Den här veckan är det dags för Stockholm Pride 2010

I år går de rödgröna för första gången tillsammans i en gemensam sektion på Prideparaden.

Innan paraden samlas vi i Tantolunden för lite förmingel och picknick. Det kommer att bjudas på lite lättare förtäring, men medtag gärna något eget att äta. Under förminglet kommer det finnas tillgång till ansiktsfärg för den som önskar använda det. Vi kommer även att dela ut ett antal röda och gröna t-shirts med våra regnbågsfärgade partiloggor.

Temat för Stockholm Pride 2010 är Makt. Färgkoden för vår sektion i paraden är grönt, rött och guld. Låt dig gärna inspireras av detta vid val av kläder och utstyrsel!

Efter paraden blir det ett kort mingel där det bjuds på något att äta, underhållning, tal och kanske en eller annan överraskning.

Fler än 500 rödgröna har redan anmält sig för paraden på vår Facebook-sida, gör det du också, så ser vi till att den rödgröna sektionen blir den största, snyggaste och festligaste sektionen i hela paraden!

Bjud in familj, vänner, grannar och alla du känner för att gå med oss rödgröna.

Program

• 11.00 Förmingel/brunch
  • Mingel och förberedelser av paraden för alla som vill. Plast: Tantolunden, brevid grusplanen.
  • Något lättare att äta samt dryck finns.
• 13.00 Avmarsch
  • Avgår från Ringvägen-Zinkensväg. Sedan fortsätter tåget längs Hornsgatan, Slussen, Gamla Stan och Strandvägen bort till Djurgården och det nya festivalområdet vid Sjöhistoriska museet.
• 16.00 Eftermingel (utanför Pride Park)
  • Efter paraden bjuds det på rödgrönt mingel precis utanför Pride Park på Gärdet.

Anmäl dig gärna till eventet på Facebook!

Kontaktpersoner:

• Gunilla Hjalmarson (s), Gunilla.Hjalmarson@socialdemokraterna.se
• Matilda Johansson (v), matilda.johansson@vansterpartiet.se
• Elina Åberg (mp), elina@mp.se

Mängder av rödgröna personer anmäler sig varje månad för att bli valarbetare för den gemensamma rödgröna valkampanjen – ännu fler hör av sig till oss via mail och på Facebook och undrar hur de kan hjälpa till.
Ett bra sätt är att använda den alldeles nya rödgröna Facebook-applikationen för digitala valarbetare, som vi nu lanserar.

Där kan du enkelt sprida vårt budskap till vänner och bekanta genom en rad nya funktioner:

• Skicka rödgrönogram – ett kort budskap som du kan skicka till alla dina Facebook-vänner, där du motiverar varför du vill ha en rödgrön regering. Det postas automatiskt på deras Facebook-vägg.

• Vattenmärk din profilbil – ett smidigt sätt att göra så att alla ser att du stödjer de rödgröna.

• Skapa en egen rödgröna banner – välj något av våra kärnbudskap och lägg till ditt eget namn så får du en snygg banner som du kan lägga på din blogg eller hemsida.

• Sprid våra argument – vi presenterar lättöverskådliga listor över våra lösningar i de viktigaste valfrågorna. Läs och sprid vidare!

• Donera pengar – varje insats räknas i den rödgröna kampanjfonden. Oavsett om du vill bidra med 10, 50 eller 500 kronor så hjälper du oss att nå ut till fler personer.

Gå till vår rödgröna Facebook-app här!

Fler funktioner kommer att tillkomma under sommaren – hör gärna av dig om du själv har något förslag på vad du vill se.

Nu är det högsommar i Sverige – och värmerekord dessutom – så vi drar ner på tempot lite här på rödgrön.se under resten av juli månad.
Men vi hoppas att ni fortsätter kampanjandet på egen hand, på Facebook, bloggar och ute i alla små och stora städer i hela Sverige.

Det kommer att bli ett väldigt jämnt val, just din och dina vänners insats kan göra stor skillnad.

Som Maria Wetterstrand påpekade i sitt tal i lördags verkade det som att alla partier som var på plats i Almedalen hade en sak gemensamt: de pratade helst om den rödgröna politiken.

Det kan tyckas lite märkligt, eftersom vi har en borgerlig regering, men alliansen har gjort det klart att de hellre diskuterar vår politik än sina egna resultat. Kanske inte så konstigt när arbetslösheten är så hög, när klyftorna och barnfattigdomen i Sverige ökar och när klimatpolitiken och jämställdhetspolitiken, som borde vara världsledande, i stället går åt fel håll.

