Ny bok av Maria Wetterstrand: Den nya gröna vågen

Publicerad av Maria Wetterstrand, 26 augusti, 2010

Idag lanserar jag min nyskrivna bok ”Den nya gröna vågen”, som jag skrivit på kvällar och helger under våren och sommaren.  

Boken är skriven för att visa på att det finns lösningar och möjligheter för en grön och modern värld. Det finns många saker som fortfarande går åt fel håll, och jag kan också känna mig nedslagen ibland över världsläget. Då försöker jag fokusera på det som är bra. I den här boken lyfts något av allt det positiva som trots allt händer runt omkring oss fram. Vi kan alla behöva höra om goda exempel för att inspireras och orka tro på att världen kan förändras.

De goda gröna exemplen finns överallt runt om oss om vi bara tittar efter. En och en kanske det inte verkar så märkvärdigt, men samlat blir det överväldigande. I varje land på hela planeten finns det människor som är engagerade och som väljer att ta ansvar. Företagsledare, politiker och enskilda människor. Vi som försöker är aldrig ensamma, vi är tvärtom en del av en växande global rörelse för att rädda klimatet. En ny grön våg. Varje person som tar steg i rätt riktning kommer att inspirera fler att göra likadant. Det goda exemplet har betydelse, i stort och smått. I den här boken ges utrymme åt lösningarna, åt de goda nyheterna och åt dem som skapar dem. En ny grön våg är här.

Se bilder från lanseringen av boken.

Rödgrön almedalsvecka, med Gustav Fridolin: ”Vi måste bygga oss en ny dröm”

Publicerad av admin, 5 juli, 2010

Under almedalsveckan har vi dagliga gästbloggare på rödgrön.se. Först ut är miljöpartisten Gustav Fridolin:

.

