En svallvåg av opinionsmätningar har sköljt över oss de senaste veckorna.

För de rödgröna ser det lyckligtvis bra ut.

Vissa mätningar säger att vår ledning mot allianspartierna är bestående, vissa att den ökat marginellt, andra att den ökat ordentligt.

Det börjar bli tydligt att de korta mediecyklarna och de små och stora drev som tagit upp medieutrymmet de senaste veckorna inte har  haft någon större betydelse för det svenska folkets åsikter – de formas snarare av de stora, viktiga frågorna: jobben, miljön, vården, skolorna. 

Oron för att Sverige håller på att slitas isär. 

Hoppet om att Sverige kan bli ett ännu bättre land med en ny regering, som investerar i nya, gröna jobb och minskar klyftorna.

I den senaste månadens mätningar ligger Miljöpartiet konsekvent omkring, eller över 10%  medan de tre allianspartierna C, KD och FP  alla ligger nära fyraprocentspärren och riskerar att falla utanför riksdagen.

Enligt Socialdemokraternas opinionsanalytiker Odd Guteland kan det bero på att alla tre partier nu står till höger om Moderaterna i många frågor. Det har helt enkelt blivit väldigt trångt på högerkanten, medan Miljöpartiet attraherar allt fler mittenväljare. 

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, kommenterar läget för rödgrön.se:

- Ledningen för s-blocket är stabil kring fem procent. Men precis som jag är inne på i mitt senaste blogginlägg kan det ha hänt saker under ”ytan” trots att det inte syns några förändringar i de senaste två, tre veckornas mätningar. En spekulation är att RUT-diskussionen har fungerat som eldande för såväl alliansens som de rödgrönas anhängare. 

Den senaste mätningen från Skop ger oss 49,7 % mot 44,3 % för Alliansen – en ledning på 5,4 %.

Sifo ger oss 50,2 % mot 45,2 % – 5% ledning.

United Minds ger rödgröna en ledning på 50,3% mot 41,7% – med härliga 13,1% för Miljöpartiet.

Demoskop ger i sin tur 50,1% för de rödgröna mot 44,5 % för allianspartierna.

Tidigare i mars kom även SvD/Sifo:s mätning som visade vårt väldigt starka stöd bland kvinnliga väljare: 54 procent, mot 42 % för Allianspartierna.

Även bland unga väljare har vi ett historiskt starkt stöd – inte sedan 1968 har allianspartierna varit så svaga bland unga som i dag.

I Henrik Oscarssons sammanställning av opinionsmätningarna har den rödgröna ledningen justerats från 4 procent till 5 procent:

Enligt Odd Guteland kan den rödgröna ledningen egentligen vara större. Metoderna för att hitta rätt människor till opinionsmätningar består nämligen av en process där man försöker hitta en mängd partisympatisörer som motsvarar respektive partis tidigare valresultat – vilket kallas att man ”viktar” antalet personer i varje partigrupp. 

Det här innebär alltså att de partierna som fick låga valresultat 2006 inte tillfrågas i lika stor utsträckning, vilket riskerar att undervärdera exempelvis hur mycket Miljöpartiet har vuxit sedan dess – medan de tre, små allianspartierna faktiskt kan vara ännu mindre än de framstår i dag.

Det råder alltså inga tvivel om att det blåser en del rödgröna vindar, och kraftiga gröna vindar, över Sverige just nu.

Den positiva trenden för de rödgröna partierna innebär dock inte att det kommer att bli ett lätt val. Vi har fortfarande många väljare kvar att övertyga.

För Alliansen påbörjas också valkampanjen på allvar nu – det började bland annat med en omdiskuterad ny logotyp den här veckan – vilket tenderar att göra regeringspartierna aningen mer populära.

- Det ska bli intressant att se om alliansens nystartade kampanj får några effekter på opinionen under de kommande månaderna. Allianspartierna lämnar nu successivt regerandet för kampanjande. Att kampanja betalar sig bättre opinionsmässigt än att regera, säger Henrik Oscarsson.

Den stora osäkerhetsfaktorn i opinionsmätningarna är den höga andel av det svenska folket som inte har bestämt sig för något av partierna – 15 till 20 % av befolkningen.

I blogginlägget ”Den dolda väljaropinionen” skriver Henrik Oscarsson om dessa väljare, som tenderar att bestämma sig i sista stund, alternativt bli soffliggare.