Medan de flesta av de borgerliga partiledarna i Almedalen var upptagna med att kritisera de rödgröna hade vi gott om tid att presentera en vision för framtidens Sverige.

Det mest hyllade talet – och det mest välbesökta – på hela almedalsveckan kom från Mona Sahlin, som inledde med att säga:
”Vi kan skapa ett modernt och framtidsinriktat land, byggt på jämlikhet.”

Den rödgröna sakpolitik som presenterades under veckan visade i detalj hur det ska gå till.

Redan på lördagen smygstartade vi almedalsveckan med att presentera ett gemensamt utspel om vad valrörelsen borde handla om: skola, sjukvård och omsorg ska gå före nya skattesänkningar.

Vi åkte ut till Ingvar Carlssons vackra sommarstuga i Lummelunda för att presentera en rödgrön överenskommelse om sjukvård i världsklass, en gemensam övrenskommelse om framtidens skolpolitik och vi lanserade en rödgrön kampanj för jämställdhet i Sverige: 50/50.

De rödgröna partiledarna och språkrören skrev även på DN Debatt om vår politik för jämställdhet och jämlikhet och vi rundade av almedalsveckan med att presentera en gemensam rödgrön kulturpolitik.

Här kan du se de hyllade almedalstalen från Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly.

Vi fick även en ny rödgrön kampanjarbetare: centerpartiets Solveig Ternström, som bytte parti från c till s, och Mona Sahlin gav ut en bok: ”Möjligheternas land”.

Vi hann även med en omåttligt populär rödgrön fest, där mer än tusen personer trängdes på Hamnplan 5, samt ett rödgrönt utomhusmingel i Visby, och på rödgrön.se hade vi gästbloggar från Gustav Fridolin, SQ2540Sthlm, Åsa Romson, Marika Lindgren Åsbrink och Eric Sundström.

Vår rödgröna fotograf Fredrik Hjerling tog hundratals fina bilder under almedalsveckan, ni kan se dem på vår rödgröna Flickr.

I dag är det miljöpartiets dag i Almedalen, så vi rundar av denna intensiva vecka med ett gästtblogginlägg från miljöpartiets Åsa Romson:

”Vi är ett parti som säger nej när det behövs!”
Centerledarens ord i inledningen på hennes tal i Almedalen i mitten på veckan ringer kvar i huvudet när jag springer runt på olika miljö- och energiseminarium.

Det var ju inte kärnkraften som Maud Olofsson menade, såklart, ändå hänger den frågan mer än någon annan kvar i efterspelet av den moderatledda alliansens politik denna mandatperiod. VD:n på svensk kärnbränslehantering betonar på ett spänt möte med miljöpartister att deras uppdrag bara handlar om att lagra bränslet från dagens reaktorer, men frågan är vad kring kärnkraftsfrågorna och hela energipolitiken som går att lita på om Mauds allians fortsätter. Man säger inte nej till förnybara energikällor men alla vet att den havsbaserade vindkraften inte kommer igång med dagens politik. Frågan är när Vattenfall ser större möjligheter i vindkraft än i kärnkraft.

Sällan har väl vägvalet varit så tydligt mellan två regeringsalternativ – rödgrönt för ja till förnybart, och den blå alliansen för ja till kärnkraft. Inget nej där från Centern. Det hade behövts.

Trots rekordmånga seminarier saknade jag något forum där frågan om detta vägval i svensk energipolitik belystes. Bland tjogvis med debatter om förnybar energi berördes inte frågan kring betydelsen av att storföretag nu vill (och med alliansen tillåts och påhejas) satsa miljardbelopp på kärnkraft istället för förnybart.
Där stod Kampanjen mot Kärnkraft i sitt tält och delade ut en uppkopierad text om myter och fakta utan att bli insläppta i de fina seminariesalongerna. Så speglar Almedalen en fortsatt förnekelse av kärnkraftsfrågan betydelse.

Dagens gästblogg på rödgrön.se kommer från socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink:

EU:s officiella fattigdomsgräns går vid inkomster som motsvarar 60 procent av ett lands medianinkomst. Enligt detta mått var ungefär 12 procent av svenskarna fattiga år 2006. Tittar man istället på andelen fattiga före transfereringar – socialförsäkringar, barnbidrag, socialbidrag etc – så var den mer än dubbelt så hög, ca 28 procent. Det finns antagligen inte något land i världen där skillnaden mellan andelen fattiga före och efter transfereringar är så stor som i Sverige.

