Blogg

En ny sjukförsäkring

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 19 januari, 2010

Publicerad på DN-debatt den 19/1 2010

Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle vi ska ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden. Den senaste månadens debatt om regeringens kraftiga försämringar av sjukförsäkringen visar att den borgerliga politiken fördjupar utanförskapet. Regeringen kastar ut tiotusentals svenska medborgare ur sjukförsäkringen in i försäkringslöshet.

För snart fyra år sedan vann de borgerliga partierna valet på att utlova fler jobb och färre i utanförskap. När vi nu kan utvärdera resultatet av mandatperioden är det dessvärre nedslående. På bara ett år har antalet arbetslösa ökat med fler än 100 000 personer. Utbetalningarna av socialbidrag beräknas öka med 50 procent mellan 2006 och 2011. Vår rödgröna politik för fler jobb står mot den borgerliga politiken för ökade klyftor.

Människor som drabbas av regeringens nya regler i sjukförsäkringen lever kvar i en oviss situation och far mycket illa. Tusentals personer kommer att utförsäkras under 2010 och helt förlora sin ersättning. Enbart ett fåtal berörs av regeringens sent gjorda ändringar. I stället ser vi fortsatt hur människor som är sjuka och har en anställning men ännu inte kan gå upp till full tid, riskerar att tvingas säga upp sig för att gå till heltidsarbetslöshet.

Våra tre partier har nu enats om hur vi vill utforma sjukförsäkringen om vi får väljarnas förtroende efter nästa val. Alla människor ska ha möjlighet att arbeta och försörja sig själva. Det är grunden när vi nu tar strid för en förutsägbar och modern sjukförsäkring.

Vi vill inte gå tillbaka till den situation vi hade under förra mandatperioden då alltför många lämnades utan aktiva insatser och stöd för att komma tillbaka i arbete. Vi har därför utvecklat och omprövat vår politik för att få fler sjuka människor tillbaka i arbete och till en fungerande livssituation.

Vi vill se en generell sjukförsäkring som omfattar alla, ersätter inkomstbortfall och finansieras solidariskt. Vi är överens om att sjukförsäkringen på sikt ska omfatta fler än i dag och att taket höjs till tio basbelopp. Vi anser att ersättningen i sjukförsäkringen ska vara 80 procent under hela sjukpenningperioden.

Sjukförsäkringen måste utgå från varje enskild individs unika situation och behov. Människor ska självklart kunna nekas sjukpenning, men bara om deras arbetsförmåga är sådan att detta är rimligt. Vi vill stärka individens rättigheter och införa en individuellt utformad handlingsplan med de aktiva insatser som behövs. Vårt förslag innebär att krav på individen att vara aktiv alltid ska åtföljas av motsvarande rätt till aktiva individanpassade insatser.

Vinner vi valet kommer vi direkt att avskaffa stupstocken i sjukförsäkringen efter 550 dagar. De som utförsäkrats av regeringens regeländringar och som behöver det ska återförsäkras. Det betyder inte att människor lämnas kvar i sjukpenning hur länge som helst. En individuell prövning ska göras successivt i samarbete med individen och behandlande läkare.

Vi vill ha avstämningspunkter med tydliggöranden om när individen ska ha rätt att få aktiva insatser under hela sjukskrivningen, inte tidsgränser som gör att man kastas ut i försäkringslöshet. Vår nya sjukförsäkring innehåller bland annat följande delar:

• En individuell bedömning av den sjukskrivne ska göras av Försäkringskassan senast sex veckor efter första sjukskrivningsdag. Det ska under hela sjukskrivningsperioden finnas möjlighet att sjukskrivas på deltid i den omfattning som passar den enskilde individens situation.

• Senast efter tre månader ska den sjukskrivne ha rätt till en individuell plan som utformas av Försäkringskassan tillsammans med arbetsgivaren och den enskilde. Planen ska innehålla de insatser som krävs, vem som ansvarar för att insatserna utförs samt inom vilken tidsram de ska vara påbörjade. Vi vill se över krav och incitament riktade mot Försäkringskassan och ansvariga myndigheter för att den enskilda ska få de insatser de har rätt till.