Medan vi i den snackande klassen drar till Visby försöker man i Fittja återfinna lugnet efter
ytterliggare en meningslös skottlossning. Om ni inte minns hur någon sköt rätt in bland några
familjer som satt och grillade på en innergård, eller hur det blev skottlossning på Ungdomens hus
några månader dessförinnan så är det inte så konstigt. Våldet väckte inte någon särskild debatt eller
uppståndelse. Ingen gala hölls och ingen upprördhet hördes. Det var som att våldet uppfattats som
normalt och närmast acceptabelt. Istället fylls tidningarna av en skräckblandad fascinationen över
den organiserade brottsligheten, och bokhandlarnas hyllor av den senaste utgåvan av Snabba cash.
Tystnaden efter skottlossningen i Fittja pekar mot en sanning som borde vara obehaglig för varje
demokrat: nyhetsvärdet av ett människoliv är beroende av vart de drabbade bor. Inte så att man inte
diskuterar förorten, men då gör man just det – en skottlossning i Fittja blir en ”förortshändelse”
och en bit i pusslet utav bilbränder och upplopp. En våldshändelse någon annanstans, säg en
dödsmisshandel på Kungsholmen, blir istället en egen händelse. Till Kungsholmen förväntas alla
konsumenter av medier och åskådare av det politiska samtalet ha en relation, ingen tänker sig att en
våldsyttring ger en bild av det vanliga livet på ön, medan Fittja är något man pliktskyldigt ”åker ut
till” när något dramatiskt har hänt. Som om de boende i förorten inte läser tidningen själv.
Det hela blir till en myt om förorten, en myt om storslagen undergång, utanförskap och
revanschbegär. Det finns en lockande dramatik i den myten, och därmed blir den givetvis attraktiv,
inte bara som fantasi utan också som stoff att bygga människors uppfattningar om sig själva och
deras idéer om andra.
Men det är en myt.
På samma sätt som myten om Stureplan är en pappkuliss bakom vilken osäkra barn från samhällets
övre skikt gömmer sig så är myten om förorten också en pappkuliss bakom vilken andra osäkra
barn kan gömma sig. Och framför kulisserna är vi andra, journalister inkluderat, och bygger oss en
soffa av fördomar att sitta i när vi tittar på det hela.
Det intressanta är att vi i Sverige förut hade en helt annan myt, om en helt annan sorts förort.
Det var 30-talets snygga funkisstad eller 50-talets ABC-stad som var en del av folkhemsmyten:
Det välordnade området där den unge arbetaren i skjorta och slips satt vid skrivbordet på kvällen
och läste på till ingenjör medan den nyköpta SAAB-bilen stod trygg ute på parkeringsplatsen.
Men det Sverige vi hade då var också ett Sverige där den gemensamma drömmen om framtiden var
drömmen om ett samhälle där alla var inräknade.
Att andra myter fått fäste beror på att vi nu lever under trycket av en annan samhällsdröm. Och
när krisen då når förorten når den därmed inte samhällets ekonomiska växthus, utan de fattigaste
områdena i Sverige.
Krisens dramaturgi blir till slut förortens. Först drabbades de med pengar på börsen, men nu
har massiva statliga satsningar räddat deras pengar och kurvorna vänder upp igen. För att rädda
kvartalsrapporterna har företagen genomfört massiva avskedanden. Under 2009 blev 343 människor
arbetslösa – varje dag. Den tredje dominobrickan faller nu när staten ska betala kostnaderna för
arbetslösheten och krisinsatserna. Man har redan försämrat a-kassan och sjukersättningarna. Nu
skär man ner på skolor och äldreboenden, man lägger ner fritidsgårdar och sparkar lärare.
Detta svider i de områden som aldrig fått hämta sig sedan krisen på 1990-talet, där arbetslösheten
hela tiden varit hög och fattigdomen ständigt närvarande. Vi minns krisen på 1990-talet och vilken
uppgivenhet den ledde till. Plötsligt förvandlades sådant som tidigare varit självklarheter till
exklusiva privilegier. Ungdomsarbetslösheten stabiliserades vid tvåsiffriga tal, bostadsmarknaden
klämde in människor i trångboddhet.
När verkligheten är dyster får myten livskraft.
Det är i utslagningens miljö de kriminella gängen som nu fascinerar har mångdubblats. I början
av 1990-talet gjorde Rädda Barnen en enkät bland skolbarn i Rosengård, 80 procent uppgav då
att de var rädda för våld minst en gång i veckan. Det är de barnen som nu växt upp och funnit
vägar att avväpna sin rädsla. Samhället gav aldrig beskydd, men ingen ger sig ostraffat på den som
har en gängtillhörighet. Medan andra arbetsmarknader stängdes, öppnades en ny. Den kriminella
arbetsmarknaden är alltid öppen.
Skotten i Fittja ekar i våra huvuden, inte enbart för det hemska i själva händelsen, utan för hur
bristen på reaktioner bidrar till att göra verklighet av myten om den farliga förorten. Vad Sverige
behöver är givetvis en ny politik, men det räcker inte. Vi måste också bygga oss en ny dröm, en
bättre idé om vilket samhälle vi vill ha. Vi måste bestämma oss för om vi vill ha ett samhälle av
fördomar eller ett samhälle av framtidstro. Om vi vill ha ett samhälle byggt på de rikas rädsla och
de fattigas bitterhet, eller ett samhälle byggt på idén om någon slags gemenskap.

Rödgrön politik för en rehabiliteringsinriktad och mänsklig sjukförsäkring

Publicerad av admin, 23 juni, 2010

Den rikaste procenten har fått lika mycket som en fjärdedel av befolkningen
tillsammans. Den borgerliga regeringen har genom en rad försämringar av
sjukförsäkringen skapat en orättvisa där sjuka människor tvingas arbeta och där
personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga tvingas ut i arbetslöshet eller blir
försäkringslösa. Steg för steg har regeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt
monterat ned tryggheten för alla som riskerar att drabbas av sjukdom, samtidigt
tjänar staten miljardbelopp på överskott i våra gemensamma försäkringssystem
och skatterna har sänkts med miljardbelopp. Det som har skett under Fredrik
Reinfeldts fyra år är ett systemskifte. Sverige tvingas stegvis in ett osolidariskt
system av en regering som ställer skattesänkningar för de rikaste före
rehabilitering och anständighet för de sjukskrivna.

Vi rödgröna vill skrota regeringens sjukförsäkring och istället införa en ny
sjukförsäkring med ett starkare rehabiliterings- och individfokus. Vi tänker inte
göra om regeringens misstag och hasta igenom en ny försäkring. I stället vill vi
lyssna på sakkunniga och utforma en ny sjukförsäkring som håller över tid. Den
nya försäkringen ska hindra utförsäkringar, garantera god ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp och bidra till arbetslinjen. Alla som kan ska arbeta och
den som är sjuk ska ha rätt till snabb rehabilitering och ekonomisk trygghet under
den tid det tar.

10 punkter för en ny sjukförsäkring.