Den borgerliga regeringen har under de senaste fyra åren bedrivit en konsekvent politik för att försämra transfereringarna. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: regeringen har bedrivit en konsekvent politik för att öka andelen fattiga.

Försämrad sjukförsäkring och a-kassa betyder inte bara fler fattiga vuxna, utan också fler fattiga barn. Andelen fattiga barn beräknas idag, 2010, vara mer än dubbelt så hög som år 2001. Om detta skriver Jesper Bengtsson i en ny rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja.

År 2008 fick 23000 barn avstå från glasögon för att deras föräldrar inte hade råd, enligt föreningen Majblomman. Majblomman rapporterar också att allt fler ensamstående föräldrar inte har råd att hämta ut läkemedel, trots att de fått recept och har ett medicinskt behov. Och situationen har förvärrats. Varje år delar föreningen ut bidrag till barn och familjer som söker pengar för att de har det dåligt ställt. 2009 ökade bidragen till nödvändiga men kostsamma saker, som mat, glasögon och skor, med hela 33 procent jämfört med året före.

Tanken bakom välfärdsverksamheter som skola, vård och omsorg har varit att de ska öka jämlikheten mellan människor. I praktiken har man inte lyckats.
Så har det varit under lång tid, men utvecklingen har accentuerats de senaste åren: ”istället för att satsa i kommunernas socialt mest utsatta områden har vi under de senaste åren haft en politik som går ut på att man som ’kund’ i den offentliga sektorn ska välja bort dåliga skolor och förskolor […] kommuner som styrs av en sådan filosofi blir mindre benägna att göra de stora ekonomiska satsningar som skulle krävas för att lyfta [de] skolor och förskolor […] som behöver det bäst. De som är missnöjda förväntas helt enkelt byta bort det som är dåligt” skriver Jesper Bengtsson.
Men vad händer med de som inte byter, utan blir kvar?

(Källa: Malmö stad och Arbetarrörelsens tankesmedja.)
De rödgröna är överens om att förbättra a-kassan och sjukförsäkringen. De är också överens om att höja underhållsstödet och höja bostadsbidraget för ensamstående. Det är alltihop satsningar som kommer att innebära minskad barnfattigdom. Men för att trenden med ökad barnfattigdom i Sverige ska brytas måste vi rösta fram en ny regering den 19 september.

Läs mer i Jesper Bengtssons utmärkta rapport!

Marika Lindgren Åsbrink är socialdemokrat och skriver bloggen Storstad.

Medverkar gör Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

För vidare information:
Anna Helsén (S) 070-698 48 58
Matti Kataja (V) 070-928 30 10
Marie Utter (MP) 070-372 73 23
Anders Wallner (MP) 070-215 43 32

Gästbloggandet under almedalsveckan fortsätter med det rödgröna nätverket Sq2540sthlm, som målar upp riktlinjerna för en rödgrön jämställdhetspolitik:
 

Att kvinnors röster är viktiga att vinna i valet i höst kan inte ha undgått någon. Från såväl höger- som vänsterpolitiker hör vi det mumlas om hur det ska satsas på kvinnor. Inte minst är detta tydligt i Almedalen. Den här veckan har kantats av diverse utspel. Vi har hört den nu avgångna Sven-Otto Littorin nämna kvotering och Gudrun Schyman har bränt en massa pengar.  Men utspelen saknar trovärdighet. Och det är framförallt tydligt när det gäller Alliansens utspel.
 
Alliansen har haft fyra år på sig att på allvar satsa på kvinnor, men vi är inte imponerade. När Fredrik Reinfeldt höll sitt tal i måndags gick han ut hårt med att poängtera att Moderaterna inte satsar på särintresse; det är allmänintresset som står i fokus. Men Fredrik, att satsa på särintressen är i förlängningen att satsa på allmänintresset. Att inte fokusera specifikt på enskilda grupper är detsamma som att negligera en sann problematik. Det är ett ställningstagande för ett samhälle präglat av klyftor och ojämlikhet. De rödgröna skriver idag på DN Debatt om vikten av att satsa på jämställdhet:
 

”Vi vill därför driva en politik som utjämnar skillnader och som skapar möjligheter för alla människor att växa och utvecklas (…) Vi anser istället att det viktigaste uppdraget för en ny svensk regering är att hålla samman Sverige – att använda politiken för att överbrygga klyftor.”
 