• Vi vill redan under 2011 avskaffa dagens stelbenta prövning mot en fiktiv arbetsmarknad efter 180 dagar. I stället ska det senast efter sex månader göras en fördjupad utredning om möjligheterna till att återgå i arbete. Olika alternativ ska finnas. Den som inte bedöms kunna återgå till sin arbetsgivare inom en rimlig tid ska erbjudas andra möjligheter. Arbetsförmågan ska då prövas bredare än hos den befintliga arbetsgivaren mot en för individen verkligt existerande arbetsmarknad. För detta krävs en ny definition av arbetsförmågebegreppet som är ändamålsenlig.

• Vi vill göra det möjligt att bedriva deltidsstudier och få sjukpenning på deltid, i ett första skede på halvtid.

• Vi vill ge en rehabiliteringspenning i stället för sjukpenning för den som behöver rehabiliteringsinsatser. Rehabilitering ska kunna pågå i förslagsvis ett år med möjlighet till förlängning efter individuell bedömning. Vi vill inrätta MOA-kontor – Människor och Arbete – och samla Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och delar av kommunens insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på lokal nivå. Människor ska ha en dörr in.

• För att säkerställa att människor verkligen får tillgång till rehabiliterande insatser vill vi satsa statliga resurser i en ny rehabiliteringsfond. Hur fonden ska utformas och finansieras ska utredas och preciseras efter valet. Den som efter individuella rehabiliteringsinsatser inte kommer tillbaka i för individen lämpligt arbete på den reguljära arbetsmarknaden ska på sikt kunna erbjudas olika möjligheter på en utvidgad arbetsmarknad.

• Förtida pension ska bara kunna vara ett alternativ för den som är över 58 år först när inga åtgärder återstår som kan öka en persons möjligheter till anställning på den öppna arbetsmarknaden och när det heller inte är möjligt med en anpassad arbetssituation. Det ska alltid vara möjligt att bryta en förtida pension för att arbeta.

• Där så är nödvändigt ska individen kunna få sjukpenning även under längre tid. Det finns sjukdomstillstånd, till exempel vissa psykiska sjukdomstillstånd men även andra, där människor under perioder kan behöva få fortsatt sjukskrivning när återkommande prövning kan påverka sjukdomstillståndet negativt.

• Vi vill erbjuda de människor som utförsäkrats och lämnats i sticket av regeringen en rehabiliteringspenning, aktiv rehabilitering eller andra insatser från Arbetsförmedlingen så att de ges reella möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden igen.

Vi vill vara tydliga med att flera av de förändringar vi skissar ovan inte kommer att vara möjliga att genomföra direkt efter valet. Vi tänker inte som den nuvarande regeringen hasta igenom ett nytt system. Vi vill därför se en bred utredning, där riksdagens partier och parterna på arbetsmarknaden ingår, som tar fram förslag till stabila regler.

Efter valet 2010 är det hög tid att skapa ett nytt trygghetssystem som ger människor hjälp och stöd att snabbt komma tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid som rehabiliteringsarbetet tar. Ett samhälle kan mätas utifrån hur det tar hand om sina sjuka och utsatta. Sverige sköter sig dåligt i dagsläget. Det är dags för en ny sjukförsäkring och en ny regering.

Läs uppgörelsen här.

Mona Sahlin
partiledare Socialdemokraterna

Peter Eriksson
språkrör Miljöpartiet

Maria Wetterstrand
språkrör Miljöpartiet

Lars Ohly
partiledare Vänsterpartiet

Vi tar strid för en ny färdriktning för Sverige

Publicerad av Mona Sahlin, 26 december, 2009

Ett intensivt arbetsår är snart till ända. I början av december förra året presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet för första gången vårt rödgröna samarbete för att byta regering och färdriktning på politiken. Sedan dess har det blivit över 35 gemensamma motioner i riksdagen, ett stort antal andra överenskommelser och många gemensamma förslag i samband med budgetmotionerna för 2010. Under tiden som vi fördjupat och utvecklat vårt samarbete har regeringen fortsatt försämra Sverige.