 

Riksdagsvalet är en mobiliseringskamp som till stor del kommer att avgöras av hur väl det röda och blåa laget lyckas få sina väljargrupper på fötter. En hypotes är att oppositionspartierna just nu har en högre mobiliseringsgrad än allianspartierna. I klartext betyder det att en del av den rödgröna ledningen i opinionsmätningarna beror på att man ligger lite tidigare i mobilisering än alliansen.

För att stå emot Alliansens offensiv kan du exempelvis anmäla dig som rödgrön valarbetare och hjälpa oss att arbeta för maktskifte i höst.

Uppdatering: I dagens mätning från Novus Opinion ökar den rödgröna ledningen ytterligare. Vi får 51,7 % mot 42,6 % för Allianspartierna. 

Samtliga rödgröna partier ökar i mätningen, i synnerhet Socialdemokraterna som får 35,8 %. Moderaterna minskar med 2,5 %.

- De senaste veckornas diskussion om avdragsrätten för hushållsnära tjänster verkar alltså inte ha gynnat Moderaterna i opinionen, kommenterar Arne Modig och David Ahlin från Novus.

I helgen samlades bloggnätverket Netroots på Socialdemokraternas konferensgård Bommersvik utanför Stockholm. 14 av Sveriges bästa progressiva bloggare – från Piteå till Malmö – diskuterade de viktigaste valfrågorna, rödgröna valstrategier, läget i den svenska bloggosfären, såväl som line-dancing och isvaksbadande.

Här är de bloggar som medverkade:

Marika Lindgren Åsbrink Storstad

Rosemari Södergren Kulturbloggen

Ulrika Falk Ulrika Falk

Hannah Bergstedt Det perfekta livet 

Peter Andersson Med rätt att tycka

Björn Fridén Alliansfritt Sverige

Johan Westerholm Mitt i steget

Alexandra Einerstam HBT-Sossen

Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu

Claes Krantz claeskrantz.se

Peter Johansson Röda berget

Viktor Tullgren Viskot

Victor Svedberg Victor Svedberg

Peter Högberg Högbergs tankar 

Johan Ulvenlöv S-Buzz

Från Socialdemokraternas kommunikationsavdelning gästade Karin Pettersson, som pratade om hur oerhört betydelsefullt det här valet är för Sveriges politiska riktning i framtiden, och Maria Strandberg, som beskrev opinionsläget inför valet och de valfrågor där olika partier har sina styrkor och svagheter.

Det är viktigt att vi som bloggar och på andra sätt bidrar till den politiska diskussionen i Sverige inte köper Alliansens vinklade verklighetsbild, där de vill framställa ekonomin och arbetslösheten som två separata frågor – för oss hänger de ihop. Det finns inga sunda statsfinanser  med 9 % arbetslöshet.

Själv var jag där för att prata om den rödgröna valkampanjen – vårt budskap, våra hörnstenar, de viktigaste valfrågorna – men framför allt handlade besöket om att lyssna på de briljanta bloggare som var samlade.

Johan Westerholm pratade om vikten av att hålla kontakt med andra bloggare, från hela det politiska spektrumet, även utanför skrivbordet. 

Marika Lindgren Åsbrinks blogg Storstad nämndes som förebild på något vi gärna ser mer av i den rödgröna bloggosfären: ekonomisk och statistisk granskning.

Visst är det viktigt med åsikter och enstaka känsloutbrott på de politiska bloggarna, men ofta är det mer effektivt att stärka sina argument med hårda siffror (något som även Marta Axner har bloggat om tidigare)

Viktor Tullgren efterlyste en samlad blogg där man lyfter fram det bästa från rödgröna och progressiva bloggare – i stil med exempelvis amerikanska TPM. I viss mån kommer vi att ägna oss åt det här på rödgrön.se, men framför allt är det sådant som måste ske utanför partibloggarna, från gräsrötterna.

Det pratades också mycket om den brittiska boken ”Jämlikhetsanden”, som flera Netroots-bloggare har uppmärksammat: Läs Ulrika Falk, Peter Andersson, HBT-sossen.

Alexandra Einerstam föreslog att alla som gillar boken borde köpa ett par ex och sprida till vänner och bekanta – den har ett budskap som Alliansen inte riktigt vill höra: att jämlika samhällen är bättre för alla.