1. Avskaffa stupstocken. Stupstocken i sjukförsäkringen kommer
att avskaffas av en ny rödgrön regering den 1 januari 2011.

2. Rätt till snabb individuell bedömning. En individuell bedömning av
den sjukskrivnes arbetsförmåga ska göras av Försäkringskassan senast sex
veckor efter första sjukskrivningsdag.

3. Rätt till individuell rehabiliteringsplan. Senast efter tre månader
ska den sjukskrivne ha rätt till en individuell plan som utformas av
Försäkringskassan tillsammans med arbetsgivaren och den enskilde.
Planen ska innehålla de insatser som behöver göras, vem som ansvarar
för att insatserna utförs samt inom vilken tidsram de ska vara påbörjade.
Vi vill se över krav och incitament riktade mot Försäkringskassan och
ansvariga myndigheter för att den enskilda ska få de insatser de har rätt
till. Exempelvis att fackföreningar ska få föra talan.

4. Avskaffa de stelbenta tidsgränserna. Vi vill redan under 2011 avskaffa
dagens stelbenta prövning mot en i det närmaste fiktiv arbetsmarknad efter
180 dagar. I stället ska det senast efter sex månader göras en fördjupad
utredning om möjligheterna till att återgå i arbete.

5. Gör det möjligt att kombinera studier och sjukskrivning. Vi vill göra
det möjligt att bedriva deltidsstudier och få sjukpenning på deltid, i ett
första skede på halvtid.

6. Inför en rehabiliteringspenning. Vi vill ge en rehabiliteringspenning
i stället för sjukpenning för den som behöver rehabiliteringsinsatser.
Rehabilitering ska kunna pågå i förslagsvis ett år med möjlighet
till förlängning efter individuell bedömning. Vi vill inrätta MOA-
kontor – Människor och Arbete – och samla Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan och delar av kommunens insatser för sjuka och
arbetslösa i en och samma organisation på lokal nivå.

7. Skapa en rehabiliteringsfond. För att säkerställa att människor verkligen
får tillgång till rehabiliterande insatser vill vi satsa statliga resurser i
en ny rehabiliteringsfond. Hur fonden ska utformas och finansieras
ska utredas och preciseras efter valet. Den som efter individuella
rehabiliteringsinsatser inte kommer tillbaka i för individen lämpligt
arbete på den reguljära arbetsmarknaden ska på sikt kunna erbjudas olika
möjligheter på en utvidgad arbetsmarknad.

8. Den som blir sjuk ska inte bli fattig. På sikt vill vi att sjuk­
försäkringen ska omfatta fler än i dag och att taket ska höjas till
tio prisbasbelopp så att de allra flesta ska få ut 80 procent av sin
tidigare inkomst i sjukpenning. Vi föreslår därför en stegvis höjning
av taket i sjukpenningen från dagens 26 500 kronor i månaden till
drygt 28 200 kronor 2011 och drygt 30 000 kronor 2012. Vi föreslår
också att ersättningen i sjukpenningen höjs till 80 procent under hela
sjukskrivningsperioden.

9. Den som behöver ska kunna få sjukpenning även under längre
tid. Det finns sjukdomstillstånd, till exempel vissa psykiska
sjukdomstillstånd men även andra, där människor under perioder kan
behöva få sjukskrivning när återkommande prövning kan påverka
sjukdomstillståndet negativt.

10. Ge möjligheter för dem som utförsäkrats att ta sig tillbaka. Vi
vill erbjuda de människor som utförsäkrats och lämnats i sticket av
regeringen en rehabiliteringspenning, aktiv rehabilitering eller andra
insatser från Arbetsförmedlingen så att de ges reella möjligheter att ta
sig in på arbetsmarknaden igen.

Fler studentbostäder och ungdomsjobb ger Sverige en ny färdriktning

Publicerad av Martin Gelin, 19 mars, 2010

Runt om i Sverige blir lokala, rödgröna grupper allt mer aktiva.
I Uppsala igår presenterade till exempel Marlene Burwick (s), Ilona Szatmari Waldau (v) och Maria Gardfjell (mp) ett rödgrönt initiativ för fler studentbostäder, en av valets allra viktigaste frågor bland Sveriges unga.

Johan Lundqvist, miljöpartist i Uppsala, bloggar:

Många studenter tvingas tacka nej till sin universitetsutbildning eftersom de inte hittar någon bostad – det är uppenbart att Uppsala behöver fler studentbostäder.