Den senaste månaden har varit klargörande. Den har varit ett koncentrat av den regeringspolitik vi sett under snart en hel mandatperiod. Krisen för SAAB och Trollhättan har hanterats med samma lamslagna passivitet som präglat övrig jobb- och näringspolitik under den borgerliga regeringen. Sjukförsäkringshaveriet har blixtbelyst den hjärtlösa politik som den borgerliga regeringen medvetet steg för steg har genomfört i Sverige och som leder till att allt fler står helt försäkringslösa, till att socialbidrag och utanförskap växer. Den viktigaste händelsen under det svenska ordförandeskapet, klimattoppmötet i Köpenhamn, kom att färgas av samma brist på engagemang som varit symptomatiskt för Fredrik Reinfeldt sedan han i valrörelsen 2006 deklarerade att miljöfrågorna inte var så viktiga.

Det blev ett svart avslut på ett ur jobbsynpunkt svart år 2009. Efter helgerna startar vi upp ett nytt arbetsår, och det är inte vilket år som helst. I januari börjar valåret 2010. Då börjar knappt nio arbetsmånader i kampen för en ny regering i Sverige. En regering som sätter jobben först istället för orättvisa skattesänkningar på lånade pengar, som tar kamp för klimatet och välfärden, och som aktivt minskar klyftorna. En regering som bygger politiken på insikten att det går att förändra och att vi är starkare om vi är många som arbetar tillsammans.

Jag hoppas att ni vill vara med oss när vi tar strid för en ny färdriktning för Sverige.

Mona Sahlin

Nu behövs ett ledarskap för klimatet

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 21 december, 2009

Klimattoppmötet är över. Tusentals delegater, däribland ett hundratal statschefer, samlades i Köpenhamn för att enas om ett klimatavtal. Men världen tog inte chansen och COP15 går till historien som ett av FN:s minst framgångsrika möten någonsin. Vi visste från början att inget av världens länder drev utsläppsminskningar på den nivå som forskarna säger är nödvändiga. Men under mötet stod det också klart att flera av länderna motarbetade mötet för att dra ner ambitionsnivån till någonstans långt under minimum.

Nu behövs framtidstro och ledarskap i klimatfrågan. Klimatåtgärder är fortfarande lika akuta och i och med att många av världens länder trotsar sitt ansvar så är det ännu viktigare att alla vi som är redo kommer igång. Vi rödgröna har sedan länge en gemensam klimat- och energipolitik, som ni bland annat kan läsa om här. Det gör att vi, till skillnad från den moderatledda regeringen för fyra år sedan, står beredda att direkt efter valet sätta igång en grön omställning av Sverige. Det ger jobb, det ger välfärd och det ger oss chansen att rädda klimatet.

 Vi vill att Sverige åter tar ledartröjan. Vi ska vara först med att implementera den senaste tekniken och fasa ut det ohållbara. Både för att vi ska vara först med att njuta fördelarna av det moderna, hållbara livet – men också för att kunna vara en internationell aktör. Det är vår förhoppning att Sverige kan ta en aktiv och ledande roll på nästa stora klimattoppmöte i Mexiko vintern 2010. För att lyckas med det krävs en samsyn mellan nuvarande regering och den rödgröna som vi hoppas tillträder samma år.

Vi tror att COP16 kan nå ett bra mycket bättre resultat än vad världens ledare förmådde i Köpenhamn.

Motion 2008/09:MJ17 med anledning av prop. 2008/09:162 En sammanhållen klimat- och energipolitik – Klimat

MS, MW, PE, LO

Det kunde ha börjat bättre

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 8 december, 2009

Sverige leder EU genom ett av vår tids viktigaste möten, COP15, som igår inleddes i Köpenhamn. Som ledare är det av högsta vikt att föregå med gott exempel och ingjuta hopp.

Miljörörelsen är självklart på plats i Köpenhamn för att bevaka förhandlingarna och stötta de länder som driver förhandlingarna framåt – men också uppmärksamma de som inte gör det.