Matti Palm presenterade en imponerande undersökning av de 1680 politiska bloggarna som är aktiva i Sverige just nu – Claes Krantz har bilder och ett YouTube-klipp.

Jag lämnade Bommersvik proppfull av idéer och mer entusiastisk än någonsin inför valkampanjen. Det här var ändå bara en bråkdel av alla de rödgröna bloggare och aktivister som känner så starkt för en rödgrön valseger 2010 och vill hjälpa till att ge Sverige en ny färdriktning.

Stämningen var så god bland bloggarna att det verkade som att själva våren anlände lite snabbare.

Bommersvik, före Netroots: 

Bommersvik, efter Netroots:

Se fler bilder från helgen på vår Facebook-sida (och du som var där: lägg gärna upp egna).

Uppdatering: Nu finns även en härlig Netroots-musikvideo från Bommersvik-helgen.

RUT-avdraget för hushållsnära tjänster har dominerat medieutrymmet den senaste veckan, men det är inte den valfråga som prioriteras av det svenska folket.

En ny Novus-mätning visar att ”svenska folket prioriterar vård, omsorg och skola framför avdrag för hushållsnära tjänster.”

Här finns resultatet från mätningen:

Vilken av följande frågor är den viktigaste inför höstens val?

 

Arbetslösheten 41% 

Ekonomin 11% 

Pensionerna 7 % 

Socialförsäkringarna 6 % 

Miljön 6 % 

Vården 5 % 

Skolan 5 % 

Integration 5 % 

Skatterna 3 % 

Äldreomsorg 2% 

Lag och ordning 2 % 

Barnomsorg 1 % 

Hushållsnära tjänster 1 % 

Annan 2 % 

Vet ej 4 % 

 

Novus har också undersökt hur väljarna helst skulle vilja använda den cirka 1 miljard som RUT kostar, till hushållsnära tjänster eller något annat.

 

Vilken av följande förslag anser du är mest angeläget att Sverige satsar 1 miljard på? 

 

Anställa fler i vården 28 % 

Anställa fler i skolan 22 % 

Anställa fler i äldreomsorgen 14 % 

Sänkta inkomstskatter 7 % 

Anställa fler i barnomsorgen 5 % 

Anställa fler inom polisen 4 % 

Avdrag för hushållsnära tjänster 2 % 

Annat 13 % 

Vet ej 5 %

 

Läs mer på Ett hjärta rött, Peter Högberg, S-Buzz

I DN i dag skriver Göran Rosenberg om Kate Pickett och Richard Wilkinsons omtalade bok ”Jämlikhetsanden”, som ”smular sönder den sedan några årtionden hårt propagerade idén om att det är ökad ojämlikhet som är bättre för alla.”

Han jämför det här med utveckligen i Sverige på 2000-talet:

Inkomstspridningen i Sverige är i dag den största sedan mätningarna började 1975 och den rikaste hundra­delen av befolkningen äger en tredjedel av de finansiella tillgångarna mot ”bara” en femtedel 1997. Få skulle säga att detta har gjort Sverige till ett bättre samhälle, än mindre ett rättvisare, i synnerhet inte efter de senaste årens finansiella excesser och katastrofer. Ökningen av ”utanförskapet” (enligt Statistiska Centralbyråns definitioner och mätningar) är knappast ett rättvisetecken.

 

Jag uppehåller mig vid rättvisan eftersom jag tror att frågan om jämlikhet till stor del är en fråga om rättvisa. Ojämlikhet är inte bara en fråga om ekonomiska skillnader utan också om skillnader i social status och socialt värde. Ojämlikheten i samhället ökar när skillnader i status och värde uppfattas som mera oskäliga och orättvisa. /…/

 

Det behövs knappast några tabeller för att bevisa att ett sådant samhälle är sämre för alla, rika som fattiga, inte heller för att övertyga oss om att jämlikhet och social rättvisa fortfarande är ideal värda att kämpa för.

 

Rosenberg verkar tycka att det här är en diskussion som knappt behöver föras, som om alla var överens om slutsatsen i ”Jämlikhetsanden”. Kanske kan han börja med att övertala några av kollegorna på våra ledarsidor om bokens argument.

I morse, på hundraårsjubileet för den internationella kvinnodagen, kom Svenska Dagbladet med goda nyheter: ”Kvinnorna är mer vänster än någonsin” löd tidningens huvudrubrik. 