För Sq är det precis detta som är vi menar är nyckeln. Politiken måste användas som ett verktyg för att skapa ett jämlikt samhälle. Detta är något som Alliansens politik inte syftat till. Deras politik har slagit hårt mot kvinnor och framförallt mot unga kvinnor. Sq har listat alliansens 10 främsta svek mot unga kvinnor. Efter fyra år vid makten har Alliansen misslyckats med att åstadkomma 
 
·         Fler jobb för kvinnor. Tvärtom. Alliansen har kastat ut kvinnor i arbetslöshet genom uteblivna satsningar på offentlig sektor. 25 000 jobb har försvunnit i offentlig sektor. 
·         En ökning av mäns uttag av föräldraförsäkringen. Detta påverkar kvinnors position och möjlighet att agera på samma villkor som män på arbetsmarknaden.
·         Någonting annat än ett fiasko med införandet av vårdnadsbidraget, ett bidrag som uppmuntrar hälften av befolkningen till att inte arbeta.
·         Trovärdiga satsningar för att skapa förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Ännu lyser satsningar på barnomsorgen i form av exempelvis nattis och tak i barngrupper med sin frånvaro.
·         Ett steg framåt i arbetet för ett jämställt arbetsliv. Alliansens svar på småföretagares regelkrångel var att slopa krav på jämställdhetsanalyser för småföretagare. Detta är varken trovärdig småföretagarpolitik eller seriös jämställdhetspolitik.
·         Ökad makt och inflytande för kvinnor. Genom uteblivna satsningar på kvotering lyser kvinnor fortfarande med sin frånvaro i styrelser och valberedningar.
·         Insatser för ekonomiskt utsatta kvinnor. Genom försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen har dessvärre kvinnors utsatthet och utanförskap ökat.
·         Minskat våld mot kvinnor. Ekonomiska satsningar på kvinnojourer och gatubelysning minskar inte mäns våld, det synliggör endast kvinnors utsatthet.
·         Bättre vård och omsorg för våra föräldrar och deras föräldrar under livets sista skede. Istället minskar Alliansen resurserna till offentlig sektor och vård av äldre.
·         Satsningar på miljövänliga sätt för medvetna Stockholmskor att ta sig till och från arbetet. Istället har cykelbanor slopats och stora vägbyggen planeras.
 
Sq2540sthlm ser fram emot en rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister.
 
För de som är i Almedalen: Ikväll är alla som vill välkomna till Café Krönet klockan 17.00 i Visby för mingel. Där lanseras sq:s valturné.

Sq2540sthlm är ett rödgrönt nätverk som engagerar unga kvinnor.
Vi arbetar för ett regeringsskifte 2010 och vi vill lyfta politiska frågor som är viktiga och engagerar yngre kvinnor.

Riksdagen har beslutat att fordonsflottan ska vara oberoende av fossila drivmedel år 2030, men planen för att nå dit saknas. Det betyder inte så mycket för dem som har tillgång till storstadens kollektivtrafik eller har cykelavstånd till jobbet. Men i det är ett svek mot alla i det glest befolkade Sverige som har svårt att klara sig utan bil.

Huvudsyftet med den pumplag som infördes 2005 var att bryta oljeberoendet inom personbilstrafiken. Riksdagens utredningstjänst har visat att pumplagen hitintills inte kan sägas vara orsak till den s.k. mackdöden. Men om det blir avslag på de dispensansökningar från kravet på att tillhanda biodrivmedel som ska behandlas 2010 kommer tillgången på drivmedel att minska i de delar av Sverige där bilen behövs mest. Moderata riksdagsledamöter har förklarat att de vill skrota pumplagen, vilket innebär en återgång till att många mackar bara kommer att ha bensin och diesel. Folkpartiet vill ersätta alla stöd till bioenergi med en klimatbilspremie. Centern vill att denna klimatbilspremie ska vara 30 – 50 000 kr, behålla alla stödsystem för biodrivmedel och gå i bräschen för elbilar. Kristdemokraterna vill inte binda sig för något alternativ till olja.