Under veckan röstar miljöorganisationer från hela världen varje dag fram “dagens fossil”, en föga smickrande utmärkelse som går till de länder som på olika sätt försämrar möjligheterna att nå ett bra klimatavtal.
 
På mötets första dag gick priset till bland annat Sverige, för att vi står bakom ett EU-förslag om hur man ska kunna räkna skog som klimatkompensator. Sveriges skog skulle med förslaget kunna stå för stora delar av de utsläppsminskningar som vi under mötet tar på oss i
förhandlingarna.

Att få gult kort av världens samlade miljöorganisationer är knappast smickrande för Sverige i inledningen på mötet.

Vår förhoppning är fortfarande att Sverige, EU och alla andra aktörer under COP15 ska lyckas med utmaningen att få ett starkt klimatavtal på plats under nästa vecka. Ett avtal som blir rättvist och hållbart.

Men vi kan konstatera att COP15 kunde ha börjat bättre.

Mona Sahlin, Peter Eriksson, Maria Wetterstrand, Lars Ohly

Källa på utmärkelsen

En dörr in – Samlat stöd för en fungerande arbetslinje

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 30 november, 2009

När arbetslösheten tillåts rusa i höjden, så är det ett problem för hela Sverige och inte bara för den som för stunden drabbas. En regering som inte klarar av att bekämpa arbetslösheten klarar heller inte ekonomin, och därmed inte kvaliteten i välfärden. Vem som helst av oss kan bli sjuk eller arbetslös. Debatten om trygghetssystemen handlar därför om oss alla. Att den som kan arbeta också ges möjlighet till det, är avgörande i ett modernt samhälle. Försäkringen i sig måste värna allas rätt till arbete men även vara ekonomiskt hållbar, skriver rödgrönt samarbete i Svenska Dagbladet.

Att närmare var tionde person i åldersgruppen 40-49 år har någon form av sjukersättning är mycket allvarligt. Att dessutom var femte person med sjukersättning har försörjningsansvar för barn är djupt oroande.

Det behövs ett förbättrat skydd och ett modernt trygghetssystem för sjuka, arbetslösa, friska och arbetande. Full sysselsättning är målet. Det är på intet sätt omöjligt, det handlar om politisk vilja och handlingskraft. Det övergripande målet är ett samhälle som är hållbart för både människor och miljö.

Den borgerliga regeringen har i snabb takt och utan konsekvensanalyser genomfört genomgripande försämringar i trygghetssystemen. En följd är att tiotusentals människor under 2010 blir försäkringslösa på grund av försämringar i sjukförsäkringen. De har inte prövats individuellt och befunnits ha arbetsförmåga eller blivit friska. De har bara passerat en administrativ tidsgräns. Försäkringslöshet är ett växande samhällsproblem och utanförskapet växer trots regeringens vallöften om motsatsen.

Vi är övertygade om att alla i grunden vill och kan arbeta, alla vill känna att de bidrar och ingår i ett sammanhang. Problemet är att många människor trängs ut från arbetsmarknaden, eller inte får chansen. Bra arbetsvillkor och ett arbetsliv som tar vara på individers kreativitet och delaktighet är viktiga förutsättningar för att människor ska kunna och vilja bidra efter förmåga. Vi måste hitta nya lösningar till arbete för personer som inte kan arbeta heltid, eller bara klarar av en viss typ av arbete. Det måste bli lättare att bidra, oberoende av hur många timmar eller vilket jobb det handlar om.

Med regeringens politik har sjuka och arbetslösa tvingats betala stora skattesänkningar mest för den rikaste tiondelen av befolkningen. Ingen människa blir frisk av att ständigt känna sig jagad för att få ekonomin att gå ihop. Den moderata så kallade arbetslinjen, som bara omfattar kontroll av individen och ekonomiska drivkrafter, fungerar dåligt för dem som har behov av stöd för att kunna ta ett arbete.

