Granskning

Granskningsrapport: Högerpolitiken klyver Sverige

Publicerad av admin, 3 september, 2010

Sverige har nu styrts av en borgerlig regering i fyra år. Redan från början stod det klart att moderaterna skulle dominera i regeringen, och så har det också blivit. Vi har fått fyra år av utpräglad högerpolitik.

År 2006 kom regeringen till makten under en högkonjunktur. Statsfinanserna gick med överskott, arbetslösheten föll. De första åren använde regeringen till att göra av med överskottet genom frikostiga skattesänkningar, samtidigt som man försämrade socialförsäkringarna, rustade ner miljöpolitiken och minskade bostadsbyggandet.

Sedan kom finanskrisen, och då stod Sverige dåligt rustat. Arbetslösheten har skenat, bostadsbyggandet minskat ytterligare, statsfinanserna försämrats. Klyftorna mellan fattiga och rika har ökat dramatiskt, och allt fler drivs ut i socialbidrag. Antalet anställda på viktiga välfärdsområden såsom sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola har minskat kraftigt, trots att behoven ökat. Så ser det ut när Sverige nu går till val igen.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet beslutade 2009 att tillsätta en gemensam arbetsgrupp för att systematiskt gå igenom hur den borgerliga politiken slagit under mandatperioden. Vi har gett ut åtta rapporter under denna tid, med gemensam kritik mot den politik som förts.

Den här rapporten, som går igenom ett antal politikområden, är vår sista. Det är en uppföljning av vår första rapport från hösten 2009, som också hette ”Högerpolitiken klyver Sverige”. Vi har inte sett någon anledning att ändra det namnet, tvärtom. Det är ännu mer sant idag, än för ett år sedan.

Det står klart att utmaningarna kommer att bli många och svåra för en ny regering efter valet 2010.

Läs rapporten: Högerpolitiken klyver Sverige – en granskning av den borgerliga regeringsperioden under 2006 – 2010

Skattesänkningar ger inte fler jobb

Publicerad av Martin Gelin, 12 augusti, 2010

Den borgerliga regeringens viktigaste strategi för att få fler jobb är att sänka skatterna. Men det folkliga stödet för en sådan politik är mycket lågt.
Bara 6 procent av väljarna tror att sänkta inkomstskatter är det bästa sättet att för att få ner arbetslösheten. 57 procent av väljarna tror istället på arbetsmarknadsåtgärder, vidareutbildning eller investeringar i vård, skola och omsorg som bättre vägar för att bekämpa arbetslösheten.

En annan grundbult i regeringens skattepolitik är att skattesänkningarna medför att människor arbetar mer, d v s att arbetskraftsutbudet ökar. Men också det har svagt stöd i verkligheten. Bara 4 procent av de tillfrågade uppgav att de skulle arbeta mer om de fick sänkt skatt. 5 procent sa att de skulle arbeta mindre, och för 89 procent har skattesänkningar ingen betydelse när det gäller hur mycket de arbetar.

När Bo Lundgren gick till val 2002 på att sänka skatten med 130 miljarder fick moderaterna 15,2 procent av rösterna, ett historiskt dåligt resultat. Lundgren tvingades avgå som partiledare året efter.

Moderaterna tvingades tänka om. I mars 2004 skrev Reinfeldt på DN-debatt att han tyckte att de fördelningspolitiska effekterna av moderaternas tidigare ekonomiska politik var orättvisa. Att hälften av moderaternas skattesänkningar gick till den tiondel med högst inkomst var varken ”önskvärt eller nödvändigt”. 1 Istället betonades att merparten av skattesänkningarna skulle tillfalla låg- och medelinkomsttagare.2

Moderaternas dagar som skattesänkarparti och intresseparti för de allra rikaste sades vara över. De ”nya” moderaterna sa sig ha en annan politik i beredskap.

Förra året lät vi Riksdagens Utredningstjänst (RUT) räkna på det fördelningspolitiska utfallet av skattesänkningarna 2006-2009, baserat på statistik från SCB.3 Sammanlagt hade skatterna vid det tillfället sänkts med ca 85 miljarder kronor. 76,4 miljarder kronor av dessa var direkta skatter som man kunde beräkna det fördelningspolitiska utfallet av.

Landets inkomsttagare grupperades efter inkomst i tiondelar, s k deciler. I den första decilen fanns de tio procent inkomsttagare som har lägst inkomster, i den andra decilen den tiondel som har näst lägst inkomster etc. I den tionde decilen fanns de tio procent inkomsttagare som har de högsta inkomsterna.