Fordonstillverkare, kommuner, mackägare och andra som står inför investeringsbeslut (t ex planerar att köpa bil) behöver få veta vad som gäller. I praktiken leder teknikneutralitet till att bensin- och dieselberoendet kvarstår. Den som köper ett fordon vill kunna tanka i mer än sin egen kommun. Detta rimliga önskemål kan inte tillgodoses om några regioner investerar i biogas, andra satsar på etanol, ytterligare några lanserar laddstolpar, samtidigt som vissa satsar på biodiesel.

I trafikutskottet har vi rödgröna reserverat oss till förmån för att ett biogasprogram som ska genomföras med fokus på ökad produktion, uppgradering till biogas och distribution över hela landet. Klimateffekten av att byta bensin och diesel mot biogas är överlägsen. Görs biogasen av gödsel, avloppsvatten och annat som nu läcker växthusgaser blir klimatnyttan dubbelt positiv. Biogas är det enda fordonsdrivmedel som har klarat Svanenmärkningens alla kriterier. Även om klimathotet är den stora ödesfrågan är det inte acceptabelt att ersättning av fossila drivmedel ökar hälsorisker, bidrar till vattenbrist, tränger undan matproduktion eller biotoper som behövs för att behålla väl fungerande ekosystem. Utifrån statsfinansiell synvinkel är det ett plus om dyr oljeimport kan ersättas med inhemsk bränsleproduktion. Ytterligare en fördel för biogas är att det redan finns kommersiellt tillgängliga personbilar som fyller alla de säkerhets- och andra krav som ställs på konventionella bilar.

Det senaste årets uppgång av antalet försålda biogasbilar och det faktum att allt fler kollektivtrafikhuvudmän kräver biogas i sina upphandlingar riskerar att leda till ett stort glapp mellan biogastillgången och den ökande efterfrågan. Så är det redan i Stockholm, där exempelvis taxichaufförer tvingas att använda en ökande del av sin arbetstid för att tanka. Att fordonsflottan förses med teknik som gör att den kan gå på förnybart bränsle innebär inte att den faktiskt gör det om förnybart bränsle saknas eller är dyrare än bensin och diesel. 2008 var det mindre än 20 % av det organiska hushållsavfallet som samlades in separat.

Vi menar att det behövs att ett nationellt biogasmål behövs för att klara klimatomställning av transporterna. Det gemensamma förslaget från Region Skåne och Region Västra Götaland på 20 TWh 2020 är ett bra inspel.

Den rödgröna budgetmotionens höjning av koldioxidskatten kan underlätta för biogasinvesteringar. Återinförande av skatt på förbränning av avfall samt skatt på handelsgödsel underlättar också för att det organiska av hushållsavfallet ska samlas in, rötas till gas och ge växtnäring till åkermarken. Nuvarande regler för förmånsbilar med biogas bör förlängas och fortsatt skattenedsättning för biogas måste garanteras.

I den rödgröna budgetmotionen återinförs det klimatfinansieringsstöd (KLIMP) till kommunerna. I samma motion finns också ett återinfört mackstöd som kan användas för bidrag till biogaspumpar. Vidare finns ett konverteringsstöd för dem som vill minska sitt oljeberoende utan att köpa en ny bil. Landsbygdsstödet bör kunna användas för att understödja att restprodukter i lantbruket tas till vara och utnyttjas som råvara till biogas. Utöver detta menar vi att det behövs en statlig lånegaranti för att det ska ske tillräckligt med investeringar i produktion, uppgradering och distribution av biogas till tankställen.

Kommunerna bör ha rådighet över sitt eget avfall och ha ett krav på insamling av organiskt avfall för att det ska bli tillräckligt med biogas. Vi föreslår att pumplagen revideras så att det finnas ett krav som medför att Svanen-märka bränslen ska finnas att köpa i alla kommuner. För att inte fastna i ett fossilgasberoende föreslår vi också att det inrättas ett lagkrav på låginblandning av biogas i fordonsgas. Andelen biogas som bör blandas in kan höjas i takt med att tillgången på biogas ökar.