Vi accepterar inte den människosyn som driver den borgerliga regeringen – den kalla handens politik. Ingen människa är så svag att hon inte kan bidra, och ingen människa är så stark att hon aldrig behöver andras stöd. Det samhälle som nu drivs fram kommer vi alla i längden att förlora på. Högre avgifter i välfärden, försämrad kvalitet i skola och vård samt allt färre jobb gynnar inte låg- och medelinkomsttagare, och inte heller de mest utsatta.

Vi i det rödgröna samarbetet tänker nytt när det handlar om att få människor som idag står långt från arbetsmarknaden att komma tillbaka i jobb. En fungerande arbetslinje förutsätter balans mellan individens ansvar och ett samhälleligt stöd som gör att individen inom rimliga gränser kan hitta ett arbete som fungerar. Människors behov måste styra, inte utbudet av vissa fastlagda åtgärder och myndigheters gränser. Vi menar att Finsam och andra finansiella samordningsprojekt har varit steg i rätt riktning, men det krävs mer.

Våra tre partier har redan tidigare presenterat tre stora paket mot arbetslöshet, ett utbildningspaket, ett ungdomspaket och ett omfattande ROT-program. Idag föreslår vi särskilda insatser för dem som redan idag står långt från arbetsmarknaden. Om man blir sjuk och inte kan arbeta ska man ha rätt till en sjukförsäkring som både ger snabb hjälp tillbaka till arbetslivet och inkomsttrygghet under den tid det tar.

Den som behöver ska tidigt få individuell hjälp och stöd, en individuellt utformad handlingsplan och de aktiva insatser som behövs. Människor som befinner sig långt från arbetsmarknaden kan ha vitt skiftande bakgrund, vara långtidsarbetslös, långtidssjukskriven eller förtidspensionerad, ha funktionsnedsättning eller aldrig ha kommit in på arbetsmarknaden till följd av sociala problem eller bristande utbildning. Åtgärderna måste anpassas efter varje människa.

För att ge människor en verklig chans och se till att de inte fastnar mellan olika myndigheters ansvarsområden vill vi samla Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på kommunnivå – vi kallar det för ”En dörr in”. Medborgaren ska på ett och samma ställe få hjälp och stöd, utan att behöva bollas mellan olika myndigheter.

 ”En dörr in” ska finnas i hela landet men kunna anpassas efter lokala förutsättningar och den regionala arbetsmarknaden. En ny modell kan byggas upp stegvis så att det nya arbetssättet kan prövas och utvärderas löpande i pilotprojekt runt om i landet.

Tidigare samverkansmodeller har fungerat bra – på platser där det har funnits eldsjälar. Vi menar att det är nödvändigt att nu lagstifta om samverkan på kommunal nivå – nära medborgaren – så att alla oavsett var man bor har möjlighet att få sammanhållet, individuellt stöd.

Med en konsekvent och förstärkt arbetslinje är vi övertygade om att många av dem som idag ställs utanför arbete och delaktighet kan hitta en väg tillbaka, med eller utan lönesubventioner. Vår arbetslinje omfattar alla.

MONA SAHLIN partiordförande (S)

MARIA WETTERSTRAND språkrör (MP)

PETER ERIKSSON språkrör (MP)

LARS OHLY partiordförande (V)

Grisar i politiken

Publicerad av Maria Wetterstrand, 25 november, 2009

Ibland kommer verkligheten ifatt politiken lite snabbare än man kunnat ana.

Nu senast har det drabbat grisarna. Nej, det handlar inte om svininfluensan utan om hälsan för de riktiga grisarna.

De hemska bilderna upprör alla. Att föda upp grisar innebär faktiskt ett eget ansvar, men också att samhället utövar kontroll över verksamheten.

Det är inget fel på våra lagar. Problemet ligger istället i kontrollen av om lagarna efterlevs eller inte.

Djurskyddet är ett område i svensk politik som borde få större vikt och resurser.

Under den förra mandatperioden drev vi rödgröna igenom en rad reformer av djurskyddet i Sverige. Det stärktes, gjordes oberoende och fick mer resurser.

I valrörelsen drev den moderatledda alliansen hetsjakt på djurskyddet och ett av de första vallöften som förverkligades var att omorganisera det än en gång. Djurskyddet skars ned och ansvaret för kontrollen förstatligades till länsstyrelserna.