Enligt en ny Sifo-mätning skulle 54,4 % av Sveriges kvinnor rösta rödgrönt om det vore val i dag. Alliansen skulle bara få 41,9% av rösterna.

Bland Sveriges yngre kvinnor är stödet för de rödgröna ännu starkare: drygt 60 procent, medan Alliansen bara får 35 %.

Sveriges framtid är med andra ord rödgrön – och vi hoppas att det blir tydligt redan på valdagen den 19 september – om 193 dygn.

Hur kommer det sig då att det rödgröna stödet är så starkt bland svenska kvinnor i dag? 

I takt med att Alliansen blivit allt bättre på att låna rödgröna ord och uttryck, har de samtidigt försämrat möjligheterna för svenska kvinnor att få växa och leva upp till sina drömmar. Klyftorna mellan män och kvinnor har ökat med alliansens politik.

Den sociala rörligheten – möjligheten för ett barn att leva upp till sina drömmar, oavsett ursprung – har minskat i Sverige de senaste åren.

Vetenskapliga studier av social rörlighet fokuserar oftast på pappor och söner, av den enkla anledningen att det är där det finns mest statistik (män har helt enkelt haft avlönade jobb under längre tid). Men det är inga som gynnas mer än kvinnor av ett samhällsklimat där det är lätt att växa.

Sverige har länge varit ett av de länder i världen med allra högst social rörlighet. 

I Daniel Linds bok ”Mellan dröm och verklighet”, som kom i fjol, skriver han att USA, trots myten om den amerikanska drömmen, är ett land där den sociala rörligheten är väldigt låg. I Sverige och de andra nordiska länderna är livschanserna mer jämlikt fördelade – vi har bättre system för att kompensera brister i uppväxtvillkor och familjeförhållanden och ge alla en chans att utbilda sig.

”Den amerikanska drömmen är en realitet i de nordiska länderna, men en myt på andra sidan Atlanten”, skriver Daniel Lind.

Jag har själv bott i USA i drygt åtta år och kommer alltid att se mig till viss del som amerikan. Det finns mycket att beundra med USA, men de senaste decennierna har den sociala rörligheten – fundamentet i den amerikanska drömmen – tyvärr blivit en myt. 

Det är i stället i Sverige som den här drömmen har en chans att leva och frodas, inte minst bland kvinnor, om vi får en rödgrön regering.

Socialdemokraten Evin Cetin skrev nyligen en debattartikel om sin personliga resa från barfotalöpande sprinterstjärna i grundskolan (föräldrarna hade inte råd med joggingskor) till att kandidera till riksdagen:

”I dag pratar vi om föräldrar som blir utförsäkrade, vuxna som blir arbetslösa eller lever i utanförskap. Vi ser ökade klasskillnader mellan de som har och de som inte har. För barnen översätts de svepande orden i pinsamt inställda skolresor, innehållslösa semestrar hemma i kvarteret eller att de gamla trasiga idrottskläderna måste behållas något år till. Barnens nödlögner och skam är ofta konsekvenser av politiska beslut. Men att många människor runt om i landet har det tuffare än någonsin verkar vara en helt ointressant fråga.

Politik handlar om att förbättra Sverige och skapa en värld där möjligheterna växer. Politik handlar om ett ställningsstagande om hur samhället bäst ska utvecklas men också om vilket skydd som ska finnas för dem allra längst ner på samhällsstegen. Politik handlar om hur vi tar hand om varandra, hur vi ger och får. Jag började mina dagar i Sverige genom att få, först som asylsökande barn och flykting, sedan som elev i skolan och juriststudent.
I dag när jag har ett eget jobb kan jag ge tillbaka till dem som behöver. Att kandidera är ett sätt för mig att ge tillbaka – men också att förändra för alla de barn som inte får vara barn fullt ut.”

Kristina Persdotter, utredare på TCO, nämner en rad reformer som varit avgörande för kvinnors höga sociala rörlighet i Sverige – i synnerhet utbyggnaden av högskolan, som inneburit att andelen kvinnor i högskolans grundutbildning  stigit från 20 procent på 1940-talet, till 43 procent i mitten av 1970-talet och 60% i dag, såväl som studiereformer som distansutbildning och deltidsstudier, samt särbeskattningens betydelse för kvinnors arbetskraftsdeltagande och framväxten av den offentliga barn- och äldreomsorgen.