Därefter har effekterna av skattesänkningarna beräknats, d v s hur stor andel av skattesänkningarna som tillfallit respektive grupp. Resultatet ses i nedanstående diagram:

Som synes är tendensen tydlig: ju högre inkomst du har haft från början, desto mer har du gynnats av regeringens skattesänkningar. Den tiondel med störst inkomster har fått nästan lika mycket av regeringen som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Dessutom har en procent fått lika mycket som 25 procent.

Och hur var det nu med de ”gamla” och de ”nya” moderaterna? Ja, med moderaternas gamla politik skulle den rikaste halvan av befolkningen ha fått 72 procent av skattesänkningarna. Med de nya moderaternas politik, som understötts av mittenpartierna, har denna halva nu istället fått 80,6 procent av skattesänkningarna. De nya moderaternas politik är således ännu mer orättvis än de gamla moderaternas. Reinfeldt skattesänkningar är alltså mer orättvist fördelade än vad Bo Lundgrens skulle ha blivit. Dessutom är det inte längre bara moderaternas politik utan alla borgerliga partier står bakom regeringens politik.

Läs hela rapporten: Skattesänkningar ger inte fler jobb.

Regeringens politik har gjort Sverige mindre jämställt

Publicerad av admin, 24 maj, 2010

Gunvor G Ericson (mp), Josefin Brink (v) och Claes Borgström (s) presenterar rapporten ”Alliansen sviker kvinnorna”.

Alliansen vill ge sken av att den driver en framsynt jämställdhetspolitik. Men de Rödgrönas granskning ”Alliansen sviker kvinnorna” som presenterades i dag visar att genomförda reformer i praktiken ökar klyftorna mellan kvinnor och män.
- Regeringens politik är en backlash för jämställdheten. Politiken ska ses i ljuset av de reformer inom välfärdssystemet som genomfört sedan valet 2006. Förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen är i teorin könsneutrala reformer, men i praktiken har konsekvensen blivit ökade klyftor mellan kvinnor och män, säger Claes Borgström (S), talesperson i jämställdhetsfrågor.

- Alliansens så kallade jämställdhetspolitik är inget annat än ett spel för gallerierna. Till och med reformer som regeringen lyfter fram som jämställdhetssatsningar har lett till ökad ojämställdhet. På punkt efter punkt har regeringen misslyckats med att driva en jämställdhetspolitisk som bryter kvinnors underordning och minskar klyftorna mellan kvinnor och män, säger Josefin Brink (V), talesperson i jämställdhetsfrågor.

- Steg för steg har regeringen drivit igenom en politik som cementerar gamla könsroller. Politiken har slagit hårt mot kvinnors möjligheter att förverkliga sina liv och livsdrömmar. Gapet mellan mäns och kvinnors inkomstskillnader har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män, säger Gunvor G Ericson (MP), talesperson i jämställdhetsfrågor.

Den Rödgröna granskningsrapporten lyfter fram följande punkter:

• Jobbskatteavdraget har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män. Regeringens samlade skattepolitik har gynnat gruppen män som fått mer än kvinnorna.
• Neddragningar inom kommunala omsorgstjänster drabbar i betydligt högre grad kvinnor än män, som anhöriga, anställda och vårdtagare. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 4 mars var det 27 000 färre kvinnor anställda i den kommunala sektorn 2009 jämfört med 2008.
• Nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen som a-kassa och socialförsäkring drabbar i högre grad kvinnor än män.
• Vårdnadsbidraget ökar skillnaderna i ansvar och kontakt med barnen mellan män och kvinnor. I Stockholms togs mer än 90 procent av vårdnadsbidraget ut av kvinnor.
• Jämställdhetsbonusen har blivit ett fiasko. Försäkringskassan har visat att den inte har någon effekt på fördelningen av föräldradagarna mellan kvinnor och män.
• Avdraget för hushållsnära tjänster har inte på något sätt motverkat problemen med den ojämlika fördelningen av hemarbetet mellan kvinnor och män, utan cementerar snarare den rådande ordningen.
• Arbetsgivare med färre än 25 anställda slipper göra jämställdhetsplaner. Större företag behöver bara göra det var tredje år sedan regeringens förslag om ny diskrimineringslag trädde i kraft.

Läs hela rapporten: Alliansen sviker kvinnorna

Presstjänsten:
Frida Ekberg, Socialdemokraterna, 070-273 15 55
Tommy Gabrielsson, Vänsterpartiet, 070-929 85 96
Mattias Bengtsson Byström, Miljöpartiet de gröna, 0736-27 53 83

Granskning av regeringens miljöpolitik 2006-2010

Publicerad av Martin Gelin, 20 april, 2010

I dag presenterades en utförlig granskning av regeringens miljöpolitik vid en hearing i riksdagen. Granskningen har utförts av Göran Enander, som har 30 års erfarenhet av miljö- och samhällsarbete i ledande ställning inom bland annat kommun, länsstyrelse, departement, ideell miljöorganisation och statligt verk. Rapporten är den samlat mest utförliga granskningen av regeringens miljöpolitik under mandatperioden.