Nu behöver kontrollen av djurskyddet stärkas. Det innebär framför allt mer resurser till kontroller ute på fältet. Det ska inte behöva vara så att frivilligorganisationer utövar kontrollen, det ska vara samhällets uppgift.

De som tjänar mest på ett starkt djurskydd är utan tvekan uppfödarna själva. Bara då kan de garantera kunderna att grisen inte lidit på det hemska sätt som kommit fram i de senaste dagarnas rapportering.

Frågan är om inte verkligheten har bitit den moderatledda regeringen i svansen. Eller griseknorren kanske man ska säga.

Det blir roligare att rösta rödgrönt. Även för grisarna.

Noll kronor i lönepåslag för de anställda

Publicerad av Lars Ohly, 20 november, 2009

Cheferna i de största statliga bolagen har fått rejäla lönepåslag de senaste åren. Samtidigt är kravet tydligt från arbetsgivaren staten i de pågående avtalsförhandlingarna: Noll kronor i lönepåslag för de anställda. Arbetsgivarverket motiverar sitt krav på nollavtal med att det inte finns pengar till löneökningar. En undersökning som Dagens Nyheter gjort ger en fingervisning om vart pengarna tagit vägen.

DN har undersökt hur vd-lönerna i de tio största helstatliga bolagen utvecklats mellan 2004 och 2008. I genomsnitt har deras löner ökat med 36 procent. Det är mer än dubbelt så mycket som de statsanställdas löner ökat under samma tid. Störst påslag har cheferna för Vattenfall och SJ fått. De har ökat sin lön med 66 procent under perioden.

Jag har jobbat på SJ i 18 år som spärrvakt, tågvakt och tågmästare. SJ:s vd Jan Forsberg har en årslön som det skulle ta mina kollegor på SJ decennier att tjäna ihop. Vattenfalls avgående vd Lars G Josefsson fick i fjol cirka 12 miljoner kronor i lön enligt DN. Det är lika mycket som en vanlig statsanställd får i lön under hela sitt yrkesliv. Samtidigt har han som arbetsgivare mage att kräva att hans anställda ska nöja sig med noll kronor i löneökning i år. Det visar hur långt ifrån vanliga människors verklighet dessa direktörer befinner sig.

Att cheferna får kraftiga löneökningar och sedan säger att det inte finns några pengar kvar för att höja de anställdas löner är bara ett exempel på hur orättvisorna ökar. Faktum är att klyftorna i Sverige aldrig varit större sedan Statistiska Centralbyrån började mäta dem för 30 år sedan. Sverige behöver en ny regering som kan och vill vända den utvecklingen.

Lars Ohly

Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt

Publicerad av Mona, Maria, Lars och Peter, 12 november, 2009

Statsminister Fredrik Reinfeldt
Statsrådsberedningen
103 33 Stockholm  
Stockholm 2009-11-12

Den 5 maj träffades vi på Din inbjudan för att samtala om en så kallad borgfred under ordförandeskapet. Detta utifrån förhållningssättet att det svenska ordförandeskapet måste engagera samtliga politiska partier och i förlängningen hela Sverige. Vi som företräder den rödgröna oppositionen deklarerade att alla tjänar på om ordförandeskapet blir framgångsrikt, något som vi fortfarande tror är möjligt. Men då behöver alla krafter samverka – inte minst inför klimattoppmötet i Köpenhamn.

 I september erbjöd miljödepartementet genom talmannen Sveriges Riksdag att utse två ytterligare platser i den officiella delegationen till klimattoppmötet i Köpenhamn för att förstärka riksdagens representation. Detta som en logisk följd av klimatmötets särskilda vikt. Så blev också beslutet. Oppositionen utsåg Maria Wetterstrand. Att Din regering nu aktivt stoppar detta beslut, och därmed backar från överenskommelsen, rimmar illa med det samtliga riksdagspartier hittills varit överens om; att det svenska ordförandeskapet måste göra allt som förmås för att uppnå goda och tydliga resultat i Köpenhamn. Vi anser att Ditt och regeringens beslut att utestänga Maria Wetterstrand från delegationen och att kräva att oppositionen ska nöja sig med endast en representant i ett av de viktigaste FN- mötena i vår tid är oacceptabelt.