För oss är det en självklarhet att de ungdomar som har slitit så hårt för att komma in på en universitetsutbildning ska slippa ligga vakna om nätterna och oroa sig för om de kommer att hitta en bostad eller inte.
I den rödgröna bostadspolitiken utlovar vi en fördubbling av nyproduktionen av hyresrätter under nästa mandatperiod.

I TV 4:s Nyhetsmorgon debatterade Grön Ungdoms Jakop Dalunde bostadspolitik med KDU:s Charlie Weimers och det var tydligt hur stor kontrasten är mellan den rödgröna bostadspolitiken, som vill investera i nyproduktion av hyresrätter och en grön förnyelse av de energislukande miljonprogrammen, och den borgerliga bostadspolitiken.
- Under den senaste mandatperioden har nyproduktionen av hyresrätter störtdykt, sade Jakop Dalunde.

Se inslaget här:

Här kan du läsa den rödgröna överenskommelsen om vår gemensamma bostadspolitik.

I veckan presenterade även Mona Sahlin Socialdemokraternas satsningar på ungdomsjobben.

Arbetar du med ett rödgrönt samarbete lokalt i Sverige?
Hör av dig till oss så ser vi till att länka till er – vi kommer att samla alla lokala grupper och rödgröna initiativ här på rödgrön.se.

Välfärd och jobb viktigare än Rut-avdrag

Publicerad av Martin Gelin, 9 mars, 2010

RUT-avdraget för hushållsnära tjänster har dominerat medieutrymmet den senaste veckan, men det är inte den valfråga som prioriteras av det svenska folket.

En ny Novus-mätning visar att ”svenska folket prioriterar vård, omsorg och skola framför avdrag för hushållsnära tjänster.”

Här finns resultatet från mätningen:

Vilken av följande frågor är den viktigaste inför höstens val?

 

Arbetslösheten 41% 

Ekonomin 11% 

Pensionerna 7 % 

Socialförsäkringarna 6 % 

Miljön 6 % 

Vården 5 % 

Skolan 5 % 

Integration 5 % 

Skatterna 3 % 

Äldreomsorg 2% 

Lag och ordning 2 % 

Barnomsorg 1 % 

Hushållsnära tjänster 1 % 

Annan 2 % 

Vet ej 4 % 

 

Novus har också undersökt hur väljarna helst skulle vilja använda den cirka 1 miljard som RUT kostar, till hushållsnära tjänster eller något annat.

 

Vilken av följande förslag anser du är mest angeläget att Sverige satsar 1 miljard på? 

 

Anställa fler i vården 28 % 

Anställa fler i skolan 22 % 

Anställa fler i äldreomsorgen 14 % 

Sänkta inkomstskatter 7 % 

Anställa fler i barnomsorgen 5 % 

Anställa fler inom polisen 4 % 

Avdrag för hushållsnära tjänster 2 % 

Annat 13 % 

Vet ej 5 %

 

Läs mer på Ett hjärta rött, Peter Högberg, S-Buzz

Lika villkor och rättigheter i arbetslivet

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 8 februari, 2010

Regeringens lagförslag efter Lavaldomen öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om vi inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen, skriver Sven-Erik Österberg, Josefin Brink, och Ulf Holm idag på SvD Brännpunkt.

För oss rödgröna är det självklart att alla som arbetar i Sverige ska ha lika villkor och rättigheter i arbetslivet. Därför menar vi att den svenska kollektivavtalsmodellen ska gälla lika för såväl svenska som utländska företag som verkar i Sverige. Regeringen talar vackert om den svenska kollektivavtalsmodellen, men i praktiken vill den införa kraftiga begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i arbetslivet.

Det lagförslag som nu ligger på riksdagens bord, med anledning av Lavaldomen i EG-domstolen, öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om lagförslaget genomförs innebär det historiska inskränkningar av fackets rätt att fritt förhandla och teckna kollektivavtal med utländska företag och av rätten att använda stridsåtgärder för att få ett avtal till stånd.

Regeringens förslag går längre än vad som kan motiveras av EG-domstolens dom. Det angriper grundförutsättningarna för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska fungera och utmanar föreningsfriheten som skyddas såväl i svensk grundlag som i Europakonventionen och i andra konventioner som Sverige ratificerat.