- Det är tydligt att regeringen har tagit en mängd beslut som innebär stora försämringar för miljöskyddet under mandatperioden. Det är anmärkningsvärt med tanke på regeringens höga svansföring i frågorna, säger Karin Svensson Smith (mp), Maryam Yazdanfar (s) och Peter Pedersen (v).
- Många av besluten är rent kontraproduktiva och visar att den borgerliga regeringen gör helt andra prioriteringar.

Läs hela rapporten här: Granskning av regeringens miljöpolitik 2006-2010

För mer information:

Ömer Oguz (s) 070-300 18 24

Agnetha Boström (mp) 070-310 52 55

Tommy Gabrielsson (v) 070-929 85 96

Det blir en kall jul för många barn – granskningsgruppens femte rapport

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 22 december, 2009

Sverige har blivit ett hårdare land. Klyftorna mellan folk har blivit djupare. De rikaste har blivit rikare, de fattiga fler.

Den borgerliga alliansen lovade inför valet att fler skulle få arbete. Färre skulle hamna i utanförskap. Utgångspunkten var att Sverige hade för generösa bidragssystem som inte uppmuntrade till arbete och egen försörjning. Genom omfattande skattesänkningar, mest för dem som tjänar mest, och försämrade ersättningssystemen för dem som är arbetslösa eller sjukskrivna, skulle fler komma i arbete.

Men några nya jobb har det inte blivit, tvärtom. Antalet arbetslösa är fler och utanförskapet har – enligt det sätt moderaterna räknade i valrörelsen – ökat med 70 000 personer. Och de förändrade trygghetssystemen har bidragit till att slå undan benen på grupper i samhället som tidigare alltid har klarat sig själva. De rikaste har blivit rikare medan de fattiga har blivit fler. Den tiondel som tjänar bäst har ensamma fått nästan lika mycket i skattesänkningar och inkomstförstärkningar som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Arbetslösheten i Sverige ökar mer än i de flesta andra länder och Sverige halkar efter. Mer om detta finns i vår rapport ”Högerpolitiken klyver Sverige, augusti 2009.

I denna rapport inför julen 2009, vänder vi blicken mot hur det går för de sämst ställda, och alldeles särskilt barnen. Julen är barnens högtid framför alla andra, och det är en tid då vi uppmanas tänka inte bara på oss själva, utan på varandra. Och alldeles särskilt dem som har det svårt.

Vi lever i ett av världens rikaste länder och borde ha råd med ett välfärdssystem av världsklass. Ändå väljer regeringen frivilligt att montera ner dessa. Vi visar i denna rapport att det lett till att andelen barn som växer upp i familjer som lever under fattigdomsstrecket nu förmodligen är den högsta någonsin i modern tid.

2010 rör det sig om vart sjunde barn, d v s i genomsnitt 4 barn i skolklass på 28 elever. Totalt sett är det över 200 000 barn som befinner sig i den situationen. Alla svårast är det för barn med en ensamstående förälder. I den gruppen är det nästan vart fjärde barn som lever i fattigdom.

Sedan början av 2000-talet så har barnfattigdomen fördubblats. Under denna mandatperiod ökar barnfattigdomen som andel av samtliga barn med nästan 45 procent. Barnfattigdomen i gruppen barn till ensamstående ökar med över 40 procent.

Vi visar också att inkomsttagare som tidigare har klarat sig själva nu tvingas söka socialhjälp. Socialbidragen ökar lavinartat, särskilt bland ensamstående kvinnor med barn.

Det blir en kall jul för många barn.

Stockholm 22 december 2009

Morgan Johansson (s) Marie Engström (v)) Magnus Johansson (mp)
Maryam Yazdanfar (s) Peter Pedersen (v) Karin Svensson Smith (mp)

Läs hela rapporten här: En kall jul för allt fler barn

Från gårdagens hjälte till dagens fossil

Publicerad av Johan Schiff, 10 december, 2009

Den rödgröna granskningsgruppen har utvärderat den borgerliga regeringens agerande inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

Från gårdagens hjälte till dagens fossil

1992 var året för Riokonferensen. Då som nu styrdes Sverige av en borgerlig regering. Då, på Riokonferensen, höll miljöministern Olof Johansson (C) ett tal där han tog ställning för utvecklingsländernas sak i förhandlingarna. Efter talet gick den svenska flaggan i topp på intresseorganisationernas alternativa konferens Global Forum. Sverige blev dagens hjälte. Nu, under EU-toppmötet i Poznan 2008, blir Sverige istället utnämnt till ”dagens fossil” för att man stenhårt drivit linjen att en stor del av EU:s utsläppsminskningar ska ske genom åtgärder i utvecklingsländerna snarare än på hemmaplan.

