att vi spelade in ett avsnitt av Studio Almedalen här i Visby träffade jag Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Det är alltid bra att träffa Anne-Marie, hon har perspektiv.
Hon var här 1981 och då var antalet seminarier ett. Socialdemokraterna hade ett ekonomiskt seminarium. Det var det hela.
Som ni säkert vet genomförs runt 1 400 officiella arrangemang i år. Att göra en idiotsäker politisk spaning är vanskligt och bara halva veckan har gått. Men vi har sett en mycket intressant politisk kontrast.
Fredrik Reinfeldts tal i söndags var en ytterst märklig uppvisning. En välkänd journalist som stod långt från scenen trodde på fullt allvar att det var ett ståuppframträdande med Percy Nilegård. Reinfeldt talade gällt om olika ”särintressen” som stod i kontrast till det ”allmänintresse” som han tydligen är en garant för. En klassiskt konservativ uppfattning som ekar Edmund Burke. Den etablerade överheten vet vad som är bäst för alla. Arbetare, fattiga och andra som kräver sin rätt är särintressen som ska hållas tillbaka.
I övrigt så hittade Reinfeldt på ett par skatter som ingen känner till och som de rödgröna tydligen ska genomföra (en ”kvinnoskatt?”). Vi fick inte höra något alls om vad Reinfeldt vill göra om han blir den första högerledare som blir omvald sedan demokratins genombrott i Sverige. Ett program för ”four more years”, som USA-nördar som undertecknad och Martin Gelin säger, saknades. En politisk vision för framtiden kunde inte Percy kosta på sig.
Dagen efter, under måndagskvällen, stod Lars Ohly i Almedalens talarstol. Vi fick ett genomideologiskt välfärdstal i 11 punkter. Tisdagen inleddes med Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Vi fick en rejäl lägesbeskrivning av tillståndet för den svenska modellen. Inklusive en spänstig diskussion kring hur jobben ska bli fler, a-kassan bättre, ungdomsarbetslösheten lägre, Sveriges konkurrenskraft vassare.
Sedan var dags för stort rödgrönt mingel i S:t Hans vackra trädgård och de rödgröna partiledarna och språkrören värmde upp med en presskonferens precis innan. Ni har hört om uppgörelsen: Oj vad skönt med besked i skolpolitiken, och innehållet gjorde undertecknad mycket nöjd. Dels ett löfte om ökade resurser, nio lärare per 100 elever. Dels ett tydligt besked om hur det blir med betygen, med nationella skriftliga omdömen som blir betyg i årskurs sju.

Alltså: Borgerligheten verkar vilja ha en valrörelse där de erbjuder status quo. De ska ta hand om ”allmänintresset” och valrörelsen i övrigt ska bli som Almedalens sämsta sida: Diskussion om spinn, yta, personfrågor. Men det här ger de rödgröna en möjlighet att snacka politik, att berätta hur de vill utveckla Sverige. Och val handlar om framtiden. Det finns massor av väljare som just nu tvekar, som inte vill ha spinn och status quo, men som vill veta mer om vad det här rödgröna samarbetet egentligen vill göra.
Om detta ska de rödgröna fortsätta tala under Almedalsveckan, sakligt och med den egna politiken i centrum. För att sedan ta den politiska framtidsdebatten tillbaka till fastlandet. Vi kan inte bara lita på att Percy Nilegård ställer till det. Och när vi stod där i S:t Hans trädgård och lyssnade till Mona, Peter och Lars så kändes det som om vi är redo för nästa, nödvändiga växel i den rödgröna valrörelsen. Hur det blir med den uppväxlingen är som bekant upp till dig och mig – och Centerriksdagsledamoten Solveig Ternström som är den senaste spännande rekryteringen till gänget med rödgröna valarbetare.

Eric Sundström, chefredaktör Aktuellt i Politiken (S) (www.aip.nu).

Rödgrön överenskommelse om skolan

Publicerad av admin, 6 juli, 2010

De rödgröna partiledarna presenterade i dag en överenskommelse, under en pressträff i Visby. Överenskommelsen handlar en rad viktiga skolfrågor.

- En rödgrön regering avsätter minst 12 miljarder kronor mer än regeringen till välfärden.

- Målet är att anställa fler behöriga lärare. Klasstorlekarna ska bli mindre. Utgångspunkten är att lärartätheten ska vara minst 9 lärare per 100 elever. Insatserna ska vara förenliga med det som ekonomin tillåter.

- Undervisningen måste anpassas efter vad den enskilde eleven behöver för att nå målen i skolans ämnen. Efter anmälan till den nationella skolmyndigheten ska skolor ha rätt att arbeta utan timplan. Det totala antalet garanterade undervisningstimmar ska finnas kvar. Antalet timmar per ämne bör variera från individ till individ.

- Skriftliga omdömen införs från årskurs 1 i grundskolan. Omdömena ska vara framåtsyftande, visa elevens utveckling och även tydliggöra vilka insatser som behövs. De ska inte vara betygsliknande. En gemensam struktur och nationella kriterier ska tas fram.

- Betyg i grundskolan ska finnas från årskurs 7.

- De stora skolreformernas effekter utvärderas. Ska leda till förslag för ökad möjlighet till likvärdig utbildning, ökad kvalitet och en sammanhållen skola.

Ladda hem pressmeddelandet i PDF-format

Ladda hem presentation i PDF-format

Rödgrön kampanj för jämställdhet

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 6 juli, 2010

Jämställdhet för oss handlar om att ge alla, både pojkar och flickor, kvinnor och män fler möjligheter.

Jämställdhet är en fråga om frihet. Varje människa ska vara fri att göra sina egna val utan att styras av begränsande, könsbundna normer.

Jämställdhet handlar om rättvisa. För oss rödgröna är det självklart att alla människor ska ha samma makt att forma sina liv.

Idag lanserar vi vår jämställdhetskampanj 50/50.

Sverige kommer att få en regering som satsar helhjärtat på jämställdhet om vi vinner valet. Det är ett löfte.

En rödgrön regering kommer att minska den klyfta mellan kvinnor och män som alliansregeringens politik har skapat.

Under denna mandatperiod har utvecklingen gått åt fel håll. Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.

Våra offensiva jämställdhetsförslag kommer att ge alla de kvinnor arbetar ofrivillig deltid möjligheten att få rätt till heltid. Barnomsorg på obekväm arbetstid kommer att underlätta för alla de föräldrar som har oregelbundna arbetstider. Ensamstående föräldrar, som är flest kvinnor, ska slippa gå till Stadsmissionen eller kyrkan för att få mat till dagen. Av våra rödgröna budgetsatsningar får kvinnor i genomsnitt 1 400 kronor mer än män om året.

Vår jämställdhetskampanj 50/50 startar idag och pågår till valdagen. Vår rödgröna jämställdhetspolitik är för hela Sverige.