Efter Lavaldomen har regeringen, trots att den talar om den svenska kollektivavtalsmodellens förträfflighet, inte lyft ett finger för att försvara den. Inte ens under det halvår då Sverige var ordförandeland för EU tog Reinfeldt och Littorin ett enda initiativ i den fråga som kan medföra allvarliga konsekvenser för Europas löntagare. Regeringen blinkar åt vänster men svänger åt höger.

Om regeringen får som den vill kommer olika regler att gälla för svenska respektive utländska företag och anställda. Det blir i praktiken frivilligt för utländska företag att tillämpa svenska löne- och anställningsvillkor. De som vill konkurrera med lönedumpning och sämre arbetsvillkor kan göra det. Utan kollektivavtal vet vi av erfarenhet att löner och villkor successivt försämras för alla på arbetsmarknaden. Då finns det heller ingen rättslig grund för facket att i efterhand kräva tillbaka förlorad lön för löntagare, om det visar sig att företaget otillåtet sänkt lönerna.

Regeringen anser inte heller att utländska arbetstagare ska omfattas av avtalsförsäkringar om de råkar ut för en arbetsolycka. En arbetstagare som invalidiseras kan då stå helt utan ersättning om det visar sig att hans arbetsgivare inte kan betala skadestånd. Även det är förstås en fullständigt oacceptabel ordning.

Vi rödgröna anser att borgerliga regeringens lagförslag innehåller så många allvarliga brister att det inte kan få träda i kraft.

Vi kommer att begära att förslaget läggs på is eftersom det innebär allvarliga inskränkningar av den grundlagsskyddade föreningsrätten. Lyckas vi skjuta upp beslutet genom en så kallad vilandeförklaring skapar vi rådrum för att hitta en lösning på hur grundläggande fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna värnas och utvecklas.

Sverige behöver ordning och reda på arbetsmarknaden. Om vi rödgröna inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen och påbörja ett arbete för att garantera att den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar om löner och villkor och tecknar kollektivavtal även ska kunna tillämpas fullt ut på utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige. Detta arbete kommer att ske i nära samverkan med arbetsmarknadens parter.

Vi vill i det arbetet se över relevant lagstiftning i syfte att säkra sund konkurrens och fackliga rättigheter. Till exempel måste villkoren för F-skatt få en sådan utformning att anställningstryggheten inte kan kringgås. Vi vill också att Sverige ska ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 94 som slår fast att offentlig upphandling ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagare löner, arbetstid och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal.

Men det räcker inte med att problemet löses i Sverige. EU:s lagstiftning måste ändras så att nya fall av löne- och villkorsdumpning omöjliggörs. Vi kommer att verka för att de fackliga rättigheterna garanteras på EU-nivå genom ett bindande socialt protokoll. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder över gränserna måste göras till en lagstadgad rättighet i EU.

Kampen för svenska kollektivavtal handlar om att alla arbetstagare ska behandlas lika, oavsett om man kommer från Ronneby, Riga eller Rotterdam. Vi rödgröna menar att ökade möjligheter att arbeta i olika länder i grunden är positivt. Men fri rörlighet får inte innebära försämrade villkor för löntagarna. Därför ser vi det som en central uppgift att värna de fackliga rättigheterna och den svenska kollektivavtalsmodellen. Målsättningen med de borgerligas politik i Sverige och i EU verkar vara den motsatta.

Sven-Erik Österberg (S), Josefin Brink (V), och Ulf Holm (Mp)

Vi vill skydda barn vid utmätning av bostad

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 2 februari, 2010

Carina Moberg,(S), Egon Frid (V) och Jan Lindholm (MP) vill att utmätningar inte ska träda ikraft innan det finns ny bostad åt barnfamiljen

– Det otrygghet ett barn känner när familjen blir av med sin bostad kan knappast underskattas. För det mesta finns ingen ny trygg bostad att flytta till. Vi har i riksdagen krävt att det måste ske en skyndsam översyn av utsökningsbalken för att förhindra att bostäder kan utmätas även om skulden är relativt liten. Detta har den borgerliga majoriteten sagt nej till, säger Carina Moberg, bostadspolitisk talesperson (S).

- De lagändringar alliansregeringen drev igenom 2008 fick orimliga följder. Nu måste det till en rättning. Inte minst finns skäl att avvakta med utmätningen till dess att bostadssituationen ordnats för en barnfamilj, säger säger Egon Frid (V)

- Enligt vår uppfattning måste utmätning av en bostad komma i fråga endast när alla andra alternativ prövats. Detta gäller inte minst när barn drabbas, säger Jan Lindholm (MP).