I gårdagens gemensamma debattartikel i Aftonbladet förklarade de rödgröna partiledarna och språkrören vilka frågor som kommer att prioriteras av en feministisk, rödgrön regering:

”Lika lön för likvärdigt arbete. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet. Mer jämlik representation i bolagsstyrelser. Kvinnor och män ska utifrån sina behov behandlas likvärdigt i sjukvården. Utöka rätten till barnomsorg, till att gälla dygnet runt. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att starta och utveckla företag och inta ledade positioner i arbetslivet. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste ske på många plan samtidigt, genomtänkt och samordnat. Vi är överens om att våldtäktslagstiftningen behöver skärpas och moderniseras för att stärka den sexuella integriteten. En ny utredning tillsätts i syfte att se över hur våldtäktsbestämmelsen kan baseras på samtycke i stället för tvång i enlighet med Europadomstolens beslut om Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.”

I USA har Hillary Clinton och Barack Obamas parti demokraterna en slogan som lyder ”When women vote, Democrats win”.

I Sverige gäller samma sak för det rödgröna samarbetet – när kvinnor röstar, då vinner vi.

Skicka gärna det här diagrammet vidare till alla du känner, så kanske vi får se ett valresultat som ser ut så den 19 september:

Det här är det sista inlägget i den rödgröna bloggstafetten som inleddes i morse klockan 8.00, för att hedra hundraårsdagen av den internationella kvinnodagen.

De tidigare blogginläggen finns här:

kl 8 Mer vänster i Uppsala
kl 9 Anders Wallner
kl 10 HBT-sossen
kl 11 Trollhare
kl 12 Jens Holm
kl 13 Maria Ferm
kl 14 Mitt i Steget
kl 15 HannaVictoria – utbildningsminister nästa
kl 16 IdaVänster
kl 17 Christian Valtersson
kl 18 Högbergs tankar
kl 19 Ett hjärta rött

Regeringens ekonomiska politik förstärker den konservativa synen på kvinnor och män. Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.

Det behövs en nystart för jämställdhetspolitiken. Våra tre partier har en feministisk utgångspunkt. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste stärkas, liksom barns rätt till sina föräldrar och mäns möjligheter att vara en viktig del av sina barns liv. Nyckeln till att åstadkomma jämställdhet i samhället, inte minst på arbetsmarknaden, är ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

En rödgrön utrikespolitik kommer att öka Sveriges engagemang för jämställdhet och för kvinnors rättigheter i våra relationer med världens länder, i utvecklingssamarbetet och i säkerhetspolitiken.

Det är fortfarande så att kvinnors kraft, begåvning och förmåga inte tas till vara fullt ut. Det är inte bara orättvist, det är också ett anmärkningsvärt slöseri. Vi menar att det behövs investeringar i jämställdhet och att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla politikområden.

Andra viktiga frågor är: Lika lön för likvärdigt arbete. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet. Mer jämlik representation i bolagsstyrelser. Kvinnor och män ska utifrån sina behov behandlas likvärdigt i sjukvården. Utöka rätten till barnomsorg, till att gälla dygnet runt. Kvinnor och män ska ges samma möjligheter att starta och utveckla företag och inta ledade positioner i arbetslivet. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor måste ske på många plan samtidigt, genomtänkt och samordnat. Vi är överens om att våldtäktslagstiftningen behöver skärpas och moderniseras för att stärka den sexuella integriteten. En ny utredning tillsätts i syfte att se över hur våldtäktsbestämmelsen kan baseras på samtycke i stället för tvång i enlighet med Europadomstolens beslut om Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Om vi vinner väljarnas förtroende i valet 2010 så kommer vi att bilda en regering som är jämställd och feministisk. Vi vill verka för ett jämställt Sverige och en jämställd värld – varje dag, inte bara på den internationella kvinno­dagen den 8 mars.

Mona Sahlin (S) 

Peter Eriksson (MP) 

Maria Wetterstrand (MP) 

Lars Ohly (V)

Artikeln även publicerad i Aftonbladet 7 mars.

”Den internationella kvinnodagen fyller 100 år och det uppmärksammar vi med en bloggstafett med start kl 8 och slut kl 8, den 8 mars. Tre socialdemokratiska bloggare, tre vänsterpartister, tre miljöpartister, tre oberoende bloggare och sist den rödgröna samarbetsbloggen turas om att ge sin syn på kvinnodagen och jämställdheten. Ingenting är uppgjort, inga ämnen är kända i förväg men man kan förvänta sig allt från glödande feminism till queerkamp, angrepp på regeringens politik eller ett brandtal för alternativet. 