KARIN SVENSSON SMITH (MP) riksdagsledamot trafikutskottet

ALEKSANDER GABELIC (S) riksdagsledamot miljö- och jordbruksutskottet

KENT PERSSON (V) näringspolitisk talesperson

Läs hela den rödgröna överenskommelsen om biogas

I samband med att vi spelade in ett avsnitt av Studio Almedalen här i Visby träffade jag Anne-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Det är alltid bra att träffa Anne-Marie, hon har perspektiv.
Hon var här 1981 och då var antalet seminarier ett. Socialdemokraterna hade ett ekonomiskt seminarium. Det var det hela.
Som ni säkert vet genomförs runt 1 400 officiella arrangemang i år. Att göra en idiotsäker politisk spaning är vanskligt och bara halva veckan har gått. Men vi har sett en mycket intressant politisk kontrast.
Fredrik Reinfeldts tal i söndags var en ytterst märklig uppvisning. En välkänd journalist som stod långt från scenen trodde på fullt allvar att det var ett ståuppframträdande med Percy Nilegård. Reinfeldt talade gällt om olika ”särintressen” som stod i kontrast till det ”allmänintresse” som han tydligen är en garant för. En klassiskt konservativ uppfattning som ekar Edmund Burke. Den etablerade överheten vet vad som är bäst för alla. Arbetare, fattiga och andra som kräver sin rätt är särintressen som ska hållas tillbaka.
I övrigt så hittade Reinfeldt på ett par skatter som ingen känner till och som de rödgröna tydligen ska genomföra (en ”kvinnoskatt?”). Vi fick inte höra något alls om vad Reinfeldt vill göra om han blir den första högerledare som blir omvald sedan demokratins genombrott i Sverige. Ett program för ”four more years”, som USA-nördar som undertecknad och Martin Gelin säger, saknades. En politisk vision för framtiden kunde inte Percy kosta på sig.
Dagen efter, under måndagskvällen, stod Lars Ohly i Almedalens talarstol. Vi fick ett genomideologiskt välfärdstal i 11 punkter. Tisdagen inleddes med Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Vi fick en rejäl lägesbeskrivning av tillståndet för den svenska modellen. Inklusive en spänstig diskussion kring hur jobben ska bli fler, a-kassan bättre, ungdomsarbetslösheten lägre, Sveriges konkurrenskraft vassare.
Sedan var dags för stort rödgrönt mingel i S:t Hans vackra trädgård och de rödgröna partiledarna och språkrören värmde upp med en presskonferens precis innan. Ni har hört om uppgörelsen: Oj vad skönt med besked i skolpolitiken, och innehållet gjorde undertecknad mycket nöjd. Dels ett löfte om ökade resurser, nio lärare per 100 elever. Dels ett tydligt besked om hur det blir med betygen, med nationella skriftliga omdömen som blir betyg i årskurs sju.

Alltså: Borgerligheten verkar vilja ha en valrörelse där de erbjuder status quo. De ska ta hand om ”allmänintresset” och valrörelsen i övrigt ska bli som Almedalens sämsta sida: Diskussion om spinn, yta, personfrågor. Men det här ger de rödgröna en möjlighet att snacka politik, att berätta hur de vill utveckla Sverige. Och val handlar om framtiden. Det finns massor av väljare som just nu tvekar, som inte vill ha spinn och status quo, men som vill veta mer om vad det här rödgröna samarbetet egentligen vill göra.
Om detta ska de rödgröna fortsätta tala under Almedalsveckan, sakligt och med den egna politiken i centrum. För att sedan ta den politiska framtidsdebatten tillbaka till fastlandet. Vi kan inte bara lita på att Percy Nilegård ställer till det. Och när vi stod där i S:t Hans trädgård och lyssnade till Mona, Peter och Lars så kändes det som om vi är redo för nästa, nödvändiga växel i den rödgröna valrörelsen. Hur det blir med den uppväxlingen är som bekant upp till dig och mig – och Centerriksdagsledamoten Solveig Ternström som är den senaste spännande rekryteringen till gänget med rödgröna valarbetare.

Eric Sundström, chefredaktör Aktuellt i Politiken (S) (www.aip.nu).

I samtliga opinionsmätningar det senaste året har de rödgröna väldigt starkt stöd av Sveriges unga. Det beror till stor del på att vi har en mer framtidsorienterad politik när det gäller nya jobb, klimatpolitik och synen på välfärd och jämställdhet. Men det beror nog också på att vi har fyra väldigt begåvade företrädare i våra tre ungdomsförvbund, SSU, Grön Ungdom och Ung Vänster.
Igår, på almedalsveckan i Visby, samlades de för en gemensam debatt med alliansens fyra ungdomsförbund.
Efteråt fotograferades de tillsammans av Fredrik Hjerling – se fler bilder på Flickr.