Med denna rapport försöker vi i det rödgröna samarbetet förstå vad som har hänt svensk internationell miljöpolitik. Hur har regeringen Reinfeldt fått Sverige att gå från gårdagens hjälte till dagens fossil?

För att komma fram till svaret har vi har pratat med personer och organisationer som har eller har haft en koppling till Sveriges internationella miljö- och klimatpolitik. Namnen på dessa hittar du längst bak i rapporten. Vi har också använt oss av skriftligakällor. På så vis har vi skapat oss en bild av Sveriges roll på den globala arenan historiskt sett ut men också i nutid.

Karin Svensson Smith (MP)
Morgan Johansson (S)
Peter Pedersen (V)

Läs hela rapporten

Från gårdagens hjälte till dagens fossil

Begäran hos konstitutionsutskottet om granskning av regeringens bristfälliga styrning av Vattenfall

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 27 november, 2009

Idag fredag 27 november lämnar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna in en gemensam KU-anmälan av regeringens hantering av Vattenfall.

Under de senaste veckorna har nyhetsrapporteringen kring Vattenfall varit mycket intensiv. Det som har hänt och sättet det har kommenterats på från regeringen har väckt en mängd frågor både kring hur regeringens klimat- och energipolitik egentligen ser ut och vem som driver den men också frågor om styrningen av bolaget. Bägge delarna väcker en stark oro för att det saknas tillräcklig kraft och tydlighet från regeringens sida för att förverkliga de miljöpolitiska mål som Vattenfall har att uppfylla.

Konstitutionsutskottet granskning bör bland annat ge svar på följande frågor:

- Har regeringens styrning av Vattenfall varit tydlig och nöjaktig? Vilka instruktioner har Vattenfalls styrelse fått av regeringen? Har styrningen förändrats som en följd av återrapportering från styrelsen till regeringen kring beslut och inriktningar?
- Hur har det gått till när centrala beslut om till exempel större ekonomiska åtaganden i bolaget fattats, när och hur har näringsdepartementet varit informerat och delaktigt?
- Hur har regeringen säkerställt att relevant och korrekt information lämnats till riksdagen om Vattenfall?
- På vilka grunder har regeringen valt att inte vidta åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport om brister i styrningen av Vattenfall?

Granskningsrapport: En urholkad kollektivtrafik

Publicerad av Johan Schiff, 5 november, 2009

Den borgerliga regeringens politik riskerar att minska kollektivtrafiken. De rödgröna samarbetspartierna har granskat den borgerliga trafikpolitiken och visar hur regeringen på punkt efter punkt underminerar och prioriterar ner kollektivtrafiken. Den rödgröna granskningsgruppen lämnar här sin tredje rapport, En urholkad kollektivtrafik – ”Tre förlorade år för omställningen till ett hållbart resande”.

Det gäller exempelvis hur förhållandet mellan investeringar i vägar och järnväg har ändrats dramatiskt till kollektivtrafikens nackdel, hur man negligerat de nödvändiga investeringar som krävs för att åtgärda de stora kapacitetsproblemen i järnvägsnätet samt hur man höjer banavgifterna vilket leder till högre biljettpriser.

- Klimatfrågan kräver satsningar för att göra kollektivtrafiken attraktiv och modern och öka dess andel av resorna. Vi måste öka kapaciteten på spåren för att få bort förseningarna. I realiteten innebär kapacitetsbristen att tågresorna blir dyrare och detta är en effekt av högerpolitiken, säger Karin Svensson Smith, (MP)

- Den avreglering av kollektivtrafiken som regeringens utredare föreslår skulle få helt oacceptabla följder. I den konsekvensanalys som utredaren låtit göra framgår att biljettpriserna skulle ökar med runt 150 procent samtidigt som resandet minskar med nästan 30 procent. Regeringen måste lägga högeridelogin åt sidan och skrota avregleringsplanerna, säger Lena Hallengren (s).