På http://stafetten.blogg.se kan du i kommentarerna lägga in en länk till ditt bidrag till bloggstafetten. 

kl 8 Mer vänster i Uppsala - Ilona Szatmari Waldau (V), kommunalråd i Uppsala, bloggar om Sverige- och Uppsalapolitiken från vänster, oftast ur ett feminist-, hbt-, miljö- eller solidaritetsperspektiv.

kl 9 Anders Wallner (MP), grön queerfeminist som bloggar om lika rätt-frågor, som tillgänglighet, hbt-frågor och stjärnfamiljepolitik

kl 10 HBT-sossen - Åsa och Alexandra Einerstam (S) skriver mest om politik, facket och hbt, men det händer att det publiceras ett och annat inlägg om kultur, mat, converse och annat smått och gott. 

kl 11 Trollhare Queerfeminism, autismaktivism, transsexualism, psykradikalism, genusgalenskap och stördvetenskap Trollhare – alias Immanuel Brändemo – är en 15-åring med nästan 30 års livserfarenhet. En hysterisk fjolla, begåvad med extra bokstäver och handikappad av folkbokföringens tvångskönande.

kl 12 Jens Holm (V), kandidat till riksdagen (V), Stockholm. För närvarande pappaledig. EU-parlamentariker mellan 2006-2009. Författare till boken EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009. Vill göra klimatpolitiken mer genderinriktad.

kl 13 Maria Ferm (MP), språkrör för Grön ungdom, har en grön blogg som skriver om att motverka övervakningssamhället, bekämpa främlingsfientlighet och skapa en jämställd, solidarisk värld.

kl 14 Mitt i Steget. En blogg som skrivs av en man som mitt i steget emedan han färdas genom livet får en och annan tanke om politik, samhälle och jobbet som människa i största allmänhet. Skribenten, Johan Westerholm (S), har en bakgrund som officer, exportdirektör och mediarådgivare. 

kl 15 HannaVictoria – utbildningsminister nästa. Konstnär, samhällsvetare, fotograf, jurist, PR-konsult, åsiktsbildare, styrelseledamot, ledare, student, regionalnationalist,världsmedborgare, frihetsivrare, kollektivist

kl 16 IdaVänster - Ida Legnemark (V) bloggar om allt från kommunalpolitiken i Borås till mer övergripande diskussion om bl.a feminism, jobbar som språklärare och är fritidspolitiker samt är ansvarig för feministiska frågor i Vänsterpartiets partistyrelse.

kl 17 Christian Valtersson (MP), ledamot av Grön Ungdoms Förbundsstyrelse som bloggar om svensk politik ur ett grönt perspektiv. Irriterar sig på strukturer som tas för givna utan att ifrågasättas. 

kl 18 Högbergs tankar - Peter Högberg (S). Skriver om politik från ett Vimmerby perspektiv. Är idag tjänstledig och arbetar med politik på heltid.

kl 19 Ett hjärta rött, Ilse-Marie. Partipolitiskt oberoende röda funderingar kring politik, livet och orättvisor. 

kl 20 Rödgrönt samarbete, här skriver partiledarna och språkrören direkt eller via Martin Gelin. Kort och gott ett forum för dialog med sikte på valet 2010.”

Sent igår eftermiddag lämnade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet in sin gemensamma motion som svar på regeringens förslag till ny lärarutbildning. Partierna utgår i stora delar från regeringens förslag, vilket kommer att ge långsiktiga spelregler för Sveriges lärare och skolor. Även med en rödgrön regering kommer lärarutbildningen att ha tydligare inriktningar för lärare för yngre respektive äldre elever, men S, V och MP vill fortsatt ha en gemensam examen för alla lärare. 

I några viktiga avseenden skiljer sig de rödgrönas hållning från den borgerliga regeringens: 

– Vi menar att det fortfarande ska vara möjligt att utbilda ämnesspecialister i till exempel matematik för de yngre barnen. Små barn behöver lärare med stora kunskaper. Därför föreslår vi en särskild inriktning i lärarutbildningen för ämnesspecialister i grundskolan. säger Marie Granlund (S). 