Redan i samband med överläggningen i maj framförde vi ett gemensamt krav på öppenhet när Sveriges nästa kommissionär skulle utses. Vi har ännu inte blivit kontaktade av Dig. Vi förutsätter att den öppenhet, bredd och balans i utnämningarna som Du sade Dig eftersträva i opposition också gäller i regeringsställning.

Vi vill hitta en lösning inför klimatmötet som är bra för Sverige och en lösning på nomineringen av svensk kommissionär som förankrar EU-samarbetet så brett som möjligt hos svenska folket.

Vi förutsätter att Du i egenskap av statsminister snarast bjuder in till ett gemensamt partiledarsamråd om delegationen inför klimattoppmötet i Köpenhamn och om nomineringen av den svenska kommissionären.

Vi räknar med besked som för oss tillbaka till överenskommelsen den 5 maj om att samla Sverige, inte skapa onödiga inrikespolitiska trätor.

Med vänlig hälsning

Mona Sahlin  Peter Eriksson  Lars Ohly

Inför klimattoppmötet i Köpenhamn

Publicerad av Mona Sahlin, 6 november, 2009

Idag talar jag på Naturskyddsföreningens höstkonferens. Jag tänker tala om arbetet inför toppmötet om klimatet i Köpenhamn.
 
Det är inte första gången en svensk regering driver internationella förhandlingar om klimatet. Under ordförandeskapet år 2001 pågick förhandlingarna om Kyotoavtalet. Då lärde vi oss att en av de viktigaste faktorerna är att skapa förtroende bland utvecklingsländerna. Det gör man genom att gå före och ta på sig stora åtaganden själv. När ordföranden, och vi som representanter för den rikare delen av världen, tar trovärdiga steg på hemmaplan är det lättare för andra att följa efter.
 
Tyvärr har Sverige tagit av sig ledartröjan. Statsministern framhåller att ”ett legalt bindande avtal som vi förordar i Europa, det går helt enkelt inte att leverera”. Det är att spela ner och minska trycket på framsteg i Köpenhamn i stället för att bidra till motsatsen. Och den svenska regeringens besked att ge grönt ljus till den rysk-tyska gasledningen i Östersjön, som låser fast EU i stora framtida klimatutsläpp, är knappast rätt signal till resten av världen inför Köpenhamnstoppmötet.
 
Mycket har gått fel. Trots detta: Jag hoppas innerligt att Fredrik Reinfeldt skördar en stor framgång – och nu fokuserar på att förhandla fram ett ambitiöst avtal i Köpenhamn. Det skulle vi alla vinna på.

Mona Sahlin

Att ta från Vattenfall och ge till småföretagen

Publicerad av Maria Wetterstrand, 29 oktober, 2009

Den rödgröna ”att göra”-listan inför nästa mandatperiod är lång, så det ska bli skönt att få komma igång, efter valet 2010. En punkt som står högt upp under rubriken ”styra upp” är det statliga företaget Vattenfall.

Vattenfall står idag för högre klimatutsläpp än Sverige som land. Samtidigt som hela världen försöker hitta klimatlösningar så bygger Vattenfall nya kolkraftverk i Tyskland och fortsätter puttra på med sina utsläpp. Det finns mycket att se över angående vilka krav staten som ägare ska ställa på Vattenfall om utsläppsminskningar och investeringar i förnybar energi. En sak som vi rödgröna enats om är att inrätta en särskild riskkapitalfond för små och medelstora företag som bygger på en extra utdelning av Vattenfalls vinst på fem miljarder kronor.

Bristen på riskkapital är ett stort problem för småföretag, speciellt inom miljöteknikbranschen. Fonden skulle vara ett sätt att underlätta för utveckling och framsteg samt i förlängningen leda till fler nya och gröna företag.