- Kollektivtrafiken är en jämställdhetsfråga. Kvinnor reser mer med kollektivtrafiken än män och drabbas hårdare av försämringar. Vi rödgröna ser även jämställdhet som ett mål för transportpolitiken, säger Peter Pedersen (V)

Framtidskraft som försummas – Granskningsgruppens andra rapport

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 21 oktober, 2009

En förutsättning för att unga människor ska kunna skapa en egen tillvaro och ta
steget in i vuxenlivet är att man får möjlighet att försörja sig och skaffa bostad.
Oavsett om man väljer att studera vidare eller söker sig ut på arbetsmarknaden efter
avslutad skolgång, måste det finnas villkor som skapar utrymme för ekonomisk
trygghet, personlig utveckling och framtidstro. Men hur ser det ut i Sverige idag?

Den av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsatta arbetsgruppen som
har till uppgift att ”gå husesyn i folkhemmet” och som ska granska den borgerliga
politiken, lämnar här sin andra rapport, ”Framtidskraft som försummas” – en
granskning som visar att regeringen sviker unga”.

Rapporten visar den verklighet och de villkor som möter unga människor som idag ska
ta steget in i vuxenlivet. Granskningen uppmärksammar speciellt situationen på
arbetsmarknaden, rätten till utbildning, möjligheter till försörjning och villkoren för
unga på bostadsmarknaden och kan kort beskrivas på följande sätt.

• Ungdomsarbetslösheten har ökat kraftigt.

• Flera myndigheter rapporterar att ungdomars ekonomiska situation har försämrats.

• Färre unga har egen bostad idag jämfört med för tio år sedan.

Följande är hämtat från regeringens hemsida:

”Det är viktigt att politiken skapar förutsättningar för ungdomar att kunna gå in i
vuxenlivet som starka och självständiga individer. Ungdomskullarna har varit stora
senaste åren. Det innebär fler unga i skolan och på arbetsmarknaden. Inte minst ökar
efterfrågan på meningsfulla fritidsaktiviteter. Allt detta ställer krav på ett tydligt
ungdomsperspektiv i politiken.”

Vi menar att regeringen har misslyckats!

Morgan Johansson,  Maryam Yazdanfar, Peter Pedersen, Magnus Johansson, Marie Engström och  Karin Svensson Smith för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Granskningsrapporten: Tre år av missade chanser

Publicerad av Johan Ulvenlöv, 9 september, 2009

Sverige har nu styrts av en borgerlig regering i tre år. Redan från början stod det klart att moderaterna skulle dominera i regeringen, och så har det också blivit. Vi har fått tre år av utpräglad högerpolitik.

År 2006 kom regeringen till makten under brinnande högkonjunktur. Med vetskap om att goda tider aldrig varar för evigt borde de ha tagit chansen att lotsa Sverige in i framtiden. Istället överraskades man totalt av den globala finanskrisen, och den politik man har bedrivit har förvärrat lågkonjunkturen.

Det är när tiderna är dåliga som regeringsdugligheten sätts på prov. Den borgerliga regeringens bokslut efter tre år visar på många missade chanser. Det blir dyrt. I dåliga tider behövs ett ledarskap som sår de frön som krävs för att framtidens jobb och företagande ska blomstra.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet redogör i denna rapport för hur regeringen enligt vår mening försuttit alla dessa chanser. Det ekonomiska utrymme som funnits har slösats bort på skattesänkningar som framför allt kommit höginkomsttagarna till del, som grävt djupa hål i statsfinanserna och som nu hotar jobben i sjukvården, skolan, äldreomsorgen och barnomsorgen.

Här kan du läsa och ladda hem granskningsrapporten Högerpolitiken klyver Sverige.

Några axplock:

• I det ekonomiska avsnittet pekar man bl a på hur regeringen togs på sängen av lågkonjunkturen. Neddragningarna i trygghetssystemen gjorde att konsumtionen föll kraftigt. Därmed förstärktes lågkonjunkturen, så att Sverige nu klarar sig betydligt sämre än resten av industrivärlden.

• Siffror från Riksdagens Utredningstjänst visar att skattesänkningarna hittills har fördelats extremt orättvist: nästan hälften av pengarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest. Den fjärdedel av befolkningen som tjänar minst har fått ca 6 procent av skattesänkningarna.

• Däremot har dessa skattesänkningar grävt ett stort hål i statsfinanserna, eftersom regeringen nu tvingas låna upp enorma belopp för att finansiera dem. Budgetunderskottet beräknas i år bli 201 miljarder kronor. Det innebär att Anders Borg lånar nästan lika mycket på årsbasis som Anne Wibble (fp) gjorde under sin tid som finansminister på 1990-talet. Skattesänkningarna motsvarar mer än en tredjedel av budgetunderskottet, 80 miljarder kronor.