– Vi förkastar regeringens förslag om att förkorta utbildningen för fritidspedagoger. Det är ett förslag som bygger på okunskap om verksamheten. Fritids ska vara ett komplement till skolan och erbjuda barnen en meningsfull fritid. Ett uppdrag som man har svårt att leva upp till idag. Med tanke på de ökade kraven på fritidspedagogerna vill vi utreda om utbildningen ska förlängas, säger Rossana Dinamarca (V). 

– En modern lärarutbildning måste bygga på kompetens, forskning och kontinuerlig fortbildning. Denna kunskapskedja saknas hos regeringen. Våra tre partier vill också öppna upp för fler spännande vägar in i lärarutbildningen, ett måste om vi vill öka attraktiviteten för yrket. Med vårt förslag tvingas inte utbildningar med hög kvalitet att läggas ner bara för att de inte passar in exakt i regeringens fyrkantiga mallar. säger Mats Pertoft (MP). 

Marie Granlund (S), 

Utbildningspolitisk talesperson 

Rossana Dinamarca (V), 

Utbildningspolitisk talesperson

Mats Pertoft (MP)

Utbildningspolitisk talesperson 

Löftet var tydligt: Pension ska inte beskattas hårdare än lön.

- Det här är ett tydligt besked om hur vi skiljer oss från regeringen. De vill att pensionärer och löntagare beskattas olika, sade Maria Wetterstrand.

- Klyftan mellan pensionär och löntagare ska bort, sade Mona Sahlin.

Gertrud Sigurdsen, tidigare socialminister, var också på plats och var entusiastisk efter mötet.

- Jag tycker att det är bra att vi kallar den här klyftan för dess rätta namn: diskriminering. Det välkomnar SPF och PRO.

Kulturbloggen kallar det här ”ett mycket efterlängtat besked”

Martin Moberg skriver att dagens besked innebär att ”den straffbeskattning som införts av den sittande moderatstyrda regeringen av landets drygt 1, 5 miljon pensionärer kommer att upphöra om Sverige byter politik och regering den 19 september.”

På Twitter skrev Centerpartiets Fredrick Federley:

”Vill ni då höja skatten för löntagare eller sänka den för pensionärer?”

Svar: Vi kommer att sänka skatten för pensionärer och ta bort en del av Reinfeldts skattesänkningar för de rikaste.

Fredrik Hjerling fotograferade mötet och du kan se fler bilder på vårt rödgröna Flickr-flöde:

Redan i höstas la alla våra tre partier konkreta förslag som skulle ha gett pensionärer lägre skatt än vad de har i dag. Statsminister Fredrik Reinfeldt har vid flera tillfällen försökt försvara diskrimineringen av pensionärer med argumentet att motsvarande diskriminering sker i många andra länder. Enligt en undersökning från PRO så stämmer inte statsministerns påstående.

När våra partier samarbetade redan under förra mandatperioden sänkte vi återkommande inkomstskatterna genom ett höjt grundavdrag – då gjorde vi ingen skillnad mellan olika grupper, alla behandlades lika. Innan regeringsskiftet 2006 betalade alla lika skatt vid lika inkomst. Så är inte längre fallet efter tre år med den borgerliga regeringen.

I dag har vi tillsammans träffat pensionärsorganisationerna PRO och SPF. Vi delar pensionärernas upprördhet över att regeringen steg för steg för steg har ökat skillnaden mellan hur olika grupper beskattas för samma inkomster. Den borgerliga regeringens politik leder till ökade klyftor. Men vi menar att diskriminering av pensionärer är fel och leder inte till fler jobb. En fungerande arbetslinje kräver att det både ska löna sig att arbeta och att ha arbetat.

Vårt rödgröna budskap till landets pensionärer är tydligt; vårt mål är att pension inte ska beskattas hårdare än lön och att diskrimineringen i skattesystemet ska upphöra. Vi ger oss inte förrän klyftan tagits bort. När regeringen nu säger att de vill behålla skatteklyftan mellan pension och löneinkomst gör vi detta till en viktig valfråga.

Regeringens utlovade skattesänkningar till landets pensionärer räcker inte för att tysta kritiken – detta handlar om en viktig princip om lika beskattning och om hur vi behandlar Sveriges pensionärer med respekt. 

Mona Sahlin (S), Maria Wetterstrand (MP), Peter Eriksson (MP), Lars Ohly (V)